Att komma i stämning

[Springsteen]

Sv: Att komma i stämning

Det inlägget skulle jag kunna skriva.

Med betoning på "lite låg musik". När det är för högt så blockerar jag hela mig i hjärnan och lever i en helt egen värld och ridningen blir lite... ojämn. Rider jag med andra kan musiken avleda mig från dem till hästen. Men oftast är tystnaden oslagbar

Jag och Stellan är tvärt om, vi är båda djävlar anamma!
På med musik, folk på läktaren och jisses så hon går Hon älskar att showa hemma. Fast inte på tävling såklart

 

[lektra]

Sv: Att komma i stämning

NÄÄÄ tävling är överskattat

/Jesus (Electra) - som numera både kan tala och surfa på internet

"May the force be with me"

 

[mimmis2]

Sv: Att komma i stämning

vilken fin ridbana - paddex eller hur? - den ser ut som en plats för koncentration.....

Jag komi stämning på sista stallet - innan jag flyttade till egen lerig gård - genom att för första gången i mitt ryttarliv känna mig obstinat och njuta av att alla andra tyckte att vi var lite konstiga. Jag ska förklara. Det var ett stort tävlingsstall med kilometervis av vita belindor och första gången jag visade upp mig och lilla halvblodshjärtat i ridhuset så skällde några arga människor ut mig för att jag hade konstig sadel och stångbett på hästen. jag hade dittills bara varit i trevliga öpensinnade stall och blev lite chockad. men befriad! Jag insåg att vad jag än gjorde om jag så skulle göra en saltomortal med hästen skulle jag ändå vara nada i deras ögon så jag kände mig helt plötsligt bångstyrig och inte alls mild och ödmjuk. Nu kände jag skulle jag och hästen leka och jävlarimig få valuta för pengarna. Vi följde inga regler(förlåt mig men prova - det var jättekul att vara lite besvärlig) inga ridhusregler och så fort han gjorde nåt bra så skrek jag beröm högt!
Jag red för första gången BARA för att ha roligt ingen prestation, inte självupptaget på fel sätt. Och hästen formligen exploderade av glädje.
Sen varje dag jag kom dit så hade mer och mer glädje i kroppen, red konstigare och konstigare vägen och brydde mig mindra och mindre om att andra FANNS. Var bara helt kär i min fantastiska häst!
Nu bor jag på egen gård och ska lära mig hur det fungerar så vi får väl se vad jag hamnar i för variant här för att komma i koncentration eller stämning. Detta blev långt men ....lena

 

[lasseman]

Sv: Att komma i stämning

Jag behöver också lugnet. Ett ensamt ridhus är alltid drömmen. Men samtidigt kan det kännas lite ensamt. Jag rider nästan alltid på kvällarna, när ungarna sover, då verkar de flesta hästfolk också ha gått och lagt sig. För jag är nästan alltid själv och känner mig lite lätt övergiven, börjar tänka på hur mysigt det är inne i soffan under filt framför TV:n... Oftast brukar det ordna sig bara jag kommer upp på hästryggen men det kan vara lite motigt. Därför tycker jag sällskap är fantastiskt. Fast inte vilket sällskap som helst, det ska vara någon som man inte måste prata med men som man kan dryfta någon sporadisk tanke med. Det ska också vara någon som har samma mål med sin ridning eller i alla fall inte inkräktar på min målsättning . Som ni kanske förstår har jag haft svårt att finna detta sällskap, speciellt vid nio tiden på fredagkvällar...

När inte sällskap finns att tillgå löser jag det genom att under dagen peppa mig inför kvällens ridpass. Att fundera ut vad jag ska göra och träna på så jag inte står inför en massa val när motivationen sjunker. Det blir lättare om jag kan sätta på autopilot tills vi är igång.

 

[mimmis2]

Sv: Att komma i stämning

Känner igen den där längtan efter soffan och filten...nu när jag äntligen bor på egen gård med två ridvilliga hästar så blir jag konstigt nog ofta dragandes i soffan och surfar på hästar istället för att rida dom jag har. Men det där med autopiloten är nog viktigt, att bara ta sig ut så kommer glädjen sen. I grund och botten tror jag det handlar om trötthet - jag läste i nån hästtidning att brist på motivation ofta beror på brist på tid.
Sällskap ¨på ridturen är trevligt så länge det passar min häst - med halvblodet får sällskapet gärna vara lite eldigt och tvärtom när jag rider kallblodet.

Häromdan jobbade jag hästen från marken och märkte plötsligt att jag var helt fokuserad, andning, steg, allt hängde ihop med hästens. Jag fick till en öppna av bara tanken, men sen kom stressen och prestationen upp igen till ytan och allt förll samman. Allt är ju egentligen meningslöst om man är stressad i huvudet. Närvaro är allt lena

 

[mackan]

Sv: Att komma i stämning

KL

Vilken rolig intressant tråd!

