Att vara delägare

[Rouise]

som några av er har sett så har jag ju hästköpar planer.

En kompis till mig är också sugen så vi spånade lite löst om att vi kanske skulle köpa hästen ihop. dels för den ekonomiska biten och dels för tiden, vi båda går i skolan.

iaf för min del så är egentligen varken ekonomi eller tid något problem för mig, men vi började spåna lite. vi båda har vuxit upp i samma stallar, lärt oss och haft samma förebilder så vi tänkter väldigt lika när det gäller just hantering och syn på saker och ting.


Men lite praktiskt. för och nackdelar. berätta om egna erfarenheter.

avtal och kontrakt ja vad ska man tänka på. allt är välkommet då jag är inte är helt 100 på om det är en så bra idé ändå.

vad händer om vi nån gång tycker olika? vem ska ta sista beslutet om det gäller ev avlivning. vad händer om den ena inte kan betala sin del av summan och hästen blir skadad... osv


vill veta allt

 

[ebba85]

Sv: Att vara delägare

Hmmmm....Jag skulle nog avråda dig, men å andra sidan känner jag ju inte dig och din kompis så det är svårt att säga.

Har haft foderhäst ihop med en kompis och det fungerade inte så bra. Det slutade med att jag tog allt ansvar, hon kunde ringa mig klockan 1 på natten och be mig ta hand om hästen påföljande dag för att hon var sjuk eller inte orkade. När hon sedan köpte egen häst (var lite konstigt tyckte jag efter foderhäst-upplevelsen) blev jag kvar med foderhästen ytterligare ett par månader trots att jag själv planerade ett hästköp och fick då en större kostnad eftersom hon inte hade råd att betala hyra för en och en halv häst så jag fick betala allt.

Så...hophankeri med andra rekommenderar jag inte, p g a mina egna erfarenheter. Du skriver ju att du har råd med att ha häst ensam, så jag tycker du ska satsa på det. I annat fall kan du ju alltid ordna en medryttare, så får du avlastning men har ändå full koll och det yttersta ansvaret. Det tror jag vore det allra bästa.

Lycka till, vad du än bestämmer!

MVH//Ebba

 

[Hedda_007]

Sv: Att vara delägare

Jag skulle nog ha köpt hästen själv. Vill du sedan dela den med din kompis kan ju hon bli delfodervärd. För jag tror att det visst kan fungera att äga en häst tillsammans med en kompis, fram till den dagen en av er inte vill ha häst längre. Då kan det bli strul om bara en av er vill ha kvar hästen, hur mycket ska den då betala. Hästen kan ju ha ökat i värde.

Vet två i mitt förra stall som delade foderhäst. Det fungerade utmärkt för dem. Sedan fick de lämna tillbaka den hästen och valde då att köpa en häst. Men då var det den ena av dem som köpte hästen och den andre blev delfodervärd. De delade på stallhyran och andra kostnader som innan. Det fungerade bra för dem.

 

[Lantlolla]

Sv: Att vara delägare

Jag tror att jag skulle avråda dig!
Köpte min första egna häst tillsammans med en annan tjej som va fler år äldre än mig.
Funkade fint första året, andra blev de flera ggr hon ringde o ville byta dag för hon hade mycket o göra, tredje året fick ajg nog då det ifrån flera ggr i månaden, blev flera ggr i veckan. Och då kände jag att jag inte kunde planera ngt då jag hela tiden va tvungen på ändringar!

Så jag skulle nog köpt häst själv. I dags läget har ajg en tjej jag skulle kunna tänka mig att ha häst ihop med, men endast för att vi tänker PRECIS likadant och köper hästar av varandra då vi lyckas skaffa hästar som passar den andra bättre.

Men överlag, skulle jag helt klart avråda det, men som ngn skrev, delfodervärd kanske? Du står för inköpet, har huvudansvaret men får hjälp med tid och ekonomi.

 

[schelin_j]

Sv: Att vara delägare

Jag skulle nog ha köpt hästen själv. Vill du sedan dela den med din kompis kan ju hon bli delfodervärd.

Det här är en lösning jag tycker är vettig.

Du äger hästen, din kompis betalar en fast månadskostnad (hälften av kostnaden för en normal månad) och du tar risken för skador och veterinärvård och avlivning etc.

