Jag har en 11 år gammal honkatt som blivit jättekonstig det senaste året. Hennes bror försvann spårlöst den 31 maj förra året och sedan dess verkar Sara mer och mer olycklig. Vi har haft båda sedan de var 10 veckor men vi har gett upp om Sixten. Han brukade alltid komma tillbaka efter några dagar eller veckor och grannarna brukade se honom (vi bor på landet) men den här gången har ingen sett honom sen den dagen han gick hemifrån. Nu har Sara blivit väldigt skrikig, jamar och piper mest hela tiden när hon inte sover. Hon har en del besvär med att hoppa upp ibland och samtidigt är hon väldigt social och kelig, nästan krävande. Senaste veckan har hon kräkts mycket, verkar som hon kräks upp nästan allt hon äter. Känns som om det är dags att säga "hej då Sara".