Att bli rädd för sin egen häst.

[yrbin]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Hej
Satt lite som i din sits hade en yngre häst som inte gjorde annat än slänga av mig mm. Sålde honom och han han blivit jätte duktig och trevlig. Letade länge innan jag hittade min nuvarande pärla och tro mig har en del kvar innan självförtroendet kommer tillbaka men sakta men säkert kommer det. Hon är så otroligtr stabil att även jag är osäker och rädd så hittar hon inte på något hyss. man kan släppa en bomb utan det händer något. Så ja vill man bara så går det men tillåt dig att vara rädd men bearbeta rädslan samtidigt. Har en kompis som är jätteduktig som håller i mina lektioner som är mycket bättre än vad vissa andra utbildade tränare är. Hon tar allt i min takt och den nivå jag klarar av med mina nerver Har du ingen sådan som kan hjälpa dig. Hade den yngre hästen på inridare försäljninstall och försökte att komma igång med honom där men kände tyvärr att vi låg på 2 olika spelplan och att förtroendet aldrig skulle infinna sig. Inget roligt beslut men skönt när man väl bestämt sig oavsett beslut. Lycka till medditt beslut

 

[iNHALE]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Hur var han när du provred honom?
Vad får han för foder nu? Vet att många hästar kan få sk "hjärnspöken" av bland annat havre. Min förra häst blev som en taggad galopphäst om hon fick havre, när hon i själva verket var en tämligen lugn och sävlig häst annars.

Det finns ju många sätt att motionera en häst förutom att rida. Om hästen blir väldigt pigg och hispig av att inte röra sig kan det ju vara en idé att kanske longera den, vara ute och promenera med den, klättra i skogen, tömköra osv. Om man just är rädd för själva ridningen, att åka av osv, kan det ibland vara lättare om man börjar på marken så man känner sig säker där innan man hoppar upp i sadeln.

Vad har du för ridmöjligheter där hästen är nu? Finns det en paddock eller inhägnat område att rida på?
Du kan ju ta någon till hjälp som kan leda hästen medan du sitter på den, bara skritta lugnt runt på ett inhägnat område. Sen kan personen longera hästen när du känner dig säkrare i sadeln.

 

[BluMil]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Hej
Satt lite som i din sits hade en yngre häst som inte gjorde annat än slänga av mig mm. Sålde honom och han han blivit jätte duktig och trevlig. Letade länge innan jag hittade min nuvarande pärla och tro mig har en del kvar innan självförtroendet kommer tillbaka men sakta men säkert kommer det. Hon är så otroligtr stabil att även jag är osäker och rädd så hittar hon inte på något hyss. man kan släppa en bomb utan det händer något. Så ja vill man bara så går det men tillåt dig att vara rädd men bearbeta rädslan samtidigt. Har en kompis som är jätteduktig som håller i mina lektioner som är mycket bättre än vad vissa andra utbildade tränare är. Hon tar allt i min takt och den nivå jag klarar av med mina nerver Har du ingen sådan som kan hjälpa dig. Hade den yngre hästen på inridare försäljninstall och försökte att komma igång med honom där men kände tyvärr att vi låg på 2 olika spelplan och att förtroendet aldrig skulle infinna sig. Inget roligt beslut men skönt när man väl bestämt sig oavsett beslut. Lycka till medditt beslut

Tack så mycket för ett uppriktigt svar. Det finns kanske hopp om att hitta en stabilare häst till mig. Jag skulle så gärna ha en riktig kompis som man vill rida på. Inte som man tvingar sig upp på.
Är nog jättebra att ha en tränare/vän som kan peppa en när det tar emot.

 

[BluMil]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Hur var han när du provred honom?
Vad får han för foder nu? Vet att många hästar kan få sk "hjärnspöken" av bland annat havre. Min förra häst blev som en taggad galopphäst om hon fick havre, när hon i själva verket var en tämligen lugn och sävlig häst annars.

Det finns ju många sätt att motionera en häst förutom att rida. Om hästen blir väldigt pigg och hispig av att inte röra sig kan det ju vara en idé att kanske longera den, vara ute och promenera med den, klättra i skogen, tömköra osv. Om man just är rädd för själva ridningen, att åka av osv, kan det ibland vara lättare om man börjar på marken så man känner sig säker där innan man hoppar upp i sadeln.

Vad har du för ridmöjligheter där hästen är nu? Finns det en paddock eller inhägnat område att rida på?
Du kan ju ta någon till hjälp som kan leda hästen medan du sitter på den, bara skritta lugnt runt på ett inhägnat område. Sen kan personen longera hästen när du känner dig säkrare i sadeln.

