- Svar: 12
- Visningar: 1 409
Eller ja, dottern har ju sin underbara mormor som hon sover hos nån gång i månaden. Men jag börjar känna att jag skulle vilja ha min säng för mig själv snart.
Problemet är att dottern har väldigt mycket nattskräck i perioder så vi skulle behöva gå upp från våra sängar jag och pappan flera gånger per natt när det är som värst så vi har skippat eget rum och säng pga det. I mitt rum finns inte plats för hennes säng och pappans rum är ännu mindre så det är uteslutet.
Samtidigt är det ju supermysigt att sova med en varm liten unge i sängen och vi behöver knappast trängas hon och jag då sängen är 180säng. Plus att det är bekvämare när man ska trösta. Är rädd att hon ska slå sig om hon sover själv när hon får nattskräck också.
Men omgivningen tjatar om eget rum och säng. Jag blir faktiskt lite smått galen ibland på folk som lägger sig i allt som har med barn att göra. Ni måste göra si, ni måste vara mer stränga, hon ska inte få som hon vill jämt och blablabla. Hela. Jäkla. Tiden!! Våran dotter är snart tre år. Hon är fortfarande ett litet barn och varför ska vi hela tiden köra över henne och tvinga henne göra saker hon inte vill? Vad blir det för relation då. Tvinga sätta på kläder hon inte vill ha till exempel. Då är det väl bättre hon får välja och försöka sätta på sig själv eller be om hjälp?
Jag blir så less på alla goda råd folk slänger på oss från höger till vänster. Vi vill ju inte ha dom! Dottern är så pass förståndig och pratsam att hon faktiskt kan säga ifrån om vissa saker så då lyssnar vi på henne.
Vissa saker vet hon att hon inte får, ibland blir det hjärnsläpp och då får vi förklara en gång till varför det inte är okej. 3 år är ingen ålder. Från säng till tjat om barnuppfostran av omgivningen men det var skönt att få skriva av sig
Problemet är att dottern har väldigt mycket nattskräck i perioder så vi skulle behöva gå upp från våra sängar jag och pappan flera gånger per natt när det är som värst så vi har skippat eget rum och säng pga det. I mitt rum finns inte plats för hennes säng och pappans rum är ännu mindre så det är uteslutet.
Samtidigt är det ju supermysigt att sova med en varm liten unge i sängen och vi behöver knappast trängas hon och jag då sängen är 180säng. Plus att det är bekvämare när man ska trösta. Är rädd att hon ska slå sig om hon sover själv när hon får nattskräck också.
Men omgivningen tjatar om eget rum och säng. Jag blir faktiskt lite smått galen ibland på folk som lägger sig i allt som har med barn att göra. Ni måste göra si, ni måste vara mer stränga, hon ska inte få som hon vill jämt och blablabla. Hela. Jäkla. Tiden!! Våran dotter är snart tre år. Hon är fortfarande ett litet barn och varför ska vi hela tiden köra över henne och tvinga henne göra saker hon inte vill? Vad blir det för relation då. Tvinga sätta på kläder hon inte vill ha till exempel. Då är det väl bättre hon får välja och försöka sätta på sig själv eller be om hjälp?
Jag blir så less på alla goda råd folk slänger på oss från höger till vänster. Vi vill ju inte ha dom! Dottern är så pass förståndig och pratsam att hon faktiskt kan säga ifrån om vissa saker så då lyssnar vi på henne.
Vissa saker vet hon att hon inte får, ibland blir det hjärnsläpp och då får vi förklara en gång till varför det inte är okej. 3 år är ingen ålder. Från säng till tjat om barnuppfostran av omgivningen men det var skönt att få skriva av sig