Alltså - känslan av lycka i kroppen efter en rolig ridlektion!!.... 
Förra veckan kunde jag inte rida. Den här veckan kunde jag visst det igen. Konstigt. Helt plötsligt kom ridförmågan bara tillbaks, som om inget hade hänt. "Hej, här kommer jag" Jättekonstigt.
Det var hopplektion. Min abonnemangshäst, den omöjlige, är bra på att skutta, och även om det var ganska mycket markarbete så fick vi hoppa några språng, och det kändes bra. Förutom på en linje med kort ansats ur en sväng, för där fulade han sig med att skjuta ut bogen och gå lite som han ville. Han är bra på det där. Jag fattar knappt vad som händer så är vi helt plötsligt på väg nån annanstans. För det mesta har jag lärt mig parera honom, men på den där linjen så hittade han helt enkelt på en egen linje över hindret.
Men i övrigt gick det bra, det kändes mjukt och följsamt och vi var i samstämmig takt över hindren.
På slutet av lektionen sökte han sig framåt-nedåt ganska bra, och det kändes som om han faktiskt hade kommit igång i hela kroppen. Han är mjuk och trevlig när han slappnar av och kommer ner från det spända stjärnkikarläget, men sen skulle jag förstås vilja ta det ett steg till och börja spänna bågen på honom. Men dit vet jag ärligt talat inte om vi nånsin kommer att nå...
Nåja - det känns lite bättre på jobbet nu och det kändes mycket bättre på ridlektionen den här veckan! Ridläraren sa efter lektionen att det är ju en himla tur att jag kom till just den här gruppen och ville rida och och samma häst, och så finns det en häst här som ingen annan vill rida som jag trivs på som jag då kan rida hela tiden.
Jaa, jag håller med - det är verkligen himla bra!
Förra veckan kunde jag inte rida. Den här veckan kunde jag visst det igen. Konstigt. Helt plötsligt kom ridförmågan bara tillbaks, som om inget hade hänt. "Hej, här kommer jag" Jättekonstigt.
Det var hopplektion. Min abonnemangshäst, den omöjlige, är bra på att skutta, och även om det var ganska mycket markarbete så fick vi hoppa några språng, och det kändes bra. Förutom på en linje med kort ansats ur en sväng, för där fulade han sig med att skjuta ut bogen och gå lite som han ville. Han är bra på det där. Jag fattar knappt vad som händer så är vi helt plötsligt på väg nån annanstans. För det mesta har jag lärt mig parera honom, men på den där linjen så hittade han helt enkelt på en egen linje över hindret.
Men i övrigt gick det bra, det kändes mjukt och följsamt och vi var i samstämmig takt över hindren. På slutet av lektionen sökte han sig framåt-nedåt ganska bra, och det kändes som om han faktiskt hade kommit igång i hela kroppen. Han är mjuk och trevlig när han slappnar av och kommer ner från det spända stjärnkikarläget, men sen skulle jag förstås vilja ta det ett steg till och börja spänna bågen på honom. Men dit vet jag ärligt talat inte om vi nånsin kommer att nå...
Nåja - det känns lite bättre på jobbet nu och det kändes mycket bättre på ridlektionen den här veckan! Ridläraren sa efter lektionen att det är ju en himla tur att jag kom till just den här gruppen och ville rida och och samma häst, och så finns det en häst här som ingen annan vill rida som jag trivs på som jag då kan rida hela tiden.
Jaa, jag håller med - det är verkligen himla bra!
