Ju mer jag håller på med hästar, desto mer intresserad blir jag av lära mig mer, inte bara ridmässigt, utan även då man hanterar dem från marken.
När jag började rida P i höstas, gick det inte att få honom förbi grishagen utan mycket möda och stort besvär. Han frös fast, kastade sig baklänges och det var en sjujäkla cirkus.
Numera är det där historia. Nu går han förbi grishagen lugnt och städat. Han kan t.o.m. stå lös där medan jag kratsar hovarna på honom. Nemas problemas.
Men han är en hoppig häst som kan skygga för i princip vad som helst. Idag skyggade han och hoppade till för några grässtrån (eller vad det var) så att jag lättade några cm från sadeln. Vid ett annat ställe som vi rider förbi regelbundet är det alltid steppigt och nervöst. Jag tänkte att jag under den tid jag har kvar här ska kolla om jag kan få honom att gå förbi där avslappnat och på lång tygel. Det kan ju vara en lagom intressant utmaning
och jag tror att jag är en lösning på spåren. Hoppas jag.
Rent generellt är det kul att hålla på med honom. Det är det väl med de flesta hästar egentligen, då man hela tiden får ställa sig frågan vad den hästen behöver för att ge ett bra svar. P skulle jag behöva få mindre reaktiv för att i stället få honom att fråga mig om något är värt att bli rädd för och sedan lita på svaret. Det har jag dock inga större förhoppningar om att lyckas med men frågeställningen kan ändå med tiden ge mig ny kunskap.
När jag började rida P i höstas, gick det inte att få honom förbi grishagen utan mycket möda och stort besvär. Han frös fast, kastade sig baklänges och det var en sjujäkla cirkus.
Numera är det där historia. Nu går han förbi grishagen lugnt och städat. Han kan t.o.m. stå lös där medan jag kratsar hovarna på honom. Nemas problemas.
Men han är en hoppig häst som kan skygga för i princip vad som helst. Idag skyggade han och hoppade till för några grässtrån (eller vad det var) så att jag lättade några cm från sadeln. Vid ett annat ställe som vi rider förbi regelbundet är det alltid steppigt och nervöst. Jag tänkte att jag under den tid jag har kvar här ska kolla om jag kan få honom att gå förbi där avslappnat och på lång tygel. Det kan ju vara en lagom intressant utmaning
och jag tror att jag är en lösning på spåren. Hoppas jag. Rent generellt är det kul att hålla på med honom. Det är det väl med de flesta hästar egentligen, då man hela tiden får ställa sig frågan vad den hästen behöver för att ge ett bra svar. P skulle jag behöva få mindre reaktiv för att i stället få honom att fråga mig om något är värt att bli rädd för och sedan lita på svaret. Det har jag dock inga större förhoppningar om att lyckas med men frågeställningen kan ändå med tiden ge mig ny kunskap.
