Att vara feminist

[Milosari]

Jag lever i en mycket skyddad verkstad och de enda jag hör som inte är feminister är människor på nätet. Eller ja min pappa vet inte vad ordet betyder så han vägrar kalla sig feminist. Men jag räknar faktiskt med att folk jag möter är feminister, det är liksom utgångsläget. Allt annat är udda.

 

[Petruska]

Jag tycker mig se det du gör, att feministerna här är fler nuförtiden. Starka feministiska röster har alltid funnits här, men det känns som att många fler kommer med bra feministiska argument i många diskussioner.

Jag har varit feminist sedan jag var 18, jag går dock sällan runt och deklarerar det. Däremot märks det naturligtvis i alla samtal som tangerar jämställdhet

Det jobbiga med att vara feminist tycker jag dels är att jag är rätt uppgiven, jag kan inte se så snabba förändringar som jag skulle vilja. Dels är man ofta en partypooper, när hela sällskapet är eniga om något och man själv påpekar t ex att det där ett sexistiskt resonemang. Så man blir lite blåslagen som feminist och det är inte alltid man orkar säga emot. Men varje gång man orkar är en bra gång.

Min strategi för att uthärda det där, är att tänka på alla de gånger jag INTE förstör kalaset. Tex på bröllop lägger jag INTE ut texten om vilket patriarkalt arv äktenskapet som institution har. På dop går jag INTE på om hur misogyn kristendomen kan vara. På silver-/guldbröllop håller jag INTE tal om hur possessiv tvåsamheten är. Osv.

Tanken på hur sådant hade landat, gör ändå att de partysabotage som ändå blir mig oundvikliga, inte känns så kämpiga ändå.

 

[Hyacinth]

Just den tråden gjorde mig faktiskt så förbannad att jag lätt hade lämnat buke om jag hittade ett annat kvinnodominerat generellt forum. Tyvärr kryllar det inte av dylika.

Jag tycker det kan vara rätt motigt, men jag ser inte heller att det finns några alternativ.
Jag kan inte leva och förneka mina åsikter.

 

[mandalaki]

Just den tråden gjorde mig faktiskt så förbannad att jag lätt hade lämnat buke om jag hittade ett annat kvinnodominerat generellt forum. Tyvärr kryllar det inte av dylika.

Jag tycker det kan vara rätt motigt, men jag ser inte heller att det finns några alternativ.
Jag kan inte leva och förneka mina åsikter.

Nej och jag uppfattar heller inte feminism som åsikter. Den är min världsbild, helt enkelt.

 

[karamelldrottningen]

Jag läste tråden om diskussionsklimat på underforumet om Bukefalos och blev så illa berörd. Tråden är låst, men det är egentligen ett sidospår jag önskar diskutera så en ny tråd här på allmänt är nog lika bra.

Ni som identifierar er som feminister och som också anser er på något sätt ”arbeta” aktivt för att öka jämställdheten i samhället - hur är det för er?

I den tråden jag läste uttrycktes nästan att feminismen skulle vara ett privilegie, det gjorde mig tokprovocerad. Nog att man kan prata om privilegiet med att ha goda verbala förmågor, men det känns viktigt att särskilja det från ens politiska och ideologiska hållning.

Jag upplever ofta att det är ansträngande att vara feminist. Att så ofta få elaka kommentarer, bli nedvärderad av de som har en mer konservativ hållning och att hela tiden hålla kampen uppe.
Jämställdhet sker ju inte av sig självt. Det är svåra beslut och att kämpa i motvind som tar oss framåt.
Jag är SÅ glad att jag äntligen märker en skillnad, både i min omgivning och här på forumet. Äntligen börjar det skifta så att fler och fler öppet kallar dig feminister, fler och fler ser det som självklart att säga ifrån och göra annorlunda.

Här på forumet har det ju skett en stor utveckling under många år. Jag minns tydligt hur hårt åtsatt jag blivit när jag fört feministiska resonemang här tidigare. Hur ensam man kände sig när ”drevet” kom som förlöjligade min ideologi. Att nu läsa att det skulle vara feministerna som står för ”drevet” känns helt absurt..

Hur upplever ni att det är?
Håller ni med om belastningen?
Märker ni samma utveckling?

Jag hoppas att användare som inte identifierar sig som feminister visar respekt i tråden. Alla är såklart välkomna, men då med nyfikenhet kring upplevelsen av hur det är att vara feminist.

