Att bo ensam ute i skogen

[Solvarma jordgubbar]

Hej,mina vänner på Bukefalos.
Jag kallar er mina vänner,för detta forum är verkligen fantastiskt. Man får ett så oerhört fint stöd och uppmuntran här

Behöver ett bollblank för mina tankar och funderingar nu igen.

Mammas bortgång har verkligen fått fart på min hjärna. Har hela huvudet fullt med tankar som behöver komma ut. Ventileras. Luftas ut.
Med risk för att jag fläker ut hela mitt liv, här så så känner jag att jag måste på något sätt sätta ord på mina tankar.

Jag bor i mitt drömhem i dagsläget. Jag flyttade hit upp pga utmattning och en depression som jag fick ordning på med hjälp av denna lilla gård,faktiskt. Denna lilla gård har allt man kan önska sig.. Bostadshus på 90 kvm, ett litet stall med plats för två hästar, och hundgård,som man kan bygga ut,så att den blir större. Precis lagom för mig.

Lugnt och skönt belägen mitt ute i skogen,utan insyn från grannar. Nära till skogen,naturen, och faktiskt också rätt nära en sjö.
Detta läge har betytt allt för min rehabilitering ut ur utmattningen.

Nu mår jag mycket bättre, och redan innan mammas död, har jag funderat på om en av nackdelarna inte är att det börjar bli lite isolerat för mig nu, i det läge jag befinner mig i nu, i min personliga utveckling?

Sedan dog mamma, och efter denna chock,har jag mer och mer funderat ännu mer på ovanstående.

Hennes död kastade omkull hela mitt liv, och nu försöker jag på nåt sätt plocka upp alla bitar och sätta ihop dem igen.
Jag har nämligen börjat fundera på vad som egentligen är viktigt i livet, efter mammas död.

Vill jag fortsättningsvis leva ensam, eller vill jag försöka hitta en partner, efter den långa tiden som utmattad?Leva mitt liv mer till fullo? Och partnern jag hittar, kanske inte alls vill bo här hos mig.?
Denna gård har allt, men jag behöver bryta isoleringen, och komma ut mer bland folk.

Jag har även allvarligt börjat ifrågasätta mitt jobb i vården. Just nu jobbar jag på en arb.plats med många psykiska påfrestningar, och det har inte blivit bättre efter mammas död,kan jag berätta.

Funderingarna går kring att kanske använda mammas arv till att studera igen, och helt och hållet byta yrke?
Flytta närmare Stockholm?


Jag har även exotiska djur, som vanliga hund och katt veterinärer inte har kunskap om. Så varje gång nån av mina djur blir sjuka, så åker jag ner till Stockholm till en av specialisterna på min djurart.

Det tänker jag ofta på. Kankse jag ska flytta närmare Sthlm även av den orsaken att där finns kunniga veterinärer på det djur jag har. Slippa sitta och köra hundra mil varje gång mina djur blir sjuka. Vore ju toppen.

Samtidigt vet jag att jag aldrig mer kommer att hitta en gård som denna. Speciellt inte till det priset jag betalade. Att sälja min lilla gård, kommer kännas rejält i hjärtat, och är tveksam om jag kommer klara det. Tänk om jag ångrar mig efteråt? Skulle aldrig förlåta mig själv?

Ja,ni ser ju....jag har många funderingar just nu....

Hur skulle ni tänkt i min sits?

Hjälp mig tänka klart.....

 

[Fjordfrälst]

Du har inte möjlighet att byta boende ett litet tag och se hur det känns? Vet att när mina föräldrar var gifta så lessnade mamma på korna och gården (eller ja eg var det nog så att pappa tjatade om att flytta till stan...) i alla fall. Vi bytte med en dansk familj som bodde på vår gård ett par år och vi i deras lgh i stan. Men mamma saknade livet på landet efter en kort tid och vi flyttade tillbaka. (De är nu skilda sen många år; mamma bor kvar på gården och pappa omgift i stan).

Angående ditt jobb; när det känns som att det tar mer än ger är det dags att byta (vet själv, har själv börjat ta tag i den saken! ).

