Att som vuxen ta upp ridningen igen - Egoist?

[KarinS]

Krävande jobb, stort hus/gård, två barn (10 och 5), 3 bilar, gubbe som reser i jobbet... gemensamt företag mm mm...

Ändå kan jag inte släppa tanken på att köpa häst och ta upp hopptävlandet igen. För två veckor sedan började jag hjälpa en dressyrtränare här i trakten. Efter 7 års riduppehåll. Det var som att komma hem! Nu är det svårt att få bort tankarna på att köpa egen häst. Båda tjejerna rider, men bara på ridskola.

Den stora rider för dåligt för att ha egen ponny, jag har krav på att hon skall kunna rida en hinderbana (höjd oviktigt, räcker med bom på marken) i balanserad galopp innan vi ens pratar ponny.

Men jag - jag vill ha häst!!

Någon som gjort resan? Mitt i resan? Känner igen?

 

[AgentCarter]

Krävande jobb, stort hus/gård, två barn (10 och 5), 3 bilar, gubbe som reser i jobbet... gemensamt företag mm mm...

Ändå kan jag inte släppa tanken på att köpa häst och ta upp hopptävlandet igen. För två veckor sedan började jag hjälpa en dressyrtränare här i trakten. Efter 7 års riduppehåll. Det var som att komma hem! Nu är det svårt att få bort tankarna på att köpa egen häst. Båda tjejerna rider, men bara på ridskola.

Den stora rider för dåligt för att ha egen ponny, jag har krav på att hon skall kunna rida en hinderbana (höjd oviktigt, räcker med bom på marken) i balanserad galopp innan vi ens pratar ponny.

Men jag - jag vill ha häst!!

Någon som gjort resan? Mitt i resan? Känner igen?

Du kanske inte kan börja som medryttare?

 

[KarinS]

Du kanske inte kan börja som medryttare?

Jo, jag har ju fri tillgång till tre fina dressyrhästar... men det är inte riktigt samma sak.

 

[Gimlan]

Köp en häst, skaffa bra uppstallning som gör att du kan göra det roliga och skippa hästen om det kör ihop sig och ev en medryttare om det behövs

 

[bejkonfis]

Du skrev att ni har en gård. Har du möjlighet att ha egen häst hemma på gården? Det skulle ju underlätta ganska mycket om du slipper åka iväg i flera timmar och istället kan vara "hemma"

 

[Forest Autumn]

Jag red i många år när jag var yngre. Men flyttade sedan till en annan del av landet och sedan blev det inte av att leta upp någonstans att rida. Tretton år senare startade en ridskola sin verksamhet i byn där vi bodde. Våra två barn började rida. Trots att jag var gravid med det tredje barnet så kunde jag inte låta bli att rida några gånger. Jag känner definitivt igen känslan av att komma hem! Jag tyckte det kändes som om jag äntligen hittat något som jag letat efter/saknat i många år.

Nu har det gått ytterligare 25 år. Barnen fortsatte att rida i några år. Vi flyttade till en gård där vi har bott i 22 år och har som mest haft fyra hästar. Det är nog den yngste dvs barn nr tre som har ridit mest. Nunär det mest jag som rider och min man ibland. Barnen har flyttat. Jag hade hoppats på att ta upp mitt dressyrintresse men det blev aldrig tid till eller råd till att köra iväg och träna eller tävla.

Nu har jag aldrig varit särskilt tävlingsintresserad. För mig att det räckt med att ha en häst, kunna rida ut i skogen, träna lite grand, rida lektion ibland och ibland ut tillsammans med andra. Jag har alltid jobbat heltid och det har fungerat.

Jag ångrar inte en sekund att jag återupptog mitt hästintresse, aldrig någonsin.

Men det tar ganska mycket tid med barn. Vi har alltid haft hästarna hemma. Även om det kräver massor med jobb som att ta hem foder, stängsla osv så tror jag ändå att det underlättar för man slipper köra iväg. Dina barn kan ju klara sig själva en stund.