När jag provred var han lite pigg, men verkligen inga dumheter. Han var framåt och känslig för hjälperna. Och det var det jag trodde att jag letade efter. Planen att göra en egen paddock och mest rida dressyr visade sig ju vara långt från så det blev.

Nu har jag ridit på vägen och i en av hagarna (som skulle blivit paddock).

Jag har longerat honom ett par ggr. Han försöker alltid slita sig loss och springer som en tok. Fast jag inte ens smackat. Han går ett eller max två varv i skritt och sen börjar han trava lugnt. Sen bara sticker han och man flyger som en vante i linan. Sen byter man varv och samma upprepas. Har alltid fortsatt ändå, fast det inte har varit kul bara för att visa att han ska skritta lugnt innan vi ger oss.

Tömkörning har vi också provat, men då måste jag verkligen ha hjälp. Annars försöker han sticka där med.

Jag har promenerat med honom förut. Han blir ganska stressad, så ibland höll jag mig i hagen.

Det som känns tråkigt är att jag inte vågar göra något av ovanstående ensam. Jag har bara min sambo som kan hjälpa mig, och vi har som sagt ett barn som nån av oss måste passa. Jag har inte vågat erkänna för någon annan hur rädd jag är. Det kanske vore en början.

Han får havrefritt foder förresten.

 

[Kattennizze]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Jag tycker det låter som du har två val, antingen hitta en tränare som du har förtroende för eller sälja hästen. Det ska ju vara roligt att ha häst! Och om han sticker iväg som du beskriver det, så skulle jag definitivt anlita en tränare som hjälper mig. Annars skulle jag sälja, utan tvekan. Då är det inte rätt häst för mig.

 

[iNHALE]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Inte undra på att du blir rädd. Låter inte som något som du ska försöka dig på att reda ut på egen hand. En häst känner oerhört väl om man är rädd och nervös, vilket gör dem rädda och nervösa. Sen beror det på hur pass fäst du är vid hästen, om du vill försöka reda ut situationen med denna hästen eller sälja den och hitta en lugnare tryggare häst du inte behöver vara rädd att rida och hantera.

I vissa fall har ägaren dock blivit så skrämd av sin häst att denne aldrig kommer över sin rädsla för hästen oavsett hur mycket man tränar och hur stadig hästen blir, i ett sådant fall är hästbyte nästan nödvändigt för att personen ska kunna bearbeta sin rädsla och våga rida ordentligt igen.

Vad som är bäst kan nästan bara du svara på eftersom det är din häst och ditt beslut att fatta. Att träna upp dig själv och hästen tar ofta lång tid och kan kosta en bra slant, samtidigt som att sälja och köpa en annan också kan ta lång tid och kosta pengar då det inte är säkert att du hittar en bra häst för samma belopp du sålt din nuvarande för.

 

[BluMil]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Inte undra på att du blir rädd. Låter inte som något som du ska försöka dig på att reda ut på egen hand. En häst känner oerhört väl om man är rädd och nervös, vilket gör dem rädda och nervösa. Sen beror det på hur pass fäst du är vid hästen, om du vill försöka reda ut situationen med denna hästen eller sälja den och hitta en lugnare tryggare häst du inte behöver vara rädd att rida och hantera.

I vissa fall har ägaren dock blivit så skrämd av sin häst att denne aldrig kommer över sin rädsla för hästen oavsett hur mycket man tränar och hur stadig hästen blir, i ett sådant fall är hästbyte nästan nödvändigt för att personen ska kunna bearbeta sin rädsla och våga rida ordentligt igen.

Vad som är bäst kan nästan bara du svara på eftersom det är din häst och ditt beslut att fatta. Att träna upp dig själv och hästen tar ofta lång tid och kan kosta en bra slant, samtidigt som att sälja och köpa en annan också kan ta lång tid och kosta pengar då det inte är säkert att du hittar en bra häst för samma belopp du sålt din nuvarande för.

Jag har hållt på så pass mycket med hästar att jag mycket väl vet att de ser när man är osäker. Det går inte att maskera det.

Jag börjar mer och mer misstänka att jag är den ägaren som blivit så "djupt" skrämd att det inte kommer gå att komma till rätta med det. Det är så svårt att veta om han testar mig eller om han blir rädd eller om han bara blir glad och pigg.

Du har gett mig jättefina råd. Jag blir nästan tårögd när jag tänker på alla som svarat och orkat läsa..

