Att vara ute med sina barn

Status
Stängd för vidare inlägg.
T

Tippan

Jag ska börja med att säga att jag inte är någon mamma. Det är kanske rätt så avgörande för detta som jag funderar på ;)

Vi var hos ett par bekanta igår och de ursäktade sitt stökiga barn (2½ år) med att hon inte varit ute på hela dagen. Vad skönt det blir på måndag när hon börjar på dagis igen :confused: Så såg jag ut.

Går man inte ut med sina barn? Är det verkligen så? Ska de bara se 4 väggar en hel dag? Ska man tycka att det är bra att dagis börjar för att barnen ska få göra saker?

Jag är kanske naiv som tror att man gör så mycket mer? Själv tror jag ju mycket på utomhuspedagogiken. Barn roar sig själv så mycket ute och någon större ansträgning än att gå till en backe utanför huset krävs ju knappast nu när det är snö och pulkabacke på gården.

När jag tänker på detta så faller jag också in på det där om att förskola/skolan ska vara ansvarig för att barnen ska få vara ute. Hur ska föräldrarna orka med det eller? Måste också tillägga att jag är lärarstuderande med mycket intresse för t.ex. Ur och skur...
 
Sv: Att vara ute med sina barn

Vi har varit mycket ute med vår son i alla väder, kanske delvis pga att ingen av oss är av typen som har mycket ro att sitta inne och pyssla utan hellre rör på oss. Då sonen var i 2-3 års åldern var det sparkstötting och pulkåkning som gällde. Nu (han är 8 nu)är det mest skidning och slalom på vintern, ibland blir det nån promenad eller tur på sparkstöttingen också. Ibland åker vi alla släde med hästen. Att rida själv är tyvärr sonen inte intresserad av :( . Jag inbillar mig att ungar som är ute mycket på vintern hålls friskare också, och orkar bättre.
 
Sv: Att vara ute med sina barn

Sen känns det som att ett barn ute frestar mindre på ens tålamod en än överpiggt barn som bara slamrar runt hemma och söker uppmärksamhet. Men det är ju bara vad jag tror...
 
Sv: Att vara ute med sina barn

Som (bonus-)mamma till en väldigt aktiv 2,5-åring kan jag säga att det ÄR svårt att underhålla barn i den här åldern lika bra som dagis.
Det GÅR, men det kräver rätt mycket.
Det handlar väl inte bara om att de är ute mycket, de har många kompisar, många leksaker, aktiviteter hela tiden.
Visst kan man fixa det här hemma, men då krävs att man verkligen gör det också. Småbarnsföräldrar av idag är trötta.... Alldeles för höga krav ställs, inte bara på oss sóm föräldrar, utan i yrkeslivet, i förhållandet, hemmet....
Det är lätt att inte orka, eller fastna med tvätten eller räkningarna, när man egentligen skulle ägna sig helt och fullt åt barnet. Vet i alla fall att vår 2,5-åring vill ha uppmärksamhet och full fart HELA TIDEN, det går inte att ta fram block och penna och tro att hon ska sitta själv och rita, även om vi varit ute och lekt innan. För henne räcker det INTE med att vara ute bara nån timme eller ett par, hon behöver fullt ös och uppmärksamhet större delen av dagen. Ute får hon vara varje dag (om hon är hemma), antingen i stallet eller i pulkabacken eller nåt annat, men det räcker inte. Då skulle man förstås sätta sina egna (och hemmets) behov åt sidan, men det är lättare att köra henne till dagis och slippa det dåliga samvetet över att man inte gjort tillräckligt.





/Jossan
 
Sv: Att vara ute med sina barn

Men det jag funderade på också var om det inte var lättare att gå ut 1 h i pulkabacken än att bara sitta inne och beklaga sig över att barnet inte fått vara ute och är lite överpiggt.

Att man inte inomhus kan ränna runt dygnet runt, det förstår jag. Det tycker jag heller inte att man ska göra. Man måste lära sig att ha lite tråkigt också.

Men det var just det där om att inte orka ge den stunden. Men det kanske inte gör varken från eller till???
 