 

[KarinS]

Du skrev att ni har en gård. Har du möjlighet att ha egen häst hemma på gården? Det skulle ju underlätta ganska mycket om du slipper åka iväg i flera timmar och istället kan vara "hemma"

Ja, det är typ en herrgård med två flyglar, 8500 m2 tomt... men den ligger mitt inne i stan. i ett villaområde. Det skulle inte gå att ha häst där. Men det är mycket jobb, mer därför jag skrev det.

 

[KarinS]

Köp en häst, skaffa bra uppstallning som gör att du kan göra det roliga och skippa hästen om det kör ihop sig och ev en medryttare om det behövs

Ja, det är väl lite så jag tänker. Vi har en jättefin ridklubb ca 3 km från vårt hus med tre ridbanor, oändligt med skog och ett ridhus. Dom fixar allt utom mockning. man har helg var 12 vecka, och ändå kostar det bara 2500 kr i månaden.

 

[KarinS]

Jag red i många år när jag var yngre. Men flyttade sedan till en annan del av landet och sedan blev det inte av att leta upp någonstans att rida. Tretton år senare startade en ridskola sin verksamhet i byn där vi bodde. Våra två barn började rida. Trots att jag var gravid med det tredje barnet så kunde jag inte låta bli att rida några gånger. Jag känner definitivt igen känslan av att komma hem! Jag tyckte det kändes som om jag äntligen hittat något som jag letat efter/saknat i många år.

Nu har det gått ytterligare 25 år. Barnen fortsatte att rida i några år. Vi flyttade till en gård där vi har bott i 22 år och har som mest haft fyra hästar. Det är nog den yngste dvs barn nr tre som har ridit mest. Nunär det mest jag som rider och min man ibland. Barnen har flyttat. Jag hade hoppats på att ta upp mitt dressyrintresse men det blev aldrig tid till eller råd till att köra iväg och träna eller tävla.

Nu har jag aldrig varit särskilt tävlingsintresserad. För mig att det räckt med att ha en häst, kunna rida ut i skogen, träna lite grand, rida lektion ibland och ibland ut tillsammans med andra. Jag har alltid jobbat heltid och det har fungerat.

Jag ångrar inte en sekund att jag återupptog mitt hästintresse, aldrig någonsin.

Men det tar ganska mycket tid med barn. Vi har alltid haft hästarna hemma. Även om det kräver massor med jobb som att ta hem foder, stängsla osv så tror jag ändå att det underlättar för man slipper köra iväg. Dina barn kan ju klara sig själva en stund.

Det jag känner är väl att min 5 åring är för liten för att ha med i stallet... lite stissiga hästar och en kavat 5 åring är ingen bra kombo. Jag tänker väl att om jag inte får ta upp ridningen igen kommer jag hela mitt liv känna att jag inte levt livet fullt ut. Och jag vill inte bli gammal och ha ångest över att jag missat det som är viktigt för mig. Jag är 37 nu... jag har fortfarande tid att återta gamla kunskaper och tävla lokala hpptävlingar.

 

[Gimlan]

Ja, det är väl lite så jag tänker. Vi har en jättefin ridklubb ca 3 km från vårt hus med tre ridbanor, oändligt med skog och ett ridhus. Dom fixar allt utom mockning. man har helg var 12 vecka, och ändå kostar det bara 2500 kr i månaden.

Den typen av uppstallning låter perfekt

 

[LBR]

Jag tycker absolut inte att det är egoistiskt. Kan du tänka dig att ha en medryttare? Isåfall kan ju din man ta barnen på eftermiddagarna de dagarna du är borta och när han är bortrest kanske ni kan ha nån barnpassning?

Att inte göra saker man verkligen vill för att man har familj... jag tror att det leder till ånger och bitterhet. Funkar det inte så får du ju omvärdera men om du tänker igenom det och gör en ordentlig plan för det som får OK av familjen så ser jag inte varför du inte skulle göra det.

Kör ba!

 

[svea]

Om du skaffar häst, så se till att köp häst lite smart. Det vill säga: Köp ingen krånglig eller svår häst, utan köp en bussig häst som har hunnit visa att den har en grundhållbarhet. En häst som är attraktiv för medryttare och som har ett temperament som gör att den inte måste ridas precis varenda dag för att inte bli kokko i bollen. Då har du bra förutsättningar för att anpassa ditt hästeri efter den tid du har, och en häst som har lätt att hitta ett nytt bra hem om det skulle skita sig.

 

[Dandylinn]

Krävande jobb, stort hus/gård, två barn (10 och 5), 3 bilar, gubbe som reser i jobbet... gemensamt företag mm mm...

Ändå kan jag inte släppa tanken på att köpa häst och ta upp hopptävlandet igen. För två veckor sedan började jag hjälpa en dressyrtränare här i trakten. Efter 7 års riduppehåll. Det var som att komma hem! Nu är det svårt att få bort tankarna på att köpa egen häst. Båda tjejerna rider, men bara på ridskola.

Den stora rider för dåligt för att ha egen ponny, jag har krav på att hon skall kunna rida en hinderbana (höjd oviktigt, räcker med bom på marken) i balanserad galopp innan vi ens pratar ponny.

Men jag - jag vill ha häst!!

Någon som gjort resan? Mitt i resan? Känner igen?

Tycker inte det är egoistiskt alls..Vad gör pappan, alltid borta eller??

Ett par dagar per vecka tycker jag du ska kunna få komma loss för helt egen tid i stallet..kanske vissa dagar med barn, tex hästens vilodag och kanske medryttare ett par dagar i veckan.

Som någon fler föreslagit - köp en enkel häst! En häst som inte är så krävande utan kanske en häst som trivs med måttlig motion. Sedan när barnen är större kanske det finns utrymme till en mer aktiv häst (precis som när man väljer hund tex). De allra flesta hästarna klarar lite hopperundor då och då, men en ferrari sas kanske inte är optimalt i ditt läge? En bussig häst som du kanske även med tiden kan slänga upp ungarna på då och då tills det ev finns planer för ponny?

 

[Sar]

Om du skaffar häst, så se till att köp häst lite smart. Det vill säga: Köp ingen krånglig eller svår häst, utan köp en bussig häst som har hunnit visa att den har en grundhållbarhet. En häst som är attraktiv för medryttare och som har ett temperament som gör att den inte måste ridas precis varenda dag för att inte bli kokko i bollen. Då har du bra förutsättningar för att anpassa ditt hästeri efter den tid du har, och en häst som har lätt att hitta ett nytt bra hem om det skulle skita sig.

Kan skriva under på detta, trodde själv jag köpte en " lagom" häst där jag kunde få hjälp av medryttare men det visade sig vara en " Ferrari" och jag vågar inte sätta upp någon annan än. Så hon får helt enkelt vila de gånger jag inte kan...

 

[indra2012]

Mina barn har alltid varit med i stallet, sedan nyfödda. Visst är det tungt ibland, när man ska klä på och av ungar som är griniga men med snälla hästar så kan de ändå vara med och borsta. Jag körde mycket. Perfekt att sätta mig och ungarna i vagnen och köra en runda. Alla kunde vara med och hästen blev motionerad. Som sagt får hopptävlamdet inte högsta prio men en mindre tävling klarar ändå de flesta hästarna. Och även om det verkar som oändligt länge tills du får rida och tävla själv går det jättefort tills du en dag står där och kan göra det igen, fast med ungarna som hästskötare istället för att vara ponnymamma.

