Sv: avliva min häst idag...
Hej.
Hemskt ledsen för din skull.. Jag har varit där två gånger tidigare. Först med min gamla travare (första hästen) som följde mig under hela tonårs livet från det jag var 10 till 20 år. Efter 1 års hälturedning och försök att rädda hennes liv fick jag ta det hemska beslutet. Hon ligger en bit från stallet hon bodde i och det var fruktansvärt. Går inte att beskriva.
Kort efter det såg jag bara en enda utväg, att skaffa en ny häst att lägga hela mitt liv, min sorg, och min tankeverksamhet på. Ett halvblod ynka 6 år gammal som efter många turer genom Sverige var mentalt knäckt. Jag gav henne mitt liv för att nå henne och få henne att släppa in mig och människor överhuvudtaget i hennes liv och lyckades.
5 månader efter hennes ankomst till mig fick jag ta ett fruktansvärt avsked även av denna häst.
Jag kan inte förklara och jag behöver det inte heller, för du vet hur det känns. Hur illamående man är, hur tomt allt känns..
Min första häst avlivade jag i Januari 2003 och än idag kan jag börja gråta när jag ser henne och mig tillsammans på ett förstorat foto som togs dagen innan hennes bortgång. Bredvid tavlan hänger ett mindre foto på mig och den andra hästen jag gjorde allt för..
Det hemska är att jag vägrar ta ned fotografierna på dem som stått mig allra närmast, utan väljer hellre att gråta en skvätt för all skit man fick utstå. Det påminner mig om att aldrig mer köpa mig en häst igen o än idag (i januari är det 4 år) står jag fortfarande livrädd för att köpa häst, trots att jag brunnit för de djuren i hela mitt liv.
Den värsta smärtan går över om ett tag när du inser hur bra och vilken vän du varit som tagit bort din häst i tid.. Det är vår plikt att ta bort våra bästa vänner när det inte finns något mer att göra. Efter allt de gjort för oss genom åren är det det minsta vi kan göra för dem..
Tänker på dig.
