Att bestämma sig

Jag lär ju knappast komma tillbaka på mitt jobb som administratör på heltid, så jag tror jag behöver kolla efter alternativ. Ett alternativ som jag funderat på är att gå någon utbildning. Jag har hittat en sådan som går på 50% över vinterhalvåret. Undrar om jag pallar att plugga? Och med tanke på att 6 utbildningsdagar måste jag vara på plats i antingen Hjo eller Tidaholm, så blir det kostnader för övernattning då jag inte åker t.o.r. samma dag. Sen är det ju utbildningsmaterial som ska köpas in. Och CSN är ju inte fett direkt plus att jag sen behöver betala tillbaka nästan 600 kronor i månaden efter utbildningen. Jag tycker det är läskigt att dra på mig lån.

Utbildningen är om småskalig grönsaksproduktion för försäljning. Så utbildningen leder knappast till några stora inkomster heller. Ska jag själv dra igång en grönsaksodling i lite större format, så kommer jag ju behöva göra investeringar också. Och jag lär knappast kunna leva på det helt och hållet.

Sen finns det en del olika intressanta kurser i Skåne också, men då vet jag inte riktigt hur jag ska göra med boende. Köpa husvagn och bo i och hyra ut huset här under tiden?

Hur som helst så är det ingen utbildning som kommer att leda till bra inkomst efteråt. Men vad har jag för alternativ? Ett tråkigt låglönejobb? De kurser jag hittat är i alla fall sådant som ligger mig varmt om hjärtat även om jag inte blir rik på dessa. Men jag tycker det är svårt att komma till beslut om dessa.

-
I förra veckan provred jag kompisens fullblod som hon nyligen köpt. Hon vill ju ha en medryttare på den så småningom. Än så länge är den inte riktigt fullt igång och är lite muskelfattig. Provridningen gick helt okej, men det var ingen stor ridbana att rida på. Sen har det ju varit lite problem för kompisen att rida ut på den, så jag är väl inte 100% pepp, då jag eventuellt kan komma att tröttna om det bara finns en pytteliten ridbana att använda och det inte går att rida ut. Jag hoppas att det löser sig.

-

 

[Nepenthe]

Går det att jobba 50% som administratör då?

Rida ut på travaren och hjälpa till med fullblodet främst på ridbanan?

 

[Magiana]

Går det att jobba 50% som administratör då?

Rida ut på travaren och hjälpa till med fullblodet främst på ridbanan?

Det kan nog gå att jobba 50% på nuvarande jobb. Haken är att det måste kompletteras med något också för jag klarar mig inte på en 50%-ig inkomst.

Ja, jag kan nog rida båda hästarna.

 

[mandalaki]

Jag är ju också en sjuklig typ, om än med annan sjukdom. Och jag skulle vara livrädd för att släppa någon enda del av mitt jobb frivilligt, eftersom jag som sjuk skulle ha oerhört svårt att få nytt jobb.

Du klarade ju ditt jobb utmärkt innan du blev sjuk. Det kan du komma att göra igen, bara du blir frisk. Fast du är inte frisk än. Det var ju dessutom inte jobbet som körde dig i väggen, utan andra omständigheter i ditt liv.

 

[Magiana]

Jag är ju också en sjuklig typ, om än med annan sjukdom. Och jag skulle vara livrädd för att släppa någon enda del av mitt jobb frivilligt, eftersom jag som sjuk skulle ha oerhört svårt att få nytt jobb.

Du klarade ju ditt jobb utmärkt innan du blev sjuk. Det kan du komma att göra igen, bara du blir frisk. Fast du är inte frisk än. Det var ju dessutom inte jobbet som körde dig i väggen, utan andra omständigheter i ditt liv.

