Alexandra_W
Trådstartare
Kort resume:
Viktor började när han var ca 8 månader att dricka som en kamel och kissa sjöar. Urinen kraftigt utspädd, kunde ske olyckor inne, ofta mitt framför näsan på mig, det började bara forsa. Aldrig olyckor nattetid. Mätte vatnnet och drack 4.5 liter på ett dygn, vägde då ca 29 kilo. I samråd med veterinär vattenrestriktion på 1.8 liter/dygn. Urinen gul, fin och inga olyckor.
Urinprov - spontankastat - visade rikligt med leukocyter (på sticka) i urinen, men inget övrigt. Densiteten väldigt låg. Blodprov u.a. förutom aningens högt på blodglukos (ref värde 4.X - 7.0 mmol/l) - 7,2 mmol/l. Kan berott på upphetsning/stress. Prostata kändes via rektalisering normal och oöm.
Sattes på antibiotika (Vetrimoxin) i 14 dagar. Uppföljande kontroll efter 5 dagar på antibiotika visade inge leukocyter i urinen, och densiteten var normal. Hunden drack normalt och inga olyckor inne.
Efter antibiotikakuren fortsatt normal. Fick dock en ny antibiotikakur (Clindabuc) i 10 dagar pga bitskador när han var 9 månader gammal. Kastrerades i samma veva.
Nu har han börjat dricka en massa igen, dock kan vissa dagar vara normala. När han dricker för mycket blir urinen vattenklar, och det kan bli inneolyckor på samma sätt som tidigare. Kan koncentrera sin urin även nu. Den har dock vid minst 2 tillfällen luktat rent APA (kanske hela tiden, brukar inte vara där och sniffa, men märkt det när jag tog ett urinprov, och när jag skulle moppa upp en olycka en gång).
Känner att vafan, det här är inte riktigt bra, och bokar tid hos 'stora djursjukhuset' för att få deras kompetent och de har mer lab etc. Blir tyvärr mycket besviken och ganska häpen över bemötandet. Veterinären tycks på hela taget ganska ointresserad. Tycker 'jaha, ja vi får ta ett urinprov då'. Inte en fråga om hur mycket 'dricker massa vatten' är, tycks inte bry sig om att det är ett problem som sas återkommit, och tar heller inget blodprov. Däremot tas ett spontantkastat urinprov, utan tvätt eller rakning eller något, och skickas på analys och odling. Känns aningen bortkastat att odla på ett spontankastat prov, men var inte riktigt i form att orka bråka.
Jag hade ju velat se ett UL av urinblåsa och njurar och sånt, och att ett sterilt prov tagits från urinblåsan och att även blodprov tagit, men.. Veterinären tyckte 'jag ringer sen när svaret kommit, och ringer in ett recept om det visar att han behöver antibiotika'..
Jag skulle få provsvaret idag, fast veterinären är sjuk. Lyckades tjata mig till att någon annan vet kollade på det, dock fick jag bara svaret att 'de inte fått alla provsvar'. Det växer 'något' i provet (nähä, så.. förvånande) och de väntar på att få veta vad det är. Fick inte veta om övrigt visat något.
Men känns som att dels vad det än växer i det där provet, så säger det ju oss ingenting om VAR det kommer ifrån, iom att urinen som samlats upp ju passerat hela vägen från urinblåsan och ner till urinrörsmynningen, och för den delen 'filtrerats' genom kisstofsen.. Dessutom inget svar på VARFÖR en hanhund drabbas av upprepade problem med kisseriet. Det är ju inte riktigt så att det är vanligt med äkta UVI på hanhundar, det var därför jag ville ha det mer nogrannt utrett den här gången..
Suck, vad göra, och vad kan det bero på? Han är i övrigt pigg som en spigg, har ingen feber, äter bra (fast han är död om han inte äter) och ligger still i vikt. Dock har han med stor sannolikhet en foderallergi, som är under utredning, om det nu kan spela in. Och har, om det på något vis har med saken att göra, fått totalt dille på att äta saker. Papper, plast, foppatofflor, påslakan - you name it, he has eaten it. Detta beteendet är ganska nytt, och kan lika gärna bero på ungdomligt oförstånd/slyngleri, men nämner dte ändå.
Känns som det här är det sista jag har lust att bråka om just nu, men samtidigt så antibiotika igen, såklart om det behövs, men det ger ju inga svar VARFÖR?
