*långa funderingar*
Jag har hamnat i funderingar när det gäller skor och barfota. Jag är varken i ena eller andra läget, personligen gillar jag tanken med barfota, men upplever att det är svårt att få det att funka i praktiken och att många hästar behöver skor.
Min egna som jag hade var barfota när jag köpte honom och jag provade ha honom barfota så länge som möjligt. Men efter att ha gått omkull på en isfläck under snön, så åkte skor och broddar på illa kvickt. Jag kom fram till att med snö och is i nov-april, så var fläkningsrisken stor i hagen. På sommaren drog jag ibland skorna på betet och han klarade sig fint, så länge man inte red på allt för stening grusväg. I slutändan var det mer praktiskt och enklare att ha hästen skodd och han hade inga särskilda problem med det. Är även skeptiskt till barfota under vintern efter att ha tagit in barfotahästar från hagen som halkat omkring som bambi på hal is. Det är inte kul att ha en 170 häst nästan gå omkull på en för att den tappar fästet. Även om barfota har bättre fäste än skor på is och snö, så går det inte att jämföra med brodd.
I och med artikeln om Peder Fredricson som tävlar vissa av hästarna barfota och filmen som @super postade så har jag börjat fundera kring skoningsalternativ. Kan varmt rekommendera filmen:
Just nu bor jag i ett land där många har sina hästar barfota. Upplever att det är både en ideologisk och kostnadsfråga, så pass att man gärna skriver in i säljannonser att hästen kan gå barfota, eller halvskodd. Snö och is är inte ett problem här. Man rider mycket på fullblod och man har även gärna fullbloden barfota om bara möjligt.
Jag har haft förmånen att rida många hästar här, där många varit barfota sen många år. Tyvärr har 90 % av hästarna känns tassiga eller knackiga, och att de inte rör sig genom kroppen. Fullbloden kan man iof förstå eftersom många fullblod har gräsliga hovar, men även andra raser som welsh, halvblod, araber. Deras hovar borde genom år av barfotagång på olika underlag rimligtvis ha blivit starka och hårda, men icke.
Två av fullbloden jag har ridigt har skotts på och vilken skillnad! Helt plötsligt finns det ryggverksamhet, tassigheten är borta och steget längre. Den ena fick 30 cm längre steg, men han var också gräsligt plattfotad och behövde verkligen traktstödet som skor kan ge.
En häst av urponnyras funkade utmärkt barfota, på henne var det ingen skillnad om du skrittade på asfalt, sand eller gräs. Endast grusväg med stora stenar blev hon tassig på och det har jag överseende med för det var inget enkelt underlag. Henne hade jag inte skott på men alla andra hade om jag fått bestämma fått skor pronto.
Samtidigt med skor tar man bort en stor del av hovmekanismen, understuckna trakter, trånga och insjukna ballar är ett stort problem med skor. Så vad är alternativet? Skorna i videon som @super postade ser inte ut som något gemene hovslagare har med sig.
Hur gör kära bukefolket?
Om ni har barfota upplever ni att hästen har samma steglängd och ryggverksamhet barfota som med skor? Ser ni till att filma så man inte drabbas av den ökända hemmablindheten? Och hur gör ni på vintern om det är is och snö i hagen?
Är det några som använder skor med stöd för strålen, typ avancerade heartbar eller annat?
Ni som skor traditionellt vad är era tankar?
Jag kan varmt rekommendera youtubevideon ovan, den är varken anti-skor eller anti-barfota utan pratar om hur man bibehåller vinklar, hur understuckna trakter tenderar att skapas av öppna traditionella järnskor. Samt något jag aldrig tänkt på att ballarna och strålen sjunks ihop och trycks ner, vilket iof inte känns så kul.
Jag har hamnat i funderingar när det gäller skor och barfota. Jag är varken i ena eller andra läget, personligen gillar jag tanken med barfota, men upplever att det är svårt att få det att funka i praktiken och att många hästar behöver skor.
Min egna som jag hade var barfota när jag köpte honom och jag provade ha honom barfota så länge som möjligt. Men efter att ha gått omkull på en isfläck under snön, så åkte skor och broddar på illa kvickt. Jag kom fram till att med snö och is i nov-april, så var fläkningsrisken stor i hagen. På sommaren drog jag ibland skorna på betet och han klarade sig fint, så länge man inte red på allt för stening grusväg. I slutändan var det mer praktiskt och enklare att ha hästen skodd och han hade inga särskilda problem med det. Är även skeptiskt till barfota under vintern efter att ha tagit in barfotahästar från hagen som halkat omkring som bambi på hal is. Det är inte kul att ha en 170 häst nästan gå omkull på en för att den tappar fästet. Även om barfota har bättre fäste än skor på is och snö, så går det inte att jämföra med brodd.
I och med artikeln om Peder Fredricson som tävlar vissa av hästarna barfota och filmen som @super postade så har jag börjat fundera kring skoningsalternativ. Kan varmt rekommendera filmen:
Just nu bor jag i ett land där många har sina hästar barfota. Upplever att det är både en ideologisk och kostnadsfråga, så pass att man gärna skriver in i säljannonser att hästen kan gå barfota, eller halvskodd. Snö och is är inte ett problem här. Man rider mycket på fullblod och man har även gärna fullbloden barfota om bara möjligt.
Jag har haft förmånen att rida många hästar här, där många varit barfota sen många år. Tyvärr har 90 % av hästarna känns tassiga eller knackiga, och att de inte rör sig genom kroppen. Fullbloden kan man iof förstå eftersom många fullblod har gräsliga hovar, men även andra raser som welsh, halvblod, araber. Deras hovar borde genom år av barfotagång på olika underlag rimligtvis ha blivit starka och hårda, men icke.
Två av fullbloden jag har ridigt har skotts på och vilken skillnad! Helt plötsligt finns det ryggverksamhet, tassigheten är borta och steget längre. Den ena fick 30 cm längre steg, men han var också gräsligt plattfotad och behövde verkligen traktstödet som skor kan ge.
En häst av urponnyras funkade utmärkt barfota, på henne var det ingen skillnad om du skrittade på asfalt, sand eller gräs. Endast grusväg med stora stenar blev hon tassig på och det har jag överseende med för det var inget enkelt underlag. Henne hade jag inte skott på men alla andra hade om jag fått bestämma fått skor pronto.
Samtidigt med skor tar man bort en stor del av hovmekanismen, understuckna trakter, trånga och insjukna ballar är ett stort problem med skor. Så vad är alternativet? Skorna i videon som @super postade ser inte ut som något gemene hovslagare har med sig.
Hur gör kära bukefolket?
Om ni har barfota upplever ni att hästen har samma steglängd och ryggverksamhet barfota som med skor? Ser ni till att filma så man inte drabbas av den ökända hemmablindheten? Och hur gör ni på vintern om det är is och snö i hagen?
Är det några som använder skor med stöd för strålen, typ avancerade heartbar eller annat?
Ni som skor traditionellt vad är era tankar?
Jag kan varmt rekommendera youtubevideon ovan, den är varken anti-skor eller anti-barfota utan pratar om hur man bibehåller vinklar, hur understuckna trakter tenderar att skapas av öppna traditionella järnskor. Samt något jag aldrig tänkt på att ballarna och strålen sjunks ihop och trycks ner, vilket iof inte känns så kul.
