Hej! Jag är en 21-årig tjej som är enormt enormt ridsugen igen, men vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga som återfallsryttare.
Såhär ligger det till: Jag red som liten när jag var va 8-12 år på ridskola, och sedan under två år mellan ca 16-18-årsåldern dels på ridskola och dels som medryttare med ägaren som min tränare. Jag slutade rida på grund av att jag kände mig uppgiven efter ett antal incidenter och skador som krossade mitt självförtroende, samt att jag var trött på att alla jag stött på (både inom och utanför ridskolan) hade extremt konstig syn på hästar och en mycket dålig hästhållning.
Ett av de största dilemman jag har är att jag i princip endast kan se två val: ridskola eller medryttarhäst, men inget av alternativen verkar riktigt passa mig. På ridskola har min upplevelse varit att det som vuxen inte riktigt finns olika nivåer. Jag känner att jag har hyfsad koll på skritt, trav och galopp och kan hoppa lite lägre hinder, vilket har gjort att ridskolan automatiskt placerat mig i de mest avancerade grupperna med andra vuxna ryttare som nästan alla haft egna hästar eller hade ridit hela livet. Jag upplevde att jag inte riktigt platsade, och jag kände en stor skam över hur lite jag kunde och att jag exempelvis inte kunde hitta "form" hos hästen, absolut inte klarade av öppna, sluta, byten, skänkelvikningar och så vidare. På hoppträningarna verkade lägre hinder inte vara något alternativ heller, det var 110-120 cm som gällde, punkt. Jag känner däremot inte riktigt att en nybörjargrupp passar heller eftersom jag ändå kan rida i alla gångarter och har en grundkunskap. Jag upplevde samma sak på alla ridskolor jag provade. En till anledning till att jag haft svårt för ridskolor är att "vuxengrupper" endast använt storhästar. Jag är endast 150 cm lång och känner mig mest trygg på ponny, men det verkar inte vara ett alternativ alls på de flesta ställen där det endast funnits hästar på 170+ till hands. Jag känner inte att jag riktigt får en bra chans att utveckla min grundridning och rutin på ridskola, men att vara medryttare känns som ett för stort kliv att ta. Jag hatar känslan av att folk dömer mig eller att jag "förstör" någon annans häst på grund av min fruktansvärda ridning, och jag vågar inte ta ett så stort ansvar för någon annans häst. Jag skulle absolut behöva en tränare för att det skulle gå rätt till, men som "fattig student" känns det omöjligt att ta dit en tränare vid varje pass om jag vore medryttare (vilket jag absolut skulle behöva, isåfall).
Ett annat dilemma som jag nämnde lite tidigare är att jag har värderingar som jag känner att många motstrider inom ridsporten, men som orutinerad 21-åring har jag inte direkt något att säga till om. Jag vill lära mig att rida på ett sätt som skapar tillit mellan häst och ryttare och inte gör tvärtom och totalt krossar det. När jag var ca 16-18 ville många att jag skulle använda skarpa bett och sporrar och tjatade konstant om att jag behövde "visa vem som bestämmer" (givetvis ska man vara en trygg ledare, men det åstadkommer man inte direkt genom att sitta och banka en häst i sidorna för att visa "dominans" vilket många jag stötte på verkade tro). Jag är inte bekväm med att slå hästar eller använda skarpa "hjälpmedel" på fel sätt, men att hitta vettiga personer med god hästhållning som kan hjälpa mig skapa en god ridvana har varit helt omöjligt.
Har någon annan varit i en liknande situation? Hur kan man egentligen gå tillväga för att börja om på "nytt" inom sporten? Jag känner mig vilsen och vet inte riktigt hur eller vart jag ska ta första steget, och om jag ska försöka satsa på ridskola eller en medryttarhäst (eller om det finns andra alternativ?).
Såhär ligger det till: Jag red som liten när jag var va 8-12 år på ridskola, och sedan under två år mellan ca 16-18-årsåldern dels på ridskola och dels som medryttare med ägaren som min tränare. Jag slutade rida på grund av att jag kände mig uppgiven efter ett antal incidenter och skador som krossade mitt självförtroende, samt att jag var trött på att alla jag stött på (både inom och utanför ridskolan) hade extremt konstig syn på hästar och en mycket dålig hästhållning.
Ett av de största dilemman jag har är att jag i princip endast kan se två val: ridskola eller medryttarhäst, men inget av alternativen verkar riktigt passa mig. På ridskola har min upplevelse varit att det som vuxen inte riktigt finns olika nivåer. Jag känner att jag har hyfsad koll på skritt, trav och galopp och kan hoppa lite lägre hinder, vilket har gjort att ridskolan automatiskt placerat mig i de mest avancerade grupperna med andra vuxna ryttare som nästan alla haft egna hästar eller hade ridit hela livet. Jag upplevde att jag inte riktigt platsade, och jag kände en stor skam över hur lite jag kunde och att jag exempelvis inte kunde hitta "form" hos hästen, absolut inte klarade av öppna, sluta, byten, skänkelvikningar och så vidare. På hoppträningarna verkade lägre hinder inte vara något alternativ heller, det var 110-120 cm som gällde, punkt. Jag känner däremot inte riktigt att en nybörjargrupp passar heller eftersom jag ändå kan rida i alla gångarter och har en grundkunskap. Jag upplevde samma sak på alla ridskolor jag provade. En till anledning till att jag haft svårt för ridskolor är att "vuxengrupper" endast använt storhästar. Jag är endast 150 cm lång och känner mig mest trygg på ponny, men det verkar inte vara ett alternativ alls på de flesta ställen där det endast funnits hästar på 170+ till hands. Jag känner inte att jag riktigt får en bra chans att utveckla min grundridning och rutin på ridskola, men att vara medryttare känns som ett för stort kliv att ta. Jag hatar känslan av att folk dömer mig eller att jag "förstör" någon annans häst på grund av min fruktansvärda ridning, och jag vågar inte ta ett så stort ansvar för någon annans häst. Jag skulle absolut behöva en tränare för att det skulle gå rätt till, men som "fattig student" känns det omöjligt att ta dit en tränare vid varje pass om jag vore medryttare (vilket jag absolut skulle behöva, isåfall).
Ett annat dilemma som jag nämnde lite tidigare är att jag har värderingar som jag känner att många motstrider inom ridsporten, men som orutinerad 21-åring har jag inte direkt något att säga till om. Jag vill lära mig att rida på ett sätt som skapar tillit mellan häst och ryttare och inte gör tvärtom och totalt krossar det. När jag var ca 16-18 ville många att jag skulle använda skarpa bett och sporrar och tjatade konstant om att jag behövde "visa vem som bestämmer" (givetvis ska man vara en trygg ledare, men det åstadkommer man inte direkt genom att sitta och banka en häst i sidorna för att visa "dominans" vilket många jag stötte på verkade tro). Jag är inte bekväm med att slå hästar eller använda skarpa "hjälpmedel" på fel sätt, men att hitta vettiga personer med god hästhållning som kan hjälpa mig skapa en god ridvana har varit helt omöjligt.
Har någon annan varit i en liknande situation? Hur kan man egentligen gå tillväga för att börja om på "nytt" inom sporten? Jag känner mig vilsen och vet inte riktigt hur eller vart jag ska ta första steget, och om jag ska försöka satsa på ridskola eller en medryttarhäst (eller om det finns andra alternativ?).