 

[Nahar]

Jag bor som du, ensam ute i skogen med mina djur. Har flyttat ut av liknande anledningar som du också, kanske inte direkt psykisk ohälsa men definitivt behovet av lugn och ensamhet. Jag jobbar för det mesta hemifrån, men läser/jobbar också på universitet i perioder, och måste då pendla. Ibland ordnar jag så att jag kan bo i stan några dagar när det är riktigt intensivt. Känner mig också lite väl isolerad ibland, eller ja, känner ett behov av att träffa människor och komma ut. Det är nog ganska normalt för en balanserad individ.

Du verkar ha väldigt många tankar igång samtidigt. Tycker du ska ta det lugnt, och se om du inte kan göra något litet till att börja med. Testa en riktning liksom, innan du slänger bort hela livet du byggt upp. Kanske är det lätt att tänka nu att du kanske hittar en partner som inte vill bo som du, men du är ju inte där just nu - plus att du kan inte vara säker på att du väljer partnern då, om du väl hittar hen. Du kan vara någon helst annanstans i livet då.

Kanske är det bra att börja i jobbänden? Om det är något som påverkar dig negativt redan nu kanske det är bra att åtgärda det, så att du kan få lite mer ro att fundera på resten?

 

[Lingon]

Hej,mina vänner på Bukefalos.
Jag kallar er mina vänner,för detta forum är verkligen fantastiskt. Man får ett så oerhört fint stöd och uppmuntran här

Behöver ett bollblank för mina tankar och funderingar nu igen.

Mammas bortgång har verkligen fått fart på min hjärna. Har hela huvudet fullt med tankar som behöver komma ut. Ventileras. Luftas ut.
Med risk för att jag fläker ut hela mitt liv, här så så känner jag att jag måste på något sätt sätta ord på mina tankar.

Jag bor i mitt drömhem i dagsläget. Jag flyttade hit upp pga utmattning och en depression som jag fick ordning på med hjälp av denna lilla gård,faktiskt. Denna lilla gård har allt man kan önska sig.. Bostadshus på 90 kvm, ett litet stall med plats för två hästar, och hundgård,som man kan bygga ut,så att den blir större. Precis lagom för mig.

Lugnt och skönt belägen mitt ute i skogen,utan insyn från grannar. Nära till skogen,naturen, och faktiskt också rätt nära en sjö.
Detta läge har betytt allt för min rehabilitering ut ur utmattningen.

Nu mår jag mycket bättre, och redan innan mammas död, har jag funderat på om en av nackdelarna inte är att det börjar bli lite isolerat för mig nu, i det läge jag befinner mig i nu, i min personliga utveckling?

Sedan dog mamma, och efter denna chock,har jag mer och mer funderat ännu mer på ovanstående.

Hennes död kastade omkull hela mitt liv, och nu försöker jag på nåt sätt plocka upp alla bitar och sätta ihop dem igen.
Jag har nämligen börjat fundera på vad som egentligen är viktigt i livet, efter mammas död.

Vill jag fortsättningsvis leva ensam, eller vill jag försöka hitta en partner, efter den långa tiden som utmattad?Leva mitt liv mer till fullo? Och partnern jag hittar, kanske inte alls vill bo här hos mig.?
Denna gård har allt, men jag behöver bryta isoleringen, och komma ut mer bland folk.

Jag har även allvarligt börjat ifrågasätta mitt jobb i vården. Just nu jobbar jag på en arb.plats med många psykiska påfrestningar, och det har inte blivit bättre efter mammas död,kan jag berätta.

Funderingarna går kring att kanske använda mammas arv till att studera igen, och helt och hållet byta yrke?
Flytta närmare Stockholm?


Jag har även exotiska djur, som vanliga hund och katt veterinärer inte har kunskap om. Så varje gång nån av mina djur blir sjuka, så åker jag ner till Stockholm till en av specialisterna på min djurart.

Det tänker jag ofta på. Kankse jag ska flytta närmare Sthlm även av den orsaken att där finns kunniga veterinärer på det djur jag har. Slippa sitta och köra hundra mil varje gång mina djur blir sjuka. Vore ju toppen.

Samtidigt vet jag att jag aldrig mer kommer att hitta en gård som denna. Speciellt inte till det priset jag betalade. Att sälja min lilla gård, kommer kännas rejält i hjärtat, och är tveksam om jag kommer klara det. Tänk om jag ångrar mig efteråt? Skulle aldrig förlåta mig själv?

Ja,ni ser ju....jag har många funderingar just nu....

Hur skulle ni tänkt i min sits?

Hjälp mig tänka klart.....

Oroa dig inte för om en framtida partner kommer vilja bo i ditt hus. Ta det när det kommer. Det kanske löser sig av sig självt, så fundera inte mer på det.

Annars har jag svårt att tänka mig in i din situation då jag aldrig hade valt att bosätta mig så isolerat. Jag är uppvuxen i en mindre stad och är van vid att det är liv och rörelse. Hade nog känt mig väldigt isolerad och inte trivts långt ut i skogen.

Fundera, ta en sak i taget. Låt allt med din mammas bortgång få lösa sig och landa i det efteråt och sen kan du börja fundera över vad du vill. Besluta inget just nu. Men om du har nån speciellt utbildning du är intresserad av se till att söka den i tid. Du kan alltid tacka nej om du inte vill gå den.

 

[Solvarma jordgubbar]

Jag bor som du, ensam ute i skogen med mina djur. Har flyttat ut av liknande anledningar som du också, kanske inte direkt psykisk ohälsa men definitivt behovet av lugn och ensamhet. Jag jobbar för det mesta hemifrån, men läser/jobbar också på universitet i perioder, och måste då pendla. Ibland ordnar jag så att jag kan bo i stan några dagar när det är riktigt intensivt. Känner mig också lite väl isolerad ibland, eller ja, känner ett behov av att träffa människor och komma ut. Det är nog ganska normalt för en balanserad individ.

Du verkar ha väldigt många tankar igång samtidigt. Tycker du ska ta det lugnt, och se om du inte kan göra något litet till att börja med. Testa en riktning liksom, innan du slänger bort hela livet du byggt upp. Kanske är det lätt att tänka nu att du kanske hittar en partner som inte vill bo som du, men du är ju inte där just nu - plus att du kan inte vara säker på att du väljer partnern då, om du väl hittar hen. Du kan vara någon helst annanstans i livet då.

Kanske är det bra att börja i jobbänden? Om det är något som påverkar dig negativt redan nu kanske det är bra att åtgärda det, så att du kan få lite mer ro att fundera på resten?

Ja jag tänker också att det är klokt att börja nysta i vad jag vill jobba med.
Vad jag måste tänka på vid valet av jobb, är ju att det ska gå att få jobb i yrket trots Corona också....

Jag jobbar i vården nu, och där finns det ju alltid jobb,trots Corona, men inte i alla jobb....

 

[farin]

Hej,mina vänner på Bukefalos.
Jag kallar er mina vänner,för detta forum är verkligen fantastiskt. Man får ett så oerhört fint stöd och uppmuntran här

Behöver ett bollblank för mina tankar och funderingar nu igen.

Mammas bortgång har verkligen fått fart på min hjärna. Har hela huvudet fullt med tankar som behöver komma ut. Ventileras. Luftas ut.
Med risk för att jag fläker ut hela mitt liv, här så så känner jag att jag måste på något sätt sätta ord på mina tankar.

Jag bor i mitt drömhem i dagsläget. Jag flyttade hit upp pga utmattning och en depression som jag fick ordning på med hjälp av denna lilla gård,faktiskt. Denna lilla gård har allt man kan önska sig.. Bostadshus på 90 kvm, ett litet stall med plats för två hästar, och hundgård,som man kan bygga ut,så att den blir större. Precis lagom för mig.

Lugnt och skönt belägen mitt ute i skogen,utan insyn från grannar. Nära till skogen,naturen, och faktiskt också rätt nära en sjö.
Detta läge har betytt allt för min rehabilitering ut ur utmattningen.

Nu mår jag mycket bättre, och redan innan mammas död, har jag funderat på om en av nackdelarna inte är att det börjar bli lite isolerat för mig nu, i det läge jag befinner mig i nu, i min personliga utveckling?

Sedan dog mamma, och efter denna chock,har jag mer och mer funderat ännu mer på ovanstående.

Hennes död kastade omkull hela mitt liv, och nu försöker jag på nåt sätt plocka upp alla bitar och sätta ihop dem igen.
Jag har nämligen börjat fundera på vad som egentligen är viktigt i livet, efter mammas död.

Vill jag fortsättningsvis leva ensam, eller vill jag försöka hitta en partner, efter den långa tiden som utmattad?Leva mitt liv mer till fullo? Och partnern jag hittar, kanske inte alls vill bo här hos mig.?
Denna gård har allt, men jag behöver bryta isoleringen, och komma ut mer bland folk.

Jag har även allvarligt börjat ifrågasätta mitt jobb i vården. Just nu jobbar jag på en arb.plats med många psykiska påfrestningar, och det har inte blivit bättre efter mammas död,kan jag berätta.

Funderingarna går kring att kanske använda mammas arv till att studera igen, och helt och hållet byta yrke?
Flytta närmare Stockholm?


Jag har även exotiska djur, som vanliga hund och katt veterinärer inte har kunskap om. Så varje gång nån av mina djur blir sjuka, så åker jag ner till Stockholm till en av specialisterna på min djurart.

Det tänker jag ofta på. Kankse jag ska flytta närmare Sthlm även av den orsaken att där finns kunniga veterinärer på det djur jag har. Slippa sitta och köra hundra mil varje gång mina djur blir sjuka. Vore ju toppen.

Samtidigt vet jag att jag aldrig mer kommer att hitta en gård som denna. Speciellt inte till det priset jag betalade. Att sälja min lilla gård, kommer kännas rejält i hjärtat, och är tveksam om jag kommer klara det. Tänk om jag ångrar mig efteråt? Skulle aldrig förlåta mig själv?

Ja,ni ser ju....jag har många funderingar just nu....

Hur skulle ni tänkt i min sits?

Hjälp mig tänka klart.....

Jag förstår verkligen att din mammas dödsfall får dig att fundera på ditt liv, dina val och din framtid. Precis så har jag också reagerat när någon närstående gått bort. Jag tänker att påminnelsen om att vi inte lever för evigt gör oss mer benägna att ifrågssätta våra liv.

Jag har också gjort en del större ändringar efter att mina föräldrar gått bort. Det jag upplever är att det blivit bättre och mer långsiktigt rätt i mina val när jag låtit mig själv landa först. Alltså inte agera innan allt praktiskt med begravning, bouppteckning, hantering av kvarlåtenskap mm varit klart. När min pappa dog tog det så mycket längre tid än när min mamma dog (han var omgodt, det var inte hon), innan allt praktiskt var klart. Och under den tiden hann mina tankar och beslut att värderas, omvärderas, revideras fler gånger, vilket efteråt visat sig varit bra! Så kort sagt - gör inget det första året, minst!

Landa i din nya verklighet, avsluta efter din mamma, ge dig tid att känna vad du känner oavsett vad det är, fantisera och dröm om olika scenarion, tids nog vet du vilket som känns mest rätt. Du vet inte nu om du ens vill träffa en partner som inte vill bo som du.

Om du däremot mår dåligt av något som är så behöver du ändra på det (som går och är värt att göra). Se dig om efter annat jobb t ex. Prata med de veterinärer/kliniker som kan mest om dina djur, kan de erbjuda video-besök?

Var rädd om dig, ta hand om dig men var också rädd om det du byggt upp för dig själv fram till nu

 

[trazel]

Det är inget konstigt att sånna tankar som du har uppkommer i en kris, precis som du går igenom nu. Sitt lugnt i båten, gör inga förändringar förrän du kommit längre i din kris- och sorgebearbetning efter din mammas bortgång.

 

[Sirap]

Det är inget konstigt att sånna tankar som du har uppkommer i en kris, precis som du går igenom nu. Sitt lugnt i båten, gör inga förändringar förrän du kommit längre i din kris- och sorgebearbetning efter din mammas bortgång.

Klokt skrivet! Jag tror att man gärna griper efter halmstrån för att må bättre i det läget - man vill förändra sin situation eftersom man mår så dåligt. Då är det nog lätt hänt att fatta förhastade beslut, som man senare ångrar. Så jag håller med - sitt lugnt i båten ett tag.