Även innan jag blev sjuk så tyckte jag att det var för mycket att sitta vid en dator i 8 timmar per dag, men det var det som gällde så det var ju bara att anpassa sig. Jag vet ärligen inte om jag vill göra det igen och tycker väl att 4 timmar vid en dator räcker. Men rent förnuftsmässigt så borde jag väl hänga kvar för inkomstens skull, men det sätter också press på mig att orka kämpa som jag gjorde förut.

 

[MiaMia]

Jag är ju också en sjuklig typ, om än med annan sjukdom. Och jag skulle vara livrädd för att släppa någon enda del av mitt jobb frivilligt, eftersom jag som sjuk skulle ha oerhört svårt att få nytt jobb.

Du klarade ju ditt jobb utmärkt innan du blev sjuk. Det kan du komma att göra igen, bara du blir frisk. Fast du är inte frisk än. Det var ju dessutom inte jobbet som körde dig i väggen, utan andra omständigheter i ditt liv.

Helt enig. Som sjuk med fast anställning ska du hålla fast i den för livet (såvida det inte är jobbet som gjort dig sjuk eller du är bombsäker på att kunna få ett nytt när du vill). Inget tillfrisknande förbättras av en osäker försörjningssituation, speciellt inte psykiskt relaterade sjukdomar.
Vill du göra förändringar så ska du tillbaka på banan först, och sedan börja ta risker. Bli egenföretagare är oundvikligen en risk i uppstartsfasen oavsett hur bra prognoser man kan ha på företagsidéen sedan.

 

[mandalaki]

Även innan jag blev sjuk så tyckte jag att det var för mycket att sitta vid en dator i 8 timmar per dag, men det var det som gällde så det var ju bara att anpassa sig. Jag vet ärligen inte om jag vill göra det igen och tycker väl att 4 timmar vid en dator räcker. Men rent förnuftsmässigt så borde jag väl hänga kvar för inkomstens skull, men det sätter också press på mig att orka kämpa som jag gjorde förut.

Det klokaste är nog att hänga kvar vid det jobb man har och inte ge upp det förrän man fått ett nytt.

 

[Magiana]

Helt enig. Som sjuk med fast anställning ska du hålla fast i den för livet (såvida det inte är jobbet som gjort dig sjuk eller du är bombsäker på att kunna få ett nytt när du vill). Inget tillfrisknande förbättras av en osäker försörjningssituation, speciellt inte psykiskt relaterade sjukdomar.
Vill du göra förändringar så ska du tillbaka på banan först, och sedan börja ta risker. Bli egenföretagare är oundvikligen en risk i uppstartsfasen oavsett hur bra prognoser man kan ha på företagsidéen sedan.

Och ändå har jag inte kommit närmare att jobba heltid under den här tiden jag varit sjuk. Jag tror ju inte att jag någonsin kommer att kunna använda mitt huvud i samma omfattning som förut. För att söka nytt jobb, behöver jag inte säga upp mig. Det räcker med tjänstledighet av hälsoskäl och inskrivning på AF.

Men rent jävla krasst så sitter jag på pottan hur jag än gör. Jag har ju liksom redan också bekostat min sjukdom själv när jag inte fått sjukpenning. Min arbetsgivare har också bekostat sjukdomen då de haft mig som anställd och betalat lön trots att jag inte kunnat prestera ens hälften av vad jag borde ha gjort. Och jag skäms också för den dåliga prestationen.

 

[ainasoja]

@Magiana söka jobb kan du göra utan att vara inskriven på AF.

 

[Magiana]

@Magiana söka jobb kan du göra utan att vara inskriven på AF.

Ja, men om jag ska få a-kassa så måste jag vara det. Och a-kassa måste jag ha om jag inte får/kan vara sjukskriven och inte heller klarar mitt nuvarande jobb.

 

[Alexandra_W]

Även innan jag blev sjuk så tyckte jag att det var för mycket att sitta vid en dator i 8 timmar per dag, men det var det som gällde så det var ju bara att anpassa sig. Jag vet ärligen inte om jag vill göra det igen och tycker väl att 4 timmar vid en dator räcker. Men rent förnuftsmässigt så borde jag väl hänga kvar för inkomstens skull, men det sätter också press på mig att orka kämpa som jag gjorde förut.