Det här är inte en tråd för att diskutera vad jämställdhet eller feminism är för något.

Kvinnor som säger ifrån ska inte få finnas. Kvinnor som står upp för sina rättigheter ska inte få finnas. Kort och gott: kvinnor ska inte få finnas.





Den tråden var oerhört provocerande, därför skrev jag inget i den . Alla borde vara feminister, hade löst mycket av världens problem.

 

[MiniLi]

Jag lever i en mycket skyddad verkstad och de enda jag hör som inte är feminister är människor på nätet. Eller ja min pappa vet inte vad ordet betyder så han vägrar kalla sig feminist. Men jag räknar faktiskt med att folk jag möter är feminister, det är liksom utgångsläget. Allt annat är udda.

Skönt. För min del har jag vissa grupper omkring mig som det är sådär solklart i, men jag har också många människor där det definitivt inte är så.
Har några ”för jämställdhet men inte feminist”, ett gäng oinsatta och så lite folk som inte reflekterar så mkt.

 

[MiniLi]

Just den tråden gjorde mig faktiskt så förbannad att jag lätt hade lämnat buke om jag hittade ett annat kvinnodominerat generellt forum. Tyvärr kryllar det inte av dylika.

Jag tycker det kan vara rätt motigt, men jag ser inte heller att det finns några alternativ.
Jag kan inte leva och förneka mina åsikter.

Nej jag håller med. Det finns inga alternativ. Men jag tycker att det är bra att prata om hur det är och hur det känns ändå. Psykolog som jag är så gillar jag ju att prata om upplevelser även när man inte kan göra så mkt åt saker

 

[Myzan87]

Alla borde vara feminister, hade löst mycket av världens problem.

Detta är för mej oerhört provocerande. Jag är för jämställdhet absolut. Men för mej att feminist förknippat med en massa annat. Dessutom om man nu är för jämställt - varför måste man då ha en titel/ stämpel vars namn är förknippat med kvinnliga? Jag anser att det blir fel åt andra hållet.

Jag jobbar inom en mansdominerande bransch där jag upplever att den har ändrat på sig. Jag blir respekterad för mej som person, inte för vilket kön jag har och har många kvinnliga kollegor som upplever samma sak. Vi jobbar med respekt och att få bort smeknamn på varandra. Även att andra kvinnliga kollegor upplever att de blir respekterade för sin kunskap om yrket.

Självfallet får man kalla sig för feminist om man vill men sätt etikett på någon annan.

 

[MiniLi]

Detta är för mej oerhört provocerande. Jag är för jämställdhet absolut. Men för mej att feminist förknippat med en massa annat. Dessutom om man nu är för jämställt - varför måste man då ha en titel/ stämpel vars namn är förknippat med kvinnliga? Jag anser att det blir fel åt andra hållet.

Jag jobbar inom en mansdominerande bransch där jag upplever att den har ändrat på sig. Jag blir respekterad för mej som person, inte för vilket kön jag har och har många kvinnliga kollegor som upplever samma sak. Vi jobbar med respekt och att få bort smeknamn på varandra. Även att andra kvinnliga kollegor upplever att de blir respekterade för sin kunskap om yrket.

Självfallet får man kalla sig för feminist om man vill men sätt etikett på någon annan.

Du måste inte kalla dig feminist om du inte vill.
Den här tråden handlar ju dock om hur det är att identifiera sig som feminist.

 

[mandalaki]

Dessutom om man nu är för jämställt - varför måste man då ha en titel/ stämpel vars namn är förknippat med kvinnliga?

För att det är kvinnors makt, inflytande och möjligheter som behöver ökas för att uppnå jämställdhet.

 

[tanten]

De absolut enda gångerna jag möter annat är självklar feminism är bland äldre invandrare och nyinvandrade. Samt en arbetskamrat som lever skapligt traditionellt, och hon är byggnadsingenjör från Irak.

För min del så ser jag inget märkligt idet - de kommer från en kultur där könsroller är strikta och uppdelade. Men jag minns glatt när en ung eritreansk kille fnissade när jag sa att det itne finns några speciella gener som gör kvinnor bättre lämpade att köra tvättmaskinen. Han fattade.
De flesta har helt enkelt inte ägnat frågan en tanke.

Men - ingen säger emot mig. Jag får inte pisk någonstans ifrån.

