barn negativt för förhållandet?

[morgonzo]

Nu när jag träffat rätt man som dessutom vill ha barn, så börjar mina tankar snurra. Jag har ju sett en del (rätt många)förhållanden gå käpprätt när de får barn . Ofta hör man talas om de icke glamorösa sidorna som innebär att det bara blir tristess, sexlivet försvinner, man blir mer som kompisar, får ingen tid för varandra, pratar bara praktiska saker. Saknar spänning och bekräftelse börjar söka den utanför förhållandet, mmmmmmmm

Jag förstår att det kan bli så, men....

finns det ingen som tycker att gemensamma barn faktiskt har tom förbättrat och piggat upp förhållandet (även om det var bra innan). Jag vill ju fortfarande (även om jag och min man får barn) ha en givande relation till min man som jag har nu och inte bli bara som en mamma och pappa relation. Förstår ni hur jag menar?

 

[ulda]

Sv: barn negativt för förhållandet?

Både och. Vi har knappt bråkat sen vi fick barn, så det är verkligen positivt (inte för att vi var jättebråkiga innan heller, men jag trodde faktiskt vi skulle bråka mer).

Å andra sidan blir man nästan arg på sig själv ibland när man inser att man pratar barnspråk med mannen eller säger till bebisen typ att "nu ska vi se om inte pappa ska ta och byta blöja på dig..." etc - man pratar ibland "genom barnet", vilket kanske inte är så sexigt för förhållandet...

 

[morgonzo]

Sv: barn negativt för förhållandet?

Å andra sidan blir man nästan arg på sig själv ibland när man inser att man pratar barnspråk med mannen eller säger till bebisen typ att "nu ska vi se om inte pappa ska ta och byta blöja på dig..." etc - man pratar ibland "genom barnet", vilket kanske inte är så sexigt för förhållandet...

En tanke slog mej ....kan det vara så att det är något genetiskt betingat att man blir ett med mamma och papparolllen, just för att man ska sätta barnet i första hand och inte ligga och gulla i sängen hela dagen med sin älskade

 

[Sjalen]

Sv: barn negativt för förhållandet?

En tanke slog mej ....kan det vara så att det är något genetiskt betingat att man blir ett med mamma och papparolllen, just för att man ska sätta barnet i första hand och inte ligga och gulla i sängen hela dagen med sin älskade

Ja visst är det så! Hormonerna funkar till barnets bästa...

Själva bråkar vi nog mer sedan vi fick barn (bland annat om uppfostran eftersom vi har olika bakgrund) men vi har också kul ihop. Jag tycker nog inte barn har förbättrat mitt förhållande i den meningen att vi har kul längre. Jag saknar att helt spontant mötas efter jobbet och ta en öl (visst händer det ibland men inte så där spontant som förr) eller att ligga i sängen utan att någon hoppar på oss. Men framförallt har jag problem med att när jag kommer hem från jobbet så är det två på en gång som vill prata med mig och pratar i mun på varandra och gnabbas om vem som var först...

Däremot är det ju trots detta värt att skaffa barn för vad som förbättras är själva familjekänslan. Man känner att WOW, nu är det vi och nu får vi banne mig kämpa även när det går trögt. Innan hade man kanske lättare gjort slut men nu känner man att man orkar jobba på förhållandet på ett helt annat sätt. Inte så att man struntar i att skilja sig för barnens skull fast man mår dåligt utan bara så att man kan ta tag i även de dåliga dagarna mycket mer konstruktivt och man kan känna hur man växer som människa av det och fylls av jädrar anamma. Om det sedan håller i längden vet man kanske aldrig men man kämpar mer helt enkelt.

Det är också en speciell känsla att göra saker tillsammans som är utmaningar: klättra uppför Åreskutans topp, cykla Bornholm runt och sådant. Det är ett utmärkt familjekitt när barnen är små (när de är större tar de ju hand om sig själva mer och det de tycker är tråkigt struntar de i att följa med så då har man ju mer tid till mannen ).

 

[Silverkedjan]

Sv: barn negativt för förhållandet?

Vi har alltid haft barn i vårt förhållande, Först Vidar som var ett par år och som testade att den nya var rätt pappamaterial, sedan tillverkade vi tvåan direkt

Och det är jättemysigt.

Det man ska se till är att man har tillräckligt med LEDIG TID så man hinner med att vila och vara dels ensam med barn (så den andra får sova) och dels tillsammans allihop - och inte dödströtta när barnet sover.

Man hinner ha sex och ha ett varmt förhållande "trots" barn. Jag tycker allt är bättre med barnen faktiskt Man får både familj OCH sin älskade partner samtidigt och det är snarast en fördel att vara nykär och lite överseende med varandras brister

GO GO GO

 

[oz_joj]

Sv: barn negativt för förhållandet?

Vi hade varit ett par i 11 år och är lite över 30 när vi fick vår son för 5 månader sedan. Tror att i o m att vi känner varandra så utan och innan, är säkra i vårt förhållande och oss själva (dessutom enligt min väninna har vi "det perfekta förhållandet" ) så klarar vi livet med barn hittills helt smärtfritt men det är ju väldigt tidigt i föräldralivet än. Helt ovetenskapligt har jag fått för mig att par som skaffar barn tidigt i förhållandet glider isär i större grad än de som väntar - kanske för att de ändå hade glidit isär utan barn men de med lång tid bakom sig har inte gjort det och kommer ej att göra det. Men detta vet jag ej om det stämmer. Vad har ni för erfarenheter? Silverkedjans svar talar ju mot min teori (men hur var det med förhållandet med barn 1?).

