Att vara kattägd

Det är banne mig inte lätt att ha katt. Mina katter kräver mat hela tiden. Det spårade ur i slutet av förra vintern. Nu får de mat 4 gånger om dagen. Dessutom har de blivit tjocka. Men jag orkar verkligen inte gnället och att de ständigt passar på mig så jag inte kan röra mig fritt i mitt hem. Jag blir grinig och snäsig för jag orkar inte säga nej i timtal. Och den attityden vill jag inte ha mot mina katter. Så för husfridens skull så ger jag katterna mat. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra åt situationen.

Man kan väl säga att katterna har uppfostrat mig väl.

 

[MiaMia]

Kim tycker de är bajs för man kan inte plocka upp dem och bära tillbaka dem till matte. Äggskal kan däremot vara himla lajbans!

Ja, har man ett djur som inte fattat poängen med att daska iväg dem och därmed bli självroande blir det lite meningslöst...

 

[Sel]

Ja, har man ett djur som inte fattat poängen med att daska iväg dem och därmed bli självroande blir det lite meningslöst...

Han gillar bara inte att leka själv, till och med de gånger jag släppt ut en syrsa på golvet ska jag helst engagera mig och vara intresserad.
Ibland funkar det, särskilt med de där gummiknopparna som sitter på earpods, men annars ska familjen vara med.

 

[_Elly_]

De släpper aldrig fjädervippan.

Jag har bergnepeta i trädgården som mina katter visar intresse för. De har nästan gosat sönder plantorna.

Nepeta är kul ute
Jag förstår dock inte riktigt...Lossa och börja om?

 

[Wille]

Fast jag tror nog att du skulle sakna dem mycket om du inte hade dem. Du skriver jättefina trådar här på forumet om dem med jämna mellanrum och jag tycker absolut att du engagerar dig i dem, spenderar tid och pengar.
Sedan kan det hända att du antingen får lära dig att stänga ut klagandet eller göra ytterligare någonting för att få det att upphöra, ibland är det bara så.

Jo, det är klart att jag älskar mina katter. De är min familj. Och de har ett eget instagramkonto. De är ett sällskap bara av att finnas och det är mysigt att gosa med dem. Även om de kommer och stör mig när jag sitter vid datorn så brukar de få en bamsekram. Men lite störande är det ändå. Fast båda katterna gillar att få kramar.

Och jag tvekar inte att söka veterinärvård för dem när det behövs. Att det kostar och är jobbigt för mig psykiskt får inte bli ett hinder.

Men en stor anledning till att jag skaffade katter var ju för att få hjälp med möss och sork. Sen tänker jag att katter är självständiga djur som lever sitt eget liv bredvid sin människofamilj. Fluffet är mycket så. På sommaren så är hon ute jämt och syns bara till vid matdags. Jag har ingen aning om vad hon pysslar med när hon är ute. Men Toni är mammig. Hon är mitt lilla plåster som förvisso kan roa sig ute på egen hand, men hon är lika gärna hemma med mig. När jag varit på jobbet så har det hänt att hon inte ens varit ute under tiden jag varit borta. (Kattluckan har varit låst för ingående trafik.)

Nepeta är kul ute
Jag förstår dock inte riktigt...Lossa och börja om?

Det går typ inte att lossa fjädervippan. Det är i alla fall svårt och jag saknar tålamod och ger upp.

 

[Reville]

Vi har också låst kattluckan för ingående trafik. Vi hade ”frihet under ansvar” i början, men det missbrukades friskt av kattskrället och resulterade i diverse hemsläp av både det ena och det andra

 

[Wille]

Vi har också låst kattluckan för ingående trafik. Vi hade ”frihet under ansvar” i början, men det missbrukades friskt av kattskrället och resulterade i diverse hemsläp av både det ena och det andra

Samma här. Den dagen jag fick in tre byten under ett dygn så ledsnade jag. Jag har nyligen provat att öppna igen men det fick jag ångra.

 

[malacogott]

Det är banne mig inte lätt att ha katt. Mina katter kräver mat hela tiden. Det spårade ur i slutet av förra vintern. Nu får de mat 4 gånger om dagen. Dessutom har de blivit tjocka. Men jag orkar verkligen inte gnället och att de ständigt passar på mig så jag inte kan röra mig fritt i mitt hem. Jag blir grinig och snäsig för jag orkar inte säga nej i timtal. Och den attityden vill jag inte ha mot mina katter. Så för husfridens skull så ger jag katterna mat. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra åt situationen.

Man kan väl säga att katterna har uppfostrat mig väl.

Jag säger till min katt: nu blir det inte mer ( i normal samtalston). Då blir hon tyst. Hon vet precis vad den meningen betyder.