Att avliva hästen med stort H

[DarkInNight]

Sv: Att avliva hästen med stort H

Jag undrar lite över hur länge din har haft bronkit? Har du provat med ngn av de "huskurer" som finns? Jag är verkligen inte mkt för sådant, är alltid mkt skeptisk till det mesta. Men för några år sedan läste jag om timjan och anis avkok här på buke. Jag gav det till vårt varmblod när han hade besvärlig hosta. Han hade då tidigare andats på det sätt som man beskriver kvickdrag. Veterinären som vi tog hem ställde då diagnosen kvickdrag vilket skulle vara obotligt (lungblåsorna förstörda). Hästen fick medicin och blev bättre. Vi öppnade i stallet, bytte till hösilage osv och gav honom alltså dessutom timjan och anis avkok. Han blev så småningom helt bra igen och kunde de sista åren även äta vanligt hö utan problem. Vi tog bort honom pga andra anledningar men han levde tills han blev 25, många år efter hostdiagnosen och utan besvär av denna. Nu antar jag nästan att han blev feldiagnoserad och menar inte alls att din häst blivit det. Men det är kanske läge att avvakta lite?

Eller så fattar du beslutet att ta bort din häst det har jag full förståelse för.

Tack.

Enligt veterinären har han förmodligen haft det länge, kanske t.om innan jag köpte honom för en tio år sedan. Jag kommer ihåg att han lät när han åt hö från backen, men sen inte reflekterat så mycket över det eftersom han fungerat i övrigt.
Jag har inte provat någon huskur, du får jättegärna dela med dig av receptet på timjan och anis -avkoket. Jag vill prova allt som går att provas.

Vad jag förstått av veterinären så har min häst en "torr" variant av bronkit, dvs han har inget slem utan det är luftvägarna som krånglar. Medicinen är luftrörsvidgande.
Hade tänkt prova alger, men jag har inte fått något svar från tillverkarna när jag frågat om hur /vart algerna gör sin verkan. Jag känner att det är onödigt att prova ifall det är slemlösande och min häst skulle behöva luftrörsvidgande.

Det är lite lurigt det här. En annan veterinär gav honom diagnosen "virus på struplocket" och "lång mjuk gom" när han för 5 år sedan andades tungt i backar. Detta kom efter att han skenat en längre sträcka i full panik. Hästen fick vila under 5 månader (vilket resulterade i fång..) men hästen mådde bättre sen i luftvägarna, utan någon som helst medicinering. Jag har mina funderingar ifall den veterinärens diagnos var fel och att hästen drabbats i själva verket hade drabbats av ett bronkitskov.
För det var två dagar efter en lång härlig galopp i uppförsbacke som nuvarande anfall visade sig. Jag funderar över om det kan ha ett samband, att hästen vid alltför stora påfrestningar av lungorna helt enkelt får problem och om isf detta anfall också kommer gå över av sig självt bara han får vila??

Det är fanimej inte lätt sånt här.
Funderar också om det här förba--ade fuktiga/blöta vädret förvärrar det, vet att en del säger att astmatiker har problem med fuktigt väderlag.

Hur andades ditt varmblod som hade kvickdragsdiagnosen??


Stort tack till alla som delar med er , jag läser allt!

 

[Wyssla]

Sv: Att avliva hästen med stort H

När en häst inte längre kan vara en häst, då är det dags att ta farväl..

Jag har fått avliva två hästar som jag mer eller mindre vuxit upp tillsammans med. En arabvalack som blev 27 år gammal som jag hade i cirka 10 år och en Shetlandsponny som blev 36 år som min familj haft sedan han var föl. Två hästar som med andra ord verkligen var en del av familjen!

Arabvalacken förolyckades i hagen och drog på sig en allvarlig senskada efter att ha gått omkull i hagen så där fanns tyvärr inte mycket att göra men shetlandsponnyn tynade bort mer och mer under flera års tid och det gick fort utför. Hans tänder blev dåliga och han orkade inte äta så mycket som han behövde och kunde sista året inte tugga hö eller gräs utan spottade ut det som bollar. Han magrade av kraftigt och det var bara att acceptera att dagen hade kommit då han inte orkade leva längre.

