Sv: Att ha skadad häst!
Ett litet tips.. TITTA INTE under konvalescens. Du kommer märka om hästen blir sämre i alla fall, och att varje dag, eller flera gånger per dag, titta 'hur det ser ut idag då', när det egentligen inte gör till eller från ( t ex för det bara är att vänta som gäller etc) är ett snabbt sätt att få både magsår och söndertrasade nerver. Så sluta titta!
Låter knäppt, men det är en av de BÄTTRE grejer jag lärt mig av att ha haft häst på lång boxvila flera gånger. Ibland är det faktiskt så att ignorance is bliss.
Det är en sak att frekvent kolla en häst där minsta förändring är viktig och föranleder mer eller mindre akuta åtgärder. Men i de där lägena där det inte gör någon skillnad om hästen är 1 grad halt ena dagen, ½ nästa och 1½ tredje så blir man bara knäpp på att titta och fundera hela tiden.
När valacken var som värst med sin erlichios, och innan han fått diagnos så höll jag p att bli galen på att det var så olika från dag till dag, vissa dagar vinglade han mest och kunde inte galoppera, andra galopperade han prickfritt, ytterligare andra såg han så knackig ut att mitt hjärta gräät. För att sen se okej ut i trav men kass i galopp. Und so weiter.
Jag åkte på semester i två veckor, utomlands. Och bara försökte glömma bort det hela en stund. (Koncentrationslägerbesök är ganska bra som distraktion btw..
) När jag kom hem lät jag det gå några dagar, kollade sen på honom och tog sen tag i cirkusen på nytt med nya krafter. JAG behövde den där andningspausen, och för honom gjorde det varken från eller till.
Just NU så allra högst på min önskelista en ridsemester. Det kommer inte hända för jag har inte råd (uuundra varfööör? *sucka*). Men det är vad jag skulle vilja. Komma bort, utomlands, och få ha lite hästerikul. Det är inte med mina hästar så det är inte idealet, men jag skulle behöva ladda om batterierna.
Sen, klen tröst, men man vänjer sig med det mesta, inklusive hästelände. Jag är inte tillnärmelsevis lika nojig nu med unghästen som jag var när valacken var i exakt samma situation. Då var jag mer eller mindre förstörd, av oro. Jag visst ju hur illa det kunde bli om det blev en infektion, och hans temp indikerade att det var just det som var på väg att hända och jag var sjuk av oro. Men nånstans under vägen har jag blivit avtrubbad och insett att jag inte kan göra något åt det med ren oro iaf. Utan det går som Gud eller någon annan (jag tror inte på Gud) vill, och det enda jag kan göra är att hålla den koll som krävs och vidta de åtgärder som krävs. Och visst är jag oroad, men jag kan ha ett fungerande liv parallellt eftersom jag insett att om jag ska oroa mig sjuk så är det enda som händer att allt blir ännu jobbigare.
Så, man måste på något sätt släppa lite taget om det, inte leva både med och I hästens sjukdom, det räcker med att leva med den
