Avel och utvärdering utbrutenBukekullar 23/24

[Milosari]

Jag har fortfarande inte lyckats skaffa mig någon tik men Winter har haft 3 kullar i år, varav den sista är 4.5 vecka nu. Fruktansvärt kul med "barnbarn" även på detta sätt och jag har fått riktigt bra kontakt med en del av valpköparna så jag hoppas kunna följa upp några av dem med egna ögon. Nu blir det nog inga mer förrän första kullen har åtminstone MH och höfter gjorda, det skulle vara om nån fantastisk tik jag själv vill ha valp efter dyker upp och de finns inga såna i Sverige just nu.

Finns det någon anledning till att man tar så många kullar på en gång? Vill man inte utvärdera först?

 

[Linda_A]

Finns det någon anledning till att man tar så många kullar på en gång? Vill man inte utvärdera först?

På en tik, absolut. Och egentligen håller jag med om att samma gäller för en hane, men vi har väldigt få hanar tillgängliga i Sverige och ännu färre som har såpass bra resultat hälsomässigt, mentalt och exteriört. Plus att vi väntade tills han var fyra för att utesluta eventuella hälsoproblem med sen debut som allergier.

I slutänden lät jag min uppfödare bestämma och med den koll hon har på sina egna linjer tyckte hon 2-3 var ok innan utvärdering. Och egentligen, vad säger en utvärdering efter en kull? Om vi tar hans första så parade han en tik med C-höfter (men kullindex blev över 100). Vi kan ju nästan garantera att han inte kommer lämna 100% A där till exempel. På en tik parar man ju oftast "upp", en hane blir oftare "ner", så där tycker jag en kull kanske inte ger så mycket. Man kan absolut resonera på annat sätt, men där landade vi.

Boxerklubben brukade ha en rekommendation på 3 kullar för hanar, sen skulle man vänta tills en viss procent av avkommorna var utvärderade. Den togs dock bort vid senaste revideringen av avelsrekommendationerna.

 

[BornAgain]

På en tik, absolut. Och egentligen håller jag med om att samma gäller för en hane, men vi har väldigt få hanar tillgängliga i Sverige och ännu färre som har såpass bra resultat hälsomässigt, mentalt och exteriört. Plus att vi väntade tills han var fyra för att utesluta eventuella hälsoproblem med sen debut som allergier.

I slutänden lät jag min uppfödare bestämma och med den koll hon har på sina egna linjer tyckte hon 2-3 var ok innan utvärdering. Och egentligen, vad säger en utvärdering efter en kull? Om vi tar hans första så parade han en tik med C-höfter (men kullindex blev över 100). Vi kan ju nästan garantera att han inte kommer lämna 100% A där till exempel. På en tik parar man ju oftast "upp", en hane blir oftare "ner", så där tycker jag en kull kanske inte ger så mycket. Man kan absolut resonera på annat sätt, men där landade vi.

Boxerklubben brukade ha en rekommendation på 3 kullar för hanar, sen skulle man vänta tills en viss procent av avkommorna var utvärderade. Den togs dock bort vid senaste revideringen av avelsrekommendationerna.

Hur stor andel av boxarna som föddes i år i Sverige är han pappa till?

 

[Linda_A]

Hur stor andel av boxarna som föddes i år i Sverige är han pappa till?

Om vi landar på ungefär samma siffror som förra året, ca 6 procent. Tyvärr bara 3 tikar, och med så få hanar som går i avel lär det vara högst relevant.

 

[Migo]

På en tik, absolut. Och egentligen håller jag med om att samma gäller för en hane, men vi har väldigt få hanar tillgängliga i Sverige och ännu färre som har såpass bra resultat hälsomässigt, mentalt och exteriört. Plus att vi väntade tills han var fyra för att utesluta eventuella hälsoproblem med sen debut som allergier.

I slutänden lät jag min uppfödare bestämma och med den koll hon har på sina egna linjer tyckte hon 2-3 var ok innan utvärdering. Och egentligen, vad säger en utvärdering efter en kull? Om vi tar hans första så parade han en tik med C-höfter (men kullindex blev över 100). Vi kan ju nästan garantera att han inte kommer lämna 100% A där till exempel. På en tik parar man ju oftast "upp", en hane blir oftare "ner", så där tycker jag en kull kanske inte ger så mycket. Man kan absolut resonera på annat sätt, men där landade vi.

