Jag har varit först på plats ett par gånger. Nu sist var det en man som fick epilepsianfall i bilen framför mig. Innan har det bla varit fallolycka med huvudskada samt en bil som voltat men stod rätt.Hörde precis en helikopter och det ger mig alltid en klump i magen liksom det gör när jag ser eller framförallt hör blåljus och serener...
Jag bor på en ö och helikopter kallas enbart in (ut?) när det är riktigt allvarligt...
Senaste 6 månaderna har det skett ovanligt många olyckor och även dödsfall...
Bilkrash två döda (chauffören kom körde onykter överlevde. Passagerarna dog)
Cykelkrash, oklart om tjejen överlevde, min vän var först på plats och sa att han aldrig sett så mycket blod i hela sitt liv, skallskada trotts hjälm
Hajattack. Liten ovanlig haj som tog en bit av ett barns (7 år) ben
2 till bilkrasher där bilarna rullat över på taket (det är slingriga vägar som går upp över berg och om det regnat lite blir det lika halt som att köra på is med sommardäck)
Några scooterolyckor men inget allvarligt mer än skrubbsår tack och lov.
Jag ser människor varje dag som kör hyr-moppar iklädda bara bikini och om jag har tillfälle så påpekar jag alltid så vänligt jag kan att åtminstone ha t-shirt på dels för sol-brännskador men även OM man slirar till och ramlar av. Några år sedan var det en stackars tjej som flög över styret i nedförsbacke och kanade på mage/bröst X antal meter...
Det var inte mycket kvar av henne... hon överlevde men uppskrapad från knän till delar av ansikte, brösten "mer eller mindre borta". Min pv var på plats inte som första men ändå......
Hur som helst, har ni varit först på plats vid olycka? Hanterade ni det bra?
Jag vet ärligt talat inte hur jag skulle reagera om jag såg en olycka med brutna ben och massa blod och skrik.
Jag har uppdaterad första-hjälpen-utbildning men skulle jag ha hjärna att använda mina, i en extrem situation, knappa kunskaper?
Jag blir extremt effektiv. Det är alltså inget som jag väljer medvetet utan ngt jag bara blir. Jag bedömmer snabbt situationen, ställer bilen som skydd, kollar hur det är, ringer sos, haffar andra som kan hjälpa till och pekar med hela handen, när räddningstjänsten kommer ger jag en kort rapport och frågar sedan om de fortsatt behöver mig, annars åker jag igen. Jag blir liksom lite kall och kör på det som sitter i ryggmärgen. Inte den trevligaste helt enkelt