Avliva 10 år gammal jack russel?

[Lilja1]

Hej, suttit i dagar och läst här på forumet om avlivning av hundar. Och skriver därför jag vill få era tankar om mitt case.

Jag har en 10 år gammal jack russel som haft cancer knölar i 2 år på kroppen. Han verkar inte ha ont av dessa, är för närvarande 6 st. Har blås ljud på hjärtat, så måste börja medecinera honom. Hostat sen maj, vetrinären vet inte varför. Har börjat få tandproblem och behöver dra ut minst 4 nedre framtänder.
Jag älskar denna hund mäst av allt i livet men vill inte operera honom igen. När vi fick reda på cancern för 2 år sedan försökte de ta bort en av knölarna men misslyckades. Och på kvällen, natten och dagen efter var han helt förstörd. Tog flera dagar innan han var något som liknade sig själv.
Sedan 5 månader tillbaka får jag inte ha med hunden på nya jobbet, jag är hemifrån 12 timmar och sliter mig upp varje morgon för att ta ut han och varje kväll springer vi, sen orkar jag inte riktigt mera. Min man tycker vi skall avliva honom då han tycker hunden börjar bli sliten. Men jag har försökt vänja mig vid tanke i 2 år(sen cancern kom) att jag en dag inte kommer ha kvar min bästa vän.
Har funderat kring omplacering men vem vill ha en 10 år cancer sjuk hund.
Iom att min man inte hjälper mig så mycket med hunden så blir hunden det enda jag gör, jag blir väldigt isolerad och det blir tråkigt att man bara kan träffa vänner och ta en promenad för man vill att hunden ska ha sällskap på helgen.
Sen är min hund inte den normalaste, han kan göra utfall, huger mot andra människor, även mot barn. Inte alla men precis när man har börjat lite på honom så gör han något konstigt, varit så här i 10 år och jag har fått hjälp av hund tränare, psykologer. Men så fort man närmar sig något levande så kn han ibland inte bete sig. Då blir man selektivare och selektivare vad man vill och kan glra med hunden. Är min första hund så är ju mitt fel att jag inte kunnat träna bort detta.
Haft konstant dåligt samvete i 10 år för att jag inte aktiverar han tillräckligt och hittar på roliga saker. Men samtidigt har jag undvikit jobb middag annat kvälls nöje för att få komma hem till min bästa kompis.
Är det egoistiskt av mig att vilja ha kvar han i livet eller hade ni avliva honom.
Vet verkligen inte då han i mina ögon är ganska frisk, bara det att jag inte har 3-4 timmar per dag att ge honom längre då jag inte kan ta med han på jobbet och mannen som nu jobbar hemma får ta han istället vilket han verkligen inte vill.
Hade ni avlivat er bästa vän?

 

[Bufera]

Jag hade avlivat, innan det är försent och hunden mår ännu sämre.
Det är inte lätt men det är vårat ansvar att inte låta djuren lida❤

 

[dobbis]

Ser inte en enda anledning till att låta den kraken leva, det känns som du låtit din vän gå på övertid.
Djuren är inte till för oss, vi är till för dom,speciellt när tiden tar slut.

 

[Sel]

Jag tror att du börjat komma till insikten själv i och med att du läst runt på forumet och startat den här tråden.
En hund som levt med cancer två år, börjat få tandproblem, hosta och dessutom inte går att söva så att han kan bli smärtfri skulle nog uppskatta att få vila och slippa allt tror jag. Inga fler osäkerheter, smärtor, hostor eller matte som vänder ut och in på livet och känner att hon inte räcker till. Inga fler långa, ensamma dagar.

Jag har själv en gammal terrier som börjat sjunga sin sista sång, hade hon varit i samma läge om din grabb hade hon inte suttit här med mig ikväll. Hur ont det än gjort.

Omplacering skulle jag inte ens överväga. Aldrig i livet.

