Återfallsryttare

[hjärter_dam]

Finns det fler återfallsryttare här som efter paus önskar ta upp/har tagit upp ridningen igen på "äldre dar"?


Jag red mycket tills jag fyllde 25 år ungefär, därefter har jag knappt ridit alls och helt ärligt inte saknat det så mycket. Dock hållt igång det generella hästintresset genom att läsa en hel del här på Buke, se på ridsport på tv och gå på Gothenburg Horse show nån gång då och då. För ett år sen började mina barn rida på ridskola och ganska omgående väcktes suget efter att själv rida. Barnens ridskola har dock bara ponnys så jag behöver hitta en annan ridskola. Har gjort lite research och hittat en ridskola som verkar jättebra och där men bara rider dressyr på dom ordinarie lektionerna, jag är nämligen inte intresserad av att hoppa. Kommer att prova på några gånger först innan jag signar upp för en fast plats, förhoppningsvis kan jag testa första gången den 8/2.

I samband med flytt för 5 år sen rensade jag ut och sålde alla mina gamla ridkläder och min hjälm är nog 15 år gammal och behöver bytas ut så behöver ekipera mig lite innan det är dags.

Känner mig så sugen och även barnen tycker det ska bli spännande att mamma ska rida Har en liten gnagande oro att jag ska ha blivit feg och osäker på gamla dar, eller helt glömt allt jag någonsin lärt mig, men senaste gången jag red (turridning på islandshäst för ett par år sen) kändes det som om jag inte haft något uppehåll alls när jag väl kom upp i sadeln. Jag är dessutom bättre tränad idag än någonsin tidigare i mitt liv så det bör inverka positivt på kroppskontroll och styrka.

 

[Lingon]

Jag började rida för 7-8 år sen efter ett nästan 20 år långt uppehåll. Samma som du, min dotter började rida och jag blev sugen på att börja igen. Jag bokade en privatlektion med hennes ridlärare. Att sitta upp på en häst igen kändes som att komma hem. Underbart! Jag tyckte inte att jag glömt så mycket. Förutom var bokstäverna sitter på en ridbana och sånt. Det rent tekniska hade jag glömt med sa ridläraren att jag skulle göra en skänkelvikning så visste kroppen hur man gjorde bara jag inte tänkte för mycket på det. Det var underbart att börja rida igen! Men var beredd på träningsvärk deluxe i början!

 

[hjärter_dam]

Jag började rida för 7-8 år sen efter ett nästan 20 år långt uppehåll. Samma som du, min dotter började rida och jag blev sugen på att börja igen. Jag bokade en privatlektion med hennes ridlärare. Att sitta upp på en häst igen kändes som att komma hem. Underbart! Jag tyckte inte att jag glömt så mycket. Förutom var bokstäverna sitter på en ridbana och sånt. Det rent tekniska hade jag glömt med sa ridläraren att jag skulle göra en skänkelvikning så visste kroppen hur man gjorde bara jag inte tänkte för mycket på det. Det var underbart att börja rida igen! Men var beredd på träningsvärk deluxe i början!

Träningsvärken räknar jag kallt med Jag hoppas som du skriver att mycket finns kvar i muskelminnet.

Har du hållt igång ridningen kontinuerligt sedan du återstartade? Fortsatt rida privatlektion eller rider du i grupp?

 

[Lingon]

Träningsvärken räknar jag kallt med Jag hoppas som du skriver att mycket finns kvar i muskelminnet.

Har du hållt igång ridningen kontinuerligt sedan du återstartade? Fortsatt rida privatlektion eller rider du i grupp?

Jag pratade med ridläraren när jag red den där första privatlektionen och det fanns en plats till mig i en lämplig grupp så jag började rida i grupp veckan efter. Sen efter två terminer så började jag som medryttare på en häst en bit från stan (inte på ridskolan). En termin red jag både på ridskolan och medryttarhästen men sen slutade jag på ridskolan då jag var så otroligt nöjd med medryttarhästen som jag fick rida hur mycket jag ville och sen har jag fortsatt som medryttare sen dess. Den medryttarhästen jag rider nu har jag ridit i över 4 år. Det är min tredje medryttarhäst sen jag började rida som vuxen. Jag kommer fortsätta rida så länge jag kan rida den här hästen och sen får jag se hur jag gör. Det blir svårt att hitta en häst som jag trivs så bra med som jag gör med nuvarande. Hon är helt underbar!

