Åter på banan

Nu har isoleringen på ridskolan släppt vilket innebär att det åter är möjligt att rida i ridhuset eller på uteridbanan där. Så jag slängde på dressyrsadeln här om dagen och red dit. Oj, jag har helt blivit avvand på att sitta i den sadeln. Jag har ju bara ridit i hoppsadeln sedan ridskolan stängde. I morse gjorde jag om proceduren och det gick något bättre. Senioren verkade också tycka att det var lite kul att vara på banan igen. Men vi har backat i utvecklingen. Det vi hade innan träningsuppehållet på banan har försvunnit en hel del. Fasiken. Tydligen har jag inte kunnat underhålla det vid ridning i skogen trots att jag ofta rider aktivt och inte bara rakt fram vid uteritter.

Jag skulle egentligen ha ridit lektion med Senioren den här helgen men det blev inställt av instruktören. Vi har en ny tid inbokad nästa helg. Men det var nog egentligen bra att vi kunde skjuta på det så hinner jag rida lite mer med dressyrsadeln och försöka komma i de gamla gängorna igen.

Senioren verkar f.ö. åter ha problem med tänderna. Stackarn. En framtand sitter lös. Hur det ser ut längre in vet vi inte men tid med veterinär är bokad nästa vecka. Tills vidare går han i alla fall med hackamore nu.

Jobbigt att han fått tandproblem. Han har redan tappat flera tänder. Tyvärr är det ju en utförsbacke när problemen väl börjat dyka upp. Hur länge det håller vet man ju aldrig. Han är i alla fall fin i hullet än så länge.