Vad har din arbetsgivare gjort för anpassningar för dig? T ex så erbjuda arbetsuppgifter som inte behöver utföras vid dator skulle ju vara en väg för dig. Finns det något annat i organisationen du kan göra som inte är datorbundet?

Jag t ex har möjligheten att handleda och fungera som stödfunktion I den omfattning armen inte klarar datorarbete. Handledare behövs men fungera som stöd är en ren "vad kan vi hitta på som hjälper men ändå är meningsfullt och tar tillvara kompetens". Då uppfanns vad som kallas "stöd i vardagen" (=Alex) dit man kan vända sig med vardagliga klurerier och frågor i handläggningen. Jag sitter även (frivilligt, det var mitt förslag) mer i vår telefoni än vi normalt gör. När armen blir för arg så kopplar jag in mig på telefonin en stund.

Jag har haft stor hjälp av speciell datorutrustning med (och fick idag nåt fancy tangentbord utprovat och ett speciellt armstöd) , men där vet jag inte hur mkt det finns som kan avlasta kognitivt. Utan där är nog annan uppgift enklare.

Jag har slutat ha dåligt samvete för att jag kostar pengar. Jag bröt ju inte av axeln med flit - och du blev ju inte varken deprimerad eller sjukskriven med flit.

 

[Alexandra_W]

Ang AF. Akta dig noga så du inte kodas in som arbetssökande med förhinder!

 

[Nepenthe]

Vad har din arbetsgivare gjort för anpassningar för dig? T ex så erbjuda arbetsuppgifter som inte behöver utföras vid dator skulle ju vara en väg för dig. Finns det något annat i organisationen du kan göra som inte är datorbundet?

Jag t ex har möjligheten att handleda och fungera som stödfunktion I den omfattning armen inte klarar datorarbete. Handledare behövs men fungera som stöd är en ren "vad kan vi hitta på som hjälper men ändå är meningsfullt och tar tillvara kompetens". Då uppfanns vad som kallas "stöd i vardagen" (=Alex) dit man kan vända sig med vardagliga klurerier och frågor i handläggningen. Jag sitter även (frivilligt, det var mitt förslag) mer i vår telefoni än vi normalt gör. När armen blir för arg så kopplar jag in mig på telefonin en stund.

Jag har haft stor hjälp av speciell datorutrustning med (och fick idag nåt fancy tangentbord utprovat och ett speciellt armstöd) , men där vet jag inte hur mkt det finns som kan avlasta kognitivt. Utan där är nog annan uppgift enklare.

Jag har slutat ha dåligt samvete för att jag kostar pengar. Jag bröt ju inte av axeln med flit - och du blev ju inte varken deprimerad eller sjukskriven med flit.

Vi har skrivbord vi kan stå vid och det underlättar verkligen! Även om det kan kännas jobbigt först. Ljussättning och bra skärmar är även viktigt.

@Magiana Jag har även flexibel arbetstid så jag går och tränar 45 min på eftermiddagen vilket underlättar en lång dag vid datorn.

 

[tuaphua]

Och ändå har jag inte kommit närmare att jobba heltid under den här tiden jag varit sjuk. Jag tror ju inte att jag någonsin kommer att kunna använda mitt huvud i samma omfattning som förut. För att söka nytt jobb, behöver jag inte säga upp mig. Det räcker med tjänstledighet av hälsoskäl och inskrivning på AF.

Men rent jävla krasst så sitter jag på pottan hur jag än gör. Jag har ju liksom redan också bekostat min sjukdom själv när jag inte fått sjukpenning. Min arbetsgivare har också bekostat sjukdomen då de haft mig som anställd och betalat lön trots att jag inte kunnat prestera ens hälften av vad jag borde ha gjort. Och jag skäms också för den dåliga prestationen.

