Att inte vara med vid sitt djurs sista andetag.

[Pernilla34]

Den 8/7 fick jag låta min underbara katt tjej somna in. Hon fick njursvikt. Hon blev 12 år. Jag åkte in med henne på morgonen men få visste jag inte att hon var så dålig som hon var. Hon hade druckit dåligt så hon var uttorkad. Jag hade försökt att få i henne vatten på söndagnatten och måndag morgonen. De bestämde på kliniken att hon skulle få sova över och vätskas upp. Jag lämnar henne där. De ringer på eftermiddagen och säger att hennes njurar är så dåliga så hon måste få somna in. Jag blev så ledsen så när vet. Frågar om jag vill vara med vid insomnandet säger jag nej. Jag tänkte just då att jag bara skulle stressa upp henne eftersom jag var så ledsen. Så veterinären fick sitta hos henne till slutet. Idag har jag en sån fruktansvärd ångest över att jag inte var med henne till slutet. Jag hade min älskling i 12 år och så sviker jag henne när hon behövde mig som mest. Veterinären hade skrivit i journalen att hon hade fått tonfisk och räkor så hon hade ätit lite. Men jag har inte ätit nåt på fyra dar tack vare att jag inte fanns för henne.Hon var alltid kelig och glad kisse så jag märkte inte att något var så allvarligt. Jag älskade min lilla tjeja. Jag köpte henne från ett katthem så för mig var hon så speciell. Jag undrar om det finns andra som har tagit samma beslut? Med vänlig hälsning, Pernilla

 

[Sandra78]

Sv: Att inte vara med vid sitt djurs sista andetag.

Katterna har jag varit med på, däremot valde jag att lämna över grimskaftet till stallägaren då min häst bultades (hon fick lugnande först pga att hon var så rädd om huvudet, det var jag med på) eftersom jag där och då kände att jag inte skulle klara situationen. Precis som du förstod jag inte heller hur allvarligt sjuk hon var så jag hann inte förbereda mig.

En bra veterinär är bland de tryggaste människor som finns i en sådan situation, så jag tror säkert att din katt var lugn på slutet. Katter är kloka djur dessutom så hon visste nog att det var dags och var trygg med det.

 

[MissFideli]

Sv: Att inte vara med vid sitt djurs sista andetag.

Jag valde att inte vara med när Yoga togs bort. Hon låg inlagd och var sövd, kraschade när dom skulle väcka henne med dom fick igång hennes hjärta igen. Veterinären ringde och sa vad dom hade hittat (stor tumör på ena lungan som gjorde det svårt att andas) och sa att det inte fanns nått att göra. Tumören var för stor att ta bort. I samråd med veterinären togs beslutet att låta henne somna medan hon fortfarande var sövd.
Jag har varit med vid 2 avlivningar och så denna som jag inte var med på. Och det känns SÅ rätt!! Dels för att Yoga (som hatade veterinärer) slapp vakna upp och sövas igen och dels för mig. Jag vill inte. Det ger mig ingenting att se det. Det är bara traumatiskt. Jag vet inte hur det blir nästa gång, men jag ångrar ingenting.

 

[Pudlan]

Sv: Att inte vara med vid sitt djurs sista andetag.

Jag förstår dej att man kan tänka att man svek och inte var med. Men hon var inte ensam och hade det bra. Du gjorde det som var bäst för din älskade vän.

Jag har varit med flera djur som fått somna in när jag jobbade hos veterinär där ägarna inte varit med sitt djur i slutet. Vi i personalen satt alltid hos djuret och det var aldrig själv när det somnade.

Jag hoppas att du inte känner att du svek. Du har med din vän i hjärtat.

Kram
pudlan

 

[LitetÄpple]

Sv: Att inte vara med vid sitt djurs sista andetag.

Förra månaden fick vi plötsligt ta bort vår älskade lilla katt sedan hela 15 år. Hon hade uppenbart ont i bakändan, men inget syntes utåt, så vi trodde heller inte att det var så allvarligt och det var bara jag och pappa som åkte in med henne. Det visade sig att båda bakbenen var brutna, förmodligen efter närkontakt med en bil. Vi kunde inget göra, men det var självklart fruktansvärt ändå. Veterinären sa att de kunde vänta om övrig familj (mamma och lillebror) ville komma in och ta avsked, men de avböjde, båda två. De orkade inte. Jag och pappa var med när hon somnade in, och det var så fruktansvärt jobbigt. Vi grät båda två, men veterinären var otroligt lugn och fin. Efteråt kände mamma som du, hon mådde så dåligt över att inte ha varit med, men när sorgen gått över var hon istället tacksam över att vi hittat katten och kunde ta henne till veterinären istället för att hon skulle ha legat övergiven i ett dike någonstans och självdött i svåra smärtor, och hon visste att vi gett henne 15 bra levnadsår. Tänk så istället, och klandra inte dig själv. Du tog henne till veterinären, och du försökte hjälpa. Det är det ansvar man har som djurägare, och du har gjort helt rätt. Veterinärerna är otroligt medkännande och duktiga, de gjorde det så bra för henne som de kunde. Tänk på de tolv fina åren du gett henne! Hon hade ett bra liv, och dig att tacka för det.