 

[iNHALE]

"Äldre dar" är väl lite att ta i men jag har kommit tillbaka till hästar och ridning efter 10 år utan.

Det började med att jag stod på randen till psykiskt sammanbrott och sökte hjälp för det. Fick terapi och medicin som gav mig livsgnistan tillbaka vilket i sin tur gjorde att jag fick drivet som krävdes för att börja om med hästar igen. Jag försökte börja försiktigt med att rida på ridskola och känna efter men kände snabbt att det inte var något för mig (denna gången heller) så jag kastade mig rakt ut i den djupa delen och köpte en egen häst istället (har haft egen häst under många många år tidigare).

Man är ju givetvis ringrostig i början men det är lite som att cykla, det vinglar lite i början men väcker man bara muskelminnet till liv hittar man tillbaka snabbt. Jag har alltid varit lite mesig i sadeln men numera känner jag mig tvärt om modigare än jag gjorde innan uppehållet vilket troligen mest bottnar i att jag utvecklats som människa och lärt mig att hantera mins känslor på ett annat sätt.

 

[MiniLi]

Inte så mkt på ”äldre dagar”, men jag hade totalt uppehåll från hästarna i ungefär 6 år. Sålde hästen när jag var 23 och började på ridskola igen när jag var 29 år.
Hade samma upplevelse som @Lingon , det var verkligen som att komma hem igen. Underbart!

Red två terminer på ridskola, var sen medryttare och köpte senare häst igen.

 

[clusia]

På "äldre dar" är väl relativt men jag slutade rida i 25års åldern efter ha ridit sedan jag var barn. Jag hade haft egna och jobbat med hästar under många år så det var verkligen ett tvärt avhopp för min del. Började rida på ridskola igen som 32åring. Tror alla i min grupp är vuxna som kommit tillbaka efter uppehåll. Längtar tills jag har möjlighet att ha egen häst igen men det är några år fram i tiden.

Jag hade samma upplevelse som flera andra. Det var som att komma hem igen.

 

[Krummi]

Jag tog en paus på 10 år. Började rida när jag var 6 eller 7 år och tillbringade all ledig tid i stallet. Hade aldrig några andra riktiga intressen. Gick utbildning inom häst och jobbade med träning av unghästar några år. När andra barnet var på väg när jag var 30 år sålde jag de hästar jag hade då och de kommande 10 åren red jag högst 5 gånger. När dottern var 10 år började hon rida och hon älskar det lika mycket som jag gjorde som barn. Jag red med henne på ridskolan några gånger och insåg då hur mycket jag saknat hästarna. Inte bara ridningen utan allt runt omkring också.
Så det blev att jag köpte en häst som passar oss båda. Jag har ingen längtan efter att tävla eller rida "svåra" hästar längre. En trevlig söndagsridtur med dottern, en lugn tur i skritt efter jobbet, lite tömkörning eller en promenad och lite pyssel med hästen är det som ger mig mest nu. Känner atf jag inte har samma mod numera. Är inte direkt rädd, men sätter mig inte på vilken häst som helst som när jag var 20. Är lite stelare och behöver nästan mer uppvärmning än hästen. Kan inte hoppa upp barbacka från marken, vilket dottern kan utan problem. Hon och hennes kompisar har fått många glada skratt när jag försökt. Tror faktiskt hästen skrattade också.

 

[Görel]

Jag började som femåring och slutade som 18-åring. Jag har alltid älskat att vara omkring hästar men aldrig haft stora ambitioner inom ridning. Sen gick 14 år när jag reste och pluggade och utvecklade andra intressen. När jag var 32 och färdigutbildad började jag igen. Valde en ridskola där jag trivdes, och efter några år köpte jag älsklingshästen därifrån. Det var 20 år sedan och jag har nu kvar hennes yngsta dotter.