Jag vet att jag måste ta ett beslut om det här. Antingen ta in hjälp och satsa hårt, eller också börja om med en ny häst. Men i så fall så blir jag nog hästlös en period först. Kanske rider på ridskola för att få upp glädjen och självförtroendet.

 

[BluMil]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Jag tycker det låter som du har två val, antingen hitta en tränare som du har förtroende för eller sälja hästen. Det ska ju vara roligt att ha häst! Och om han sticker iväg som du beskriver det, så skulle jag definitivt anlita en tränare som hjälper mig. Annars skulle jag sälja, utan tvekan. Då är det inte rätt häst för mig.

Jag har mer och mer insett att jag måste bestämma mig. Snarast.
Det är ett så svårt val. Jag bryr mig ju om hästen, och vill inte att han ska hamna hos fel person, eller bli en sån häst som bara vandrar runt. Men jag kanske kan hitta någon orädd, tålmodig person..

 

[iNHALE]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Att sälja en häst är ju inget man göra bara sådär, oftast. Speciellt inte om det gäller en häst som man nog får ranka som lite "svår" och inte låter som en direkt nybörjarhäst. Det du kan göra är att sätta ut en annons på honom, se vilka intressenter som dyker upp och om du hittar någon vettig människa. Även om du sätter ut en annons kan du alltid ångra dig om du inte hittar någon passande köpare, eller om du beslutar dig att helt enkelt inte sälja hästen.

I mellantiden, medan du väntar på att hästen ska säljas eller medan du snackar med intresserade människor kan du gå på ridskola som du sa att du ville, så du kommer tillbaka till rytmen igen och får upp ditt självförtroende lite, helt enkelt hittar tillbaka till allt det där som är kul med hästar och ridning

 

[tuaphua]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Jag har en häst som uppförst sig precis som din, fast värre. Han var utdömd för lynnesfel då jag köpte honom för en struntsumma. Jag visste om allt med hästen. Han var fullkomligt vidrig i många år. Jag var ibland rädd då han höll på. Och jag grät efter många ridpass.
Idag är han min bästa vän. Jag rider ut barbacka i storm utan att vara rädd. Han är idag 28 år och fortf väldigt het och ibland lite lynnig(med andra främst). Men jag är så glad att jag behöll honom.

Jag har just köpt en till häst. Mina tränare varnar mig och säger att den kommer bli en likadan sak. Jag kommer få slita i flera år för att få den normal. Och inte ens då kommer jag kunna ha medryttare etc. För han är för känslig för det. Jag har grinat efter lektioner med den här med. MEN han är snäll på marken. Han kan vara osäker då. Och bli rädd. Men det din häst gör vet jag ju inte om det är rädsla eller att han gör det för att hota dig. Hade min häst hotat mig eller agerat så som din gör avsuttet hade jag inte velat försöka. Jag har redan haft en sån häst. Och det kan faktiskt vara enklare och roligare.

Hade jag varit i dina skor hade jag nog gjort mig av med hästen. Man ska inte behöva vara rädd. Jag blir besviken på min häst ibland. Och han kan ha skrämt mig ibland. Men att inte ens våga gå med sin häst, våga tömköra eller longera.. Vad är det då som är roligt? Jag har skitkul med min häst för det mesta. Och det är det som gör att jag har kvar honom(och köpte). Jag har jobbat med problemhästar och dressyrutbildning. Så jag(och mina tränare) anser att jag har kompetensen att utbilda den jag köpt och få den ok med tid.
Annars hade jag inte köpt.

Jag var på kurs med en kvinna som varit i din sits. Hon hade en fanatastiskt vacker unghäst som hon blev avdängd av rejält flera gånger. Till slut vågade hon inte ens rida den med ledare. Vår tränare tjatade på henne att sälja hästen och köpa en trygg sak. Kvinnan grät och grät iom att hon älskade sin häst. Hon köpte till slut ett knabstruppersto som visserligen inte var lika flashig som unghästen. Men hästen är så godhjärtad, lugn och mer långsam i reaktionerna. Idag vågar hon rida ut själv, åka bort och träna etc. Hon sken som en sol varje ridpass och sa att hon var så glad att tränaren tvingade henne sälja och dessutom att köpa det här i hennes ögon rätt trista stoet. Det var det bästa hon gjort sa hon.

Tänk på att det ska vara roligt att ha häst. Ska du inte tävla svårklass så kan du hitta en stadig och trevlig häst som kanske inte rör sig fantastiskt eller är så flashig. Men den kanske är lite långsam, trygg och framför allt just mot dig. För nuvarande häst är faktiskt lite taskig mot dig.

Vill du försöka med din häst kanske jag kan förmedla kontakt till någon som kan hjälpa dig. Det beror lite på var du bor. PM:a isf.

Lycka till!

 

[Eme_liie]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Om jag hade suttit i din sits med små tränings möjligheter för en sån häst du beskriver och när du oxå skriver att du har försökt några gånger att komma igång men sen har något gått i skogen och ditt självförtroende har fått en törn (så har jag uppfattat det som iaf) så skulle jag nog sälja alt, läman iväg på tillridning och sälja efter det. För vist kan det gå super om du försöker igen men kommer du personligen att fixa ett bakslag igen om det inte går som det är tänkt risken finns ju och eftersom att det har hänt någon gång förut.

Börja på ridskola för att du ska få tillbaka att det är okej att rida sen leta efter en riktigt stabil häst (dom finns men man får leta ordentligt)

Hoppas att det löser sig hur du nu än väljer att göra.

 

[tinkerlover]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Pröva att ringa på lite hästannonser och far och provrida en några hästar.Man behöver inte köpa bara för att man provrider.Känns det då säkrare att rida någon annans häst så kanske det är kemin mellan dig och din häst som inte fungerar,efter det kanske du vet vilket beslut du behöver välja.Har en som jag känner som hade samma ångest och vågade inte trava men efter en provridning med en jättelugn häst återfick hon sitt förtroende och hittade på samma gång hästen som passade just henne,lycka till med ditt beslut!!!

 

[Leoni]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Jag råder dig att sälja hästen. Den är helt enkelt för mycket för dig och ger ingen glädje alls. Du behöver börja om och hitta glädjen och tryggheten igen. Är det träna och tävla du vill? Annars hade jag rekommenderat dig att även gå ner i storlek ett tag. En stor vild häst är skräms mer än en liten vild häst. Hitta en islänning, connemara eller fjording och skaffa en stock- -eller westernsadel där man sitter extra tryggt och bekvämt och börja njuta av hästlivet igen

 

[Lager]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Det är ett så svårt val. Jag bryr mig ju om hästen, och vill inte att han ska hamna hos fel person, eller bli en sån häst som bara vandrar runt. Men jag kanske kan hitta någon orädd, tålmodig person..

Klart du kan hitta en vettig människa . Du kan också be om hjälp från ett försäljningstall. Var rak och ärlig med vilka problem du har med hästen.

Som du redan implicit nämnt kan hästen komma att fungera utmärkt med en annan ryttare/ägare. Det går ju inte att avgöra vad som är grundproblemet såhär över ett internetforum, men en lugn och kunnig ryttare kan i alla fall ge hästen en chans.

Vill du ha en ny ridhäst så skaffa en som är stillsam och säker. Visst finns det sådana.

Lycka till!

 

[Lobelia]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Jag tror att sälja hästen troligen är ett förstahandsalternativ.

Om inte behöver du handfast hjälp med både tillridning och hjälp att komma över skräcken. Det är inte omöjligt att en duktig ryttare lyckas få hästen "tam" på ett eller ett fåtal pass. Just nu är nog din häst lika otrygg med dig som du med den och har totalt tagit kommandot.

Har du kontaktat förra ägaren?

En idé kan kanske vara om du verkligen vill ha kvar hästen. Om det finns en bra ridskola i närheten om du kunde få någon där att ta hästen på tillridning en månad, och sedan ha den i verksamheten en period, var den snäll och cool innan kan det mycket väl fungera. Kan du sedan rida andra hästar där för att sedan testa din egen under trygga former på ridskolan. Risken är ju att det inte blir ett dugg bättre när du tar hem hästen igen.

 

[Scilla]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Jag har en häst som är väldigt piggelin och en riktig akrobat. När jag sätter igång honom efter viloperioder så börjar jag alltid med att longerar honom i en vecka (rider inte då) han kör också gärna rally sålänge han har överskottsenergi men jag låter honom springa av sig ordentlig i linan. Dessutom utnyttjar jag hela ridbanan med honom i linan dvs han får jobba ordentligt och slipper sprinag på en liten volt.

När jag märker att han börja lugna ner sig efter ett par dagar då rider jag ut i skogen. Rätt ut i skogen bland stubbar och grenar och stenar, detta gör att han måste tänka på vart han sätter hovarna någonstans han måste jobba för att inte snubbla. Jag kör dessa skogsturer tills jag känner att den värsta spändheten släpper sedan börjar jag trava honom rätt mycket varvat med skritt då jag känner att han fixar det.

