Barn identifierar sig som djur – psykologen: ”Harmlöst”

Trodde alla gjorde/gör det? 🙈 Jag lekte djur nästan jämt. Inte alls intresserad av den urtråkiga leken mamma pappa barn :wtf:
Jag plockar fortfarande fram djur (oftast en gigantisk vit tiger eller en 165cm brun häst med vita strumpor och bläs - beroende på humör) när jag är ute och går. De springer brevid eller springer runt omkring mig och utforskar.

Ibland, till exempel om jag är osäker, kan jag plocka fram känslan av att vara en stor kraftfull lejonhona eller något liknande.
Ja... fortfarande.
 
Det är väl inget nytt att barn gör det. Men det jag hör från bekanta som är lärare är att de senaste åren har de även haft tonåringar i gymnasiet som gör det. Vissa som tex inte vill sitta vid bord och äta eftersom de är hundar och vill äta i en skål på golvet. Jag minns att jag även läste en artikel om en kvinna som var i 30-årsåldern och lärare. Hon identifierade sig som katt och klädde sig som katt med svans, morrhår och liknande även på jobbet.
 
Jag har nog aldrig identifierat mig som ett djur. Eller nått annat. Lekt absolut, men aldrig varit ett djur i skolan och så. Bara under själva leken.
Jag tror det är en relativt liten andel om någon alls som på allvar tror att de är en tiger eller en prinsessa om det blir skarpt läge. Sen har en del väldigt livlig fantasi och är bättre på att gå in i rollen.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Jag lekte häst relativt långt upp i åldern. Kommer inte ihåg exakt när jag slutade, men högstadiet typ. Jag identifierade mig aldrig som häst, men lekte att jag var det.

Jag tillverkade ett träns med bett och tyglar. Byggde egna hinder och en egen dressyrbana. Sedan gjorde jag olika hinderbanor och dressyruppvisningar (med skänkelvikning, piaff, passage och galoppombyten osv.)

Eftersom jag inte slutade leka ”i tid” skämdes jag lite och var mest ute i skogen och lekte, eller nere i källaren.

Som sagt identifierade jag mig aldrig som häst. Tyckte mest det var roligt att leka, bygga nya hinder och uppfinna nya dressyrrörelser och dressyrprogram.
 
För mång barn är det samma sak.
Fast nje, det måste väl ändå vara ovanligt att barn identifierar sig som vissa djur. Jag förstår ifall små barn som i dagisåldern inte förstår vad det är för skillnad på att leka och att identifiera sig men när man är så gammal som 12 och uppåt..då vet man skillnaden om man är ett djur eller om man lekar att man är det.
 
Therian är inte samma sak som rollspelslekar, det är lite djupare, handlar om en identitet.

Men jag ser det som harmlöst ändå. Barn och ungdomar (och vuxna) idag har nog ett behov av reflektera över sin identitet i relation till hur dom uppfattar mänsklighetens identitet, och den "typiska människans" identitet. Kan väl likställas med att identifiera sig som punkare, vegan, eller straight-edge för att ta några mer typiska millenial-exempel.

Att sökandet efter identitet och utforskandet av självet tar sig uttryck i olika former av "otherkin" är inte problematiskt enligt mig, snarare ganska hälsosamt. "Om människor är sådär och gör sådär, då vill jag inte vara människa".

Förr eller senare kommer dom fram till att det finns många olika sätt att vara människa på.
 
Therian är inte samma sak som rollspelslekar, det är lite djupare, handlar om en identitet.

Men jag ser det som harmlöst ändå. Barn och ungdomar (och vuxna) idag har nog ett behov av reflektera över sin identitet i relation till hur dom uppfattar mänsklighetens identitet, och den "typiska människans" identitet. Kan väl likställas med att identifiera sig som punkare, vegan, eller straight-edge för att ta några mer typiska millenial-exempel.

Att sökandet efter identitet och utforskandet av självet tar sig uttryck i olika former av "otherkin" är inte problematiskt enligt mig, snarare ganska hälsosamt. "Om människor är sådär och gör sådär, då vill jag inte vara människa".

Förr eller senare kommer dom fram till att det finns många olika sätt att vara människa på.
Jag tror det kan vara nytta att se hur andra djur är och ta krafter från dom osv, att få en liten boost av dom och känna som att klarar dom det klarar jag det grej. Det är dock skillnad på att identifiera sig som ett sådant djur, och att kunna känna av deras styrka, framförallt den mentala styrka djuren ofta har och ta hjälp av den.
 
Var ingen i min klass som inte blev vi ingen när rasten var slut och det var lektion igen trots vi lekte att vi var både hund, häst, indian mm
Kanske, kanske inte, du hoppade knappast in i hjärnan på alla i klassen. Jag tror dessutom att det är långt ifrån alla som identifierar sig med ett djur och ju äldre man blir dess färre blir det.

Det jag menar är att det för barn i synnerhet små barn så håller de på att utforska världen. Att leka katt och vara katt för en stund, en dag, en vecka eller kanske längre är för vissa barn samma sak, och de flyter in i varandra. Min erfarenhet är att det ofta handlar om mindre barn före skolåldern. Vissa leker bara och känner sig aldrig som djuret/prinsessan eller vad det kan vara, andra växlar och somliga går in i rollen.
 
Hade en kompis i gymnasiet vars kompis alltid låtsades vara en panter/katt. Med svans och allt. Hon var 18 år när jag träffade henne. Intressant att umgås med henne.
Känns dock som att något inte riktigt stod rätt till där.
 

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Idag kom jag inte upp ur sängen förrän vid halv två. Motivationen saknades. Ute har det varit soligt till och från hela dagen... 9 10 11
Svar
208
· Visningar
14 918
Senast: bettysmatte
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp