Att börja eller avsluta året med en begravning...

Igår ringde min bror och berättade hur en av mina farbröder dött. Kom utan förvarning. Tydligen hade han inte kommit till ett inbokat möte så folk hade börjat undra. Slutade med att räddningstjänst fick krossa ruta för och ta sig in i huset där han satt.
Han hade diabetes som tyvärr kanske inte sköttes helt hundra. Jag antar att det kan vara till följd av detta.

Alla i chock, så min bror fick/tog ansvaret att kontakta alla och berätta. Han lät lugn när jag pratade med honom i telefon, värre med pappa.
Jag eller någon annan vet inte riktigt vad som händer nu. Idag skulle dom prata med begravningsentreprenör och höra vad som sker härnäst med allt. Jag har inte hört något från pappa som skulle ringa efter dom varit där.
Själv googlade jag på begravning. Fick smått panik när det ska ske inom en månad.

Jag bor 4 timmar bort. Känner mig dum som inte är där med all släkt. Samtidigt som det känns skönt att "slippa". Vet inte om jag hade orkat rent psykiskt.
Istället är jag hemma och funderar och smått paniker över hur/om jag ska hinna gå på begravning:
Tänk om det blir ett datum jag ska jobba? (har den mest intensiva jobbperioden på året) Vill/ måste jag verkligen gå? Är en begravning viktigare än ett bröllop osv.

Jag trodde det här året skulle vara lugnt det sista veckorna. Tydligen kunde mer saker hända.

2018 är inte mitt år helt enkelt.

 

[carlssonpataket]

Blir lite bestört över hur du överväger att inte gå på begravningen.. Klart du ska göra det! Du kommer att ångra det i efterhand om du inte är med, oavsett hur jobbigt det än är.
Jobb är inte viktigare. Jobb finns alla andra dagar om året.

 

[Sel]

Och jag blir lite bestört över ditt svar @carlssonpataket. Det avgör väl varje människa själv hur det känns och huruvida en vill gå på begravningen eller inte?


@Avalbane det är ditt val. Kanske vill du gå dit för att stötta din övriga familj om du inte stod din farbror nära? Om inte, MÅSTE man faktiskt inte gå även om jag är övertygad om att de allra flesta jobb ger "compassionate leave" vid dödsfall.
Själv har jag inte rest hem för begravningar de senaste sex åren, men försökt stötta och varit delaktig på mitt sätt ändå. Det betyder inte att en saknar de avlidna mindre.
Beklagar sorgen.

 

[Mia_R]

Om du känner att du vill åka så prata med din arbetsgivare redan nu, man har rätt till ledigt för nära anhörig men en farbror räknas inte dit har jag för mig, så därför bör du prata med arbetsgivaren redan nu och höra dig för ifall du vill åka.

Känner du att du inte vill ska du självklart inte ha dåligt samvete över det. Jag kommer inte åka på min morbrors eller fasters med familj utan när de dagarna kommer blir det väl en blomma eller någon donation till något behjärtansvärt.

 

[TinyWiny]

Blir lite bestört över hur du överväger att inte gå på begravningen.. Klart du ska göra det! Du kommer att ångra det i efterhand om du inte är med, oavsett hur jobbigt det än är.
Jobb är inte viktigare. Jobb finns alla andra dagar om året.

Varför blir du bestört över det och varför tror du hen kommer ångra sig? Begravningar går man på för att man vill, för att det känns rätt för en själv, inte av någon annan anledning.

 

[Unafraid]

Jag skulle nog inte besöka min mosters begravning. Och skulle inte ha dåligt samvete över det!

 

[Similitude]

Man går på de begravningar man vill. Jag har haft 2 begravningar nu inom loppet av 3,5 vecka. Först min pappa och sedan min farbror. Pappa dog hastigt och oväntat, medan farbror var mer väntat. Jag känner mig rätt mätt på begravningar nu och hoppas att resten av 2018 blir lugnt och gärna 2019 med.