 

[Coop]

Sv: barn negativt för förhållandet?

Jag och min make hade varit ihop ett halvår när vi förlovade oss och 1½ år senare var vi gifta och det första barnet kom. Vi har nu i juni varit tillsammans i 10 år och gifta i 8 år. Kan nämna att vi båda blir 28 år i år. Mycket hänger på vilken personkem i man har och för mig har det hängt mycket på att min make stått ut med min utbrott som kommer med jämna mellanrum.

Så längden på hur länge man varit tillsammans innan har enligt min erfarenhet (även i min omgivning) inte så stor betydelse. Det kan i värsta fall vara en nackdel att varit tillsammans "för" länge innan första barnet kommer. Man har invanda rutiner som kan vara svåra att bryta och känna att det är okej. Nej nu va jag negativ men så har det varit i min omgivning.

Det är sån tur att vi alla är olika. Lycka till med nya bebben

 

[Silverkedjan]

Sv: barn negativt för förhållandet?

Pappan till barn nr 1 och jag var tillsammans i 17 år

När barnet kommit så såg man saker med nya ögon, vilka förebilder var man? Levde man ett liv man kunde stå för och hade man de relationer man ville barnet skulle ha som ideal?

 

[morgonzo]

Sv: barn negativt för förhållandet?

Man hinner ha sex och ha ett varmt förhållande "trots" barn. Jag tycker allt är bättre med barnen faktiskt Man får både familj OCH sin älskade partner samtidigt och det är snarast en fördel att vara nykär och lite överseende med varandras brister

GO GO GO

Jo och att "göra barn" när man är nykär är ju kanske också lite mer magiskt.

 

[morgonzo]

Sv: barn negativt för förhållandet?

Det kan i värsta fall vara en nackdel att varit tillsammans "för" länge innan första barnet kommer. Man har invanda rutiner som kan vara svåra att bryta och känna att det är okej. Nej nu va jag negativ men så har det varit i min omgivning.

Det är sån tur att vi alla är olika. Lycka till med nya bebben

Ja har man väntat länge och tror att man känner varandra, och sen när barnet kommer så förändras man (om det blir till det negativa)så kan det ju bli en stor besvikelse. Det kan ju också vara så att man skaffar barn när man varit tillsammans länge för att det förväntas man göra helt enkelt, och det kanske inte heller är bra.

Å andra sidan kan det ju vara en fördel att man hunnit göra andra saker tillsammans först, så att man ändå an komma ihåg mer glamorösa lyxiga studner tillsammans när/om livet börjar bli slentrianmässigt. Men jag vet inte, finns väl inge rätt eller fel egentligen, allt beror väl på inställningen. Tror att man verkligen måste vara "sugen" på ett liv med barn och vad det innebär för att det ska bli bra. Om man skaffar barn för att det börjar bli dags eller om en är mer sugen än den andra kan det nog bli mer kämpigt, för att det inte känns som om man gjort ett eget val.

 

[Jane_Done]

Sv: barn negativt för förhållandet?

Jag har erfarenhet som går emot det. Barn extremt tidigt i förhållandet och extremt unga. Fortfarande ett par efter 20 år.

 

[oz_joj]

Sv: barn negativt för förhållandet?

Skit, ni får inte vara så många som talar emot mig, eller så får vi bli de som bevisar motsatsen, DET HÅLLER!

 

[ameo]

Sv: barn negativt för förhållandet?

knapplån:

Jag tror att det är viktigt att man PRATAR med varandra, att man är medvetna om att det blir annorlunda när barnet är fött. Att sexlivet blir annorlunda (man kan inte ta en spontan snabbis i köket kl 11 på förmiddagen - om man nu brukar göra sånt), att tiden man får bara för varandera blir förkortad. Det måste inte nödvändigtvis bli till det sämre när det blir annorlunda, men det blir just annorlunda!
Det är snart 7 år sen jag träffade min man och drygt 4 av dessa år har vi haft barn. Och vi var VÄL genompratade om det sen innan så jag upplever inte något problem. men då har vi också en väldigt likartad syn på barnuppfostran och sånt redan i grunden, så vi behöver inte gräla om hur det ska göras.

 

[Silverkedjan]

Sv: barn negativt för förhållandet?

knapplån:

(man kan inte ta en spontan snabbis i köket kl 11 på förmiddagen - om man nu brukar göra sånt),

Jodå det kan man visst, har jag hört

teletubbies

 

[mimus]

Sv: barn negativt för förhållandet?

Barn är inte negativt för förhållandet, om man har en relation som är öppen och att man pratar med varandra.

En sak är säker, INGET blir sig likt igen efter barnen kommit.

Det som tär tror jag är att det är lätt att bli så fruktansvärt trött, många sover dåligt och det gör att toleransen minskar för varandra.

Att man blir gnällig pga av ut tröttning

Men det går över, jag lovar.

Jag var ensam första året med våran son, då min sambo inte vill vara med. Vi hade väl haft en relation i 7 år innan.

Sen tog vi oss igenom det och har bott i hop i 8 år.

Jag kan säga att våra år tillsammans efter sonen föddes har varit de klart bästa i mitt liv.