När jag läser ditt inlägg om din fånghäst så känner jag direkt att det är rätt beslut att låta honom somna in. Han verkar inte må bra! Men prata gärna med en veterinär och fråga om vad denna tycker du kan göra. Det kan vara skönt att få en åsikt från någon som inte har personliga känslor för hästen för det är lätt att bland in dom.

Lycka till!

 

[DarkInNight]

Sv: Att avliva hästen med stort H

När jag läser ditt inlägg om din fånghäst så känner jag direkt att det är rätt beslut att låta honom somna in. Han verkar inte må bra! Men prata gärna med en veterinär och fråga om vad denna tycker du kan göra. Det kan vara skönt att få en åsikt från någon som inte har personliga känslor för hästen för det är lätt att bland in dom.

Lycka till!

Det är intressant det här med att folk vet säkrare än både mig och ett par veterinärer att hästen inte mår bra...

 

[DarkInNight]

Sv: Att avliva hästen med stort H

Jag ska nog förtydliga mitt första inlägg.
Det var innan han medicinerades som han inte orkade trava med ryttare på ryggen, att trava i hagen var inga problem.
Mellan medicinkurerna märkte jag i ridningen att han inte orkade trava lika bra som med medicin. Men han var bättre än innan han fick första kuren.

Med medicin är han nästintill galen av pigghet, bockar och har sig...

 

[mackan]

Sv: Att avliva hästen med stort H

med risk för att bli missförstådd - men.... jag förstår nog inte riktigt vad du vill med tråden? vad vill du folk ska säga? du skriver om alla sjukdomar/förlopp hästen har och sen blir du arg och säger att hästen är kärnfrisk och pigg och glad och full av levnadsglädje? jag får inte ihop det?

 

[Maira]

Sv: Att avliva hästen med stort H

Jag uppfattar det som att hon har en häst som är frisk och fungerar med medicinering. Utan den så mår hästen dåligt. Det är dyrt och krångligt med medicin, hur länge ska man orka/ha råd att hålla på med det?

Som jämförelse hade jag en hund med diabetes. Jag höll på och kämpade flera år med insulinsprutor (blev också dyrt i längden) men till slut så bestämde jag mig för att låta honom somna in. Även om ett djur medicineras kan man ju aldrig vara helt säker på hur dom egentligen mår eftersom de inte kan prata med oss.

 

[DarkInNight]

Sv: Att avliva hästen med stort H

med risk för att bli missförstådd - men.... jag förstår nog inte riktigt vad du vill med tråden? vad vill du folk ska säga? du skriver om alla sjukdomar/förlopp hästen har och sen blir du arg och säger att hästen är kärnfrisk och pigg och glad och full av levnadsglädje? jag får inte ihop det?

Vad jag ville med tråden?

Jag var asledsen, trött och visste inte ut eller in. Skriva av mig helt enkelt. Få lite input från andra. Kanske t.om höra vad andra har för erfarenheter att avliva en vän, en väldigt speciell vän..

Du måste ju läsa tokigt, jag har inte skrivit att hästen är kärnfrisk. Levnadsglad, ja. Kärnfrisk, nej.

och arg ser jag inte att jag blivit, bara trött när andra vet bättre än veterinären som sett hästen.

Du måste ju förstå att det finns rejält mycket känslor iblandade i det här.
Det hade varit så mycket enklare om jag enbart kunde handla rationellt, dvs dyr häst = bör avlivas, köpa ny häst istället. Men det är inte så enkelt, inte för mig iallafall.

 

[DarkInNight]

Sv: Att avliva hästen med stort H

Jag uppfattar det som att hon har en häst som är frisk och fungerar med medicinering. Utan den så mår hästen dåligt. Det är dyrt och krångligt med medicin, hur länge ska man orka/ha råd att hålla på med det?