 

[KarinS]

Mina barn har alltid varit med i stallet, sedan nyfödda. Visst är det tungt ibland, när man ska klä på och av ungar som är griniga men med snälla hästar så kan de ändå vara med och borsta. Jag körde mycket. Perfekt att sätta mig och ungarna i vagnen och köra en runda. Alla kunde vara med och hästen blev motionerad. Som sagt får hopptävlamdet inte högsta prio men en mindre tävling klarar ändå de flesta hästarna. Och även om det verkar som oändligt länge tills du får rida och tävla själv går det jättefort tills du en dag står där och kan göra det igen, fast med ungarna som hästskötare istället för att vara ponnymamma.

Köra låter ju supersmart. Tyvärr finns det inte direkt några bra körvägar vid det stallet, jag kan bara lite enkel tömkörning (läs:rakt fram). I och med att båda barnen är hästtokiga så kommer det gå fint att ha dem med, risken är väl att det blir både en ponny och en häst...

Mest nervös är jag nog att det ska bli stressigt med allt annat i livet. Tvätta, städa etc. Så stressigt att det inte ens blir roligt.

 

[KarinS]

Jag tycker absolut inte att det är egoistiskt. Kan du tänka dig att ha en medryttare? Isåfall kan ju din man ta barnen på eftermiddagarna de dagarna du är borta och när han är bortrest kanske ni kan ha nån barnpassning?

Att inte göra saker man verkligen vill för att man har familj... jag tror att det leder till ånger och bitterhet. Funkar det inte så får du ju omvärdera men om du tänker igenom det och gör en ordentlig plan för det som får OK av familjen så ser jag inte varför du inte skulle göra det.

Kör ba!

Jag håller med om det där med bitterhet. Sen är det ju ett bra sätt att få motion. Just nu känner jag att jag saknar något som motiverar och driver mig. Och det har saknats i flera år!

Gubben jobbar iväg som pilot. Dvs han kan vara bortrest flera dagar i rad. Å andra sidan är han hemma långa perioder med. Heaven and hell...

 

[Dandylinn]

Köra låter ju supersmart. Tyvärr finns det inte direkt några bra körvägar vid det stallet, jag kan bara lite enkel tömkörning (läs:rakt fram). I och med att båda barnen är hästtokiga så kommer det gå fint att ha dem med, risken är väl att det blir både en ponny och en häst...

Mest nervös är jag nog att det ska bli stressigt med allt annat i livet. Tvätta, städa etc. Så stressigt att det inte ens blir roligt.

Tvätt och städning kan man väl kanske passa till helger eller dagar där det finns mer tid att styra över?

Alternativt att man fixar smarta hemmalösningar som gör att man typ aldrig behöver lägga större tid på städning mer än någon dag per vecka sådär.

Trots allt är det ju ganska många som har barn och häst, man får nog prioritera lite för att göra allt blir nog däremot lite omöjligt ja

 

[KarinS]

Om du skaffar häst, så se till att köp häst lite smart. Det vill säga: Köp ingen krånglig eller svår häst, utan köp en bussig häst som har hunnit visa att den har en grundhållbarhet. En häst som är attraktiv för medryttare och som har ett temperament som gör att den inte måste ridas precis varenda dag för att inte bli kokko i bollen. Då har du bra förutsättningar för att anpassa ditt hästeri efter den tid du har, och en häst som har lätt att hitta ett nytt bra hem om det skulle skita sig.

Så sant! Jag har ridit så mycket tidigare i mitt liv att jag känner mig väldigt säker på vad jag ska ha för häst. Hellre något äldre och med sämre scoop men snäll, trygg och lugn. En välutbildad herre är vad jag ska ha.

 

[nejlica]

Mest nervös är jag nog att det ska bli stressigt med allt annat i livet. Tvätta, städa etc. Så stressigt att det inte ens blir roligt.

Vi har sagt att den dagen vi båda har en heltidstjänst kommer vi att köpa in vissa städtjänster. Man behöver liksom inte vara överklass för att göra det! Bara en timme här och där gör så otroligt mycket.