På så sätt delar ni de faktiska kostnaderna men du har kvar bestämmanderätten över hästen. Man kan även göra en klausul där man ger din kompis en förköpsrätt om du skulle bestämma dig för att sälja hästen och då är hon ju skyddad mot att ha lagt ned tid och pengar på en häst och riskera att du bara berättar att du sålt hästen en vacker dag (jag kan hjälpa er med pappersexercisen, det vet du). Ok jag tror ju inte att du är typen som skulle göra så men det kan ändå vara skönt för henne att ha det skriftligt med en vitesklausul också. Speciellt om ni köper föl/unghäst för då är det ju massor av tid och pengar innan man kan börja använda hästen för det tänkta ändamålet fullt ut.

Fördelen är att du har bestämmanderätten och det slutgiltiga ansvaret. Givetvis kan ni samråda om hur man ska göra med den där hältan men det är ändå du som i slutänden bestämmer hur du vill göra, vilken metod du tror på etc. Överlag får du ju ett slutgiltigt ansvar för alla frågor i och med denna lösning och tro mig, det finns mycket man kan ha olika uppfattning om när det gäller hästar. Och även om ni är super bra vänner med liknande bakgrund och erfarenhet så finns alltid risken att en av er vill någon annat än den andra rätt som det är.

 

[Amk]

Sv: Att vara delägare

Jag håller helt med dig. Om jag hade ekonomin ser jag inga större fördelar med att dela häst- jag tycker ts ska unna sig frid i sinnet (som jag inte tror kommer finnas om hon delar häst) och glädjen att ha en EGEN häst. Som bara hon bestämmer över.

 

[Baddy96]

Sv: Att vara delägare

jag har inga positiva erfarenheter av att dela häst. Jag och en kompis delade häst i ett par år och det slutade med att vi inte var så bra kompisa längre. det är lätt att det blir bråk om alla möjliga småsaker som den ena tycker en sak och den andra något annat. dessutom kan man ju inte rida ut tillsammans. Men för vissa verkar det ju funka så det beror nog lite på. lycka till i vilket fall som helst

 

[Boop]

Sv: Att vara delägare

Jag skulle nog avråda dig. Känns som bäddat för konflikter.

 

[Rouise]

Sv: Att vara delägare

KL


till er alla. ni är så kloka tack.

Är nu helt övertygad av att dela häst inte är en så bra idé.
Men om vi nu säger såhär min kompis nu då hon har inte möjlighet att skaffa sig en egen häst iaf inte just nu. skulle det vara lika"dåligt" om hon blir någon slags medhjälpare/delfodervärd? som någon skrev att hon betalar halva månadsumman och att vi hjälps åt ändå. fast jag ahr yttersta ansvaraet. blir det samma där eller kommer det komma konflikter iaf? vad tror ni?


sdaken är ju den för mej så är inte tid och pengar ett problem men jag kan ju inte förneka att det kan kännas skönt med avlastning på båda delarna. Just för att kunna göra annat ibland.

Försöker tänka lite praktiskt i början kommer jag vilja vara hos hästen 24/7men å andra sidan så kommer skolan ta mycket kraft och jag vet att jag har vissa saker som jag absolut inte vill missa. ex; en vecka i malmö/år. en festival och en helg i stockholm/år. det är sådana saker som jag alltid gör som jag gärna vill fortsätta göra.

 

[Amk]

Sv: Att vara delägare

Så länge detta inte riskerar att förstöra er kompisrelation så tycker jag du kan ha henne som medryttare. Men då måste du kunna säga att "idag kan du inte rida, för hästen har inga snösulor/har sträckt sig etc etc" utan att känna dåligt samvete för hennes skull. Hon måste respektera att ditt ord alltid gäller, och att du är ägare till hästen.

 

[Wembley]

Sv: Att vara delägare

Ser ut som du har tänkt om i denna fråga, men jag vill ändå dela med mig av mina erfarenheter, varning långt

Jag är delägare i en häst tillsammans med en kompis sedan 2004. Det är alltså beviset för att det verkligen kan fungera Vi började med att köpa en ridskoleponny (stor ponny som vi kunde rida) och han var vid det laget ganska less på ridskolan och vår tanke var att få honom livsglad igen. Vilket vi lyckades med. Han såldes efter två år till ett nytt gott hem eftersom vi som vuxenryttare egentligen ville ha en liten storhäst.

Försäljningssumman var en grundplåt till nästa häst som vi haft i drygt två år och trivs utmärkt med. Vi har 50% ägande var (som också är inskrivet i kontraktet). Vad gäller övrigt ekonomiskt så delar vi på stallhyra, foder, strö, hovslagare, försäkring, avmaskning, vaccinationer och större poster som t ex när det behövs investeras i ett nytt utetäcke. Vi har valt att ge hästen massage en gång per månad och kostnaden för den delas också.

Var och en har valt att ha sitt eget träns och sadel, beroende på att vi har olika smak vad gäller tyglar och inriktning på ridningen. Därutöver har var och en exempelvis egna benskydd, lindor och lite annat eget småplock som man tycker är kul att köpa/använda, men kanske inte kan belasta den andre med att betala. Träningarna betalar var och en för.

Vad jag tycker är viktigt om du planerar ett delägande är att båda har en stabil ekonomi så att det inte blir bråk om pengar, för då är det kört direkt. Därutöver är det viktigt att ni har lite olika inriktning på ridningen, eftersom det kan bli väldigt monotont för hästen annars. Båda bör inte ha väldigt höga tävlingsambitioner för det är svårt att få utrymme för att träna så ambitiöst när man är två som delar häst. Viktigt är också att du väljer en ansvarsfull delägare så att du inte behöver oroa dig att hästen inte blir omskött/riden. Därutöver bör ni också storleksmässigt passa samma hästtyp. Diskutera igenom ert val av häst noga och vad ert syfte/mål med köpet är.

Vi gör ett schema för 10 veckor i taget för vem som tar hand om hästen/rider dag för dag. Där lägger vi också in tävlingar och träningar för att båda ska kunna planera och få en bra bild över hur det ser ut. Varje dag skriver vi i en bok som ligger i stallet vad vi har gjort och all annan information som är viktig att förmedla till varann. När vi åker iväg på träningar och tävlingar brukar vi vara med båda två.

I det stora hela är detta ett perfekt upplägg för oss båda eftersom vi båda skulle ha svårt att hinna med en häst på heltid. En annan stor fördel är att vi delar glädjeämnen och problem och vi har alltid 50% rabatt på allt Visst händer det att vi har olika uppfattning, men med uppriktighet har vi löst det på ett bra sätt. En fördel är nog att vi känt varann sen ganska lång tid. Lycka till!

 

[Yrja]

Sv: Att vara delägare

Jag har delat häst med min syster i 6 år. Det skiljer 11 år mellan oss så det har aldrig funnits ngn rivalitet. Dessutom är hon en person som är väldigt mogen, sansad och sällan kommer i klinsch med ngn. En person som är otroligt lättsam att ha o göra med och som man kan lita på till 100%.

Jag hade nog inte vågat ha häst med ngn annan och jag tror att det är bra att man har ngt sorts avtal trots att inte hon och jag har det. Att man alltid respekterar varandra och varandras åsikter. Att man inser att man kan inte göra vad man vill kanske, för den andre kan ha en åsikt mot din. Du kommer inte heller att kunna flytta vart du vill i ditt privatliv. Att man kommer överens om att ett nej väger högst men samtidigt att man alltid försöker låta varandra få sina önskemål uppfyllda i största möjliga mån.

När vi skaffade vår häst var jag 14, snart 15 år, så mina föräldrar var inblandade och engagerade. De kunde vara mkt objektiva och hade ju lika starka känslor för oss båda. Vilket var en trygghet, för vid problem så kunde de alltid komma in i diskussionen och försöka skapa klarhet.

Sen tror jag att det är bra att man kommer överens om vem som ska köpa loss hästen vid ev konflikt som inte går att lösa, och till vilken summa.

Fördelarna med att dela är många. Lättare ekonomiskt, lättare tidsmässigt, man har alltid en hästvakt om man vill resa bort en vecka eller två, blir sjuk eller liknande. Man har nytta av varandras kunskaper och det kan vara nyttigt för hästens utveckling att ridas av två ryttare med ganska lika tänk men som ju ändå alltid gör ngt olika. Man har ngn att alltid prata med, som alltid är intresserad av ens funderingar, problem, gårdagens ritt eller vad man ska köpa för nya täcken. En person som man kan dela sorg med, som kan ta extra ansvar om man själv har det tungt en period (både enkonomiskt, tidsmässigt och mentalt) och en person som är där den dagen hästen kanske måste somna, även vara med att fatta beslutet, vilket jag var otroligt tacksam för i somras. En person som drar upp en när man är nere och som är i samma situation som en själv.

