Att vara kvinna i dagens samhälle

[Mammas]

Jag var med om en lite obehaglig situation nyss. Läkaren mötte mig i väntrummet, hälsade tog i hand sådär normalt, och hans blick går liksom helt toktydligt ansikte-bröst. Inte sneglande alls.

Och jag, som innan inte reflekterat över min klädsel i kontexten sexuella signaler (idag iallafall ) blir genast medveten om att jag har ett linne på mig. Och tanken att många tycker att det är mitt fel som distraherar, typ.

Inne på rummet vacklar blicken igen och jag drar för min kofta för att dölja.

Och det som stör mig är min egen reaktion, som genast känner mig obekväm med mitt utseende. Hur ska man göra för att inte bli påverkad (höll på att skriva "inte vara så känslig", men vad fan, jag är inte känslig för att jag blir obekväm!) i liknande situationer? Eller är det bara att lida typ?

 

[Modest]

Inne på rummet vacklar blicken igen och jag drar för min kofta för att dölja.

Men fy fan. Inte för att du gjorde det alltså utan för att du kände behovet att klä på dig.

Angående frågan så vet jag inte om jag tycker att du ska fundera ut ett sätt för att inte bli obekväm.
Det är fullt rimligt att du blir just det och det är ju vettigare om aset istället slutar att GÖRA dig obekväm.

 

[Monstermom]

Säga ifrån? Skitsvårt, jag vet. Men obehaget borde hamna där det hör hemma!

 

[Trani]

Och det som stör mig är min egen reaktion, som genast känner mig obekväm med mitt utseende.

Fattar precis känslan och jag hatar den! Det är ju för att man så enkelt med en blick blir gjord till ett objekt. Plötsligt står man där och känner sig som ett par pattar och vet inte vad man ska göra.

Jag tror att det hänger ihop med en benägenheten man som kvinna har, att ta på sig ansvar i sociala relationer. Jag känner ganska ofta att jag tar känslan av pinsamhet som någon annan skapar, och så står jag där och vet att den andre har betett sig illa men har själv en känsla av skam. Jag betraktar det som väldigt kvinnligt, att en som kvinna har skolats till att agera så i det sociala samspelet. Men det är bara min känsla.

Hoppas på att alla erfarna badass feminister här kan komma med briljanta strategier för hur vi ska hantera situationer där vi försätts i en obehaglig position!

 

[Myrten]

Inte på mitt mest diplomatiska humör idag:

1. De som tycker att någon som bär linne (normal sommarklädsel i Sverige, finns överallt) i den nämnda situationen "distraherar" är idioter. Strunt i dem.

2. Läkaren betedde sig oproffsigt. Vid kontakt med sjukvården kan många tendera till att dyka upp ej kontorsklädda, minst sagt. Inte sjutton ska personalen reagera för att någon kommer i [infoga valfri suspekt klädsel]? Och de gör de vanligen inte heller! Märkligt beteende med andra ord - men inte av dig.

Så kan man också se på saken, men jag vet inte om det hjälper dig.

 

[Asko]

Jag tror att jag skulle vänta tills läkaren tittade upp igen och då argt med rynkad panna stirra tillbaka rakt in i hans ögon, så det blir en slags tyst signal utan att behöva säga något - "det där är inte okej!" Om han är någorlunda vettig så tittar han genast bort och skäms.

 

[Trani]

Om han är någorlunda vettig

En man som i sin yrkesroll öppet spanar in sin patients urringning? Han skulle inte ha skämts om någon hade hoppat fram och dragit ner brallorna på honom (snarare tagit det som en invit).

 

[Trani]

Och intensiv ögonkontakt i det läget hade säkert tagits som sexuellt intresse. Ilskan i blicken hade gått honom förbi.

Jag har aldrig vart med om att det har räckt med en blick i sådana situationer.

 

[Asko]

En man som i sin yrkesroll öppet spanar in sin patients urringning? Han skulle inte ha skämts om någon hade hoppat fram och dragit ner brallorna på honom (snarare tagit det som en invit).

Tyvärr så tror jag att även någorlunda vettiga män gör såna misstag omedvetet, kanske pga de inte mött på gränser (dvs någon dom säger att det inte är ok) förut? Så ja, de borde då skämmas och inse vad för fel de gör.

 

[Asko]

Och intensiv ögonkontakt i det läget hade säkert tagits som sexuellt intresse. Ilskan i blicken hade gått honom förbi.

Jag har aldrig vart med om att det har räckt med en blick i sådana situationer.

Med rynkad panna, nedåtriktade mungipor å allt?

 

[Trani]

Tyvärr så tror jag att även någorlunda vettiga män gör såna misstag omedvetet, kanske pga de inte mött på gränser (dvs någon dom säger att det inte är ok) förut? Så ja, de borde då skämmas och inse vad för fel de gör.

Det är möjligt att han inte tänker på vad han gör. Det går säkert på automatik. Men jag är väldigt tveksam till att en blick räcker för att uppmärksamma honom på att han gör fel. Min poäng är att den som beter sig så grisigt så öppet gissningsvis inte ens tycker att han gör fel! Då kan en blänga hur mycket en vill, han kommer inte fatta varför du blänger.

 

[Asko]

Eller, ute på stan skulle jag inte våga men en läkare känner jag ska ha sån respekt för sina patienter att man fan vågar kräva det också.

 

[Asko]

Det är möjligt att han inte tänker på vad han gör. Det går säkert på automatik. Men jag är väldigt tveksam till att en blick räcker för att uppmärksamma honom på att han gör fel. Min poäng är att den som beter sig så grisigt så öppet gissningsvis inte ens tycker att han gör fel! Då kan en blänga hur mycket en vill, han kommer inte fatta varför du blänger.