 

[WhoIsItAgain]

Man går väl om man vill och kan. Jag har varit på en i hela mitt liv och det var även min sista. Så vidrigt. Jag är inte alls troende och tyckte det var hyckleri bara (obs! Min känsla). Som tur är tycker hela min familj lika så när min mamma dog ville hon inte ha någon begravning eller minnesceremoni eller något och henne aska är spriden i en minneslund och min pappa har redan sagt han vill inte heller ha något, tyvärr får man i detta land inte sprida askan men man kan i alla fall urnsättas anonymt så det får väl bli det för honom om man inte kan ta med askan till Sverige och få den spridd där, det får jag ta reda på kanske. Själv vill jag inte heller ha någon som helst ceremoni eller nått.

Du ska göra det som känns bäst för dig.

 

[carlssonpataket]

Varför blir du bestört över det och varför tror du hen kommer ångra sig? Begravningar går man på för att man vill, för att det känns rätt för en själv, inte av någon annan anledning.

Antar att alla ser på begravningar väldigt olika.. för mig känns det jättekonstigt att hellre välja att jobba än att gå på sin släktings begravning

 

[Mia_R]

Antar att alla ser på begravningar väldigt olika.. för mig känns det jättekonstigt att hellre välja att jobba än att gå på sin släktings begravning

Det beror väl på hur nära man står varandra, hur jobbigt man tycker det är, hur dyrt det blir att åka, hur svårt det är att få ledigt och hur man löser det rent praktiskt.

Alla står inte varandra nära, min faster har jag t ex inte haft med att göra på 16 år och jag tycker hon uppträdde väldigt illa när min pappa låg för döden, jag har heller inget som helst intresse eller kontakt med mina kusiner så jag skulle inte åka om det gällde någon av dem.

 

[Avalbane]

Blir lite bestört över hur du överväger att inte gå på begravningen.. Klart du ska göra det! Du kommer att ångra det i efterhand om du inte är med, oavsett hur jobbigt det än är.
Jobb är inte viktigare. Jobb finns alla andra dagar om året.

Beror helt på hur man ser på Jobb alla dagar om året, inte för alla, men förstår hur du menar.

Det är inte så att jag inte tänkt gå på begravningen. När jag läser om vad jag skrivit så ser jag att det ser ut som så, men blev nog lite felt skrivet.

Vi har nära kontakt alla i släkten på min fars sida. Så självklart har jag tänkt gå på begravningen även fast det kommer vara jobbigt för alla närvarande.

De är inte det jag paniker över i sig, utan att jag som bor långt ifrån inte behöver ta "ansvar" över något av det hela. Som att jag kan sitta i min egna lilla bubbla och låtsas att det regnar, och oroa mig över "små" problem som att jag kanske eventuellt måste jobba den dagen det blir aktuellt.

 

[Avalbane]

Och jag blir lite bestört över ditt svar @carlssonpataket. Det avgör väl varje människa själv hur det känns och huruvida en vill gå på begravningen eller inte?


@Avalbane det är ditt val. Kanske vill du gå dit för att stötta din övriga familj om du inte stod din farbror nära? Om inte, MÅSTE man faktiskt inte gå även om jag är övertygad om att de allra flesta jobb ger "compassionate leave" vid dödsfall.
Själv har jag inte rest hem för begravningar de senaste sex åren, men försökt stötta och varit delaktig på mitt sätt ändå. Det betyder inte att en saknar de avlidna mindre.
Beklagar sorgen.

Tack för svar! Vi stod varandra nära som resten utav den släkten gör och är nog den av farbröderna jag haft bäst kontakt med genom åren. Visst sågs vi inte ofta då jag bor på annan ort sedan 10 år tillbaka, men känns jobbigt att han är borta. Så jag har tänkt gå på begravningen men det är inte så enkelt sådär heller.