Boxerklubben brukade ha en rekommendation på 3 kullar för hanar, sen skulle man vänta tills en viss procent av avkommorna var utvärderade. Den togs dock bort vid senaste revideringen av avelsrekommendationerna.

Aldrig sett det som att man avlar "ner" eller "upp" baserat på kön. Tänker att om man tycker att tiken är att avla ner så är kombinationen inte bra nog att göras... (säger jag som sa nej till en massa tikar under 2014-2016, och sen aldrig fick nån valp efter min hane ). Alla hundar har svagheter, men jag tycker att resonemanget skaver lite. Visst, som tikägare kan du välja bland massa hanar, å andra sidan borde hanhundsägare ta lite större ansvar för att säga nej.

 

[Bulldoozer]

Jag tänker lite som @Migo. Skulle jag själv inte kunna tänka mig valp ur kombinationen så skulle jag avstå oavsett om det handlar om att para en tik eller låna ut en hane. Sen har alla olika kriterier och ser ur olika perspektiv. Jag har inget emot en "medioker" hund (pratar föräldradjur) utan wow resultat om jag sett individen och vet att den är stabil, trevlig och utan rädslor och ok hälsa samt egenskaper jag värdesätter.

 

[Linda_A]

Aldrig sett det som att man avlar "ner" eller "upp" baserat på kön. Tänker att om man tycker att tiken är att avla ner så är kombinationen inte bra nog att göras... (säger jag som sa nej till en massa tikar under 2014-2016, och sen aldrig fick nån valp efter min hane ). Alla hundar har svagheter, men jag tycker att resonemanget skaver lite. Visst, som tikägare kan du välja bland massa hanar, å andra sidan borde hanhundsägare ta lite större ansvar för att säga nej.

Där håller jag inte med. Om du har en tik som du tycker är ok för att gå i aveln men inte jättebra, då vill du ju stärka upp henne så mycket som möjligt. Då måste ju nån ställa upp med sin bättre hane. Vi har HD-index för att vi inte ska förlora mer genetiskt material genom att utesluta alla hundar med C-höfter. Men om en tik med C-höfter aldrig kan få en parning med en hane med A-höfter, då faller ju hela idén.

 

[Linda_A]

Jag tänker lite som @Migo. Skulle jag själv inte kunna tänka mig valp ur kombinationen så skulle jag avstå oavsett om det handlar om att para en tik eller låna ut en hane. Sen har alla olika kriterier och ser ur olika perspektiv. Jag har inget emot en "medioker" hund (pratar föräldradjur) utan wow resultat om jag sett individen och vet att den är stabil, trevlig och utan rädslor och ok hälsa samt egenskaper jag värdesätter.

Det kriteriet skulle inte funka för mig. De tikar som är bra nog att jag skulle vilja ha en valp efter dem paras med utländska hanar. Och det hade varit synd att inte använda Winter i avel alls.

Sen har det ju med kriterierna att göra också, precis som du säger. Jag är jäkligt kräsen och utställningsnörd. Finns bra tikar hälsomässigt och mentalt som inte har en exteriör som är toppnotch. Det är att få alla tre bitarna som är ett problem.

 

[Bulldoozer]

@Linda_A ur den synpunkten kan jag se värdet av att ta kullar då utställning ligger utanför mina kriterier öht för hund och för majoriteten av hundägare. Att då bara avla från utställnings synpunkt är att göra sin ras en ottjänst när det inte d3t som efterfrågas heller av den stora massan av valpköpare.

 

[Milosari]

På en tik, absolut. Och egentligen håller jag med om att samma gäller för en hane, men vi har väldigt få hanar tillgängliga i Sverige och ännu färre som har såpass bra resultat hälsomässigt, mentalt och exteriört. Plus att vi väntade tills han var fyra för att utesluta eventuella hälsoproblem med sen debut som allergier.

I slutänden lät jag min uppfödare bestämma och med den koll hon har på sina egna linjer tyckte hon 2-3 var ok innan utvärdering. Och egentligen, vad säger en utvärdering efter en kull? Om vi tar hans första så parade han en tik med C-höfter (men kullindex blev över 100). Vi kan ju nästan garantera att han inte kommer lämna 100% A där till exempel. På en tik parar man ju oftast "upp", en hane blir oftare "ner", så där tycker jag en kull kanske inte ger så mycket. Man kan absolut resonera på annat sätt, men där landade vi.

