Först måste jag säga att det här inte är aktuellt för mig, med avlivning/begravning av häst. men jag vill bara diskutera och tänka högt..
Är det många som begravt hästen hemma? För mig (läs alltså, för MIG) skulle det kännas helt otänkbart att skicka iväg hästen på masskremering med andra hästar och djur. Men det är väl så de allra flesta får göra. Det är ju långt ifrån alla som har sin häst på den egna gården, med egen mark att lägga hästen i.
Vi har bestämt att den dagen H måste vandra vidare, då ska han avlivas nere i hagen, där han älskat att gå och busa med kompisarna på somrarna. Det är vår största beteshage, och han ska ligga i skogsdungen i ena hörnet, där inga harvar eller traktorer kommer åt.
Sen liten fråga hur ni har löst det praktiskt. Kände ni folk emd grävmaskin, hjullastare, traktor osv osv? hade ni ansökt på Länsstyrelsen oma tt få begrava hästen?
Jag är evigt tacksam för våra kontakter inom den branschen. Jag har bestämt vem som ska göra vad, och än så länge vet bara jag om det. Och ni Brorsan är dukitg grävmaskinist, han får sköta det. Pappas kompis son kör hjullastare, han får ta över. Och vem av mig eller pappa som ska vara med, det är en fråga jag inte kan svara på Det skulle kännas rätt att vara med, efter allt hästen kommer ha gjort för mig den dagen, men hur jag skulle palla det rent psykiskt, det är och förblir ett mysterium. Förut tänkte jag att oj, maskinerna kommer dundra runt med kroppen, den kommer gå sönder, de kommer hantera den vårdslöst osv osv. Trots alla tankar som "själen är i himlen" kunde jag inte slå bort dom. Men nu när jag (i egenskap av omyndig femtonåring ) har bestämt att dessa två underbara människor ska sköta jobbet känns det bättre.
Okej, en helt meningslös tråd kanske. Pladdrig och osammanhängande, men som sagt. Tänker högt..
Är det många som begravt hästen hemma? För mig (läs alltså, för MIG) skulle det kännas helt otänkbart att skicka iväg hästen på masskremering med andra hästar och djur. Men det är väl så de allra flesta får göra. Det är ju långt ifrån alla som har sin häst på den egna gården, med egen mark att lägga hästen i.
Vi har bestämt att den dagen H måste vandra vidare, då ska han avlivas nere i hagen, där han älskat att gå och busa med kompisarna på somrarna. Det är vår största beteshage, och han ska ligga i skogsdungen i ena hörnet, där inga harvar eller traktorer kommer åt.
Sen liten fråga hur ni har löst det praktiskt. Kände ni folk emd grävmaskin, hjullastare, traktor osv osv? hade ni ansökt på Länsstyrelsen oma tt få begrava hästen?
Jag är evigt tacksam för våra kontakter inom den branschen. Jag har bestämt vem som ska göra vad, och än så länge vet bara jag om det. Och ni Brorsan är dukitg grävmaskinist, han får sköta det. Pappas kompis son kör hjullastare, han får ta över. Och vem av mig eller pappa som ska vara med, det är en fråga jag inte kan svara på Det skulle kännas rätt att vara med, efter allt hästen kommer ha gjort för mig den dagen, men hur jag skulle palla det rent psykiskt, det är och förblir ett mysterium. Förut tänkte jag att oj, maskinerna kommer dundra runt med kroppen, den kommer gå sönder, de kommer hantera den vårdslöst osv osv. Trots alla tankar som "själen är i himlen" kunde jag inte slå bort dom. Men nu när jag (i egenskap av omyndig femtonåring ) har bestämt att dessa två underbara människor ska sköta jobbet känns det bättre.
Okej, en helt meningslös tråd kanske. Pladdrig och osammanhängande, men som sagt. Tänker högt..