Sv: Att vara ute med sina barn

Jo, visst gör det säkert (stor) skillnad att vara ute en stund mer än inget alls, men just i vårt fall räcker det inte. Den tiden tycker jag ändå man ska försöka ta sig, speciellt med ett barn i den åldern, som har så enormt mycket spring i benen.
För en del barn räcker det kanske, och även om barnet har spring kvar i benen så har den fått frisk luft och i alla fall lite stimulans. En timme eller två kan man väl alltid avvara? (För vad är egentligen viktigare?)


Jossan
 
Sv: Att vara ute med sina barn

Lätt att säga faktiskt, att visst ska man vara ute med sina barn!
Det har vi alltid sagt att vi ska se till att sonen är ute minst en timma varje dag... sommartid är det lätt som en plätt... men nu bara rinner dagarna iväg och gör man något annat så vips så är dagen slut och oj, så var det nattning!
Som idag fick vi skynda oss ut en halvtimma och åka lite bob i mörkret, vi söndagsmös lite för länge, sen fick sonen åka med till farmor och de bakade bullar, hem och då var det mat, lite vila och sen var det mörkt och det blev en panik tur ut på gården.
Ändå bor vi i hus och kan bara släppa ut honom!
Och även om det just nu är "lätt" (om det nu kan anses lätt att dra en bob uppför en backe 35435434354354354 ggr ;) ) att sysselsätta barnen så länge det är snö, så måste man ändå vara ute med dom...

Och det låter ju jättekrasst att man inte "orkar" det, men som jag tex har ju hästar, när jag rider dem är han ju inte med, sen om jag varit ute 2-3 timmar med hästarna, så ska jag vara ute en timma till med honom, och så funkar inte det för man har massa saker att göra inne!
Då får man JÄTTE dåligt samvete för att JAG fått vara ute, och inte HAN!

Det är svårt... :smirk:
Vi har som ambition alltså att han ska vara ute minst en timme, men som sagt.. vissa dagar får vi inte ihop det bara... när det väl finns tid, ja då är det middagssovpass för han kanske eller matpaus eller nått annat som drar ut på det :smirk: ...

Märks det att jag har dåligt samvete? :smirk:

MEN jag tycker ju inte att man ska luta sig tillbaka under helgerna för att barnen får vara ute på dagis, MEN de dagarna de ÄR på dagis tycker jag ändå att man kan kräva en timmes utevistelse MINST (om de tinte är för hemskt väder då förståss...) för det är ju inte lätt om man jobbat en hel dag att sen hinna ut med barnet som gått heldag på dagis och är trött och sliten och hellst bara vill mysa i soffan....
 
Sv: Att vara ute med sina barn

Jag erkänner att jag är mycket inne med barnen nu(flicka som snart fyller 4 och en liten pojke på 8 mån). Vi bor i en lägenhet med totalt tråkig innergård med bara en gräsmatta. Vi har några lekparker i närheten som vi varit mycket i förut. Nu har jag blivit så vansinnigt less på dessa lekparker att jag bara inte pallar med att gå dit alltför ofta. Jag skäms för det. Därför försöker jag så ofta det går att få med mig dottern till stallet så att hon ändå ska få vara ute.

Egentligen är jag en sådan som älskar att vara ute och röra på mig och att umgås med barnen på ett mer naturligt sätt såsom jag själv hade det i barndomen. När vi är inne så spelar vi mycket spel och lägger pussel och pysslar med lite annat vilket är väldigt mysigt. som tur är så ska vi snart flytta ut på landet till en liten gård och det ska bli så skönt att få vara ute med barnen, sköta trädgård, stall och hästar tillsammans med dem istället för att gå till ett så konstlat ställe som en lekpark.:banana: Jag räknar dagarna tills vi ska lämna denna förhatliga lägenhet.
 
Sv: Att vara ute med sina barn

Jag tycker att det är ganska självklart att man ska gå ut med barnen i ur och skur (även när de är hemma :)) Men ibland blir det inte av och precis som de säger så brukar det verkligen krypa i dottern vid de tillfällena och man ångrar att man inte tagit sig tid att gå utanför dörren. Det händer väldigt sällan med andra ord.
 
Sv: Att vara ute med sina barn

2½ åringar är nog rätt krävande, de har massor med energi och är för små för att kunna eller vilja göra något på egen hand. De kräver alltså många av dem full "barnvaktstid".