Som jämförelse hade jag en hund med diabetes. Jag höll på och kämpade flera år med insulinsprutor (blev också dyrt i längden) men till slut så bestämde jag mig för att låta honom somna in. Även om ett djur medicineras kan man ju aldrig vara helt säker på hur dom egentligen mår eftersom de inte kan prata med oss.

Tack.


Vad gjorde att du till slut valde att låta hunden somna in?

 

[mackan]

Sv: Att avliva hästen med stort H

Jag uppfattade det i utspringsinlägget som att du känner tvivel runt att hästen inte lider , och när några skrivit att det kanske är dax att avliva blir du arg och hävdar att den är pigg och glad utan problem ?

Jag har tagit bort flera livsvänner ja .

Summa summarum kan nog ingen göra en bedömning utom du och din veterinär . Det är ju därför som det blir lite tokigt att bli defensiv när du får svar i en tråd du skrivit .

 

[Forest Autumn]

Sv: Att avliva hästen med stort H

När varmblodet hade den otäcka hostan, vilket han inte hade hela tiden, så andades han så att det syntes som om sidorna drogs ihop på ngt sätt.

Här är en länk till ett recept

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1029717&highlight=timjan+anis

Jag hade skippat vinägern, den råkade bara komma med på träffen när jag sökte. Jag följde ngt recept från början men sedan övergick jag till att lägga anis och timjan i vatten i en kastrull, koka det ett tag och sedan gav jag det till hästen (inte varmt förstås). Man kan ju inte ge hur stora mängder som helst men uppenbarligen tillräckligt för att han skulle andas lättare.

Det blev sedan en ganska uppskattad "hostmedicin" av mina barn. Med lite honung i blir det riktigt gott och ganska effektivt som hostmedicin.

 

[Maira]

Sv: Att avliva hästen med stort H

Det är svårt att ställa in insulindosen på en hund, man får höfta lite utan att egentligen veta hur hunden mår. Hade urinstickor men det är ju inte så tillförlitligt.

Han drack väldigt mycket och till slut blev det att han inte kunde hålla sig på nätterna utan kissade inne, och var helt förtvivlad för det.

Vi gick på regelbundna kontroller och kollade njurar och så, men till slut kände jag att det blev för mycket, han började även bli annorlunda i psyket, humörförändringar/aggresivitet och då kände jag att han inte levde ett värdigt hundliv längre.

 

[Mli]

Sv: Att avliva hästen med stort H

Jag har avlivat en hel del djur, många har jag varit väldigt fäst vid.

De första avlivade jag för att den var gammal och tappade gnistan efter alla operationer, kolikanfall och diverse andra skador som hade hänt senaste året.
Ett par andra för att de hade kroniska sjukdomar som de inte kunde leva med.

Den som nästan känns värst är den jag ska avliva nu om två veckor. Han är gammal och har problem med luftvägarna. Han fungerar bra om han går på lösdrift och får röra sig i sin takt. Rids han får han svår hosta. Veterinären säger att mycket tyder på luftrörskollaps, men kanske inte ännu så allvarligt. Det som fick mig att ta beslutet om avlivning var att han helt enkelt inte hänger med de andra i hagen längre. Han står hellre still än att busa. Han rymmer inte om han får chansen. Och framförallt så tog jag beslutet för att jag vill bespara honom det lidandet som kan komma om han blir försämrad. Det är bara en tidsfråga. Och om jag avlivar nu behöver jag aldrig känna att han behövde lida.

Jag har med åren blivit lite mer, tja, krass i min djurhållning. Jag har djur för att jag ska må bra, och jag har ett stort ansvar i att se till att djuren jag tar hand om också ska må bra. En häst som inte går att använda så jag mår bra, och som dessutom kostar mig en hel del pengar, hade jag inte behållit. Om den hade kunnat få ett bra liv hos någon annan hade jag sålt den, om det inte är en möjlighet så avlivar jag.

Det är inte lätt på något sätt att ta ett sånt beslut. Ibland känns det som om det enda man kan vara säker på är att om man avlivar lite "för tidigt" så behöver man inte fundera om man var för sent ute.

