maallaan680
Trådstartare
Hej!
Måste få skriva av mig.. Att göra en lång historia lite kortare så skulle min kompis hjälpa till och rehabilitera en "nervös" hund som hennes jobbarkompis hade haft på foder. Vi åkte och hämtade henne hos ägaren. Fodervärden skulle alltså bara ta tillbaka henne igen för att avliva henne. Så vi ville se om vi kunde hjälpa hunden och kanske omplacera den om allt gick bra. Vi märkte ganska snabbt när vi kommit hem att något var väldigt fel med hennes bak kärra hon hade även starr på ena ögat och dålig munhygien. Då vi båda fick lite panik för vi hade gått med på att hjälpa en frisk nervös hund men istället får hem en super trevlig men fysiskt dålig hund. Fick reda på senare att ägaren var en amfetamin missbrukare och att hon inte varit riktigt snäll emot hunden. Dom kissade på tidningar inne och fick aldrig komma ut etc.
Nu ett tag senare så är det bara jag som har henne. Var idag iväg hos veterinären på hälsokontroll ( kunde inte tidigare då min andra hund blev dålig och kostade flera tusen att åtgärda ) men idag så sa veterinären iaf att hunden förmodligen har en ihopläkt fraktur i vänster benet och så hoppar knät ur led i höger.. Hunden sa inte ett ljud under undersökningen. Men jag säger detta, att jag har aldrig träffat en trevligare hund.. Hon älskar allt och alla. Hoppar och leker.. Älskar sin lilla boll som hon apporterar! Hon hoppar i trappor och även upp i våran soffa som är ganska hög. Hon verkar helt enkelt som en livsglad hund!
Men vet sa att hon absolut lider över sina bakben och tycker att vi ska ta bort henne så snart som möjligt.. Jag tänkte att "får vi fixat till hennes tänder så blir säkert allt bra" innan vi åkte. Hon är inte försäkrad så är svårt att göra något större med henne. Veterinären trodde dock inte att benen gick och fixa endå.
Så nu sitter jag här med världens gulligaste lilla hund i panik för att det känns så förjävligt att behöva ta bort en hund som verkar så livsglad och nöjd med livet..
En stackars hund som varit med om så mycket skit hela sitt liv men som nu har kommit hem till oss där hon får ordentlig mat.. Får komma ut och springa i skogen och apportera i trädgården.
Under 6 år har hennes liv varit ett helvete och att sedan behöva dö när saker börjar vända. Livet är så orättvist! Under dessa två månader med henne är hon som en familje medlem och har gråtit hela dagen sedan jag fick beskedet.
Men min fråga till er.. En veterinär som kollar igenom hunden i 5 minuter kan veta hur mycket ett djur har ont vs oss som levt med henne i två månader som ser henne varje dag?
Jag vill inte vara självisk, men ni förstår säkert vad hemskt det är att behöva ta bort en sån glad hund..
Måste få skriva av mig.. Att göra en lång historia lite kortare så skulle min kompis hjälpa till och rehabilitera en "nervös" hund som hennes jobbarkompis hade haft på foder. Vi åkte och hämtade henne hos ägaren. Fodervärden skulle alltså bara ta tillbaka henne igen för att avliva henne. Så vi ville se om vi kunde hjälpa hunden och kanske omplacera den om allt gick bra. Vi märkte ganska snabbt när vi kommit hem att något var väldigt fel med hennes bak kärra hon hade även starr på ena ögat och dålig munhygien. Då vi båda fick lite panik för vi hade gått med på att hjälpa en frisk nervös hund men istället får hem en super trevlig men fysiskt dålig hund. Fick reda på senare att ägaren var en amfetamin missbrukare och att hon inte varit riktigt snäll emot hunden. Dom kissade på tidningar inne och fick aldrig komma ut etc.
Nu ett tag senare så är det bara jag som har henne. Var idag iväg hos veterinären på hälsokontroll ( kunde inte tidigare då min andra hund blev dålig och kostade flera tusen att åtgärda ) men idag så sa veterinären iaf att hunden förmodligen har en ihopläkt fraktur i vänster benet och så hoppar knät ur led i höger.. Hunden sa inte ett ljud under undersökningen. Men jag säger detta, att jag har aldrig träffat en trevligare hund.. Hon älskar allt och alla. Hoppar och leker.. Älskar sin lilla boll som hon apporterar! Hon hoppar i trappor och även upp i våran soffa som är ganska hög. Hon verkar helt enkelt som en livsglad hund!
Men vet sa att hon absolut lider över sina bakben och tycker att vi ska ta bort henne så snart som möjligt.. Jag tänkte att "får vi fixat till hennes tänder så blir säkert allt bra" innan vi åkte. Hon är inte försäkrad så är svårt att göra något större med henne. Veterinären trodde dock inte att benen gick och fixa endå.
Så nu sitter jag här med världens gulligaste lilla hund i panik för att det känns så förjävligt att behöva ta bort en hund som verkar så livsglad och nöjd med livet..
En stackars hund som varit med om så mycket skit hela sitt liv men som nu har kommit hem till oss där hon får ordentlig mat.. Får komma ut och springa i skogen och apportera i trädgården.
Under 6 år har hennes liv varit ett helvete och att sedan behöva dö när saker börjar vända. Livet är så orättvist! Under dessa två månader med henne är hon som en familje medlem och har gråtit hela dagen sedan jag fick beskedet.
Men min fråga till er.. En veterinär som kollar igenom hunden i 5 minuter kan veta hur mycket ett djur har ont vs oss som levt med henne i två månader som ser henne varje dag?
Jag vill inte vara självisk, men ni förstår säkert vad hemskt det är att behöva ta bort en sån glad hund..