Nu har ju som bekant även medierna nåtts av hästavlarnas situation. Vi har ju tack och lov inte samma hemska situation som på Irland. Men av de raser som drabbas hårdast förutom de varmblodiga travarna är ju vår egen ras islandshästen. Man hör rykten om svenska islandshäst avlare som lägger av eller inte betäcker alls. På Island har man täljt guld på att exportera hästar hit sedan krisen, men det verkar sina även där.
På TV:a nyheterna kunde man höra ordföranden för Hästföretagarna uttala sig om situationen
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_halland?title=finanskrisens_slag_mot_hastnaringen&videoid=1456069
Hon menar på att vi som avlar måste fortsätta att betäcka, annars kommer det att uppstå en brist om några år, då hästar har lång leveranstid (11 mån dräktighet och sen gå med sto fram till avvänjningen).
Jag ställer mig ändå tveksam till om det verkligen skulle kunna ske och i sådana fall, hur många år skulle det då egentligen kunna röra sig om för vår egen ras (som ju har ännu längre så kallad leveranstid än ex. travarna rent träningsmässigt).
Hur påverkar egentligen denna krisen vår egen avel och kvalitén på den? Stagnation? Gallring?
Vi har aldrig haft så många godkända hingstar i Sverige som nu, kvalitén på avelsarbetet har stadigt gått framåt. Men samtidigt så har vi ju inte samma hårda utgallring av sämre hästar som man ex. ser på Island.
Jag är även rädd att det har på sikt kan innebära sämre förhållanden för hästarna, var händer när man som avlare inte får hästarna sålda och pengarna sinar...vad sparar man egentligen först in på? Foder? Veterinär? Spån? Försäkringar? Utbildning?
Ni som avlar idag, hur tänker och planerar ni? Vad tror ni om framtiden? Har ni märkt av den dåliga salumarknaden? Har ni lyckats sälja?
På TV:a nyheterna kunde man höra ordföranden för Hästföretagarna uttala sig om situationen
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_halland?title=finanskrisens_slag_mot_hastnaringen&videoid=1456069
Hon menar på att vi som avlar måste fortsätta att betäcka, annars kommer det att uppstå en brist om några år, då hästar har lång leveranstid (11 mån dräktighet och sen gå med sto fram till avvänjningen).
Jag ställer mig ändå tveksam till om det verkligen skulle kunna ske och i sådana fall, hur många år skulle det då egentligen kunna röra sig om för vår egen ras (som ju har ännu längre så kallad leveranstid än ex. travarna rent träningsmässigt).
Hur påverkar egentligen denna krisen vår egen avel och kvalitén på den? Stagnation? Gallring?
Vi har aldrig haft så många godkända hingstar i Sverige som nu, kvalitén på avelsarbetet har stadigt gått framåt. Men samtidigt så har vi ju inte samma hårda utgallring av sämre hästar som man ex. ser på Island.
Jag är även rädd att det har på sikt kan innebära sämre förhållanden för hästarna, var händer när man som avlare inte får hästarna sålda och pengarna sinar...vad sparar man egentligen först in på? Foder? Veterinär? Spån? Försäkringar? Utbildning?
Ni som avlar idag, hur tänker och planerar ni? Vad tror ni om framtiden? Har ni märkt av den dåliga salumarknaden? Har ni lyckats sälja?