Nackdelarna är färre tkr jag men kan vara väldigt problematiska. En häst kan ställa till med så mkt. Det är väldigt mkt känslor inblandade, man har sina principer, man utvecklas, man förändras. Man får nya önskningar, nya mål och möjligheter. Min syster har barn idag, en dotter som kan rida och vill såklart att hon ska kunna rida på "familjens häst" och jag som inte har barn och är väldigt skeptisk till att låta andra rida, förstår inte min syster i denna fråga. Jag går och oroar mig över att dottern ska börja rida hästen regelbundet och som jag skrev innan vill jag inte dela häst med någon annan än min syster. Inte ens ngn annan familjemedlem. Vi har lyckats kompromissa om detta men det är ett mkt känsligt område iaf för mig, vilket ju skulle ställa till stora problem om det inte gick. Jag vill ju trots allt inte att min syster ska behöva kompromissa om detta men i nuläget måste det tyvärr bli så om jag ska vilja ha häst alls.

Sen kan det ju också hända att man glider ifrån varandra hästmässigt. Det kan gälla hanteringen (vad som är ok och inte), man kanske byter spår/filosofi, inriktning inom ridningen och även vad man tycker att hästen ska göra och inte. Får den bli en renodlad, högst aktiv tävlingshäst? Vad händer om ena ryttaren utvecklas med hästen och skulle kunna tävla höga klasser i fälttävlan och den andre tkr att risken är för stor för skador på hästen (som ju som sagt blir en individ som man älskar högt)? Hur tung ryttare får den bära? Vem får rida? Vart ska den stallas upp? Vad ska den äta? Lösdrift eller stallplats?...

Jag och min syster har trots allt samma uppfostran hemifrån och sätter alltid båda djurets välmående i första rum - och även våra föräldra påverkar ju detta en aning idag efter som att vi pratar med dem om hästen och allt runt ikring. De har fortfarande ett inflytande som talar för att hästens välmående alltid är nr 1 och ifrågasätter om detta skulle hotas på ngt sätt.

Vi värderar också att vi gör saker lika. Att vi försöker vara i stallet tillsammans ibland, även rida, så att vi hanterar olika beteenden lika, rider på ett liknande sätt, prioriterar samma saker osv så att vi båda blir en trygghet för hästen och gör det lättare för den att förstå oss, men också för att ta lärdom av varandra.

Ngt som är tråkigt med att dela häst är ju dock att den personen som man kanske skulle ha mest nöje av i stallet och som man är mest lik i sin filosofi, kan man väldigt sällan rida tillsammans med på varsin häst. Man kan inte delta på samma aktiviteter såsom långritter, kurser och liknande.

Jag tycker att jag har det riktigt bra som har möjlighet att dela häst för om det fungerar så är det ultimat för mig. Jag litar på min systers ridning och allt kring hästarna till 100% och det är inte vanligt. Så kan man få det att fungera så absolut. Men försök att ha en nedskriven överenskommelse om vad som händer om det inte skulle göra det.

 

[schelin_j]

Sv: Att vara delägare

sdaken är ju den för mej så är inte tid och pengar ett problem men jag kan ju inte förneka att det kan kännas skönt med avlastning på båda delarna. Just för att kunna göra annat ibland.

Försöker tänka lite praktiskt i början kommer jag vilja vara hos hästen 24/7men å andra sidan så kommer skolan ta mycket kraft och jag vet att jag har vissa saker som jag absolut inte vill missa. ex; en vecka i malmö/år. en festival och en helg i stockholm/år. det är sådana saker som jag alltid gör som jag gärna vill fortsätta göra.

1. I det stall du sannolikt kommer att ha hästen är dina bortavarotider inget problem. Stallägaren tar nog gärna hand om din häst när du ska bort. Annars gör jag det såvida jag inte ska bort samtidigt. Både jag och stallägaren är ju bevekbara med lite arbetsutbyte...Så där har du inget problem.

2. Det kan trots det vara skönt att vara två som har hand om hästen (det är ju därför jag funderar på att ha en medryttare till min häst) för det är skönt att få en kväll någon gång då man kan sträcka ut sig i soffan utan dåligt samvete och utan att behöva hasta iväg efter en timme för att ut och mocka i mörkret och kylan...

Kontrakt och detaljerna vet du som sagt var att jag kan hjälpa er med. Kanske ska ni inte dela rakt av heller? Kanske ska du ta din medhjälpare två dagar i veckan eller något? Bara för att ha lite tid... och så kan du ju be henne åka ut fler dagar om du har det stressigt någon period.

Finns hur mycket som helst att tänka på men å andra sidan - det där ordnar sig... ni vill ju och vill man så kan man!