Jag har ordnat det så för mig att jag bor på landet - det är mitt intresse här i livet, så för mig är det lätt det här med utevistelse. Vi är mera ute än sonen vill han och jag :) Jag är ensam med sonen när han är hos mig (jag är inte ensam med föräldraskapet - han HAR en fungerande pappa men vi är inte tillsammans pappan och jag) så då är ju sonen alltid med och tar hand om hästen som minimum. Dvs mockning, in-ut släpp, iordningställande av foder och detta då förstås oberoende av väder och vind. Sen är det förstås allt som oftast något annat som också skall göras ute som då sonen hänger med på, typ bära ved, skotta snö, tvätta bilen, rensa ogräs och liknande.

Om vi bodde i lägenhet i stan skulle det nog vara värre att komma sig ut alla dagar även för mig... Det är inte så "bara" att få påklädd sonen och komma ut och att bara vara ute "för att" skulle nog vara svårt för mig. Nu MÅSTE vi ju ut och vi mår båda bra av det!
 
Sv: Att vara ute med sina barn

Ja det var så jag kände också... Kunde de inte avvara 1 h för sin ljuvliga lilla dotter? Hon är ju bara för söt och snäll är hon också. De hade varit hemma och lediga i 1½ vecka också, så det var kanske därför jag reagerade så mycket och tyckte att det var så himla slött.

Jag hade lungt kunnat dra ut henne i pulka på en promenad 1 timma. För som du sa, lite friskluft också... Kanske inte spelar så stor roll vad man gör. Men just nu så pluggar jag jättemycket och så försöker jag hinna vara ute med hundarna 2-3 h också. De har som tur var inga mattider att passa och de är lika glada 21 på kvällen :D
 
Sv: Att vara ute med sina barn

Tack för alla intressanta svar! Det är verkligen roligt att läsa. Kul också att alla har ambitionen! Sen att tiden och orken inte alltid räcker till är ju faktiskt inte mer än mänskligt och så är det ju oavsett var man gör.

Men det är just de där argumenten som är så bra, sånna som man inte har om man som jag inte är förälder! Att man blir utled på samma plats hela tiden. Det är ju så självklart, men inget jag tänker på. Fast jag vet ju hur trist det är att gå samma sträcka dag efter dag med vovvarna... Klart motivationssänkande. Mattider, sovstunder... *hmm* Också så självklara saker.

Jag tycker också att det är självklart att man ska göra bort all utevistelse under dagtid på dagis, men inte att det ska ersätta även helgens utevistelse (men det är det heller ingen här som förespråkat)

Sen låter det helt klart bekvämast och roligast att ha nått vettigt att göra. Göra saker ute på gården, gå till stallet etc :) Kan man få beställa en gård tack!! :bump:
 
Sv: Att vara ute med sina barn

Jag har väl ingen direkt uttalad ambition att vara ute med min dotter (5 år) varje dag, men det blir oftast så ändå. Vi har en hund som måste komma ut varje dag, och så har vi hästen som dottern ÄLSKAR, så hon är nog med mig i stallet åtminstone hälften av gångerna som jag är där. Men några enstaka dagar då och då så är dottern inne en hel dag, och det har jag inte haft "vett" på att ha dåligt samvete för ;-)

Sedan är ju självklart "aktiveringsnivån" olika hemma och på dagis. Att som ensamt barn vara hemma med föräldrarna är MYCKET lugnare - och kanske ibland tråkigare - än att vara på dagis (även om man är ute och "gör saker"). Jag tycker att det är helt i sin ordning att det är så - tycker att barn måste lära sig både att vara aktiva och att ha mindre att göra. I den värld barnen möter utanför hemmet, finns det oändliga möjligheter att bli "aktiverad", så kanske är det inte fel att det är lugnare med lite färre aktiviteter hemma?

Och det är helt uppenbart att det är kul att gå till dagis igen efter en längre ledighet - träffa kompisarna, få fler aktiviteter osv.
 
Sv: Att vara ute med sina barn

Jag märker STOR skillnad på våra barn om vi, av någon outgrundlig anledning, är inne hela dagen jämfört med om vi är ute om så bara en liten stund på förmiddagen.
Ibland ersätts dock den lekstunden av en tur med bilen till affären eller Öppna förskolan (der de iofs leker ännu mer, fast inomhus då!).

Som läget är nu så är dock valmöjligheten liten :p. Maken jobbar på annan ort, så oavsett väder, sjukdomar eller andra tänkbara "undanflykter" så MÅSTE jag släpa med mig alla 3 barnen ut minst 2 ggr/dag för att fodra och släppa in/ut hästarna... (sen kan jag gå ut en gång till på kvällen när de sover)
Men generellt försöker jag se till att vi är ute en stund varje dag, i dagsljus! (för D-vitaminets skull! :idea: ) Och då måste det bli på förmiddagen, för vid 12 lägger sig Signe och sover middag i 2 timmar, sen ska vi äta och innan vi hinner ut har det hunnit bli mörkt.

Håller med om att det lättaste är att ta med barnen ut en stund i stället för att sitta och gnälla. ALLA parter mår bättre av det! :D
Men sen händer det att man inte hinner ut ibland, då får man ta att barnen blir stökigare och göra det bästa av situationen.
 
Sv: Att vara ute med sina barn

Mmm det är verkligen svårt att få tiden att räcka till. Jag har ju hästen inackorderad ett par mil bort så oftast åker jag till stallet på morgnen (helgen) och kommer hem lagom till lunch och sen så ska man hinna med att handla, städa och tvätta. Det är verkligen jättesvårt att få tiden att räcka till trots att man så gärna vill.

Precis som någon annan skrev blir det en tur till pulka backen (dock inte så ofta det är snö här...) när det börjar skymma och stress hem och göra iordning maten så att barnen kommer i sängs innan tröttheten övermannar dem. Suck, jädrans ekorrhjul.

PÅ vardagarna har jag medryttare 2 dagr/veckan just för att kunna rå om familjen lite och ha lite lugn och ro. Men tiden tycks ändå inte räcka till. Nu är jag ändå mammaledig och hur i hela friden blir det när jag börjar plugga alt jobba igen...? :crazy:
 
Sv: Att vara ute med sina barn

Mina barn har alltid fått komma ut dagligen,undantaget om dom är riktigt sjuka med feber.
Har en väninna som fick barn för nåt år sedan,hon satt inne typ hela vintern (för hon gillar inte kyla:crazy: ) och sen gnällde hon på att sonen va pipig,rastlös,jobbig....tja undrar varför:mad:

Frisk luft har ingen dött av;)

mvh Arabizar
 
Sv: Att vara ute med sina barn

Ja det var det som fick mig att fundera... Att det blir ibland... Men om man varit ledig i två veckor och inte orkar ta sig utanför dörren reagerade jag på. Men men... Jag är inte där...

Merparten verkar iaf tycka att det får det lite lättare om de fått komma ut en stund! Sen vad man gör är nog mindre viktigt. Att åka till affären är ju en stor sak jämnfört med att sitta hemma...
 
Sv: Att vara ute med sina barn

Jag har varit med om dagar då pojkarna inte varit ute mer än varit med till stallet. Den äldre som är 3½ gillar att vara ute men 1½ åringen är inte road av stora overaller, klumpiga skor och vantar och mössor för att sedan försöka gå i djupa nsön. Gillar inte att sitta i pulka och barnvagn är inte att ta till så här års så tyvärr så blir det korta stunder ute för hans del. Snart är snön borta och så är vi ute desstomer:)
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
Svar
8
· Visningar
1 533
Senast: Modest
·
  • Artikel
Dagbok ..... Ungefär april-juni är de månader som jag tycker det känns bra på jobbet. Jag tror att det beror på att dagarna då börjar bli...
Svar
0
· Visningar
333
Senast: Takire
·
Hundträning Något luddig trådstart kanske men jag har ett problem med att min ena hund har gjort utfall mot barn i koppel. Med utfall menar jag att...
2
Svar
38
· Visningar
4 264
Senast: Liran
·
Småbarn Huuuuur har du fått ditt barn att vilja äta sånt? Vår unge åt allt fram till typ 2 år. Nu är det bara barnmat typ pannkakor, hamburgare...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 636

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp