Avliva hund?

[Toveg]

För att göra en mycket lång historia kort(are) har jag och min sambo för tre år sedan tagit på oss en omplaceringshund som då var dryga året och enligt papprena en setterblandning. Mycket snart visade han extrema vallningsinstinker, han är även rädd för främlingar och mycket rädd för barn. Han har förmodligen fått stryk tidigare i livet. Vi har också mycket problem med hundmöten. Jag har gått kurser, privatkurser och problemhundsutredningar under alla dessa tre år.

Han är nu snart fyra år och har blivit en tryggare hund men jag litar absolut inte på honom när jag inte är med. Problemen med barn, okända människor i fel situationer och andra hundar kvarstår. Han blev även nu för ett par månader sedan diagnoserad med artros och höftdyflsplasi vilket har resulterat i att han har ont i hela kroppen och vi kan inte aktivera honom så mycket som han behöver. Vi håller på med rehab men har blir varken bättre eller sämre.

Som grädde på moset ska jag nu separera med min sambo och det betyder att hunden måste byta miljö igen och flytta med mig till en annan stad och jag kommer inte ensam ha lika mycket tid för honom.

Vad är humanast? Fortsätta jobba och se om han blir bättre, eller avliva? Omplacera honom igen är inget alternativ.

 

[TinyWiny]

Är det någon veterinär som har uttalat sig om kopplingen smärta och övriga problem? Jag tänker att en hund som har ont kan ju bli både aggressiv och osäker inför okända saker som den utsätts för. Är det utrett hur ont han faktiskt har? Blir han smärtfri på vanliga smärtstillande som metacam eller liknande? Om inte så hade jag låtit honom somna in. Det låter som att ni har gjort allt ni kan göra för honom och jag tycker inte att en fyraårig hund ska behöva ha ont varje dag. Det är en sak om en gammal hund behöver smärtstillande då och då och i övrigt mår bra men att en såpass ung hund ska gå och ha ont utan att något egentligen hjälper tycker jag inte känns bra alls. Jag tycker inte heller att det känns bra att en så ung hund ska behöva smärtstillande resten av sitt liv.
Det är enkelt att säga att jag skulle låtit hunden somna in men det är svårare när det väl kommer till kritan men jag tror faktiskt inte att hunden själv mår särskilt bra i dagsläget varken fysiskt eller psykiskt. Ni har gjort vad ni har kunnat och ibland får man tyvärr inse att det inte hjälpte iallafall. Ge hunden en sista bra tid med er båda innan flytten och låt honom sedan springa över regnbågsbron.

http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html

 

[GardenAngel]

Håller med @TinyWiny ang hunden men måste också ta med er. Det måste vara en ständig oro och stress att ha haft en hund under 3 år som inte blir bättre, som till råga på allt även blivit sjuk. Man får vara "självisk" och känna efter som det är värt det. Den spontana reaktionen är väl att "min hund är värd allt", men med risk för att bli lynschad så är det bara en hund. Som inte ens är frisk. Det jag menar är inte att man ska avliva alla jobbiga/sjuka hundar, har själv en tik som passar nästan precis in på sin hund, men inte lika extrem. Det jag menar är att man måste se sitt ansvar som människa och fråga vem det är som vinner på att hunden finns kvar. Just nu känns det som att ni båda lider ganska mycket, och så ska det inte vara.

Jag skulle nog valt att avliva för hundens skull, men också för din egen.

Kram

 

[Toveg]

Tack för svar. Känns hjärtekrossande men förmodligen det sundaste för honom. Han gick på metacam i 10 dagar och så försvann hältan men inte övrig smärta i kroppen. Vi har bytt foder, ändrat motionen, han får tillskott och så simmar vi plus ligger på vibrationplatta en gång i veckan. Men som sagt har han ett extremt behov av att bli trött fysiskt och jag vet inte hur lycklig han kommer bli utan det.

Jag har bokat tid för undersökning nästa vecka och får se vad de säger. Om vi ska ta ner honom känns det vettigast att göra det innan flytten då han redan nu har reagerat väldigt starkt och blivit väldigt stressad.

 

[ch791022]

Jag håller med övriga här. Det snällaste mot honom är att låta honom vandra vidare, slippa både all den stressen och smärtan han lever med konstant idag.

/Camilla

 

[TinyWiny]

Ni har verkligen gjort allt och jag som har haft svårt sjuka hästar och en hund som hade en tumör som jag ständigt oroade mig för skulle spridas och att han skulle få ont (han var för gammal för att börja operera på när den upptäcktes) vet att du när din hund har fått somna in och sorgen har lugnat sig något kommer att känna lättnad. Det är oerhört jobbigt psykiskt att ha ett djur som man ständigt funderar på hur djuret egentligen mår och du kommer inse efteråt vilken enorm energi det har tagit ifrån dig att ständigt oroa dig och att ständigt vara uppmärksam på hur han rör sig och hur han verkar varje gång du ser honom. Som du beskriver det så har ni verkligen gjort allt man kan tänka sig och det blir inte bättre. Kan han inte heller längre få sina behov tillgodosedda, att få sitt behov av rörelse tillfredsställt, så kommer han att må ännu sämre.

Jag håller helt med dig om att ni ska låta honom somna in i lugn och ro innan flytten så att han slipper utsättas för den stressen.

Du tänker helt rätt och du/ni har verkligen gjort allt man kan be en djurägare göra.

Jag beklagar verkligen.