Boxerklubben brukade ha en rekommendation på 3 kullar för hanar, sen skulle man vänta tills en viss procent av avkommorna var utvärderade. Den togs dock bort vid senaste revideringen av avelsrekommendationerna.

Jag kan förstå resonemanget med två kullar men har lite svårt för tanken med tre? Tänk om det dyker upp något som legat dolt? Han är ju ung, så vad är brådskan? Jag tänker att man kanske inte ska ta mer än max 5 kullar på en individ öht, och då vill man ju göra de bästa kombinationerna baserat på erfarenhet av tidigare kullar.

 

[AraSlei]

Finns det någon anledning till att man tar så många kullar på en gång? Vill man inte utvärdera först?

Jag tycker nog att två-tre kullar kan vara rimligt innan utvärdering, lite beroende på hur stor rasen är och hur många kullar som föds. En kull är ju inte så mycket att utvärdera på, det blir ju mer att utvärdera kombinationen än vad t ex hanen lämnar.

 

[Bulldoozer]

Sen spelar ju kullstorleken in, får man två rejäla kullar så kan det ju till antalet vara lika mycket som tre mindre kullar..

 

[AraSlei]

Sen spelar ju kullstorleken in, får man två rejäla kullar så kan det ju till antalet vara lika mycket som tre mindre kullar..

Ja, men också hur många valpar som föds i rasen på ett år.
Har man tre kullar med totalt 15 valpar och det registreras över 3300 valpar på ett år (som labbarna 2022) så är ju det en viss skillnad mot t ex Kelpie där det registrerades 89 st samma år.

 

[Linda_A]

@Linda_A ur den synpunkten kan jag se värdet av att ta kullar då utställning ligger utanför mina kriterier öht för hund och för majoriteten av hundägare. Att då bara avla från utställnings synpunkt är att göra sin ras en ottjänst när det inte d3t som efterfrågas heller av den stora massan av valpköpare.

Ja, jag tänker att om mina kriterier är för "petiga" (och när det gäller just exteriör) så gör jag som du säger rasen en ottjänst om jag applicerar dem. Likaså om jag krävde fantastiska bruksresultat. De tikarna kan man räkna på en hand, tyvärr.

Jag skulle aldrig para en hane med en tik jag inte tycker ska gå i aveln alls. Men däremot tiken som är "okej, men bara om man kompenserar för X eller Y". Som t.ex parar C-höfter med A-höfter så kullindex fortfarande blir lägst 100.

Jag kan förstå resonemanget med två kullar men har lite svårt för tanken med tre? Tänk om det dyker upp något som legat dolt? Han är ju ung, så vad är brådskan? Jag tänker att man kanske inte ska ta mer än max 5 kullar på en individ öht, och då vill man ju göra de bästa kombinationerna baserat på erfarenhet av tidigare kullar.

Jag kan hålla med. Två var tänkt, den tredje kom till av diverse skäl. Det var inte självklart på långa vägar. Och chansen är ganska stor att det inte blir några fler. Tänkte dock frysa in sperma för eventuellt eget bruk i framtiden, efter 4-5 går ju fertiliteten ner.

Sen är (tyvärr) den dolda sjukdom man skulle kunna oroa sig för (renal dysplasi) något som kan visa sig mellan 4 månader och 6 år, så den är jäkligt svår.

 

[Milosari]

Jag tycker nog att två-tre kullar kan vara rimligt innan utvärdering, lite beroende på hur stor rasen är och hur många kullar som föds. En kull är ju inte så mycket att utvärdera på, det blir ju mer att utvärdera kombinationen än vad t ex hanen lämnar.

Under förutsättning att inte hela första kullen får HD eller konstiga rädslor? Jag hade nog inte vågat avla vidare även om det är ovisst om det är mammans eller pappans "fel".

 

[Linda_A]

Under förutsättning att inte hela första kullen får HD eller konstiga rädslor? Jag hade nog inte vågat avla vidare även om det är ovisst om det är mammans eller pappans "fel".

