Sv: Bär och skjutkraft
För rätt pengar är det mesta till salu...
I Sverige så drar de här raserna vanligtvis inte till sig proffsryttare, därför att dessa ryttare vill i regel tävla. Och vill man tävla så vill man ha chans att vinna! Man gör det väldigt svårt för sig om man inte kommer på en toppiberier. Och som sagt, smakar det så kostar det. En bra häst har ALLTID en köpare. Så de kan man ta betalt för även om det kan ta tid att sälja ibland. Normalt sett så hamnar alltså inte dessa hästar i Sverige. De går till USA, Kanada, Tyskland och Asien istället. Om de är Piro fria alltså.
Svart är det som är dyrast, eller snarare, har varit dyrast. Nu är det gul i olika varianter som står högst på folks önskelista. För en fin gul kan man få VÄLDIGT mycket pengar! Efter gul och svart kommer nog brun och fux. Fux betraktas som fint inom de iberiska raserna
I Portugal (på det stuteriet där jag köpte min Lusitano) försöker man att avla bort skimlar på sikt. Det är för att det blir ofta en del melanom på dem och folk vill inte köpa då. Har man två likvärdiga hästar att välja på, en brun och en skimmel med melanom, ja då tar man den bruna. Även om det förmodligen aldrig blir något mer än en liiiten knöl under svansen.
Ston säljs men vanligtvis så vill inte stuterierna sälja de bästa. Men ibland gör de det ändå p g a olika anledningar. I Spanien är det ovanligt att man rider in stona, de går bara i avel. I Portugal är det däremot rätt vanligt att man rider in dem för att kunna göra en utvärdering på stoets kvaliteter eller brist på kvaliteter. Är det ren skit vill man inte använda dem i avel (inte där jag köpte min i a f).
Det är stor skillnad mellan portugisers och spanjorers sätt att se på sina hästar. I Spanien är det fortfarande enormt viktigt att hästen är vacker och i Portugal är prio ett att hästen är bra att rida. Därför ser man fler snygga hästar bland de spanska. Lusitanos kan man nog säga rent generellt att de är lite tuffare och har en bättre gång och ridbarhet. Ofta så biljarderar de inte så mycket heller. Men biljardering har också väldigt mycket med hur spänd hästen är. Samma häst kan skilja sig markant i biljardering/inte biljardering, beroende på om den är mentalt avspänd och lösgjord eller inte.
Just balansen är extremt bra hos iberiska hästar tycker jag, det är därför det kan vara väldigt svårt att lära dem byten om man väntar för länge med det. Att sätta en iberier ur balans gör man inte i första taget... Nu menar jag inte att man lär dem byten igenom att sätta dem ur balans men du förstår säkert vad jag menar.
Att sätta en bra takt i en iberier är inte jättelätt, man vill ju ha klamp klamp klamp, och inte tripp tripp tripp, men har man lärt sig en har man lärt sig alla. De är rätt lika att rida faktiskt. Regel ett är att man måste få dem lite segare och inte så förbaskat kvicka i allt de gör. Mentalt avspänd som sagt.
Ett bra halvblod kommer nog alltid att vara en "bättre" ridhäst, men en iberisk häst är som sagt vansinnigt rolig att rida och jag kan inte tänka mig att gå tillbaka till halvblod igen. Men så tävlar jag inte heller!