 

[TallYTallY]

Sv: Att vara delägare

Jag delade foderhäst med min syrra som är 1½ år äldre än mig. Det funkade i några månader men vi började bråka om vilken som visste bäst och sånt. Det slutade med att jag tog över hästen helt och behöll hästen i ca ett halvår

 

[baiona]

Sv: Att vara delägare

Jag delar häst med en kompis och det fungerar jättebra. Vi kände varandra väl innan vi "slog till" och vi har trots flera morgångar i hästägandet inte blivit osams någon gång. Vi har lika värderingar - hästens bästa i första hand. Vi är båda främst dressyrintresserade men vi har en medryttare en dag i veckan som gillar att rida ut och att hoppa.

Se till att prata ofta med varandra! Det löser mycket.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Att vara delägare

Jag skulle aldrig råda någon att dela häst med en polare, familj är en sak men inte vänner. Själv skulle jag aldrig tänka tanken. Jag kan dock dela med mig av en sann historia:


En god vän till mig hade två skötare på en häst som jag var väldigt engagerad i, de blev sedan heltidsfodervärdar. Dessa tjejer hade vuxit upp tillsammans och var som syskon och allt gick bra så ingen såg nåt problem i att dela. Min vän bestämde sig för att de skulle få köpa hästen, men poängterade att han inte borde flyttas till ett större stall då han hade haft problem med sådant varje gng han utsatts för det i hela sitt liv (hästen var 12-13 år).
Då hästen var köpt blev tjejerna som förbytta. De var inte lika trevliga och tillmötesgående som innan, de lyssnade inte på min vän som kände hästen bäst, och de tjafsade sinsemellan om småsaker. Efter ett tag flyttade de honom till en större anläggning. Efter en månad hände det som min vän talat om i förväg = hästen vantrivdes, blev stressad och fick kolikproblematik. Med svansen mellan benen flyttade tjejerna tillbaka hästen till det gamla stallet.
Efter en månad var hästen gladare i själen men inte helt återställd och efter mkt om och men blev den utdömd av vet. Då började det stora problemet. En av tjejerna (A) vägrade att kännas vid hästen och ville bara bli av med den, och den andra (B) fick sköta alla tråkigheter bäst hon ville. Tjej A gick inte att resonera med alls, hon stuntade i hur det blev för hästens del och ville skicka bort honom till vem som helst som kunde skjuta honom bara hon slapp kännas vid det för "hon orkade inte tänka på det". Tjej B som ville att de skulle göra allt tillsammans hade dock börjat inse att hennes kumpan var en bråkmakare och inte att lita på, så hon tydde sig till mig och min vän som innan de köpte hästen...
Min vän och jag vidhöll att hästen skulle avlivas hemma med en veterinär alla hade förtroende för, Tjej B ville att hon och A skulle vara överens och A ville bara skicka iväg hästen till första bästa bultpistolsägare - inte hemma eftersom det blev för personligt för henne (). Tjej B började också falla in i resonemanget att det var skönast om någon hämtade hästen och körde den till ett slakteri.
Efter en veckas övertalande och timtal i telefonen lyckades jag och min vän få Tjej B att intala Tjej A att det bästa var att hästen fick avlivas hemma med en veterinär han kände sedan innan. Tjej B började efter mkt om och men dela vår uppfattning, Tjej A blev sur men struntade sedan i vilket bara hon slapp ha något med saken att göra, vilket i sin tur ledde till att jag och min vän fick ta tag i saken. Nöjda och "glada" över detta såg vi till att avlivningen bokades med vår egen veterinär och hästen togs bort hemma.
Allt gick bra till och hästen begravdes på stallägarens mark. Vilken lättnad. Jag behöver väl inte tillägga att varken jag eller min vän ville se dessa tjejer igen? Vår kontakt sades upp så fort hästen kallnat och det är vi lättade över än idag båda två.

 

[Tuvisen]

Sv: Att vara delägare

delar häst med min kompis Är 17 år och går på gymnasiet så skulle aldrig hinna vara uppe i stallet varje dag, sen är det ju såklart en fördel ekonomiskt. För oss har det funkat väldigt bra, vi har lärt oss väldigt lika och har väldigt ofta samma hästsyn. Har vi olika åsikter så lägger vi fram våra argument och man kan kanske då få den andra att tänka om... Fast det brukar ofta vara om mindre allvarliga grejer... Sadel, täcken mm delar vi på kostnaden i inköp, sen om nån vill ha typ ett schabrak i den färgen lr likanden så får man köpa det själv. Delar även på stallhyra, hovslagare, veterinär och försäkring.
PÅ köpekontraktet så har vi båda skrivit på, sen är det väl en som står som ägare formellt tror jag ? Men man kan ju alltid skriva ett kontrakt i mellan köparna om det behövs ?