 

[mackan]

Sv: Att avliva hästen med stort H

Jag vill bara notera min oerhörda respekt till dig .

Just luftvägs problem innebär ofta lidande . Kvickdrag är nog jämställt med KOL och innebär omfattande lidande och ångest i sig . Tyvärr är dagens veterinärvård ju livsuppehållande i många aspekter så tillvida att höjer inte hästägaren frågan i sig så alltför ofta blir veterinären avhållsam i det längsta med " rekommendation " i fråga om avslut .

 

[DarkInNight]

Sv: Att avliva hästen med stort H

kl

orkar inte gå igenom de senaste inläggen, ville bara skriva att jag pratat med min veterinär. Han kommer nästa vecka så att vi kan gå igenom allt tillsammans.

Det var som att stiga över en tröskel.
Ni vet, den där svåra tröskeln...

Så nu har jag storbölat när syster ringde, jag storbölade när pappa ringde.
Kanske har jag kommit till ett beslut. Någonstans långt inne i mig har jag det... och det gör så förbannat ont i själen

 

[SweetPanther]

Sv: Att avliva hästen med stort H

Jag lider med dig!

Jag är själv i en liknande situation, med en häst som älskar att jobba, och som inte fungerat sedan förra sommaren, pga tappskor (som senare visade sig bero på hovspricka bak, trots vet.besök), akut hovbensinflammation med dubbla kotledsinflammationer fram, som sedan blev friskförklarad, försiktigt igångsatt, och nu är halt igen pga ett troligt överben som verkar trycka på senan... En arbetsglad häst som nu inte kan arbeta på mkt länge igen, samtidigt som ingen egentligen trodde att den första igångsättningen skulle gå väl, och nu ska vi göra om det. Jag har funderat på detta sedan mars-april, och jag börjar sakta nå dit.

Jag hoppas att när du väl fattat ett beslut, att tyngden lättar, även om inte sorgen gör det.

 

[pulkaskurk]

Sv: Att avliva hästen med stort H

Usch jag lider med dig! Och jag tror att det är rätt beslut att ta bort din älskade häst.
Jag tror också att det här kommer att vara den allra värsta tiden för dig, från att du bestämt dig till att din fina häst är borta.
Sen brukar det komma en lättnadskänsla, en lättnad att hästen har det bra och inte har ont eller tycker att livet är jobbigt och du inte längre behöver oroa dig för hästen.
Sen kommer du alltid att älska, minnas och sakna din häst.
Vissa dagar jättemycket och andra lite mindre, men han kommer alltid att ha en plats i ditt hjärta.

Skickar Stora Styrkekramar! Du kommer att greja det här!

 

[sassiball]

Sv: Att avliva hästen med stort H

Ush vad jobbigt du verkar ha det.

Men du, du har en möjlighet att låta din häst somna in på ett värdigt sätt, där den vet att den är älskad av dig, lugnt och fint utan smärta.

Jag fick i somras hastigt avliva hästen med stort H, och det avskedet var fullt av smärta, blod och ångest. Det var ett skräckscenario som jag sent ska glömma och jag önskar ingen att behöva genomgå det.

Hästen som jag trott skulle bli gammal med mig insjuknade hastigt i kolik och det fanns inget att göra Flera tumörer i buken

Jag önskar så att min älskade häst fick ett vackert avslut men tyvärr blev det inte så.

 

[BigEnough]

Sv: Att avliva hästen med stort H

Føler med deg, en vond situasjon.
For en uke siden var det slutt for min arbeidskamerat gjennom nesten 11 år. Hun ble bare 13.
Etter et halvt år med hyppige besøk av veterinær, hovslager og equiterapeut, måtte jeg bare innse at hun aldri ville bli frisk.
Jeg angrer ikke på at hun ble avlivet, men det tok tid før avgjørelsen kjentes riktig, før jeg følte meg sikker på at det var riktig.
Satt og leste hesteannonser i helgen, men det kjennes ikke riktig, vil bare ha tilbake "min" hest.