Jag kommer lätt i stämning tycker jag, men jag har också tränat en hel del på det, då jag insett vikten av det hela och vad det gör för ridpasset.
Även om jag är trött och stressad efter jobbet har jag numera en förmåga att stänga bort allt sånt och gå helt upp i uppgiften och det jag ska göra.
Jag börjar fokusera redan innan ridpasset, när jag gör iordning hästen. Innan dess är jag motiverad redan i förväg, för det är viktigt för mig med ett genomtänkt träningsupplägg, dvs jag vet redan att jag tänker trimma den dagen och varför, tex har hästen gått ute i skogen dagen innan, eller jag har tömmat, och det passar bra att rida ett trimpass uppsuttet, osv.

Jag börjar som sagt fokusera innan jag ens sitter upp på hästen. sen är det viktigt för mig även uppsuttet, att skritta runt en stund och fokusera ytterligare. jag rider aldrig planlöst, har alltid en tanke runt vad jag vill ha ut av passet. sen får man givetvis anpassa lite efter dagsform och vad som sker under passet när man plockat upp tygeln.

jag är priviligierad och står i ett stall med 12 hästar och eget ridhus. så det är sällan mycket folk som slåss om ridhuset. Jag gillar att rida ensam när jag trimmar, vi har en stereo i ridhuset som bidrar till att komma i stämning, med mjuk eller annan lämplig musik som bakgrund, samt lugn och ro.

Jag pratar massor med min häst när jag trimmar. Han och jag skall ha ett samspel och jobba med varandra. det är viktigt för mig att han vet vad jag tycker och tänker, han får massor med coaching av min röst, och många beröm pauser och bekräftelser under arbete att han gör rätt. det väcker arbetsglädje och energi hos oss båda, då han växer under beröm och att göra rätt!

Jag tycker det inte finns ngt bättre än ett trimpass där man fokuserat noga och jobbar i samspel med hästen. det är en sån total "nu" upplevelse, när allt annat försvinner, och man bara är där och nu, med en häst som är med en, och som gör allt för att vara med en.

Mackan/icke AR ryttare

 

[lasseman]

Sv: Att komma i stämning

Jag tror också tröttheten är den stora boven. Helgerna är ju underbara, eller när man kan lyckas smita iväg och rida på dagtid. Med heltidsarbete, två barn på fyra och fem år, man och hus så blir det rätt högt tempo. När man kommer till stallet och det är lugn och ro blir det lätt att luften går ur en...

Samtidigt vill jag inte välja bort något. Jag har vid flera tillfällen, när jag känt mig riktigt utarbetad, funderat över om jag inte ska försöka utesluta något i mitt liv. Flytta till radhus, sälja hästen, umgås mindre med vänner, skaffa ett annat jobb men jag har inte kunnat hitta något jag kan vara utan. Så då får man försöka göra allt i lagoma doser. I ridningen har jag haft en höst där jag blivit itutad från tränaren att jag MÅSTE arbeta hästen varje dag - det har lett till att både jag och hästen nästintill blivit utbrända. Det passar inte oss, det blir inte roligt. Så nu ska jag gå tillbaka till min tidigare filosofi med arbete 4-5 dagar i veckan och promenader eller vila resten. För tillfället passar raska promenader i kuperad terräng matte utmärkt ändå för på något underligt vis verkar midjemåttet ökat under julhelgen...

Så mitt recept för att komma i stämning är att anpassa träningsprogrammet efter ork, om det har varit en tuff dag på jobbet, tillåt dig en promenad. MEN bestäm detta innan, när du kommer till stallet är det bäst att ha en plan precis som mackan skrev, så fungerar jag också. Fast det är klart, står hästen på tre ben kan det ju vara bra att avvika från träningsschemat...

 

[mimmis2]

Sv: Att komma i stämning

jag tror jag behöver höra andra som rider DET DOM ORKAR, det blir så lätt nån slags prestige i att jobba hästen varje dag och ha ett schema och "komma nån vart"

missförstå mig inte, jag vill utvecklas men som du skriver, det måste vara roligt....just nu är det jobb och gårdsrenovering och oro för pengar och jag inser ju att det är bara att gör det som är möjligt....
så jag försöker känna att det är ok att rida 3-4 ggr per vecka. just nu i alla fall, man vill ju så mycket mer egentligen. Jag måste inte åka på kurs, jag måste ingentilng egentligen...av det jag gör i vardagen vill jag nog inte avså från någonting. Jobbet om det gick kanske.

Har jag sinnesro i livet i övrigt är jag i rätt stämning. Annars är jag det inte.

 

[svea]

Sv: Att komma i stämning

3-4 dagar i veckan räcker alldeles utmärkt för att utvecklas och komma framåt, om man har lite systematik i det.