Det jag minns tydligast, förutom träningsvärken, var sånt som positionen på överlivet och hur hårt man egentligen ska borsta, men det släppte snabbt.

 

[Mabuse]

Finns det fler återfallsryttare här som efter paus önskar ta upp/har tagit upp ridningen igen på "äldre dar"?


Jag red mycket tills jag fyllde 25 år ungefär, därefter har jag knappt ridit alls och helt ärligt inte saknat det så mycket. Dock hållt igång det generella hästintresset genom att läsa en hel del här på Buke, se på ridsport på tv och gå på Gothenburg Horse show nån gång då och då. För ett år sen började mina barn rida på ridskola och ganska omgående väcktes suget efter att själv rida. Barnens ridskola har dock bara ponnys så jag behöver hitta en annan ridskola. Har gjort lite research och hittat en ridskola som verkar jättebra och där men bara rider dressyr på dom ordinarie lektionerna, jag är nämligen inte intresserad av att hoppa. Kommer att prova på några gånger först innan jag signar upp för en fast plats, förhoppningsvis kan jag testa första gången den 8/2.

I samband med flytt för 5 år sen rensade jag ut och sålde alla mina gamla ridkläder och min hjälm är nog 15 år gammal och behöver bytas ut så behöver ekipera mig lite innan det är dags.

Känner mig så sugen och även barnen tycker det ska bli spännande att mamma ska rida Har en liten gnagande oro att jag ska ha blivit feg och osäker på gamla dar, eller helt glömt allt jag någonsin lärt mig, men senaste gången jag red (turridning på islandshäst för ett par år sen) kändes det som om jag inte haft något uppehåll alls när jag väl kom upp i sadeln. Jag är dessutom bättre tränad idag än någonsin tidigare i mitt liv så det bör inverka positivt på kroppskontroll och styrka.

”På äldre dar” låter som att du är pensionär, men om hjälmen är 15 år gammal och du slutade rida när du var 25, så kan du inte vara mycket äldre än 40. Det är ju ingen ålder, och definitivt alldeles för ung för att ha hunnit bli gammal och feg! Det får man spara tills man är 70 och benskör.

Tänk på att världeliten i ridsport brukar vara 40-45 - jag skulle nog inte oroa mig så mycket över att ha blivit gammal.

 

[Malibu_Stacy]

Jag hade ett uppehåll på 12 år. Först pga flytt utomlands för studier och sedan pga både tidsbrist och ekonomi. När jag äntligen kände att jag hade råd så var det helt jäkla underbart att få vara nära, umgås och rida på hästar igen. Började på ridskola och har fortsatt med det, en gång i veckan i två år nu. Efter en termin så kände jag mig som när jag slutade så jag tycker ändå att saker och ting kom tillbaka väldigt fort. Både vad gäller dressyr och hoppning.

 

[hjärter_dam]

”På äldre dar” låter som att du är pensionär, men om hjälmen är 15 år gammal och du slutade rida när du var 25, så kan du inte vara mycket äldre än 40. Det är ju ingen ålder, och definitivt alldeles för ung för att ha hunnit bli gammal och feg! Det får man spara tills man är 70 och benskör.

Tänk på att världeliten i ridsport brukar vara 40-45 - jag skulle nog inte oroa mig så mycket över att ha blivit gammal.

Haha, jag är faktiskt bara 35 Men känner mig btydligt äldre nu än när jag höll på med hästar och ridning tidigare, har hunnit få barn och utvecklat en viss självbevarelsedrift...

 

[Mabuse]

Haha, jag är faktiskt bara 35 Men känner mig btydligt äldre nu än när jag höll på med hästar och ridning tidigare, har hunnit få barn och utvecklat en viss självbevarelsedrift...

Om du tycker du är gammal och äldre redan nu, var ska det sluta? Rullstol vid 50?

I vilket fall, 35 är ju ingen ålder alls i ridsammanhang. Mod är ju däremot lite färskvara, så har du inte tränat modet på länge så har du kanske tappat lite där. Men det kommer tillbaka när man börjar träna det igen.