 

[Sar24BB66]

Sv: Att avliva hästen med stort H

Min älskade pojke fick springa vidare till de evigt gröna ängarna för typ 6 veckor sedan. Det kändes helt hemskt, den enda tanken som for runt i mitt huvud var ''jag vill inte'' och det var så svårt att släppa taget, att tänka att han inte skulle finnas där någonsin mera, då han funnits i mitt liv i 14 år. Han var en helt oersättlig häst, världens bästa. Men trots att jag saknar honom så att det gör ont, känner jag mig så otroligt lättad och helt övertygad om att beslutet var rätt. Han har inte ont mera, och behöver aldrig mera ha det. Det skulle ha varit fel att hålla honom kvar för sin egen skull.
Jag hade kämpat igenom mycket med honom (han var en riktig olyckskorp) och han hade alltid återhämtat sig. Den här sommaren var han relativt skadefri, han släppte pälsen snabbare och lättare än tidigare (han blev 24 år) och åt mer än aldrig förr (var alltid lite kinkig och på den magrare sidan, spec. efter den tunga vintern) och vi började rida honom igen. Han var pigg och glad och helvild som vanligt.
Men sedan hände något i hagen, han blev halt på ena fram, och för första gången slocknade hans blick, den lekfulla glimten han alltid hade fanns inte där längre. Han orkade helt enkelt inte mera, inte med en skada till. Det var dags helt enkelt för honom att gå vidare. Vi ville inte behöva vara tvungna att ta bort honom akut p.g.a svår skada eller att han inte orkade stiga upp på morgonen, eller när han var helt deprimerad, så han fick somna in lugnt och stilla hemma på åkern, solen sken och han var fortfarande ändå lycklig. Jag vet att han har det bra nu, och kan le åt de många minnena han gett mig.

Tiden före det ska ske är allra värst, därför lönar det sig att när man väl tagit beslutet, gör det så snabbt som möjligt. Det blir inte bättre att vänta. Min häst fick somna in dagen efter att beslutet tagits, vilket kändes tungt, men jag är så glad att vi gjorde det. Skulle vi ha gjort det en dag senare skulle vädret dessutom har varit ösregn och storm, vilket skulle ha känts hemskt. Hela sitt liv hade han alltid oddsena mot sig, men nu var det som om han fick somna in med den värdighet han om någon förtjänade.

Sorgen är fruktansvärd i början, sedan kommer den i vågor. Jag hade studentskrivningarna genast därpå, så jag stängde ute allt detta för att kunna få någorlunda okej betyg, och kände egentligen ingenting. Jag blev nästan arg på mig själv - varför sörjde jag inte? Sedan, dagen efter att jag skrivit sista skrivningen, brakade det loss. Jag kunde vakna på morgonen och hela dagen var färdigt ''mörk'', jag var bara ledsen och bröt ihop hela tiden. Som tur hade jag min familj, och spec. min syster, som var ett enormt stöd, spec. då min syster gick igenom samma sak som jag, vi båda hade skött vår häst och tagit lika stor del i hans liv. Dessutom hade jag två andra hästar (ena min, andra mammas), vilket jag är oerhört glad över. Min andra häst hjälpte mig när det var som värst, och kunde göra början på en dålig dag bra bara genom att gnägga åt mig då jag kom för att släppa ut henne på morgonen. Det lättade också lite när jag städat ur hans box och vår andra häst ställdes i den boxen.

Jag var grymt nere i flera veckor efter det, men nu känner jag att det har börjat lätta, trots att jag sitter och grinar medan jag skriver detta. Jag såg på lite bilder av honom, och både grät och skrattade när jag mindes alla många lyckliga stunder jag haft med honom. Han var en otrolig häst som jag gjorde allt för, och detta var det bästa jag kunde göra för honom som en sista tjänst. Man saknar dem otroligt, men som tur finns minnena kvar att le över.

Förlåt för långt inlägg och trådkapet, tror jag behövde skriva av mig lite...