Kan inte heller minnas några större strider genom åren? Jag tycker det jag tycker och man ifrågasätter inte mina åsikter. Mer att man ifrågasätter mig som person. (Som den vidriga kollega som tyckte att jag skulle vara mer kvinnlig).

 

[Myzan87]

Du måste inte kalla dig feminist om du inte vill.
Den här tråden handlar ju dock om hur det är att identifiera sig som feminist.

Det var mest den meningen som jag reagerade på. Att alla borde vara feminister för att många utav problemen hade varit lösta då.
Att kämpa för jämställdhet är bra. Och jag tror att det är bra att man är medveten om olika beteenden. Exempelvis hade vi en föreläsning om matchokulturen bla inom sporten och hur man jobbade med att få bort den. Jätteviktigt att få bort könsskämten och den nedvärderande attityden. Förstå på vilket sätt vi uppfostrar barnen.
Exempelvis drog han en jämförelse om hur man oftast agerar om en pojke trillar och hur man agerar när en flicka trillar.

Men nu är det inte det som tråden startades för så därför lämnar jag tråden och låter andra diskutera

 

[gammalek]

Jag läste tråden om diskussionsklimat på underforumet om Bukefalos och blev så illa berörd. Tråden är låst, men det är egentligen ett sidospår jag önskar diskutera så en ny tråd här på allmänt är nog lika bra.

Ni som identifierar er som feminister och som också anser er på något sätt ”arbeta” aktivt för att öka jämställdheten i samhället - hur är det för er?

I den tråden jag läste uttrycktes nästan att feminismen skulle vara ett privilegie, det gjorde mig tokprovocerad. Nog att man kan prata om privilegiet med att ha goda verbala förmågor, men det känns viktigt att särskilja det från ens politiska och ideologiska hållning.

Jag upplever ofta att det är ansträngande att vara feminist. Att så ofta få elaka kommentarer, bli nedvärderad av de som har en mer konservativ hållning och att hela tiden hålla kampen uppe.
Jämställdhet sker ju inte av sig självt. Det är svåra beslut och att kämpa i motvind som tar oss framåt.
Jag är SÅ glad att jag äntligen märker en skillnad, både i min omgivning och här på forumet. Äntligen börjar det skifta så att fler och fler öppet kallar dig feminister, fler och fler ser det som självklart att säga ifrån och göra annorlunda.

Här på forumet har det ju skett en stor utveckling under många år. Jag minns tydligt hur hårt åtsatt jag blivit när jag fört feministiska resonemang här tidigare. Hur ensam man kände sig när ”drevet” kom som förlöjligade min ideologi. Att nu läsa att det skulle vara feministerna som står för ”drevet” känns helt absurt..

Hur upplever ni att det är?
Håller ni med om belastningen?
Märker ni samma utveckling?

Jag hoppas att användare som inte identifierar sig som feminister visar respekt i tråden. Alla är såklart välkomna, men då med nyfikenhet kring upplevelsen av hur det är att vara feminist.

Det här är inte en tråd för att diskutera vad jämställdhet eller feminism är för något.

Jag är feminist och blir rätt ofta förtvivlad över hur ensam jag är om det i min vardag, både privat och i mitt yrkesliv. Jag tror jag ses som obekväm och faktiskt OBEGRIPLIG i många sammanhang. Ibland orkar jag inte ta fajten och håller tyst. Men det bubblar i mig och jag kan liksom inte bortse från orättvisor och skevhet.

Då hämtar jag kraft från bland annat Bukes alla kloka, klarsynta, stringenta och generösa feminister. Vill också tipsa om unwomen:


Buke

 

[julgrisen]

Jag lever i en mycket skyddad verkstad och de enda jag hör som inte är feminister är människor på nätet. Eller ja min pappa vet inte vad ordet betyder så han vägrar kalla sig feminist. Men jag räknar faktiskt med att folk jag möter är feminister, det är liksom utgångsläget. Allt annat är udda.

Såhär är det för mig också, förutom att också min pappa är uttalad feminist, likaså min farmor. Jag utgår också den att alla är feminister tills de säger eller gör något som visar på motsatsen och då blir jag alltid förvånad och besvärad. Förstår ju att det handlar om min filterbubbla och att jag bara umgås med likasinnade samt att mitt arbete domineras av vänsterorienterade kvinnor i 25-40års åldern pga dess inriktning. Det finns såklart nackdelar med att bara träffa likasinnade men gud vad skönt det är.