 

[yennork]

Jag började på ridskola som 10-åring, sen rullade det på. Ridskolor, medryttare, egen häst, medryttare och islandshästridskola där jag blev medryttare.

Sen vägrade mina överkänsliga luftrör stallmiljön. Hästdamm, sågspån, hö&halm - you name it. Eftersom det inte är allergiskt är det svårt att behandla.

Jag tog en paus. En dyster paus först, men sen började jag med rallylydnad och det blev mer och mer hund. Numera är jag mycket aktiv på min brukshundklubb.

Men i somras gav jag mig själv en turridning på islandshäst i 65-årspresent. Det blev fler turer - just nu är det vinteruppehåll men till våren ska jag dit igen. Där finns lektioner också - jag är sugen, men jag håller rallykurser på klubben också, så det krockar.

Egen häst blir det inte, men jag kanske blir erbjuden en medryttarhäst igen, man vet inte.

 

[DarkInNight]

Har haft ett ofrivilligt riduppehåll i 6-7 pga skada.
Började rida på ridskola för ett år sedan för att lära mig rida på mina nya premisser och hoppas kunna börja rida min häst snart

 

[MiniLi]

Haha, jag är faktiskt bara 35 Men känner mig btydligt äldre nu än när jag höll på med hästar och ridning tidigare, har hunnit få barn och utvecklat en viss självbevarelsedrift...

Det jag märker efter mitt uppehåll är dels att jag inte har samma balans längre om hästarna bockar eller liknande. Åker av MYCKET lättare än innan mitt uppehåll, även nu när jag ändå ridit aktivt i flera år igen. Jag tycker också att jag har slagit mig mer vid avramlingar, inte brutit några ben eller så men känns som att kroppen är stelare och att jag tappat bort falltekniken. Det leder in på att jag då också är mer försiktig. Ålder, klokhet och medvetenhet om att jag lättare åker av gör att jag är mer noga med vilka situationer jag utsätter mig för.

Men inget av detta ställer till med problem egentligen. Jag är också 35

 

[Fabian In Memoria]

Jag började rida på ridskola någon gång i 6-7 årsåldern och fortsatte med det tills jag var 19-20 (nåja, något års uppehåll i 15-16 årsåldern blev det pga andra intressen). Bara vanliga ridlektioner, var aldrig skötare eller med i någon tävlingsgrupp eller så. Köpte en egen fjordhäst som jag tyvärr bara hade råd att ha kvar i två år. Red lite sporadiskt på en ridtravare efter det tills jag bildade familj och skaffade flera barn på kort tid. Försökte börja rida på ridskola någon gång mellan barnen men det rann snabbt ut i sanden. Började i en vuxengrupp när de två äldsta barnen gick över från shetlandsponnyridning till den "riktiga" ridskolan och höll i det i ca två år. Sedan följde ett 17 år långt uppehåll då jag inte red något alls innan jag började på ridskola igen som 50-åring. Jag läste på massor innan så att jag inte skulle vara helt frågande på lektionen, men jag tycker att det mesta satt kvar, teoretiskt. Det var svårare att få kroppen att utföra det som jag ville och svårare med känsla och timing och få till det. Men balans och kroppsuppfattning fanns ju där, saknade en del muskler bara. Hade också träningsvärk från helvetet efter första lektionen men det tog sig ganska snabbt. Red två terminer och sedan skaffade jag en egen häst, vilket inte gick så bra så jag fortsatte med lektioner på ridskolehästarna ett tag till. Sålde första hästen och köpte en annan och det gick inte heller så bra, utan efter bara några veckors ridning blev han rädd och stegrade och gick omkull med mig under. Klarade mig utan skador, men bestämde mig för att aldrig rida mer och hästen skickades till beridare för att sedan säljas. Det tog 6 veckor, sedan var jag tillbaka i sadeln, men på ridskolehästarna igen. Har för övrigt alltid varigt lite harig och rädd för att ramla av och lite hopprädd och hopprädslan blev värre efter omkullridningen (trots att det inte var i samband med hoppning).