Jag kan förstå att du vill byta jobb om det inte känns rätt för dig. Men iom att du nu ju inte haft så mycket mer behandling än bara medicinering under sjukdomstiden så tror jag inte alls det är omöjligt att du kommer åter väldigt mycket mer än idag/vad du tror.
Du har ju släpat runt på en astung ryggsäck i hela livet. Till slut orkar man ju inte mer. Men nu kan du kanske få hjälp att bli av med den bördan och ev få hjälp med anpassning om det krävs efter utredningen.
Och där tror jag det riktiga läkandet börjar. Nu har du ju mest konserverats liksom.

Jag trodde också min kapacitet skulle stanna på kraftigt sänkt efter jag gick in i väggen. Jag mindes absolut ingenting, kunde knappt hitta ord nog för ett vanligt samtal etc. Men jag är hyfsat tillbaks. Jag kanske inte har riktigt lika mkt energi. Men hjärnan är inte längre på guldfisk-nivå.

Är det så att utredningen visar på ADD ex så kan det vara så att du kan få anställningsstöd av ngt slag. Det kan ju vara bra för både nuvarande arbetsgivare eller lättare för dig att få ett annat jobb med det stödet.
Och då kanske du kan känna lite mindre press.
Det är ju givetvis ingen press du bör ha, du är ju sjuk och inte en lat smitare. Men jag förstår känslan du har, känner den allt för väl.

 

[Magiana]

Vad har din arbetsgivare gjort för anpassningar för dig? T ex så erbjuda arbetsuppgifter som inte behöver utföras vid dator skulle ju vara en väg för dig. Finns det något annat i organisationen du kan göra som inte är datorbundet?

Jag t ex har möjligheten att handleda och fungera som stödfunktion I den omfattning armen inte klarar datorarbete. Handledare behövs men fungera som stöd är en ren "vad kan vi hitta på som hjälper men ändå är meningsfullt och tar tillvara kompetens". Då uppfanns vad som kallas "stöd i vardagen" (=Alex) dit man kan vända sig med vardagliga klurerier och frågor i handläggningen. Jag sitter även (frivilligt, det var mitt förslag) mer i vår telefoni än vi normalt gör. När armen blir för arg så kopplar jag in mig på telefonin en stund.

Jag har haft stor hjälp av speciell datorutrustning med (och fick idag nåt fancy tangentbord utprovat och ett speciellt armstöd) , men där vet jag inte hur mkt det finns som kan avlasta kognitivt. Utan där är nog annan uppgift enklare.

Jag har slutat ha dåligt samvete för att jag kostar pengar. Jag bröt ju inte av axeln med flit - och du blev ju inte varken deprimerad eller sjukskriven med flit.

Det är svårt när det är ett så väldigt litet företag med bara 2 anställda. Vi bedriver utbildning och i princip alla arbetsuppgifter är datorbundna. Det är bara besök på posten/kontorsvaruhuset och städning på huvudkontoret som inte är det. Telefonsamtal ingår också men det är främst min kollega som tar dessa, dels för att han har bättre mottagning där han sitter och för att jag hatar att prata i telefon med folk som inte pratar svenska utan något annat språk. Förut när jag försökte jobba, så fick jag välja vilka arbetsuppgifter jag ville och kunde utföra. Företaget har nog ingen möjlighet att konstruera hitte-på-jobb. Min kollega kan ungefär samma saker som jag och när han inte kan något så frågar han mig. Tanken är att vi vara specialiserade på våra respektive områden, men kunna varandras arbetsuppgifter för att kunna ta över när den andra är på semester eller sjuk.

Om det går att avlasta kognitivt vet jag inte men kanske vet arbetsterapeuten som jag går hos, vad man kan göra.