Fast där tycker jag det måsta vara acceptabelt att titta på släktbilden och göra en sannolikhetsbedömning utifrån det. Alla Winters syskon är röntgade med A. I hans mammas kull har alla A eller B. I mormors kull har alla A. Och det går att gå tillbaka fler generationer för mer av samma. Alla är dock parade med utländska hanar eller importer så kan inte kolla upp statistiken på hanarna, men vet att min uppfödare alltid gör det.

 

[Milosari]

Fast där tycker jag det måsta vara acceptabelt att titta på släktbilden och göra en sannolikhetsbedömning utifrån det. Alla Winters syskon är röntgade med A. I hans mammas kull har alla A eller B. I mormors kull har alla A. Och det går att gå tillbaka fler generationer för mer av samma. Alla är dock parade med utländska hanar eller importer så kan inte kolla upp statistiken på hanarna, men vet att min uppfödare alltid gör det.

Mjo men det dyker ju upp kullar då och då som är väldigt mycket sämre än de borde vara, eller defekter som kan härledas tillbaka till en individ. Såklart ska man inte vänta i all oändlighet, men att några individer når vuxen ålder och håller hyfsad lägstanivå är väl ändå rimligt? Särskilt när man avlar på en relativt sjukdomsdrabbad ras.

 

[Linda_A]

Mjo men det dyker ju upp kullar då och då som är väldigt mycket sämre än de borde vara, eller defekter som kan härledas tillbaka till en individ. Såklart ska man inte vänta i all oändlighet, men att några individer når vuxen ålder och håller hyfsad lägstanivå är väl ändå rimligt? Särskilt när man avlar på en relativt sjukdomsdrabbad ras.

Otur kan man alltid ha. Men om två hundar producerar en kull som är betydligt sämre än den borde vara "på pappret" då hade jag gett båda två chansen med andra partners förutsatt att de inte lämnat något som det är avelsstopp på.

 

[AraSlei]

Under förutsättning att inte hela första kullen får HD eller konstiga rädslor? Jag hade nog inte vågat avla vidare även om det är ovisst om det är mammans eller pappans "fel".

Nej, då skulle man sannolikt inte låta hunden gå vidare i avel. Jag tror att om man föder upp eller har hanar som parar så kommer man förr eller senare att få en sådan kull. Eftersom vi inte kan kontrollera och veta allt om avel. Får man den som sin första kull stoppar man förmodligen där, men om man får den kullen som nummer tre? De första två kanske bara var tur… eller så var den första dåliga otur?

En kompis till mig har en hane som parat en del, och hos en uppfödare gjorde de om kombinationen. Första blev en toppenkull på alla sätt, den andra blev katastrof framförallt hälsomässigt. Vad var det som gjorde det ena eller det andra, och vad drar man för slutsats av det rent avelsmässigt?

Jag tycker det är svårt att säga ”så här är det”, eftersom det är så många parametrar att ha med i beräkningen. Men jag skulle spontant inte döma någon som låter en hane med bra förutsättningar att lämna friska, sunda och trevliga valpar, få tre kullar med dito tikar, om det inte innebär att det är en så liten ras att det är en större del av valparna som föds det året.

 

[Migo]

Där håller jag inte med. Om du har en tik som du tycker är ok för att gå i aveln men inte jättebra, då vill du ju stärka upp henne så mycket som möjligt. Då måste ju nån ställa upp med sin bättre hane. Vi har HD-index för att vi inte ska förlora mer genetiskt material genom att utesluta alla hundar med C-höfter. Men om en tik med C-höfter aldrig kan få en parning med en hane med A-höfter, då faller ju hela idén.

Det är klart att man matchar så att hundarna ska komplettera varandra på ett bra sätt (tex lyfta HD-indexet om det nu är ett problem), men för mig är det inte alls samma sak som att "avla ner". Nu tänker ju jag främst på arbetsegenskaper, men om jag inte tror att kombinationen kommer ge valpar som är bättre än föräldrarna så låter jag bli att para. (sen är avel svårt, man kan aldrig veta osv osv osv).

Sen har jag en ganska svartvit syn på dealbreakers på avelsdjur, det finns gott om svagheter som jag tycker är oacceptabelt att föra vidare. En C-höft med OK index tänker jag knappt på, men en hund som väljer bort att ta med sig de besvärliga djuren på ett hämt trots viss träning eller inte går att ha lös bland folk i lagårn har inte i avel att göra.