 

[Solvarma jordgubbar]

Oj,vilka fina svar jag fått. Tack allihop.
Ja,jag ska sitta lugnt i båten,och inte göra några förhastade beslut,innan jag känt efter ordentligt.
Det kan nog ta minst ett år,som en del av er är inne på.


Jag vet ju med mig,att när jag flyttade hit,så lovade jag mig själv att aldrig någonsin släppa den här gården. Vad som än händer. Jag tror inte jag kommer klara av att sälja.

Men...vi får se vad framtiden bär med sig

 

[Mia_R]

Sälja behöver ju inte vara ett alternativ även om du känner att du inte kommer bo kvar om ett år eller så, du kan ju hyra ut och sedan flytta tillbaka eller sälja sen om du känner att det är rätt.

 

[blommma]

Hej,mina vänner på Bukefalos.
Jag kallar er mina vänner,för detta forum är verkligen fantastiskt. Man får ett så oerhört fint stöd och uppmuntran här

Behöver ett bollblank för mina tankar och funderingar nu igen.

Mammas bortgång har verkligen fått fart på min hjärna. Har hela huvudet fullt med tankar som behöver komma ut. Ventileras. Luftas ut.
Med risk för att jag fläker ut hela mitt liv, här så så känner jag att jag måste på något sätt sätta ord på mina tankar.

Jag bor i mitt drömhem i dagsläget. Jag flyttade hit upp pga utmattning och en depression som jag fick ordning på med hjälp av denna lilla gård,faktiskt. Denna lilla gård har allt man kan önska sig.. Bostadshus på 90 kvm, ett litet stall med plats för två hästar, och hundgård,som man kan bygga ut,så att den blir större. Precis lagom för mig.

Lugnt och skönt belägen mitt ute i skogen,utan insyn från grannar. Nära till skogen,naturen, och faktiskt också rätt nära en sjö.
Detta läge har betytt allt för min rehabilitering ut ur utmattningen.

Nu mår jag mycket bättre, och redan innan mammas död, har jag funderat på om en av nackdelarna inte är att det börjar bli lite isolerat för mig nu, i det läge jag befinner mig i nu, i min personliga utveckling?

Sedan dog mamma, och efter denna chock,har jag mer och mer funderat ännu mer på ovanstående.

Hennes död kastade omkull hela mitt liv, och nu försöker jag på nåt sätt plocka upp alla bitar och sätta ihop dem igen.
Jag har nämligen börjat fundera på vad som egentligen är viktigt i livet, efter mammas död.

Vill jag fortsättningsvis leva ensam, eller vill jag försöka hitta en partner, efter den långa tiden som utmattad?Leva mitt liv mer till fullo? Och partnern jag hittar, kanske inte alls vill bo här hos mig.?
Denna gård har allt, men jag behöver bryta isoleringen, och komma ut mer bland folk.

Jag har även allvarligt börjat ifrågasätta mitt jobb i vården. Just nu jobbar jag på en arb.plats med många psykiska påfrestningar, och det har inte blivit bättre efter mammas död,kan jag berätta.

Funderingarna går kring att kanske använda mammas arv till att studera igen, och helt och hållet byta yrke?
Flytta närmare Stockholm?


Jag har även exotiska djur, som vanliga hund och katt veterinärer inte har kunskap om. Så varje gång nån av mina djur blir sjuka, så åker jag ner till Stockholm till en av specialisterna på min djurart.

Det tänker jag ofta på. Kankse jag ska flytta närmare Sthlm även av den orsaken att där finns kunniga veterinärer på det djur jag har. Slippa sitta och köra hundra mil varje gång mina djur blir sjuka. Vore ju toppen.

Samtidigt vet jag att jag aldrig mer kommer att hitta en gård som denna. Speciellt inte till det priset jag betalade. Att sälja min lilla gård, kommer kännas rejält i hjärtat, och är tveksam om jag kommer klara det. Tänk om jag ångrar mig efteråt? Skulle aldrig förlåta mig själv?

Ja,ni ser ju....jag har många funderingar just nu....

Hur skulle ni tänkt i min sits?

Hjälp mig tänka klart.....