Det är ju just det där att nästan allt arbete sker framför en datorskärm som gör att jag inte tror att jag kommer tillbaka till nuvarande jobb, åtminstone inte på 100%. Själv tror jag som sagt inte på mer än 50%.

Ang AF. Akta dig noga så du inte kodas in som arbetssökande med förhinder!

Ja, det vet jag att man ska passa sig jävligt noga för.

Vi har skrivbord vi kan stå vid och det underlättar verkligen! Även om det kan kännas jobbigt först. Ljussättning och bra skärmar är även viktigt.

@Magiana Jag har även flexibel arbetstid så jag går och tränar 45 min på eftermiddagen vilket underlättar en lång dag vid datorn.

Jag har också möjlighet att justera min arbetstid, men jag är inte så pepp på att antingen börja tidigare på morgonen eller jobba senare på kvällen. Det gör att jag trycker in 8 timmar mellan 8.00 och 17.00 med 1 timme lunch, när jag jobbar som vanligt.

Eftersom jag jobbar hemma till typ 99% så har jag själv fått ansvara för att skapa en arbetsplats (vilket fr.o.m. nyligen flyttades till vardagsrummet då f.d. kontoret ska vara sovrum). Jag får nöja mig med den skärm som laptopen har. Prestanda var viktigare när jag valde dator eftersom jag måste kunna hantera tunga videofiler.

Jag kan förstå att du vill byta jobb om det inte känns rätt för dig. Men iom att du nu ju inte haft så mycket mer behandling än bara medicinering under sjukdomstiden så tror jag inte alls det är omöjligt att du kommer åter väldigt mycket mer än idag/vad du tror.
Du har ju släpat runt på en astung ryggsäck i hela livet. Till slut orkar man ju inte mer. Men nu kan du kanske få hjälp att bli av med den bördan och ev få hjälp med anpassning om det krävs efter utredningen.
Och där tror jag det riktiga läkandet börjar. Nu har du ju mest konserverats liksom.

Jag trodde också min kapacitet skulle stanna på kraftigt sänkt efter jag gick in i väggen. Jag mindes absolut ingenting, kunde knappt hitta ord nog för ett vanligt samtal etc. Men jag är hyfsat tillbaks. Jag kanske inte har riktigt lika mkt energi. Men hjärnan är inte längre på guldfisk-nivå.

Är det så att utredningen visar på ADD ex så kan det vara så att du kan få anställningsstöd av ngt slag. Det kan ju vara bra för både nuvarande arbetsgivare eller lättare för dig att få ett annat jobb med det stödet.
Och då kanske du kan känna lite mindre press.
Det är ju givetvis ingen press du bör ha, du är ju sjuk och inte en lat smitare. Men jag förstår känslan du har, känner den allt för väl.

Konserverats. Ja, det var ju en rätt träffande beskrivning på hur min sjukdom hanterats. Det har ju också bidragit till känslan att det egentligen mest har ansetts att jag bara borde rycka upp mig. Signalerna från omvärlden har ju mest varit att jag inte är sjuk på riktigt. Och någonstans tänker jag väl att det är mitt fel att jag är så negativ, att det är det som är hela felet och att jag nog skulle bli både glad och skärpt om jag bara tänkte lite positivt.

Jag är faktiskt rädd för anställningsstöd. Det gör att min försäkring för huslånet blir ogiltig. Därifrån borde jag för övrigt söka ersättning nu när jag faktiskt fått sjukpenning från FK, men jag har inte orkat ta tag i det. Jag är väl också delvis rädd för att jag ändå kommer att få avslag på det så det har ju bidragit till att jag inte agerat.

 

[DarkInNight]

Jag jobbar på kontor/dator, och jag upplever att min utbrända hjärna fungerar allra bäst när jag får till det med motion innan jobbet, några korta snabba promenader under dagen när hjärnan säckar ihop och motion efter jobbet.
Jag har även en cykelstol /kontorscykel som hjälper hjärnan.
Apropå saker som arbetsgivaren kan hjälpa till med alltså.

