- Svar: 8
- Visningar: 770
Det går lite upp och ner med måendet och jag försöker förstå vad det är som händer. Exempelvis så har jag sovit ganska mycket sista tiden. Jag undrar om det beror på att jag är mer avslappnad så att jag faktiskt kan sova, eller om jag är tröttare än vanligt av någon anledning. Kanske är båda förklaringarna giltiga? Hur som helst så märkte jag en tydlig försämring av sömnen då jag provade att gå upp på 50% jobb. Så att jag sover mer nu kan bero på avslappning tack vare mindre press. Det där var f.ö. något jag noterade förra vintern när jag hade lov. Jag sov ordentligt när jag inte hade något jag var tvungen att göra, men så fort jag hade något på schemat så blev sömnen störd, även om det bara var att jag skulle till stallet på morgonen eller svara på några mejl. Det påminner mig om att jag faktiskt hade störd sömn natten inför igår då jag skulle till stallet.
Så jag är nog lite lättstressad. Men jag har i alla fall inte uppmätt så hög puls på sistone, vilket jag gjorde under en tid förut.
Idag har jag känt mig jättetrött, så där orimligt trött. Jag har knappt haft någon initiativförmåga alls och min dagliga promenad uteblev. Kan det vara mental baksmälla efter ridningen på lördagen då jag dessutom rände omkring på byn i två timmar efter ridningen? Samtidigt som det känns som en rimlig förklaring så känns det inte rimligt att bli så trött av så lite.
En sak jag märker när jag är trött är att jag tänker annorlunda då. Jag blir mindre engagerad i saker. Jag bläddrar på Buke utan att medverka. Känslor av uppgivenhet ligger också närmare till hands. Jag stänger av och tycker det mesta är jobbigt. Om det går för långt, då kommer de destruktiva tankarna. Och marginalen dit är inte så jättestor. Får jag bara vara i min lilla bubbla utan något som stör eller kräver något av mig då så är det okej. Jag vet att det går över och sedan i de bättre stunderna dyker den Obotlige Optimisten upp som säger att allt ordnar sig. Även Ignoransen dyker upp för i stunder då jag är uppåt kan jag liksom inte fatta vad som är problemet egentligen.
Men den här tröttheten då? Är den normal? Eller är det något fel? Jag vill på något sätt få det till att jag är lat. Förnuftsmässigt vet jag att det inte stämmer. När jag mått bra har jag alltid varit ganska framåt. En doer. Innan jag tillfrisknade från panikångesten visste jag inte att jag var sån för då hade jag bara erfarenhet av att må dåligt, vilket ju också gjorde mig orkeslös. Men i alla fall, jag tänker ändå så att jag nog är lat
.
Jag snackade med en vän om det där för ett tag sedan och hon visste precis hur jag tänkte. Hon hade nämligen den t-shirten själv. Det är ju rätt sällan man kan tala om för någon hur den tänker men hon gjorde det så fullständigt klockrent att det bara var att nicka och säga att det stämde på pricken.
Jag tycker det är en svår balansgång att veta när jag behöver ta mig i kragen eller när det är lämpligare att bara vila utan att ha dåligt samvete. Jag skulle vilja ha en guide som talar om för mig vad det är som händer vid dessa upp- och nergångar och som talar om för mig hur jag ska hantera dem. Det känns som om jag famlar omkring på egen hand just nu.
Så jag är nog lite lättstressad. Men jag har i alla fall inte uppmätt så hög puls på sistone, vilket jag gjorde under en tid förut.
Idag har jag känt mig jättetrött, så där orimligt trött. Jag har knappt haft någon initiativförmåga alls och min dagliga promenad uteblev. Kan det vara mental baksmälla efter ridningen på lördagen då jag dessutom rände omkring på byn i två timmar efter ridningen? Samtidigt som det känns som en rimlig förklaring så känns det inte rimligt att bli så trött av så lite.
En sak jag märker när jag är trött är att jag tänker annorlunda då. Jag blir mindre engagerad i saker. Jag bläddrar på Buke utan att medverka. Känslor av uppgivenhet ligger också närmare till hands. Jag stänger av och tycker det mesta är jobbigt. Om det går för långt, då kommer de destruktiva tankarna. Och marginalen dit är inte så jättestor. Får jag bara vara i min lilla bubbla utan något som stör eller kräver något av mig då så är det okej. Jag vet att det går över och sedan i de bättre stunderna dyker den Obotlige Optimisten upp som säger att allt ordnar sig. Även Ignoransen dyker upp för i stunder då jag är uppåt kan jag liksom inte fatta vad som är problemet egentligen.
Men den här tröttheten då? Är den normal? Eller är det något fel? Jag vill på något sätt få det till att jag är lat. Förnuftsmässigt vet jag att det inte stämmer. När jag mått bra har jag alltid varit ganska framåt. En doer. Innan jag tillfrisknade från panikångesten visste jag inte att jag var sån för då hade jag bara erfarenhet av att må dåligt, vilket ju också gjorde mig orkeslös. Men i alla fall, jag tänker ändå så att jag nog är lat
. Jag snackade med en vän om det där för ett tag sedan och hon visste precis hur jag tänkte. Hon hade nämligen den t-shirten själv. Det är ju rätt sällan man kan tala om för någon hur den tänker men hon gjorde det så fullständigt klockrent att det bara var att nicka och säga att det stämde på pricken.
Jag tycker det är en svår balansgång att veta när jag behöver ta mig i kragen eller när det är lämpligare att bara vila utan att ha dåligt samvete. Jag skulle vilja ha en guide som talar om för mig vad det är som händer vid dessa upp- och nergångar och som talar om för mig hur jag ska hantera dem. Det känns som om jag famlar omkring på egen hand just nu.
