Barn och avlivning av djur

[keilir]

Tyvärr lutar det åt att vi får lov att avliva barnens ponny pga kronisk sjukdom. Ponnyn är verkligen en ögonsten för oss och det känns så tråkigt och ledsamt.
Min fråga är när man ska berätta detta för barnen (4 och snart 8 år)? Någon dag innan? När man vet när det kommer att ske? Vill du inte göra de ledsna i många dagar innan (jag upplever själv att det är värsta tiden, när man bestämt när det ska bli av till innan det sker), men samtidigt vill man att de ska känna att de fått ”tillräckligt” med tid på sig... Hur har ni gjort med era barn och era älskade djur?

 

[Krystalline]

Jag hade pratat ett tag innan om att ponnyn är dålig och inte kan leva längre. Redan nu, om jag vore du, så har de lite tid att ställa frågor och bearbeta dina ord innan de blir verklighet.

 

[LadyCovergirl]

Jag har berättat när tidpunkten är bestämd. Barnet var tre år första gången vi avlivade något djur.

 

[the_connemara]

Jag minns inte när o hur vi pratade om det i familjen. Vår första ponny hämtades av slaktbilen när vi var typ 6-7 resp 8-9. Enda gången våra föräldrar sagt nej till oss var att vara hemma från skolan den dagen o vara med när ponnyn åkte och det ångrar de. Vi var väl vana annars med att grisar o får (dock i väldigt liten skala) slaktade varje år men detta var första "husdjuret".

 

[Lipperta]

Det är viktigt att prata om döden, jag tror det ger barnen en bättre syn på både livet och döden i framtiden, som något naturligt istället för något läskigt.

Prata absolut med dom en längre tid, då kan de fråga saker, bearbeta att ponnyn inte kommer finnas mer snart.

Tips är att klippa ur en bit av svansen och skicka efter armband av taglet, även om det är värt mycket jsut idag kanske det är något de tycker om som äldre.

 

[domesticus]

Vi avlivade dotterns ponny för några veckor sedan. Vi berättade vad som skulle hända och varför. Dagen innan fick hon åka till sommarhagen och säga hejdå. Dotra är visserligen rätt odramatisk än så länge, vad gäller döden och avlivning av djur (hon är fem år), men oavsett så hade det känts bäst att vara saklig och ärlig hela vägen Startade en tråd om det för ett år sedan, då tankarna på att ta bort ponnyn fanns redan då

 

[Sol]

Avlivade gammelkatten i höstas. Hon hade varit skruttig en längre tid så barnen (4 och 9 år) visste att hon inte var helt kry. Berättade att hon skulle avlivas när jag hade bokat tid för det. Berättade hur det skulle gå till, men de fick inte vara med vid avlivningen. Mest försatt jag visste att jag skulle bryta ihop fullständigt. Barnen fick säga hejdå kvällen innan.

 

[Lazy Lady]

För egen del har jag varit med när djur tas bort så länge jag kan minnas och även omhändertagandet efteråt, både husdjur och genom jakt och lantbruksdjur.
För min del har det gjort att det är väldigt avdramatiserat med döda djur, men tro tusan att man blir tokledsen när ett sällskapsdjur ska tas bort. Det är ingen lätt sak att ta bort ett djur oavsett art.
Åter till frågan, jag hade berättat nån dag i förväg för att förbereda barnet, för även barnet har ju en rättighet att sörja och kanske ställa frågor om hur det kommer gå till.
Jag tror att det är bra att inte blåsa upp det för stort eller hålla det ifrån barnet, döden är ju nåt helt naturligt och som vi alla tyvärr får vara med om.

 

[DarkInNight]

Åh nej, jag beklagar