 

[limona]

Sv: Att inte vara med vid sitt djurs sista andetag.

Min älskade egenuppfödda kattunge dog i mina händer i måndags. Allt annat var otänkbart, men jag kan säga dig att var ändå glad att du inte var med. Det är ovärdigt och inte vackert. Katterna är djupt sövda med lugnande när de ger injektionen så de är ändå redan borta och inte medvetna om matte är där. Var glad att dina sista bilder av henne inte är hennes sista andetag. Det lider jag av nu..

 

[MissFideli]

Sv: Att inte vara med vid sitt djurs sista andetag.

Min Abbie sövdes inte, dom frågade om det behövdes och jag sa dumt nog nej. Fattade inte att veterinären skulle sätta sputan direkt i buken/hjärtat och trots att jag höll för öronen så hörde jag hur hon skrek. En katt som annars aldrig sagt nått. Numera ska mina katter ALLTID ha lugnande först.

 

[Kilauea]

Sv: Att inte vara med vid sitt djurs sista andetag.

Man får inte sätta sprutan direkt i hjärtat utan att djuret är sövt först.
Dock är det ju olyckligt att din Abbie tyckte att sticket gjorde ont, de allra flesta katter bryr sig inte det minsta.
Trist när det är det sista minne man har av sin katt

 

[Kilauea]

Sv: Att inte vara med vid sitt djurs sista andetag.

En nyfiken fråga är hur du upplever det ovärdigt?
Jag har i jobbet suttit med otaliga katter som somnat in, både med och utan ägare och tycker inte det är ovärdigt på något vis. Möjligtvis de katter som lämnas in av djurägaren och det är en frisk ettårig katt eller liknande, just därför att de kan ha en framtid i många år. Men inte annars.

 

[MissFideli]

Sv: Att inte vara med vid sitt djurs sista andetag.

Hon var sövd ett flertal gånger innan, utan att säga ett knyst. Och han frågade om hon behövde lugnande innan. Jag känner mig fortfarande som en stor idiot.

 

[TinyWiny]

Sv: Att inte vara med vid sitt djurs sista andetag.

Det är verkligen inte du som ska känna dig som en idiot. Det var veterinären som betedde sig som en idiot. Hur skulle du kunna veta att veterinären skulle göra så? Jag har aldrig varit med om att de har frågat ens utan det har varit självklart att katten är helt borta och inte känner/märker sprutan i hjärtat. Det trodde jag var kutym.

 

[TinyWiny]

Sv: Att inte vara med vid sitt djurs sista andetag.

Du är i djup sorg och då fokuserar man ofta på sådana här saker. Saker som egentligen är obetydliga blir jättestora för att man är så fruktansvärt ledsen och bara önskar att man kunde fått gjort på något annat sätt även om det sättet kanske egentligen inte hade varit bättre för någon. Det värsta är att det är så att behöva sörja. Man ångrar väldigt ofta den ena eller andra saken i efterhand. Det är sorgeprocessen som är sådan. Jag hoppas att du snart finner ro i din sorg och att du snart kan minnas de fina stunderna och vilket underbart liv du fick ge din katt.

 

[limona]

Sv: Att inte vara med vid sitt djurs sista andetag.

Jag var chockad, och Babys ena ben var redan sönderstucket efter blodprov. De försökte sätta kanyl efter kanyl men misslyckades, min vackra lilla var helt sönderstucken och till slut orkade jag inte längre, då stack veterinären i njurar och hjärta. Och Baby - som var sövd - morrade och krampade, drog djupa andetag, blodet började rinna ur nos och bak. Det var ovärdigt.

Tyvärr är det detta som jag ser framför mig nu.

 

[MissFideli]

Sv: Att inte vara med vid sitt djurs sista andetag.

Jag hör fortfarande Abbies skrik. Men det blir "bättre" med tiden. Jag valde ock mycket därför att inte vara med vid Yogas avlivning. Nu hade jag en "bra" anledning till att inte vara med, men ändå. Det var skönt för mig.

 

[Kilauea]

Sv: Att inte vara med vid sitt djurs sista andetag.

Men oj, fy. Ja då förstår jag att du upplevde det ovärdigt och väldigt obehagligt.

 

[Pernilla34]

Sv: Att inte vara med vid sitt djurs sista andetag.

Jag är väldigt tacksam över att ni som har skrivit på min tråd, har delat med er av era händelser i era liv. Jag känner mig inte så ensam längre. Det hjälper mig under sorgeprocessen. Jag beklagar även den sorg och saknad som även ni har fått vara med om. Jag hoppas att även ni inte beskyller själva även om det är så otroligt lätt att göra det.

Varma kramar Pernilla