Viktor började när han var ca 8 månader att dricka som en kamel och kissa sjöar. Urinen kraftigt utspädd, kunde ske olyckor inne, ofta mitt framför näsan på mig, det började bara forsa. Aldrig olyckor nattetid. Mätte vatnnet och drack 4.5 liter på ett dygn, vägde då ca 29 kilo. I samråd med veterinär vattenrestriktion på 1.8 liter/dygn. Urinen gul, fin och inga olyckor.
Urinprov - spontankastat - visade rikligt med leukocyter (på sticka) i urinen, men inget övrigt. Densiteten väldigt låg. Blodprov u.a. förutom aningens högt på blodglukos (ref värde 4.X - 7.0 mmol/l) - 7,2 mmol/l. Kan berott på upphetsning/stress. Prostata kändes via rektalisering normal och oöm.
Sattes på antibiotika (Vetrimoxin) i 14 dagar. Uppföljande kontroll efter 5 dagar på antibiotika visade inge leukocyter i urinen, och densiteten var normal. Hunden drack normalt och inga olyckor inne.
Efter antibiotikakuren fortsatt normal. Fick dock en ny antibiotikakur (Clindabuc) i 10 dagar pga bitskador när han var 9 månader gammal. Kastrerades i samma veva.
Nu har han börjat dricka en massa igen, dock kan vissa dagar vara normala. När han dricker för mycket blir urinen vattenklar, och det kan bli inneolyckor på samma sätt som tidigare. Kan koncentrera sin urin även nu. Den har dock vid minst 2 tillfällen luktat rent APA (kanske hela tiden, brukar inte vara där och sniffa, men märkt det när jag tog ett urinprov, och när jag skulle moppa upp en olycka en gång).
Känner att vafan, det här är inte riktigt bra, och bokar tid hos 'stora djursjukhuset' för att få deras kompetent och de har mer lab etc. Blir tyvärr mycket besviken och ganska häpen över bemötandet. Veterinären tycks på hela taget ganska ointresserad. Tycker 'jaha, ja vi får ta ett urinprov då'. Inte en fråga om hur mycket 'dricker massa vatten' är, tycks inte bry sig om att det är ett problem som sas återkommit, och tar heller inget blodprov. Däremot tas ett spontantkastat urinprov, utan tvätt eller rakning eller något, och skickas på analys och odling. Känns aningen bortkastat att odla på ett spontankastat prov, men var inte riktigt i form att orka bråka.
Jag hade ju velat se ett UL av urinblåsa och njurar och sånt, och att ett sterilt prov tagits från urinblåsan och att även blodprov tagit, men.. Veterinären tyckte 'jag ringer sen när svaret kommit, och ringer in ett recept om det visar att han behöver antibiotika'..
Jag skulle få provsvaret idag, fast veterinären är sjuk. Lyckades tjata mig till att någon annan vet kollade på det, dock fick jag bara svaret att 'de inte fått alla provsvar'. Det växer 'något' i provet (nähä, så.. förvånande) och de väntar på att få veta vad det är. Fick inte veta om övrigt visat något.
Men känns som att dels vad det än växer i det där provet, så säger det ju oss ingenting om VAR det kommer ifrån, iom att urinen som samlats upp ju passerat hela vägen från urinblåsan och ner till urinrörsmynningen, och för den delen 'filtrerats' genom kisstofsen.. Dessutom inget svar på VARFÖR en hanhund drabbas av upprepade problem med kisseriet. Det är ju inte riktigt så att det är vanligt med äkta UVI på hanhundar, det var därför jag ville ha det mer nogrannt utrett den här gången..
Suck, vad göra, och vad kan det bero på? Han är i övrigt pigg som en spigg, har ingen feber, äter bra (fast han är död om han inte äter) och ligger still i vikt. Dock har han med stor sannolikhet en foderallergi, som är under utredning, om det nu kan spela in. Och har, om det på något vis har med saken att göra, fått totalt dille på att äta saker. Papper, plast, foppatofflor, påslakan - you name it, he has eaten it. Detta beteendet är ganska nytt, och kan lika gärna bero på ungdomligt oförstånd/slyngleri, men nämner dte ändå.
Känns som det här är det sista jag har lust att bråka om just nu, men samtidigt så antibiotika igen, såklart om det behövs, men det ger ju inga svar VARFÖR?