 

[Ullmerkott]

Jag höll med om mycket som skrevs i den tråden trots att jag själv är feminist. Att tillhöra majoriteten och dessutom besitta egenskaper som värderas högt i ett sammanhang, oavsett vilket, ger alltid ett överläge i det sammanhanget. På Buke är det att vara feminist och välformulerad, i stallet är det att vara duktig ryttare, i stora delar av övriga världen är det att vara välavlönad vit heteroman. Det är inget fel att ha ett överläge i en situation, men det ger större ansvar för hur man beter sig.

Jag upplever det inte som särskilt betungande att vara feminist i vanliga livet heller. Förmodligen för att de flesta jag omger mig med också är feminister, eller åtminstone är tillräckligt mycket för jämställdhet för att inte käfta emot. För det mesta använder jag humor för att poängtera det orimliga i icke-feministiska resonemang, det är svårt för folk att säga emot då.

Uppenbart sexistiska människor försöker jag hålla utanför mitt liv. Fast egentligen borde man väl försöka bemöta dumheterna istället. Jag beundrar de som orkar!

 

[MiniLi]

Jag höll med om mycket som skrevs i den tråden trots att jag själv är feminist. Att tillhöra majoriteten och dessutom besitta egenskaper som värderas högt i ett sammanhang, oavsett vilket, ger alltid ett överläge i det sammanhanget. På Buke är det att vara feminist och välformulerad, i stallet är det att vara duktig ryttare, i stora delar av övriga världen är det att vara välavlönad vit heteroman. Det är inget fel att ha ett överläge i en situation, men det ger större ansvar för hur man beter sig.

Jag upplever det inte som särskilt betungande att vara feminist i vanliga livet heller. Förmodligen för att de flesta jag omger mig med också är feminister, eller åtminstone är tillräckligt mycket för jämställdhet för att inte käfta emot. För det mesta använder jag humor för att poängtera det orimliga i icke-feministiska resonemang, det är svårt för folk att säga emot då.

Uppenbart sexistiska människor försöker jag hålla utanför mitt liv. Fast egentligen borde man väl försöka bemöta dumheterna istället. Jag beundrar de som orkar!

Jag tror verkligen inte att majoriteten av användarna på buke är feminister. Nog att andelen är större än förr, men inte majoritet. Feminister är en liten grupp i hela samhället och troligen även här. Men små grupper kan märkas mycket när de skriker högt. Och när man försöker förändra världen måste man ibland ta i ordentligt.

 

[durachiny]

Jag är för jämställdhet och lika möjligheter/rättigheter men jag kallar mig inte feminist för jag är inte helt på på det klara med vad den definitionen innebär och innefattar.

 

[Ullmerkott]

Jag tror verkligen inte att majoriteten av användarna på buke är feminister. Nog att andelen är större än förr, men inte majoritet. Feminister är en liten grupp i hela samhället och troligen även här. Men små grupper kan märkas mycket när de skriker högt. Och när man försöker förändra världen måste man ibland ta i ordentligt.

Då har vi olika uppfattning! Jag upplever att det är ett fåtal icke-feminister som gapar väldigt högt i feministiska diskussioner, medan de allra flesta är vettiga med en mer eller mindre feministisk grundsyn. Det kanske även spelar in att jag satt de tjatigaste och drygaste snubbarna på ignore..

 

[MiniLi]

Då har vi olika uppfattning! Jag upplever att det är ett fåtal icke-feminister som gapar väldigt högt i feministiska diskussioner, medan de allra flesta är vettiga med en mer eller mindre feministisk grundsyn. Det kanske även spelar in att jag satt de tjatigaste och drygaste snubbarna på ignore..

Jag upplever att den stora massan är mer ”för jämställdhet men vill inte kalla sig feminist”, och det innebär för mig en stor skillnad.

 

[Ullmerkott]

Jag upplever att den stora massan är mer ”för jämställdhet men vill inte kalla sig feminist”, och det innebär för mig en stor skillnad.

Jag håller med om det när det gäller IRL. På Buke upplever jag dock att det är många gånger fler som kallar sig feminister eller uppvisar en feministisk grundsyn, än som påstår sig vara icke-feminister. Här utgår jag nog från att folk som verkar normalvettiga är feminister tills de själva påstår något annat.