I alla fall, jag kan inte säga om du ska ge upp eller inte, det avgör du bäst själv. Jag vet vad du går igenom, och det är otroligt tungt, men det blir bättre igen. Låt det ta tid. Många styrkekramar!!

 

[Pilo]

Sv: Att avliva hästen med stort H

Mitt hjärtas fröjd och glädje fick somna in igår. Tror jag skriver för att det nu även är terapi för mig.

Men jag känner igen mig i dina tankar, även om hans resa var en annan. Efter min examen för snart två år sen skulle jag sätta igång honom fick han en lättare blödning på yttre böjsenan på h.fram. Medicinering,vila och promenader följde, sen gick den upp igen och då överbelastade han och fick en på h.fram. Medicinering, vila och promenader i ytterligare ca 8 månader. (och det var svårt för han älskar att arbeta och förstod inte alls varför vi helt plötsligt bara skulle gå på promenader och varför han inte kunde få galoppera när vi började ta försiktiga ridturer) Sen började han att hosta under våren och fick ventipulmin, men sen fick han gå på bete dygnet runt under sommaren och hostan försvann. Så den här sommaren tog vi försiktiga skrittpromenader och hade många fina sommarritter och vågade trava lite. Jag började få drömmar om att det här kunde gå vägen, fast min goa kallblodstravare som alltid varit en "taktmeister" och full av energi när vi var ute mer "förlikade sig" när vi skrittade så tänkte jag mer att han kanske vant sig nu vid att vi inte ska skutta/hoppa/springa hela tiden. Fast långt inom mig började det gnaga att benen och kroppen inte var densamma längre.

Sen en dag när jag fick besked om att vi fått en stallplats närmare min lägenhet var jag överlycklig. Dagen efter hör jag att han får han fnatt i hagen och när jag kommer dit är han jättehalt och svullen på h.fram. Veterinär kommer och han står på metacam 14 dagar. Efter den veckan då det ser fint ut så busar han till i hagen och dagen efter är han svullen och halt igen. Metacam igen och ultraljud. Två traumatiska skador på djupa böjsenan. Veterinären sa att hon kunde dömma ut honom på plats, men jag orkade inte ta in allt just då. Han kunde efter 12 månaders konvalecens ha en framtid som sällskapshäst, om läkningsprocessen gick bra.

Det var mycket velande fram och tillbaka, jag tänkte att han kan ju bli bra och gå i hagen osv, innan jag tog mitt beslut att han får somna in. För att han var alltid så full av liv, energi och antingen vägrade han gå på promenad eller så stod han på två eller ett ben pga tristess. Det hade inte varit värdigt för den som gett mig så mycket och jag älskar så högt.
Och när jag gjorde det satte jag datumet för långt fram inser jag nu, men det var för att jag ville ha alla papper från länsstyrelsen osv klara. Så tiden fram till igår var fylld av blandade känslor, vi fick många gosiga stunder och många vackra minnen. Men samtidigt så var det en utdragen känslomässig plåga. Gör jag rätt? Kämpar jag inte tillräckligt för min älskade? En vän sa en gång att när hjärtat och förnuftets vägar gå isär faller de tyngsta tårarna, en annan vän lade till att de också gå ihop... för det är med hjärtat och förnuftet som man fattar de besluten. Just för att man älskar de så mycket.

Och lika mycket som man älskar, lika mycket sörjer man.


Jag fryser konstant och känner mig i chock och kan inte förstå vad som har hänt. Jag känner en sorg som gör så fysiskt ont att jag inte förstår att jag kan vara hel när jag ser mig i spegeln. Jag känner mig i 1000 bitar.
Samtidigt är det även en lättnad när jag vet att han inte längre har ont.
Men han fattas mig oerhört!

Nu har jag skrivit av mig... jag måste också säga att det är tragiskt, men samtidigt en tröst att läsa om er andras historier och vad jag har att vänta. Just nu känner jag igen mig i att just nu känns det långt borta att tänka på en ny häst.

Tack för mig.