Iaf så den hästen vi har nu är vår andra häst tillsammans, vi hade först ett varmblod men han fick inflammationer gång på gång, vi hoppades ju hela tiden att han skulle bli bra och att man skulle kunna rida på honom, och det gick en period, innan han fick tillbaks det igen Innan han fick tillbaks det hade vi varit helt inställda på att han skulle bli frisk, men när de på kliniken tyckte att vi skulle börja tänka på hur mkt man ska behandla, så började vi fundera på att ta bort han, för han mådde inte psykiskt bra av att få gå själv i en hage, som han hade fått gjort så länge.
Ingen av våra föräldrar är spec bra på hästar så att gå till dom och säga att "Vi vill ta bort Toker" tror jag aldrig jag hade klarat utan min kompis, och sen att ordna allting runt omkring, och sen att verkligen göra det, avliva honom och efteråt, det hade jag aldrig klarat... Då kan jag säga att det var j*vligt skönt att ha någon som förstod precis hur jag kände och hade gått igenom precis samma sak.
Men att det funkar så bra för oss tror jag är just för att vi är så bra kompisar, vi har varit kompisar sen vi var typ 12 år och det känns som att det är en kompis jag kommer ha hela livet
Det är många som brukar fråga hur vi klarar av att dela häst och om vi inte blir osams osv. Och det skulle jag nog oxå kunna bli om det var någon annan, för tror nog det beror på väldigt mycket VEM man delar med.

Sen det om någon inte kan betala, så är det ju våra föräldrar som sköter det, men skaffar man häst så måste man ju ändå vara medveten om att det kan bli oförutsedda utgifter och det är ju nått man måste tänka på innan man bestämmer sig för att skaffa häst oavsett om man köper egne eller tillsammans med någon.

 

[annaklara]

Sv: Att vara delägare

Jag tror det beror helt på, det kan gå åt pipsvängen men det kan lika gärna gå bra.
Jag och min kompis delar på en foderhäst och hittils har det funkat jättebra, vi är ganska lika varandra och prioriterar samma saker. Visst kan det bli lite småtjaffs ibland med det reder vi oftast upp eller så inser någon av personerna i fråga att den har fel och ger med sig. Det blir bara 3 dagar var att rida och det är perfekt med tanke på att vi båda går i skolan. Vi håller lektioner för varndra på pånnyn och det är faktiskt superlärorikt
Vi rider också ofta ut tillsammans, antingen två på samma häst eller så lånar vi en av ridskolans ponnyer. För oss fungerar allt jättebra men det uppenbarligen finns det exempel på det motsatta.

 

[cheche]

Sv: Att vara delägare

Hm, mina erfarenheter av delägande är rent sagt ett helvete! Från början hade jag och en kompis som är två år yngre en jättesnäll fjording på foder i två år, det gick finfint med sammarbete och vi hade ständig hjälp av min hästkunniga storasyster samt tränare under denna period. När det sen blev tal om ett riktigt hästköp sket sig allt en VECKA efter att hästen kommit till stallet. det handlade om vem man skulle lita på när det kom till hästhanteringsfrågor. stallägaren eller min storasyster som jobbat med hästar i 25 år? det resulterade i återköp efter stora intriger mellan våra familjer och jag och min kompis är inte alls lika tajta som förrut. så fort något om hästen kommer på tal blir vi osams nästan direkt.

Hahaha jag låter jätte negativ, men jag var för delägande (ekonomin, fritiden osv.) fram tills det här hände, något som tagit jättehårt på mig. våra familjer har haft väldigt god kontakt innan men efter det här är det väldigt spänt och jag vet inte hur många kvällar jag har gråtit mig till sömns pga. det här.
Nu menar jag inte att det alltid är såhär, men även fast man är goda vänner och allting har klickat som det ska när det inte varit "på riktigt" om man säger så, så KAN allt dra fullkomligt åt helvete när verkligheten hinner ikapp en.

Det här var min version, men hoppas det går bättre för dig och din kompis (I flera fall funkar det ju fullt ut när man vet vem man ska lita på och inte)