Har du hört talas om Anders Hansen? Han sommarpratade i somras om trasiga hjärnor och vägen tillbaka. Finns att lyssna på på SR.

 

[Alexandra_W]

Det går som nephente sagt göra mkt med stol, belysning och placering av skärm. När jag fick besök av arbetsterapeuten så ordinerade hon specialtangentbord osv. Men hon ställde också in min stol och mitt skrivbord, beordrade flytt av min belysning, ställde om kontrasten på min skärm och sänkte båda skärmarna.

Min huvudvärk är borta... De små sakerna som inte alls hade med min arm att göra gjorde extrem skillnad. Nästa arbetsterapeut som kom från företaget som har specialkeyboards och grejer tipsade mig om hur jag skulle vinkla skärmarna osv.

Jag märker enorm skillnad och har orsakat rena lämmeltåget till företagshälsovården för nu vill alla ha en översyn.

Din ag är skyldig att förse dig med hjälpmedel osv. Visst nu sitter du hemma av egen vilja och då har de mindre krav - men ordentliga skärmar osv kan inte företaget bidra med det? Har du tagit upp det? Det kostar att förlora dig eller inte ha dig i tjänst med.

 

[svea]

Bökig situation, det är ju precis som du skriver ganska tufft att sitta vid en dataskärm åtta timmar per dag. Och inte blir det bättre av att du jobbar ensam och inte får det avbrott och den omväxling som fikaraster och interaktion med andra människor medför.

Kursen låter kul, jag tänkte på dig när jag såg annons för dig. Men om du är sugen på att gå en trädgårdsutbildning, är det verkligen klokt att då gå en som siktar på egenföretagande i en högst osäker bransch? Vore det inte bättre att sikta på en som gör dig anställningsbar i trädgård/park och/eller får en eftertraktad kompetens (t ex arborist, certifikat på maskiner)? Jag tänker att om man ska komma igen efter en tuff depression kanske det är tryggare att vara anställd, och ur energisynpunkt att ha arbetsledning som strukturerar arbetsdagen (plus slippa administrationen).

Jag tror att man måste leva en dröm och inte bara drömma den om energin ska räcka till att försörja sig på den. Det nyttigaste jag lärde mig på jord- och skogsbrukskursen när jag köpt en liten gård på Gotland var nog att inte följa drömmen om ett småbruk.

 

[tuaphua]

Konserverats. Ja, det var ju en rätt träffande beskrivning på hur min sjukdom hanterats. Det har ju också bidragit till känslan att det egentligen mest har ansetts att jag bara borde rycka upp mig. Signalerna från omvärlden har ju mest varit att jag inte är sjuk på riktigt. Och någonstans tänker jag väl att det är mitt fel att jag är så negativ, att det är det som är hela felet och att jag nog skulle bli både glad och skärpt om jag bara tänkte lite positivt.

Jag är faktiskt rädd för anställningsstöd. Det gör att min försäkring för huslånet blir ogiltig. Därifrån borde jag för övrigt söka ersättning nu när jag faktiskt fått sjukpenning från FK, men jag har inte orkat ta tag i det. Jag är väl också delvis rädd för att jag ändå kommer att få avslag på det så det har ju bidragit till att jag inte agerat.

Ja, jag tror ju att det kan vara så för många. Att man hålls konserverad i brist på kunskap/resurser ekonomiskt/etc. Och har man levt ett liv som varit lite tuffare redan innan man är vuxen kan man ju behöva hjälp att hantera saker på ett annat sätt än bara medicinering. Man kan behöva terapi.
Sen kan det ju vara svårt för vården att se vad som är vad. Lite som man ibland på utredning av halt häst liksom får släcka ut akuta bränder för att sedan se vad som finns kvar och måste behandlas, som är grundorsaken.