Att inte komma ifrån jobbet är inget jag egentligen oroar mig för, MEN jag har jobbdagar nu vid jul/nyår som jag bara måste jobba, då ingen annan kan just dom.
Tidigare år har jag kunnat vara ledig och hälsat på familj tex och andra kunnat jobbat, men just i år är alla andra behöriga upptagna på annat håll.
Så hoppas innerligt att jag inte har oturen att begravningen kommer bli just mina "låsta" arbetsdatum jag har nu kring jul/nyår.

 

[Avalbane]

Man går på de begravningar man vill. Jag har haft 2 begravningar nu inom loppet av 3,5 vecka. Först min pappa och sedan min farbror. Pappa dog hastigt och oväntat, medan farbror var mer väntat. Jag känner mig rätt mätt på begravningar nu och hoppas att resten av 2018 blir lugnt och gärna 2019 med.

Nä, usch aldrig roligt när sådant händer och så tätt inpå. Beklagar verkligen.

Jag har blivit benådad från begravningar så detta kommer bli min första.
Tyvärr börjar farmor bli till åren men hoppas det kommer dröja många år innan det blir aktuellt igen.

2018 har verkligen varit ett speciellt år. Mycket negativt och konstigheter har hänt. Så hoppas verkligen 2019 stabiliserar sig och håller sig lugnt på alla plan.

 

[TinyWiny]

Antar att alla ser på begravningar väldigt olika.. för mig känns det jättekonstigt att hellre välja att jobba än att gå på sin släktings begravning

Så kan det såklart vara men jag tror inte att det är orsaken i de flesta fallen man inte går på en begravning utan det beror på relationen man har haft med varandra. Jag har inte träffat någon i min släkt mer än en kusin de senaste 10 åren och då flyktigt på ett kalas. Jag har ingen relation med någon av dem och inte heller med mina syskon eller med mina föräldrar så även om vi är släkt så är vi främlingar för varandra. De känner inte mig och jag känner inte dem. Att gå på någon av deras begravningar hade enbart känts konstigt och konstlat. Är det en människa jag har en relation med som har avlidit är det en helt annan sak, då vill jag gå på begravningen men inte för att vi är släkt utan för att vi stod varandra nära. Man kan inte utgå ifrån att alla har samma relationer till sin släkt och familj som en själv. Att ta det förgivet kan faktiskt såra de som inte har någon familj mer än på pappret.

 

[svea]

Igår ringde min bror och berättade hur en av mina farbröder dött. Kom utan förvarning. Tydligen hade han inte kommit till ett inbokat möte så folk hade börjat undra. Slutade med att räddningstjänst fick krossa ruta för och ta sig in i huset där han satt.
Han hade diabetes som tyvärr kanske inte sköttes helt hundra. Jag antar att det kan vara till följd av detta.

Alla i chock, så min bror fick/tog ansvaret att kontakta alla och berätta. Han lät lugn när jag pratade med honom i telefon, värre med pappa.
Jag eller någon annan vet inte riktigt vad som händer nu. Idag skulle dom prata med begravningsentreprenör och höra vad som sker härnäst med allt. Jag har inte hört något från pappa som skulle ringa efter dom varit där.
Själv googlade jag på begravning. Fick smått panik när det ska ske inom en månad.

Jag bor 4 timmar bort. Känner mig dum som inte är där med all släkt. Samtidigt som det känns skönt att "slippa". Vet inte om jag hade orkat rent psykiskt.
Istället är jag hemma och funderar och smått paniker över hur/om jag ska hinna gå på begravning:
Tänk om det blir ett datum jag ska jobba? (har den mest intensiva jobbperioden på året) Vill/ måste jag verkligen gå? Är en begravning viktigare än ett bröllop osv.

Jag trodde det här året skulle vara lugnt det sista veckorna. Tydligen kunde mer saker hända.

2018 är inte mitt år helt enkelt.

