Att läsa länge efter gymnasiet..?

[canine]

Har en fundering jag skulle behöva lufta lite. Blir lite långt och rörigt men hoppas några orkar läsa. Jag är i den där åldern när man ska välja utbildning, och har kommit på att det finns lite annat jag skulle vilja gå innan jag börjar på högskola. Jag är just nu 23 år och jobbar, gjort i 2 år men vill börja läsa till hösten. Har sedan tidigare gått en vuxenutbilding på 5 mån vilket gav jobben jag haft hittils/nu. Men jag skulle vilja gå 2 till korta vuxenutbildningar, en inom samma område som jag jobbar nu, samt en annan, dels för att det skulle "bredda" mig och dels för att jag verkligen är intresserad av ämnet och tyvärr inte gick det på gymnasiet. Det skulle också underlätta och göra det enklare att få sommarjobb under kommande högskoletiden.

Sedan till det så börjar det klarna vad jag vill läsa till på högskolenivå, denna utbildning är ca 5 år och utöver det behöver jag läsa ett naturvetenskapligt basår. Alltså blir det 6 år, + de 1 ½ åren jag vill ha på komvuxnivå..

Det blir 8 år totalt! och låter jättemycket och jag skulle vara färdigstuderad då jag är ca 30. Med 2 års "arbetsår" på" golvet" (inom området jag kmr studera) borträknat ev sommarjobb då, samt ett "blankt" år direkt efter gymnasiet.

Hur ser det ut egentligen att ha pluggat så länge? hur ser ni på det? tror ni det kommer bli svårt för mig att få jobb när man konkurerar med 25 åringar som började läsa direkt efter gymnasiet? Är det väldigt stor nackdel att ha gått olika kurser (även om det är inom samma område då)? Jag tänkte att jag skulle kunna strunta i någon av de 2 vuxenkurserna nu, man har ju hela livet på sig, men samtidigt är det nu jag är flyttbar och varken har häst eller sambo/hus etc som binder mig.

Vore jättetacksam för era tankar och synpunkter på detta. Finns det några här som kanske rent av läst väldigt länge själva? Är tacksam för all input jag kan få Trodde själv inte jag skulle vilja läsa så mycket mer men börjar verkligen bli sugen nu och intresset bara växer..

 

[room101]

Jag tycker du ska börja läsa basåret direkt. Sex år är lång tid ändå att studera. Lite beroende på vad du pluggar kanske möjligheten finns att läsa ämnet du gärna vill plugga på sidan av ändå? Antingen på högskolenivå eller vid sidan av.

Just åldern tror jag inte är något problem när du söker jobb, fem år i den bemärkelsen är ju inte så mycket. Däremot tror jag att det kan vara roligare att läsa på högskola/universitet när man har ungefär samma ålder som merparten där. Tänker på studentlivet vid sidan av osv.

 

[Jozze]

Jag började läsa samma höst jag fyllde 25, läste i 1,5 år, hoppade av, jobbade ett halvår och började sedan plugga det jag läser nu. I juni blir jag färdig och i höst fyller jag 30. Jag trodde när jag började att jag skulle känna mig gammal men det gör jag inte.

Angående vara i samma ålder som de andr så varierar det jättemycket. När jag pluggade ekonomi var jag och två, tre till äldst i klassen med två, tre års dipp till nästa ålderskategori och så jättemånga direkt från gymnasiet. På min nuvarande utbildning hade vi spannet 19-44 år vid start och de flesta är i min ålder +- något år.

 

[spoos]

Jag var lite äldre (25 år) när jag började läsa en 5,5 års lång utbildning (och har dessutom tagit ett studieuppehåll på ett år under tiden). Spenderade dessförinnan ca 2 år på att läsa in gymnasiekurser för att ens kunna plugga vidare och har alltså ganska många års pluggande bakom mig nu. Jag var inte äldst, men hamnar i den övre halvan i klassen. Så här i slutet av utbildningen tänker man inte så mkt på ålderskillnaden men det var tydligare i början då man inte hade så mkt gemensamt med de som kom direkt från gymnasiet. Det har funnits stunder då jag känt mig gammal, men överlag upplever iaf inte jag det som ett problem! Det handlar nog mer om hur man är som person än hur gammal man är.
Själv kommer jag vara 32 år när vi tar examen men är inte orolig över åldern. Inbillar mig att det är positivt att ha några års arbetslivserfarenhet i bagaget!

 

[canine]

Tack för era svar. Det kanske inte är så farligt att inte vara färdig förns vid 30-31 det kanske inte är så ovanligt då, känns bra! Man har ju trots allt 30 år kvar att arbeta sedan..Jag vill ju gärna inte vara för gammal när jag börjar just för att vara i lite samma ålder som klasskamraterna, så drar väl gränsen vid 27 ungefär just för den är så lång med, dock är jag ganska "ung" för min ålder, både utseendemässigt och kanske lite till sättet med, det är ingen som tror jag är 23 så för mig känns det bra att vara något äldre, hellst runt 24-26 kommer nog känna mig mer redo då än vad jag gör nu. så det känns ok ändå. Lutar väl åt att kanske välja bort en av vuxenutbildningarna, är lite rädd för att det ska se "hoppigt" ut i ett framtida cv:/. Plus har jag förhoppningsvis hela livet på mig att kanske läsa det, å andra sidan lär jag kanske ångra mig om jag inte passar på nu.. Svårt val men det blir väl säkert bra. Många säger att man ska göra vad man vill och inte bry sig för mycket om cv och sådant, då blir valet väldigt lätt, men samtidigt är jag rädd att det ska se ut lite som att man är arbetsskygg om man läser så länge:/ svårt!! även om det väl är ett ilandsproblem..:/

 

[Ramona]

Jag tycker att du ska vända på det.
Tar du examen när du är 30 år säger vi, så har du fortfarande 35 år kvar att jobba innan du går i pension. Det ger lite perspektiv på hur länge man har kvar att jobba och vem som är attraktiv på arbetsmarknaden.

Sen är det klart att du inte konkurrerar med 19-åringarna om samma jobb. De som vill anställa en som började plugga som 19-åring skulle aldrig anställa dig, och de som anställer dig hade aldrig anställt någon som började plugga så tidigt.

Jag började plugga till jurist som 28-åring och det var inget konstigt med det. Jag var verkligen inte äldst i klassen och jag gjorde inte sämst ifrån mig heller. Det är många äldre som pluggar vidare när de tröttnat på sina jobb och sina karriärer.