Nu har man väl försökt med lite basic till dig. Sjukskriva, antidepp, depressionsskola etc. Och det kanske räcker för en del som är utrbända av jobb eller haft en begränsad jobbig tid etc.

Nu vet man ju att det inte riktigt räckte. Och du kommer utredas och få chans till hjälp.
Innan utredningen har man väl haft svårt att veta vad för hjälp som ska till.

Det kan ju vara så att om det finns ADD etc så kanske du kan bli hjälpt av medicinering för det. Det kan ju göra en väldig skillnad!

Jag är i grunden en väldigt positiv person som har väldigt nära till skratt oavsett situation. Och som är rätt obrydd på så sätt att jag sällan blir arg, stött, deppig etc. Jag är rätt glad och nöjd med småsaker.
Men när jag var utbränd nu sist såg jag ingen glädje i något. Jag försökte jag hitta glädje i små och stora saker jag annars älskat. Noll glädje oavsett hur jag försökte!
När jag fick medicin mot det fysiska och det blev ok dröjde det iaf ett bra tag innan jag var helt med mentalt och innan glädjen kom åter. Jag var för slut helt enkelt.
Och att jag som prestations-idiot försökte pressa fram energi, glädje etc gjorde ju inget bättre.

Så även en som alla beskriver som den som garvar, är så positiv, den som är så stabil mentalt etc kan bli helt oförmögen att som du säger "rycka upp sig". Är man sjuk är man sjuk.

Tråkigt med bolåne-försäkringen! Jag har tyvärr noll koll på sånt. Det hade ju annars kunnat vara ngt bra med det stödet. Men förstår att man vill vara trygg i att ha sitt hus när man mår dåligt. Både för trygghet i kaoset. Men också osäkerheten kring framtida jobb etc.

Hoppas utredningen och terapi kan hjälpa dig!

 

[Magiana]

Jag jobbar på kontor/dator, och jag upplever att min utbrända hjärna fungerar allra bäst när jag får till det med motion innan jobbet, några korta snabba promenader under dagen när hjärnan säckar ihop och motion efter jobbet.
Jag har även en cykelstol /kontorscykel som hjälper hjärnan.
Apropå saker som arbetsgivaren kan hjälpa till med alltså.

Har du hört talas om Anders Hansen? Han sommarpratade i somras om trasiga hjärnor och vägen tillbaka. Finns att lyssna på på SR.

Intressant.

Nej, jag har inte hört talas om Anders Hansen. Dessvärre har jag svårt att hålla fokus på folk som pratar för länge. Min koncentrationsförmåga räcker inte så långt.

Det går som nephente sagt göra mkt med stol, belysning och placering av skärm. När jag fick besök av arbetsterapeuten så ordinerade hon specialtangentbord osv. Men hon ställde också in min stol och mitt skrivbord, beordrade flytt av min belysning, ställde om kontrasten på min skärm och sänkte båda skärmarna.

Min huvudvärk är borta... De små sakerna som inte alls hade med min arm att göra gjorde extrem skillnad. Nästa arbetsterapeut som kom från företaget som har specialkeyboards och grejer tipsade mig om hur jag skulle vinkla skärmarna osv.

Jag märker enorm skillnad och har orsakat rena lämmeltåget till företagshälsovården för nu vill alla ha en översyn.

Din ag är skyldig att förse dig med hjälpmedel osv. Visst nu sitter du hemma av egen vilja och då har de mindre krav - men ordentliga skärmar osv kan inte företaget bidra med det? Har du tagit upp det? Det kostar att förlora dig eller inte ha dig i tjänst med.

Nej, jag har inte tagit upp något om extern skärm till laptopen.

Bökig situation, det är ju precis som du skriver ganska tufft att sitta vid en dataskärm åtta timmar per dag. Och inte blir det bättre av att du jobbar ensam och inte får det avbrott och den omväxling som fikaraster och interaktion med andra människor medför.

