Att lämna sin tävlingskamrat och gå vidare!

[__Jeanette]

Detta måste nog vara det svåraste jag gjort i mitt liv, att lämna min älskade tävlings och träningskamrat sen flera år för att hitta en ny häst som ska ta hennes plats, någon annan som känner samma?
Här kommer lite bilder på den underbara individen, som flera kanske sett förut men..

blev en liten bildbomb, men sitter just nu här och saknar henne mer än någonsin! Dom flesta bilderna är från våran sista tävling tsm, funderar på att göra en riktigt stor förstoring på ett av fotona som sedan får pryda väggen här hemma!

/ söndagsfunderingar från jeanette

 

[Next]

Sv: Att lämna sin tävlingskamrat och gå vidare!

Hur kommer det sig att du måste lämna henne? Har hon gått vidare till de gröna ängarna?

 

[lwt03001]

Sv: Att lämna sin tävlingskamrat och gå vidare!

Kan du inte köpa tillbaka henne om du saknar henne? Jag ångrar att jag sålde min förra häst och när jag ringde efter några år för att höra hur det var med henne fick jag reda på att hon var död. Ångrar mig jättemycket att jag sålde henne.

 

[__Jeanette]

Sv: Att lämna sin tävlingskamrat och gå vidare!

nae, hon är fortfarande kvar på denna jord och mår super bra.. Men hon är 17år, och jag har tränat henne intensivt i drygt 5år, och sen förra året i maj så åkte vi på tävling, vann pleasuren och wester ridning och två i horsemanship och trail och femma i reining. Det kändes som att vi hade kommit så bra vi kunde komma, med tanke på hennes ålder och så så jag valde att avsluta våran kariär där..

 

[__Jeanette]

Sv: Att lämna sin tävlingskamrat och gå vidare!

grejjen var den att jag ägde henne aldrig, utan jag har varit hos en familj på deras ranch sen jag var 6år, har eget rum i deras hus och har alltid varit en i familjen. fick äran att träna och tävla och ha denna häst som min egna och eftersom att jag valde att vi inte skulle tävla nå mer så går hon nu turridning på idre fjäll tsm med alla andra hästarna här hemmifrån..!

 

[lakrits]

Sv: Att lämna sin tävlingskamrat och gå vidare!

Jag vet precis hur du känner.
Jag har ett sto som jag ridit och kämpat med i 8 år. Det har varit i dressyr, hoppning och nu sist western. Hon har gett mig ett föl men det har också varit skador som har relaterat i många igångsättningar osv....mycket kämpande.
Förra året var vårat första tävlingsår inom western och det gick superbra. I november deltog vi i vår sista tävling där vi vann vår klass...bara en WoT men det spelar ingen roll...vi gjorde det i alla fall.
Hon är i år 19 år gammal, fd. travare och med förslitningskador och pålagringar i sina bakknän.
En dag stod en häst i stallet som jag föll som en fura för och eftersom jag visste att gammeltanten inte skulle hålla länge till så slog jag till.
Gammeltanten finns kvar hos mig men går numera som halvpensionär i hagen och rids då och då men tyvärr får man ändå lite skuldkänslor.

MEN....se det som att ni haft era underbara år tillsammans, hon har gett dig mycket och hon förtjänar att få ta det lugnt nu.....så ser jag det. Som ryttare måste man gå vidare någon gång.

 

[__Jeanette]

Sv: Att lämna sin tävlingskamrat och gå vidare!

joo absolut är det så, även jag har ny häst och så. men jag kan ändå inte låta bli att sakna tiden vi hade tillsammans.. hon var en helt underbar individ och jag älskar hennes sätt att ställa upp för en, spelar ingen roll vad man bad henne om hon försökte alltid och gjorde sitt bästa.. Hon var även som en hund för mej, vart jag än gick så fick hon följa me, kunde säga woow å gå iväg för att fixa nått hon stog kvar, spelade ingen roll om de var på tävling, stallplanen, i stallet eller ridplanen hon var helt underbar!

 

[Next]

Sv: Att lämna sin tävlingskamrat och gå vidare!

Har du ekonomisk möjlighet och tiden till att ha två?

Då skulle det kanske fungera att ha kvar henne och köra lite mjukare träning och kanske någon mindre tävling och sen hårdsatsa på den andra.

Förstår att det känns tungt.

 

[__Jeanette]

Sv: Att lämna sin tävlingskamrat och gå vidare!

dom som har henne nu kan inte tänka sej att sälja henne, hon är den mest optimala turridningshäst och väldigt dyrbar i deras verksamhet.- Däremot kan dom tänka sej att ta ett föl på henne och att jag sedan får träna och kanske tävla det..

 

[stalltrollet]

Sv: Att lämna sin tävlingskamrat och gå vidare!

Detta måste nog vara det svåraste jag gjort i mitt liv, att lämna min älskade tävlings och träningskamrat sen flera år för att hitta en ny häst som ska ta hennes plats, någon annan som känner samma?
Här kommer lite bilder på den underbara individen, som flera kanske sett förut men..

blev en liten bildbomb, men sitter just nu här och saknar henne mer än någonsin! Dom flesta bilderna är från våran sista tävling tsm, funderar på att göra en riktigt stor förstoring på ett av fotona som sedan får pryda väggen här hemma!

/ söndagsfunderingar från jeanette

Var har du tävlat din förra häst ???Har ej sett dej någon stans???

 

[__Jeanette]

Sv: Att lämna sin tävlingskamrat och gå vidare!

norrland ;> haha

 

[stalltrollet]

Sv: Att lämna sin tävlingskamrat och gå vidare!

Ok!
Vilken nivå på tävling????

 

[__Jeanette]

Sv: Att lämna sin tävlingskamrat och gå vidare!

D & C vadådå?

 

[Lenita]

Sv: Att lämna sin tävlingskamrat och gå vidare!

Kan säga att det kändes lika jobbigt när syrran valde att sälja sin nordiskorsning för att tillsammans med mig köpa vår quarterkärring...

 

[__Jeanette]

Sv: Att lämna sin tävlingskamrat och gå vidare!

joo de är supertufft, jag saknar henne för varje dag som går,. ska dock åka ner och hälsa på henne i sommar men..! vill ju tävla henne ett år till egentligen..

 

[docskingcalibar]

Sv: Att lämna sin tävlingskamrat och gå vidare!

Halloj...
Jag känner verkligen med dig!
Jag fasar för den dagen när "junior" inte kan tävla längre... förhoppningsvis är det MASSOR med år att tävla kvar i honom.. men man vet aldrig, han är ju trots allt 13 år nu och jag red in honom när han var 1 år... han har tävlat intensivt ända sen han var tre... så man vet aldrig hur länge det går att tävla honom. Som tur är ÄLSKAR han att tävla, även om han ibland kan tycka att träning är tråååååååååkigt (men då struntar vi i det och bara flänger omkring och har kul) så blir han alldeles tokigt glad så fort det är tävling.....
Så förhoppningsvis finns det många år kvar i honom. Men vad gör man sen då?

/Emmi