Men hästen blev efter en del velande om att sälja eller inte sälja kvar. Vi har kommit en bit på vägen nu när jag haft honom i ett år. Fast egentligen stod han ju hos beridare/försäljare från februari till augusti, så jag har ridit honom nu i snart 6 månader.

 

[prinsessfeminist]

Klart att man återkommer!

Jag hade uppehåll i ungefär 15 år, men jag var medryttare i några omgångar under tiden.

Jag red hela livet och hade häst fram till jag var 30, men fick tyvärr sälja pga studier och småbarn.

Till skillnad från flera av er, så hade jag ingen självbevarelsedrift utan satt upp och red som innan.

Det resulterade i ett par avramlingar och stukade fötter. Inget kul alls. Min ömma mor, som är till åren, men som faktiskt är utbildad på Strömsholm, sade till mig att jag kunde väl tänka efter före? Var jag inte lite mognare nu?

Nu är jag lite försiktigare och vill inte ha luftturer i onödan.

Men jag har trots det föresatser att rida in min unghäst själv... så, oförbätterlig, är jag nog.

 

[hjärter_dam]

Igår red jag min första lektion och oj vad kul det var! Och så mycket känsla som ändå fanns kvar i kroppen.

Fick rida ett fint irländskt sto som inte var så stor i kroppen (ca 160cm) men som var mycket mer häst att rida. Känslig mun och vissa åsikter om mitt skänkelläge men efter lite uppvärmning började jag hitta knapparna och vi trivdes bättre och bättre med varandra. Jobbade med skänkelvikning i skritt och trav från medellinjen och ut till långsida, hade vissa problem med att ha henne framme för skänkeln och inte förböja halsen eller komma alltför långt före med framdelen men sista gångerna i trav flöt det riktigt bra.

Känner inte av någon direkt träningsvärk idag (mer än den jag hade sen innan efter ett gympass i tisdags) och jag inbillar mig att jag hade stor fördel av att vara stark i kroppen (numera gymmar jag ca 3 ggr/v, när jag senaste red regelbundet tränade jag i princip aldrig utöver ridningen). Känner en ömhet runt sittbenen på samma sätt som man gör om man cyklar långt utan att vara van men som sagt ingen direkt träningsvärk.

Ridskolan, ridläraren, alla hästarna och gruppen kändes toppen så nu är jag anmäld till resten av terminen med start om två veckor.

Känner mig helt hög på hela ridupplevelsen och vill bara rida mer nu

 

[Fabian In Memoria]

Lektion i Dressyrgruppen i går. MEN vi hade markarbete… till min stora förskräckelse. Häst stissig redan från början och eftersom det var Dressyrgrupp var han iklädd dressyrsadeln och ingen marginal och inga benskydd. Hade noll broms redan från början i uppvärmningen och han kändes ovanligt svår i höger tygel med. Tog några galopper med avsaktning till skritt, men lång stoppsträcka. Så själva övningarna då. Vi skulle börja i trav, rida över tre bommar i solfjäderformig på kortsidan, direkt fatta galopp efter och så ned i trav igen, vända över och ta en bom på medellinjen i trav. Om vi inte hann ned i trav innan fick vi lägga en volt. Första varvet hade jag en fin trav i bra takt och tempo och hästen ganska lyhörd ändå, solfjädern gick bra, fick till en fin galoppfattning men något sent, så det blev en volt för att hinna komma ned till trav vilket han inte ville alls, så det blev någon mix av trav och galopp på stället, men kom ändå över bommen i trav och höll traven till nästa varv, som gick bra ändå fram tills galoppen skulle avbrytas. Ny volt och nu fastnade jag där och kom liksom inte ut för de andra kom så tätt och jag kunde ju inte kasta mig ut där de skulle fatta avbryta galoppen. Så vi ömsom skrittade och ömsom galopperade på stället på en liten volt för att försöka ta mig in i övningen igen, och hästen blev svårare och svårare. Till sist gav vi upp och gick till bortre volten och tränade lite självständigt i stället och jag vågade inte ge mig på resten av övningarna med galoppbommar. Har tyvärr blivit rädd även för det! Så blev det med den ”dressyrlektionen”.