att förlora ett barn...

E

exitingsvillemo

2006 skulle vi få vårat andra barn, allt var frid och fröjd, den sista Maj (v.32) fick jag plötsligt JORDENS värkar och åkte in till förlossningen, där man kunde konstatera att hjärtat inte slog på lillkillen pga moderkaksavlossning. begravning och hela grejjen istället för nyförälskade föräldrar.

Vi bestämde dock ganska snart att försöka igen, med inställningen, det KAN inte hända två ggr. Den 7e November föddes våran lillkille i vecka 34, pytteliten men fullt frisk.
Allt rullade på och vi fick komma hem med sondmatning, då han inte hade greppat amningen ännu, två sköterskor från barnavd kom och vägde och mätte två gg i veckan. Han blev förkyld dagen efter han föddes och det gav sig inte, 20.e dec var vi til MVC för att koll honom eftersom han fortfarande var snuvig och lite hostig, men där tyckte man att han var fullt frisk och jag, som mamma tackade för mig och åkte hem, i tron att personalen vet vad dom gör.
Morgonen den 22 dec, vaknade jag tidigt och la handen över magen på skrutten (man vill ju gärna veta att dom andas) men fick ingen som helst respons. Skakade lite på honom, ingenting.
For upp, med bäbis under armen och ringer SOS, väl medveten om att det har hänt igen, det som INTE SKULLE hända två ggr.

Ambulansen var snart på plats och konstaterade att han var död.

Obduktionen visade på akut lunginflamation. Kan väl tycka att hans "förkylning" kanske skulle tagits på lite större allvar.

Nu sover han med sin bror.

Storebror, funderar fortfarande var lillebror tagit vägen.
Ngn mer som har varit med om att förlora ett barn?
Vågade ni försöka igen? Vad säger syskonen? Hur harni förklarat för dom?

Jag kan ibland tom känna skuld, att jag inte ens klarar av att hålla mina egna barn vid liv, trots att jag vet att så inte är fallet!
 
Sv: att förlora ett barn...

Har inget vettigt att säga mer än att jag på något sätt vill uttrycka mitt deltagande för vad du gått och går igenom. Önskar dig och er all lycka.
 
Sv: att förlora ett barn...

Vad fruktansvärt! Blir så himla ledsen!:cry:

Det finns en tråd här som heter "Det som har hänt..." eller något liknande, där en tjej nyss förlorat sitt första barn.

Tipsar om en hemsida för änglaföräldrar: http://www.smaanglar.org/
 
Sv: att förlora ett barn...

Mitt hjärta blöder för dig och din familj!:cry:

Jag kan bara hoppas att ni vågar försöka igen, det måste vara höjden av otur. Kanske du kan finna stöd av andra "änglaföräldar" på www.familjeliv.se?

Jag skickar ett helt gäng med styrkekramar!:love:
 
Sv: att förlora ett barn...

Jag kommer nog aldrig kunna föreställa mig den sorg man får gå igenom när ens barn dör, det enda jag kän säga är att jag tänker ofta på er som mist era barn och fäller många tårar.


En kollega till mig och hans tjej har mist flera barn, både tidigt och sent. Hennes förstfödda avled direkt efter förlossningen. Sen fick hon 2 barn med en annan man och försöker nu med sin nya, som också har 2 barn sen tidigare.
De skulle fått en son förra året, min sista arbetsdag och då berättade min chef vad som hänt.

Nu ska de snart få barn igen, med planerat snitt 4 veckor före BF. Jag vågade (orkade) inte fråga honom om när det är dags. Jag minns ju så väl hur han berätta att de köpt en ny vagn och han blivit klar med barnrummet bara dagen innan deras son lämna oss :cry:
 
Sv: att förlora ett barn...

En stor kram till dig och din familj!
 
Sv: att förlora ett barn...

Ja, vad säger man egentligen vid såna här tillfällen, finns inga ord...

*kramar om*
 
Sv: att förlora ett barn...

usch, jag lider med er..
Vet egentligen inte vad jag ska säga, utan jag önskar er allt gott och fortsätt vara stark!
 
Sv: att förlora ett barn...

Jag vet inte heller vilk aord jag ska använda för att kunna uttrycka det jag känner när jag läser.
Jag tror att man aldrig kommer att förstå om man inte genom lidit det själv.

Och kom ihåg, att ni är alltid föräldrar, oavsett om det är barn på vår jord eller änglabarn.


Kanske är det så, att vissa är för bra för att få stanna hos oss?

*tröstkram*
 
Sv: att förlora ett barn...

Ord känns så överflödiga och svåra att finna ..
Jag skickar alla mina tankar till er.
 
Sv: att förlora ett barn...

Men helvete vad livet är orättvisst emellanåt!

:((

KRAM!
 
Sv: att förlora ett barn...

Lider med er i er sorg. Har inte själv drabbats och kan inte föreställa mig hur jobbigt det är för er (själv storlipar jag vid bara tanken på att något ska hända mina barn)

Tycker det var nonchalant av dem att bara skicka hem er när han hade varit förkyld så länge, de borde verkligen kollat upp det tycker man ju, särskilt med ett så litet barn...

Du ska absolut inte känna skuld, det är inte ditt fel att era barn så tragiskt ryckts bort från er alldeles för tidigt. Kanske låter som en klyscha, men de var för bra för denna värld.
Hur man ska förklara för de äldre syskonen... ja du... Beror ju på ålder, barnen förstår ju ganska mkt redan när de är 3-4 år gamla (vilket jag antar att din son är), så försöka berätta som det är... Lillebror mådde inget bra, så han orkade inte mer... Borde inte BVC eller någon ha personal som är utbildad även på sådant som kan stötta er i hur ni förklarar för storebror?

*kram*
 
Sv: att förlora ett barn...

Blir helt förskräckt när jag läser! STACKARS, stackars er! Det närmaste sådant jag kommit är en syster som föddes död pga moderkakan lossnat. Att se mamma o pappa så ledsna var inte kul. Att sen som ni förlora ett barn till... starkt att orka fortsätta leva! Jag är imponerad av er styrka! KRAM!!!
 
Sv: att förlora ett barn...

Hittar inga ord som passar.
Så fruktansvärt detta är.
**Tröstkramar**

// Anna
 
Sv: att förlora ett barn...

Så otroligt fruktansvärt!tänker på er.
 
Sv: att förlora ett barn...

Usch, ni har verkligen genomlevt de värsta fasor man kan tänka sig.

Har ingen egen erfarenhet, men gissar när det gäller syskon att det är som med allt när det gäller barn; att våga vara öppen och svara på de frågor de ställer. Ge svar som är lätta att förstå (utifrån barnets ålder).

Jag önskar er lycka till om/när ni eventuellt gör ett nytt försök!
 

Liknande trådar

Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
26 085
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Efter mitt förra blogginlägg kom jag att tänka på det här med att jag var bra på att förtrycka mig själv under min uppväxt… Och då kom...
Svar
19
· Visningar
3 800
Senast: cassiopeja
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Skrev visst inget om ridningen förra veckan. Red först en lektion på min fina gamla favorit Dell, den kantiga flugskimmeln. När jag...
Svar
0
· Visningar
2 351
Senast: cassiopeja
·
Småbarn Sonen vart förkyld i början på September, efter några dagar så började han ta sig för öronen så vi åkte in,ena örat såg jättebra ut,det...
Svar
7
· Visningar
939
Senast: Tora
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCIV
  • Julklappar 2024!
  • Valet i USA

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp