Att ta farväl av en älskad misse

[Idas]

Igår fick min älskade lilla katt somna in, efter en kort tids sjukdom. Det gick så himla snabbt och veterinären visste aldrig vad det var för fel. Han blev på kort tid väldigt vinglig och sista dagen kunde han inte ens sitta själv. Han ska obduceras och jag har blandade känslor inför resultatet. Tänk om det var något enkelt som veterinärerna missade och han kunde räddats?

Jag har aldrig varit med och tagit bort ett djur förut (eftersom han är mitt enda husdjur, fick honom när jag var 8 år gammal), och det var så fruktansvärt jobbigt. Han såg så glad ut och var så lugn hela tiden, låg i min famn länge innan.

Lilla kissen, hur gör man för att komma över det här? Det känns som att jag går runt i ett vakuum och det är så himla tomt utan honom.

Vila i frid Muffins

 

[ASKAPLASKA]

Sv: Att ta farväl av en älskad misse

Det är gräsligt att förlora ett husdjur och jag tror att tankarna kring om det var rätt beslut att avliva dyker upp ofta. Det är dock vårt ansvar att se när det är dags för våra små vänner att somna in. Man ångrar sig nog ännu mer om man låter det gå för långt och låter djuret lida för länge.

Varma tröstkramar till dig. Jag vet hur du känner just nu och kan bara trösta dig med att för varje dag som går blir det lite lättare att andas igen och tillslut orkar man tänka på sin lilla kompis utan att det gör ont.

 

[Elektronen]

Sv: Att ta farväl av en älskad misse

Lider med dej!
Det är hemskt, har fått lov att tagit bort flera av familjens djur de senaste åren för att de blivit sjuka pga ålder. Det skär i hjärtat bara att tänka på det , de har ju varit en del av familjen som man växt upp med.
Ännu värre när det går snabbt och man inte hinner vänja sig lite vid tanken iaf.

Men det är okej, att vara ledsen trots att det "bara" är ens katt som dött, man måste få sörja! Man får tänka på vilken underbar individ man fått ha i sitt liv, och minnas allt bra, kul, knasigt de gjort genom åren.