Avlivning, skänk mig lite styrka.

[Grålly]

Har en gammal islandshäst som vi tog över för drygt ett år sedan då hon skulle slaktas. Hon har fång och fick helt fel mat osv hos förra ägarna, och våran hovslagare trodde att det skulle gå att fixa till. Visst, hovarna är otroligt mycket bättre, men smärtan sitter fortfarande kvar i huvudet på hästen, efter 10 års kommande och gående hovsmärtor hos föregående ägare. Vi har gjort allt känns det som. Hon får rätt mat, bra hovvård och så vidare, men det känns som att det står still nu.

Jag har ständigt dåligt samvete. Hästen är inte "helt" min, hade den varit det så hade jag nog tagit bort henne för ett bra tag sedan.. Eller inte tagit emot henne alls. Jag tar dock hand om henne. Eller, nu på senare dagar så är det bara mat, vatten, visitering och lite kel som görs, då jag känner att mina krafter tar slut. Hon går "bara" som sällskapshäst åt min nordsvensk som rids och tränas regelbundet. Jag har gjort en tråd för länge sedan, där jag redan då förklarade att hon skulle tas bort. Det har dock inte hänt, då hon blev så otroligt mycket bättre ett tag att jag trodde att det kanske blir bättre och bättre. Men så blev det ju naturligtvis inte. Detta är världens snällaste häst, och jag tycker inte att hon får det hon förtjänar.

Att säga att jag vill ta bort henne är lättare sagt än gjort. Jag vet att det är det bästa för henne, för mig och för min andra häst. Min nordsvensk är 10 år och väldigt busig, nu måste hon stå i egen hage pga. denna andra häst som inte får gå i beteshage. Jag vet hur skönt det skulle kännas efteråt. Jag skulle ha gott samvete och slippa gå omkring och tänka på hur dålig hästägare jag är. Men jag tror inte att jag klarar av det. Jag är nog den blödigaste människa man kan tänka sig. Det är mitt ansvar att se till att hästen har det bra, men jag känner att jag går sönder. Jag börjar gråta så fort jag tänker på det, och jag försöker vara stark, men jag vet uppriktigt inte om jag klarar det här.

Ni behöver inte förklara för mig hur dålig jag är, att hästen mår dåligt, att jag är en dålig människa, för jag vet själv hur läget är. Jag måste bara få skriva av mig.

 

[Zanta]

Sv: Avlivning, skänk mig lite styrka.

Du är ingen dålig människa. Du resonerar väldigt klokt och vaket. Kan du få hjälp med det praktiska, att ringa och beställa avlivningen? Kan du även få hjälp då det är dags? Jag menar har du tillräckligt med stöd runt dig så du klarar av att vara med hästen i hennes sista stund?

 

[cambodia]

Sv: Avlivning, skänk mig lite styrka.

*kramar om* jag förstår dig, ibland känns det bättre när man har fått skriva av sig... även fast det egentligen inte spelar någon roll vad vi andra tycker och tänker... bara man får det ur sig helt enkelt!
Jag hoppas det löser sig för er!

 

[Grålly]

Sv: Avlivning, skänk mig lite styrka.

Jag hoppas det. Jag tror inte att jag klarar av att vara hemma när hon tas bort. Helst skulle jag vilja åka iväg 20 mil bort och bara vara ensam, jag klarar inte av att vara hemma och bli tröstad, jag vill bara åka iväg och sedan komma hem och ta itu med allt då. Jag ska prata med min pappa, får se vad han säger. Såg att det kostar flera tusen att få hästen bortforslad och avlivad, och jag vet inte om vi har råd med det. Bara resan gick på 4500 om jag räknade rätt. Från närmaste stad som utförde detta. Usch, ibland hatar jag att vara hästägare.. Tack för hjälpen.

 

[Grålly]

Sv: Avlivning, skänk mig lite styrka.

Tack, känns skönt att ni förstår!

 

[tjoller]

Sv: Avlivning, skänk mig lite styrka.

Har nästan varit i samma situation som du.
Efter att bestämt datum till när jag skulle ta bort min gamla trotjänare efter 15 år tillsammans,fick jag tag i ett islandssto på 18 år. som sällskap till min andra häst.
Men när hon kom förstog jag att något var fel redan när hon steg ut ur transporten efter ägaren hämtat hem henne från sin förra fodervärd och mina farhågor besannades efter att jag akut fick ut hovslagaren dagen efter ,det var fång. Ägaren vart jätte ledsen och dom bestämde sig för att ta bort henne dagen efter hemma hos sig (en kort resa). Jag hade inte hunnit fästa mig vid henne på ett dygn men tyckte hemskt synd om henne för att det syntes att hon hade ont och hon har det nog mkt bättre där hon är nu. Min egen fick gå till dom evigt gröna ängarna några dagar senare här hemma det var den värsta dagen i mitt liv.Var inte med vid själva avlivningen något jag inte ångrar dom säger att det gick lungt och bra och någor annat vill jag inte veta. Han ligger uppe i skogen brevid våra andra bortgångna familjemedlemmar (Hund och katt).
Hoppas att det löser sig för dig. och du skall absolut inte tycka att du gör fel i att ta bort henne tänk på att hon slipper ha ont något mer.