 

[Raderad medlem 120709]

Det låter som att det har varit dags för sista färden ett tag, och det verkar som att du också vet det innerst inne. Klart att det aldrig är lätt att avliva en livskamrat, men det är en del av ansvaret man tar på sig när man skaffar djur.

 

[Kilauea]

Ja jag hade (och har) avlivat min bästa vän. Det gjorde så jävla ont och jag saknar henne än idag (4 år senare), men jag vet att jag gjorde rätt val (njursvikt och hon började må illa, hon fick medicin fredag, lördag och fick somna in på söndagen. Medicinen hjälpte så hon fick en härlig helg på sommarstället med långa skogspromenader och massa gott att äta).

Det är en skyldighet vi har våra djur, att inte låta det gå för långt eller ha kvar dom för vår egen skull.

Om hunden har sån munstatus att man vet att tänder behöver dras så har den säkert ont av det och behöver kanske dra ännu fler. Just problem med mun/tänder visar sig ofta inte förrän det är åtgärdat och ägaren ser skillnaden.

 

[farin]

Säger som alla andra här att ja, det är dags ❤ Det är inte egoistiskt att avliva en sjuk hund som inte är smärtfri (dåliga tänder gör ont) och som inte får den tid med sin människa som den är van vid. Det är egoistiskt att inte avliva. Ledsen om det låter (för) hårt, men som @dobbis skrev Djuren är inte till för oss, vi är till för dem.
Gör det bästa för din vän och låt honom somna in ❤

 

[Diabetikern]

Jag hade avlivat.

Tog själv bort min älskade vän i somras. Innan hon blev för dålig. Hon vart några år äldre mådde jättedåligt av att få tänderna gjorda. Hon hade säkert klarat ett år till men jag ville inte utsätta henne för det.

Otroligt jobbigt när man måste ta ett sådant beslut.

 

[russinbulle]

Jag tog själv bort min äldsta tik för 3 månader sedan. Hon hade kunnat bli bra med operation av sitt avslitna korsband.....men hon hade även juvertumörer och en del annat, så nej. Krasst sett så lider inte en död hund och det vet inte att det ska ske så den hinner inte få dödsångest heller. Det är ärligt inte värre att låta en hund somna in än att låta den få sedering för t ex tandstensborttagning mm - för hundens del. Det är för oss det är jobbigare, men det är tyvärr en del av att äga en levande varelse. men det är samtidigt det bästa vi kan ge våra husdjur - ett värdigt avslut

 

[Smulu]

Ge din hund den sista gåvan, en biljett till hundhimlen.
Där finns ingen smärta.

 

[Lilja1]

Tack alla för jätte fina svar, även fast jag själv inte vill så får man sätta sin vovve före ens egna känslor och ta det jobbigaste beslutet i mitt liv får ringa till vetrinären och boka in tid.

 

[Fetaost]

Den finaste gåvan vi kan ge våra djur är att låta dem gå vidare innan krämporna är till för stor börda. Det är så lite de begär av oss under åren vi har dem och de ger oss så mycket och så vilkorslöst. Ett fint avslut med värdighet och vår sorg är vårt pris vi tillslut får tacka dem med

 

[Sel]

Tack alla för jätte fina svar, även fast jag själv inte vill så får man sätta sin vovve före ens egna känslor och ta det jobbigaste beslutet i mitt liv får ringa till vetrinären och boka in tid.

Otroligt tufft och svårt, men också starkt och rätt.

 

[Sel]

Ta hand om dig, TS, hoppas du får stöd därhemma.

 

[Otherside]

Tack alla för jätte fina svar, även fast jag själv inte vill så får man sätta sin vovve före ens egna känslor och ta det jobbigaste beslutet i mitt liv får ringa till vetrinären och boka in tid.

Släpp honom - och dig! - fria! Vänta inte tills det blir akut (vilket kan gå väldigt väldigt snabbt) och han får ett jobbigt och svårt avslut. Ett fint sista avsked i lugn och ro (du kan t.ex. ta hem distriktsveterinären om du inte vill ta honom till klinik) är värt så, så mycket både för hundens och ens egen skull. Lycka till