Kursen låter kul, jag tänkte på dig när jag såg annons för dig. Men om du är sugen på att gå en trädgårdsutbildning, är det verkligen klokt att då gå en som siktar på egenföretagande i en högst osäker bransch? Vore det inte bättre att sikta på en som gör dig anställningsbar i trädgård/park och/eller får en eftertraktad kompetens (t ex arborist, certifikat på maskiner)? Jag tänker att om man ska komma igen efter en tuff depression kanske det är tryggare att vara anställd, och ur energisynpunkt att ha arbetsledning som strukturerar arbetsdagen (plus slippa administrationen).

Jag tror att man måste leva en dröm och inte bara drömma den om energin ska räcka till att försörja sig på den. Det nyttigaste jag lärde mig på jord- och skogsbrukskursen när jag köpt en liten gård på Gotland var nog att inte följa drömmen om ett småbruk.

Arborist kan jag nog inte vara då jag är höjdrädd och så fattas det massor av muskelstyrka och kondition. Men maskiner skulle jag kunna köra. Jag har ganska lätt för mig gällande sånt. Men jag antar att det ingår teori för att få certifikat för olika maskiner. Sånt kan ju vara lite trögare att lära sig.

Ja, jag tror ju att det kan vara så för många. Att man hålls konserverad i brist på kunskap/resurser ekonomiskt/etc. Och har man levt ett liv som varit lite tuffare redan innan man är vuxen kan man ju behöva hjälp att hantera saker på ett annat sätt än bara medicinering. Man kan behöva terapi.
Sen kan det ju vara svårt för vården att se vad som är vad. Lite som man ibland på utredning av halt häst liksom får släcka ut akuta bränder för att sedan se vad som finns kvar och måste behandlas, som är grundorsaken.

Nu har man väl försökt med lite basic till dig. Sjukskriva, antidepp, depressionsskola etc. Och det kanske räcker för en del som är utrbända av jobb eller haft en begränsad jobbig tid etc.

Nu vet man ju att det inte riktigt räckte. Och du kommer utredas och få chans till hjälp.
Innan utredningen har man väl haft svårt att veta vad för hjälp som ska till.

Det kan ju vara så att om det finns ADD etc så kanske du kan bli hjälpt av medicinering för det. Det kan ju göra en väldig skillnad!

Jag är i grunden en väldigt positiv person som har väldigt nära till skratt oavsett situation. Och som är rätt obrydd på så sätt att jag sällan blir arg, stött, deppig etc. Jag är rätt glad och nöjd med småsaker.
Men när jag var utbränd nu sist såg jag ingen glädje i något. Jag försökte jag hitta glädje i små och stora saker jag annars älskat. Noll glädje oavsett hur jag försökte!
När jag fick medicin mot det fysiska och det blev ok dröjde det iaf ett bra tag innan jag var helt med mentalt och innan glädjen kom åter. Jag var för slut helt enkelt.
Och att jag som prestations-idiot försökte pressa fram energi, glädje etc gjorde ju inget bättre.

Så även en som alla beskriver som den som garvar, är så positiv, den som är så stabil mentalt etc kan bli helt oförmögen att som du säger "rycka upp sig". Är man sjuk är man sjuk.

Tråkigt med bolåne-försäkringen! Jag har tyvärr noll koll på sånt. Det hade ju annars kunnat vara ngt bra med det stödet. Men förstår att man vill vara trygg i att ha sitt hus när man mår dåligt. Både för trygghet i kaoset. Men också osäkerheten kring framtida jobb etc.

Hoppas utredningen och terapi kan hjälpa dig!

Jag har undrat lite om det här med add-medicin, då jag redan sprungit händelserna i förväg, men en vanlig biverkning är tydligen hjärtklappning. Det är avskräckande för mig då jag tror det kan trigga panikångesten. Men det vore ju guld om jag med ett piller lärde mig att hålla ordning och inte fundera så mycket på hur jag ska prioritera, utan i stället komma loss och agera.