Ang isolering och att du nu kommit en bit framåt i din personliga utveckling då ändras ju ens behov eventuellt. Nu är det ju dumt med corona , vet inte hur långt du har till stad tex men annars, gå med i en kör eller yoga, promenadgrupp, eller annat för att få den sociala biten, ja du förstår. Någon hobby eller intresse du kan dela med andra eller testa en ny? och som du säger 'komma ut bland folk'. I övrigt säger jag andas och allt har sin tid och sin plats, just nu är du inne i en ny process efter din mammas bortgång, det tar den tid det tar, sitt lugnt och låt även din gård i skogen hjälpa dig läka genom detta med så som den gjorde med utmattningen och depressionen

 

[Solvarma jordgubbar]

Sälja behöver ju inte vara ett alternativ även om du känner att du inte kommer bo kvar om ett år eller så, du kan ju hyra ut och sedan flytta tillbaka eller sälja sen om du känner att det är rätt.

Gällande att hyra ut,är jag väldigt feg,då jag har hört så mycket negativa saker,folk som förstör huset och inredning tex....visserligen har jag lärt mig att lita på min magkänsla hur jag känner inför folk,men ändå......

Dessutom är jag inte säker på att någon annan vill bo här. Det är för isolerat för folk,tror jag. För långt till närmsta större stad etc. Har fått för mig att det bara är jag som vill bo såhär isolerat

 

[Solvarma jordgubbar]

Ang isolering och att du nu kommit en bit framåt i din personliga utveckling då ändras ju ens behov eventuellt. Nu är det ju dumt med corona , vet inte hur långt du har till stad tex men annars, gå med i en kör eller yoga, promenadgrupp, eller annat för att få den sociala biten, ja du förstår. Någon hobby eller intresse du kan dela med andra eller testa en ny? och som du säger 'komma ut bland folk'. I övrigt säger jag andas och allt har sin tid och sin plats, just nu är du inne i en ny process efter din mammas bortgång, det tar den tid det tar, sitt lugnt och låt även din gård i skogen hjälpa dig läka genom detta med så som den gjorde med utmattningen och depressionen

Detta med att medverka i någon kurs,eller hobby,så är det svårt,eftersom det är en bit till en större stad. Om jag flyttade närmare Stockholm,tex, så skulle utbudet av att träffa folk,vara så enormt mycket större.

 

[Lovisaleonora]

Detta med att medverka i någon kurs,eller hobby,så är det svårt,eftersom det är en bit till en större stad. Om jag flyttade närmare Stockholm,tex, så skulle utbudet av att träffa folk,vara så enormt mycket större.

Fast vill du det då? På riktigt? Eller söker du bara efter "något annat"? Jag tror ibland att jag vill saker, men IRL (utanför huvudet) är det inget jag prioriterar och jag har under livets gång konstaterat att det är för att jag egentligen inte vill det, bara se alternativet som görbart.

Bolla tankar om att t ex byta jobb inom ditt yrke. Vad krävs för att det ska vara ett alternativ? Är det realistiskt? Vill du verkligen bo med stan in på knuten eller är det bara alternativet till vad du har som lockar?

Det tar tid att låta saker smälta in, låt det ta tid men fortsätt bolla olika valmöjligheter.

 

[Solvarma jordgubbar]

Fast vill du det då? På riktigt? Eller söker du bara efter "något annat"? Jag tror ibland att jag vill saker, men IRL (utanför huvudet) är det inget jag prioriterar och jag har under livets gång konstaterat att det är för att jag egentligen inte vill det, bara se alternativet som görbart.

Bolla tankar om att t ex byta jobb inom ditt yrke. Vad krävs för att det ska vara ett alternativ? Är det realistiskt? Vill du verkligen bo med stan in på knuten eller är det bara alternativet till vad du har som lockar?

Det tar tid att låta saker smälta in, låt det ta tid men fortsätt bolla olika valmöjligheter.

Att bo mitt inne i stan,är absolut inget alternativ för mig. När jag skrev flytta närmare Stockholm,så menar jag kanske i skogarna runt Gävle tex. Uppsala....Jag sätter mig inte i en lägenhet igen,utan jag vill fortfarande bo såhär,med skogen inpå knuten,bara närmare Stockholm.

Just det här att kunna köra ner, utan att det tar så många timmar,som det gör nu. Det skulle betyda mycket för mig,både ekonomiskt och socialt.

Samtidigt är jag inte alls säker på att jag hittar ett sånt här ställe igen,söder över....När jag hittade denna gård,hade jag letat hus/gård i 20 år...så lång tid tog det att hitta rätt. Så jag är väl medveten om att det är väldigt svårt att hitta rätt fastighet. Som verkligen är rätt för just mig.

Det kanske helt enkelt är så att jag får leva med avståndet till Sthlm. Det är i såfall den enda mörka sidan av att bo här.

 

[Lingon]

Att bo mitt inne i stan,är absolut inget alternativ för mig. När jag skrev flytta närmare Stockholm,så menar jag kanske i skogarna runt Gävle tex. Uppsala....Jag sätter mig inte i en lägenhet igen,utan jag vill fortfarande bo såhär,med skogen inpå knuten,bara närmare Stockholm.

Just det här att kunna köra ner, utan att det tar så många timmar,som det gör nu. Det skulle betyda mycket för mig,både ekonomiskt och socialt.

Samtidigt är jag inte alls säker på att jag hittar ett sånt här ställe igen,söder över....När jag hittade denna gård,hade jag letat hus/gård i 20 år...så lång tid tog det att hitta rätt. Så jag är väl medveten om att det är väldigt svårt att hitta rätt fastighet. Som verkligen är rätt för just mig.

Det kanske helt enkelt är så att jag får leva med avståndet till Sthlm. Det är i såfall den enda mörka sidan av att bo här.

Varför är det närheten till just Stockholm som drar? Det finns ju andra städer. Städer där det inte kostar likamycket att köpa hus.

 

[Solvarma jordgubbar]

Varför är det närheten till just Stockholm som drar? Det finns ju andra städer. Städer där det inte kostar likamycket att köpa hus.

Mina rötter finns i Stockholm. Det är där jag är född och uppvuxen, jag flydde stan pga utmattningen.
Nu har jag kommit så långt i min personliga utveckling,att jag inte längre avskyr stan,jag känner mer harmoni med att vistas i stan (dock inte att bo där obs) Jag har börjat uppskatta det enorma utbud som stan ger i utbildning,jobb och att knyta nya kontakter.

Och som sagt, I Stockholm finns de veterinärer och specialister jag behöver,när mina djur blir sjuka.

 

[Lingon]

Mina rötter finns i Stockholm. Det är där jag är född och uppvuxen, jag flydde stan pga utmattningen.
Nu har jag kommit så långt i min personliga utveckling,att jag inte längre avskyr stan,jag känner mer harmoni med att vistas i stan (dock inte att bo där obs) Jag har börjat uppskatta det enorma utbud som stan ger i utbildning,jobb och att knyta nya kontakter.

Och som sagt, I Stockholm finns de veterinärer och specialister jag behöver,när mina djur blir sjuka.

Ok, då förstår jag. Jag hoppas du hittar en bostad osm ger dig både lugnet du vill ha och närheten till Stockholm.

 

[Solvarma jordgubbar]

Ok, då förstår jag. Jag hoppas du hittar en bostad osm ger dig både lugnet du vill ha och närheten till Stockholm.

Jag tror inte jag kommer göra det,faktiskt. Med denna tråd ville jag bara bolla mina tankar fram och tillbaks,hur jag tänker kring den enda nackdelen med att bo här-avståndet till stan,för att se om jag kom fram till något klokt.

Har kollat lite på Hemnet,och insett att jag kan glömma att hitta en liknande gård som passar mig lika bra som denna,så jag är nog fast här. Men så är det ju. Alla bostäder har sina för-och nackdelar. Gäller bara att kunna acceptera det faktumet,och inte jaga upp sig så mycket över det

 

[_Taggis_]

Jag tror inte jag kommer göra det,faktiskt. Med denna tråd ville jag bara bolla mina tankar fram och tillbaks,hur jag tänker kring den enda nackdelen med att bo här-avståndet till stan,för att se om jag kom fram till något klokt.

Har kollat lite på Hemnet,och insett att jag kan glömma att hitta en liknande gård som passar mig lika bra som denna,så jag är nog fast här. Men så är det ju. Alla bostäder har sina för-och nackdelar. Gäller bara att kunna acceptera det faktumet,och inte jaga upp sig så mycket över det

Hur har det gått för dig?