Vet du vad, jag tycker inte att du behöver känna dig dum för att du inte är på plats nu. Det finns inte så mycket du kan göra som inte andra människor redan håller på med, i det här stadiet sköter begravningsentreprenören det mesta. Det räcker att du finns på andra sidan telefonen, tror jag. Spar på krafterna, om du ska fira jul med familjen är det inte så dumt att vara i så bra skick som möjligt då i stället.

 

[Grazing]

Igår ringde min bror och berättade hur en av mina farbröder dött. Kom utan förvarning. Tydligen hade han inte kommit till ett inbokat möte så folk hade börjat undra. Slutade med att räddningstjänst fick krossa ruta för och ta sig in i huset där han satt.
Han hade diabetes som tyvärr kanske inte sköttes helt hundra. Jag antar att det kan vara till följd av detta.

Alla i chock, så min bror fick/tog ansvaret att kontakta alla och berätta. Han lät lugn när jag pratade med honom i telefon, värre med pappa.
Jag eller någon annan vet inte riktigt vad som händer nu. Idag skulle dom prata med begravningsentreprenör och höra vad som sker härnäst med allt. Jag har inte hört något från pappa som skulle ringa efter dom varit där.
Själv googlade jag på begravning. Fick smått panik när det ska ske inom en månad.

Jag bor 4 timmar bort. Känner mig dum som inte är där med all släkt. Samtidigt som det känns skönt att "slippa". Vet inte om jag hade orkat rent psykiskt.
Istället är jag hemma och funderar och smått paniker över hur/om jag ska hinna gå på begravning:
Tänk om det blir ett datum jag ska jobba? (har den mest intensiva jobbperioden på året) Vill/ måste jag verkligen gå? Är en begravning viktigare än ett bröllop osv.

Jag trodde det här året skulle vara lugnt det sista veckorna. Tydligen kunde mer saker hända.

2018 är inte mitt år helt enkelt.

När det gäller att gå på begravningar så går jag om jag känner att jag behöver vara ett stöd för någon annan, jag själv tycker begravningar är otroligt jobbiga. Den senaste jag gick på nu som faktiskt bara är min andra var dock inte alls så tung och jobbig som vissa begravningar är. Jag gick pga min anhörig var rädd att bli för ensam då det kanske inte skulle komma så många och ville ha med mig som stöd och jag måste säga att jag var glad att jag gick. Det var sorgligt såklart men ett väldigt fint avslut för en person som stod mig nära som jag nu är glad att jag inte missade. Det vändes liksom till att se det positiva i personens liv och det som varit, sas många kloka ord om hur man ska hantera och se på saker och ting som jag inte tänkt på osv så det inte bara var sorgligt. Men det viktigaste var tycker jag att den jag var där för var otroligt tacksam att jag kom även om det i slutändan gynnade mig också väldigt.

Dom andra som gått bort har haft så otroligt stor släkt och mycket vänner som kommit och då har jag känt att jag inte behöver då jag alltid är så rädd att det ska bli för mycket för mig.

Begravning kan jag tycka är viktigare än ett bröllop då det kan vara så att vissa behöver stöd och man kan stödja varandra i en svår situation. Ett bröllop behövs det ju sällan något stöd till någon på det sättet.

Annars kan man alltid skicka en gåva eller blommor osv och vara med på det sättet, dom som inte kom på denna senaste hade skänkt gåvor och skickat blommor som stod bredvid urnan där det stod vilka dom var från så dom var med på ett sätt ändå. Dom var dock inte med just pga av att dom hade väldigt långt att åka och djur osv som hindrade.

 

[starcraft]

Jag tycker inte du behöver känna dig dum nu. Såhär tätt inpå brukar det inte finnas så mycket man kan göra. Vill du gå på begravningen så gör det, vill du inte så är det okej också att slippa. De allra flesta arbetsgivare är förstående i ett sånt här läge. Även om det inte räknas som närstående brukar man kunna vara obetalt ledig. Jag var på begravning förra veckan. Jag gick till största del som stöd för min pappa och hans styvmor som står mig nära, inte lika mycket för mitt egna behov att säga adjö även om jag kände personen.