Ta små delmål hela tiden och försök utnyttja hans energi till att han själv får jobba. Om du är rädd så sätt ett rep runt halsen som din livlina även om du inte behöver använda den så kan det vara en bra trygghet.

känner du att det inte alls funkar så lämna iväg honom och när tillridaren fått igång honom ordentligt då börjar du rida honom där. Känner du att det fortafarnde inte funkar så är han iaf igång och då tycker jag att du säljer honom.

 

[Ponylove]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

(har inte läst hela tråden, kanske någon redan egtt dig dessa tips)
Jag tycker att om du faktiskt tycker om hästen så ska du ge det en chans, det finns ju en anledning till att du faktisk behållt den trots att ridningen inte fungerat. Du tycker om den helt enkelt. Om du testar igen och det inte fungerar så kan du med lugnt samvete känna att du har testat allt och verklugen försökt, och sedan sälja hästen.
Jag tycker att du ska få tag påå en duktig medryttare och en tränare som kan hjälpa dig.
Medryttaren kan börja och rida igång hästen tills värsta spralligehetn är över, så du får en lugnare start. Sedan fortsätter medryttaren rida regelbundet men du rider oxå. Till en början kanske du endast ska rida på inhängat område och med annan hästkunnig människa i sällskap, aldra bäste en tränare. Då kan du få stöd och hjälp, och lite mod kanske, så att du kan komma igång ordenltligt.
Om du är rädd och osäker varje gång du sitter upp så känner ju hästen det och den blir ännu värre, så du behöver hjälp att på ett lugnt sätt ta tag i detta.
När man väl kommer övernes med en lite piggarre och känsligare häst så är det en underbar känsla! (ja, jag gillar ju fart och bus)
Lycka till!

 

[Lobelia]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Fast ditt förslag faller på att TS inte lyckats hitta någon medryttare och i ärlighetens namn så är det svårt att hitta duktiga Kamikazepiloter som åker ut till ett ocentralt stall och rider farliga hästar utan ersättning. Och vad blir ens skyldighet om medryttaren bryter nacken (eller ett ben)?

 

[Blomskan]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Varför vill du inte sälja honom?
Har du ställt dig den frågan "på riktigt"?
Är det för att det känns som ett misslyckande eller är det för att du är rädd att han inte ska få det bra hos en ny ägare?

För ett antal år sedan köpte jag ett ungt fullblod. Jag trodde mig kunna mer än jag kunde och trots att jag hållt på med hästar i hela mitt liv och även haft egen häst tidígare så blev jag rädd för honom.
Ridningen funkade jättebra men jag var skiträdd för att hantera honom.
Det satt fruktansvärt långt in att ta beslutet och när jag berättade för stallägaren så började jag gråta för jag skämdes så.

Hursomhelst så hittade jag en jätterar tjej som köpte honom och han har det jättebra idag.

Med facit i hand är jag glad att jag tog beslutet även om det kändes som at jag var både misslyckad och en riktig strulpella. Idag är jag ägare till en häst som passar mig som handen i handsken.
Det tog dock ett tag innan jag kunde borsta hennes bakben utan att sitta så långt ifrån henne som möjligt och knappt nå fram med borsten. Jag var även livrädd för att sätta henne i uppbindningar eftersom min förra kastade sig hejdlöst när det kom till sådana.

Jag har erkänt för folk att jag blev rädd för honom och idag känns det inte som ett misslyckande utan som en seger. Jag vågade ta beslutet att sälja samt att erkänna att jag blivit rädd för honom.

Det ska vara roligt att ha häst och det är just vad det är när man litar på varandra!

Så mitt råd är att du ska ta dig en allvarlig funderare på om du inte ska sälja honom. Visst han mår säkert inte dåligt av att gå och skrota men vore det inte roligare att ha en häst som du faktiskt kan ta en mysig skogstur på?

 

[Ettie]

Sv: Att bli rädd för sin egen häst.

Det finns ingen anledning att ha en häst man inte klarar av.Det skall vara roligt att ha häst ,byt häst !!!

Ja men ofta är det nog så att det inte är hästen utan ryttaren som har problem och då kommer kanske nästa häst att bli samma sak efter ett tag.

Men som läget är är väl alternativen att någon duktig ryttare får igång den, det blir svårt att göra själv om ägaren är rädd. Eller sälja och det skulle jag förorda, för att sen kanske själv bli medryttare och gå den vägen tillbaka till ev egen häst igen. Man måste inte ha egen häst för att rida.