Då har de mycket sämre krav på läkarutbildningarna än vad jag har trott

 

[Silver Girl]

För att ingen ska missförstå börjar jag med att säga att du mycket väl kan ha uppfattat situationen rätt och du ska aldrig behöva känna dig obekväm på det sättet i sjukvården. Ska du tillbaka är du i din fulla rätt att be om en annan läkare och du behöver inte, om du inte vill, förklara mer än att du inte tyckte ni fick en bra kontakt.

Men jag som läkare tittar alltid över hela patienten när jag gör en bedömning. Hur de reser sig från sittande, hur de rör sig från väntrummet, kroppsbyggnad, kroppsspråk m m. Oavsett kön och innan ev undersökning där de är mer avklädda. Så om du inte var där för enbart samtal eller liknande finns en liten möjlighet att du missuppfattat.

 

[Trani]

Då har de mycket sämre krav på läkarutbildningarna än vad jag har trott

Du trodde att de inte släppte igenom sexister!?

 

[mandalaki]

Jag var med om en lite obehaglig situation nyss. Läkaren mötte mig i väntrummet, hälsade tog i hand sådär normalt, och hans blick går liksom helt toktydligt ansikte-bröst. Inte sneglande alls.

Och jag, som innan inte reflekterat över min klädsel i kontexten sexuella signaler (idag iallafall ) blir genast medveten om att jag har ett linne på mig. Och tanken att många tycker att det är mitt fel som distraherar, typ.

Inne på rummet vacklar blicken igen och jag drar för min kofta för att dölja.

Och det som stör mig är min egen reaktion, som genast känner mig obekväm med mitt utseende. Hur ska man göra för att inte bli påverkad (höll på att skriva "inte vara så känslig", men vad fan, jag är inte känslig för att jag blir obekväm!) i liknande situationer? Eller är det bara att lida typ?

Usch så jobbigt. Sånt där behöver man vara förberedd för att inte känna sig just så där obekväm att man inte kommer sig för att protestera.

Jag kan tänka mig att det kanske skulle kunna funka att bara tystna och titta benhårt allvarligt tills han möter din blick, alltså att bara prata när han ser dig i ögonen. Men jag vet inte.

 

[Emtherlia]

Usch vad tråkigt @Mammas . Sånt tycker jag är supersvårt att bemöta för jag blir osäker på mig själv typ "jag kanske överdriver" eller "han kanske inte alls kollade" mm. Och jag skulle tycka det var superpinsamt att påpeka något som endast existerar i mitt huvud

Ungefär så.

 

[Trani]

Jag kan tänka mig att det kanske skulle kunna funka att bara tystna och titta benhårt allvarligt tills han möter din blick, alltså att bara prata när han ser dig i ögonen. Men jag vet inte.

Jag tror att det enda man kan göra som ger effekt är att sätta ord på det där och då. "Du tittar på mina bröst. Det gör mig väldigt obekväm."

Men det skulle inte jag ha mod till. Plan B borde kanske vara att säga "stopp, jag vill tala enskilt med en sjuksköterska/någon annan i närheten" och så berättar man för den personen om beteendet och att man vill ha en annan läkare på stubben. Alltså att man stoppar situationen omedelbart.

Båda strategierna hänger dock på att man finner sig där och då. Det är det jag själv sällan gör. Det är inte förrän efter jag har rabblat igenom alla patriarkala skamfyllda analyser av situationen som jag kan landa i insikten att det inte var mitt fel. Då kommer ilskan. Och då är jag redan hemma/tre kvarter bort.

 

[nexxa]

Usch vad otrevligt. Det mest irriterande är att man blir paff och "glömmer" att säga ifrån. Det var verkligen otroligt oproffsigt gjort, oavsett vilken plats man har i samhället så är det aldrig ok att de stirrar ut en så. Man blir ju obekväm så man vill sjunka genom jorden. I stället borde man bli fly förbannad! Kanske ett samtal till verksamhetschefen om olämpligt beteende vore på sin plats? Han borde inte få komma undan och du ska kunna klä dig hur du vill utan att du ska behöva bära skulden för att fresta en man utan självbevarelsedrift

Fick en lagom trevlig fördom kastat över mig när jag skulle röntga mitt knä. Sköterskan frågade om jag var gravid varpå jag svarade nej. Då kontrar hon med: "Ja man vet aldrig med er ungdomar, ni bara ligger runt massor!"
Mvh/Diggar inte vården i många fall..

 

[mandalaki]

Jag tror att det enda man kan göra som ger effekt är att sätta ord på det där och då. "Du tittar på mina bröst. Det gör mig väldigt obekväm."

Men det skulle inte jag ha mod till. Plan B borde kanske vara att säga "stopp, jag vill tala enskilt med en sjuksköterska/någon annan i närheten" och så berättar man för den personen om beteendet och att man vill ha en annan läkare på stubben. Alltså att man stoppar situationen omedelbart.

Båda strategierna hänger dock på att man finner sig där och då. Det är det jag själv sällan gör. Det är inte förrän efter jag har rabblat igenom alla patriarkala skamfyllda analyser av situationen som jag kan landa i insikten att det inte var mitt fel. Då kommer ilskan. Och då är jag redan hemma/tre kvarter bort.

Ja, sätta ord på det tror jag också egentligen är bäst. Men själv hade jag nog bara klarat det med någon jag känner. En läkare, förmodligen inte. Skitjobbigt läge!