Arg kattunge (på riktigt den här gången)

[Celija]

Nu frågar jag igen ang. min kattunge som egentligen är jättego.

Ibland blir han nämligen arg (tror jag då) och inte så där lekarg när han busar utan han är arg. Han brukar undvika en, sen kan han komma och lägga sig med piskande svans och stirra på en tills man möter hans blick (omedvetet då) och så bara flyger han på en och bits och klöser riktigt hårt. Jag tycker inte alls det känns som han leker utan han verkar arg.

Det händer inte ofta, men jag tycker att det känns som det brukar komma när det varit mycket 'livat' här hemma. T.ex. när jag städar, speciellt dammsuger eller spelar musik men det kan ju bara ha varit ett sammanträffande dom här senaste dagarna.

Är det någon som har några teorier/förklaringar någonting? Och vad ska man egentligen göra när han gör såhär?

 

[Celija]

Sv: Arg kattunge (på riktigt den här gången)

Kom på en till sak, eller när han gör saker han inte får, och jag säger åt honom och han inte lyssnar, då blir han också jättearg och bits och klöser.

Som nu har vi en sopsäck ståendes med lite skräp i, den ska väck så snart som möjligt men i vilket fall, den är JETE rolig att leka i, men jag vill inte att han ska vara där i och äckla sig och tänk om han skulle fastna där i och kvävas eller något? Så jag brukar säga åt honom och om ha inte lyssnar så lyfter jag bort honom, då blir han också jättearg och biter och kloar sig fast i handen och bara biter och biter.

Han har ingenting emot att bli lyft i vanliga fall, han är som en ragdoll och slappar av fullkomligt bara man tar i honom.

 

[Sassy]

Sv: Arg kattunge (på riktigt den här gången)

Det låter som helt normal frustration. Han vill brottas och leka hårt, och är han då uppe i varv kan han inte hantera de känslorna utan "flippar".

Hur gammal är han? När de börjar bli könsmogna (någongång mellan 4-10 mån) blir detta värre, kastrera så snart du kan om inte det redan är gjort.

De flesta aktiva katter behöver en kattkompis för att få utlopp för alla sina lekar. Jag tror säkert att mina skulle bete sig som din om det inte vore för att de brottas och slåss med varandra varje dag. Det är en lek de har behov av, och som människor inte kan ersätta lika lätt som vi ersätter jaktlekar.

Dessutom har katter en tonår. Alla som haft hund vet att den söta valpen oftast hamnar i ett tonårstrots där "gammal kunskap" helt plötslig försvinner ut genom öronen... Katter är likadana, man måste ha tydliga och tålmodiga gränser under den perioden. När min äldsta hona var mellan 0,5-1,5 år var hon otroligt eneverande, och jag funderade mer än en gång på att lämna tillbaks henne till uppfödaren för helt plötsligt gjorde hon demonstrativt allt hon inte fick och vägrade lyssna på ordet nej. När väl trotsperioden gick över blev hon en väldigt trevlig och lyhörd katt.

 

[Celija]

Sv: Arg kattunge (på riktigt den här gången)

Tack för svar! Han är ganska precis 4 mån, men jag har läst att de ska vara minst 6 mån för kastrering?

Jag har tänkt på att skaffa en kompis till honom, speciellt då han är
jättesällskaplig och tycker inte alls om att vara ensam. Just nu är
jag hemma hela dagarna men sen när jag börjar jobba så vet jag
inte alls hur han kommer reagera på att vara ensam några timmar om dagen.
Men, hon som hade honom innan nämnde att han var ganska elak
på den andra jämnåriga katten som bodde där och det gör att
jag tvekar lite. Brukar sånt gå över? Sen är det väl inte så mycket mer
jobb med en till katt antar jag?

 

[Ackela]

Sv: Arg kattunge (på riktigt den här gången)

Tihi, katter är goa. Iallafall, har en här hemma som varit betydligt värre än det du beskriver. Han var riktit ELAK. Jag var den enda som tyckte om honom ett tag (ändå var det jag som hade alla rivsår och bitmärken). Iallafall, mitt bästa tips till dig när han blir sådär: KRAMAS! Det kan visserligen göra honom argare men det är ett himla bra sätt att "bestraffa" dom på, dom gillar det inte men man är inte elak Man får ju såklart hålla dom på ett vis så man inte blir riven eller biten men man får lära sig hur man ska plocka upp dom innan dom hinner göra något allt för tokigt med ens händer Kan tillägga att min kisse var äldre och kastrerad när han var sådär så det hade int med könsmognad att göra. Eller det kanske började där och höll i sig, vad vet jag?

Haha, kanske är ett värdelöst råd men det har funkat på min kisse. Han är jättego nu och leker snällt. Visst, han blir grinig ibland men nu håller han sig i skinnet

 

[bengeten]

Sv: Arg kattunge (på riktigt den här gången)

Tack för svar! Han är ganska precis 4 mån, men jag har läst att de ska vara minst 6 mån för kastrering?

Jag har tänkt på att skaffa en kompis till honom, speciellt då han är
jättesällskaplig och tycker inte alls om att vara ensam. Just nu är
jag hemma hela dagarna men sen när jag börjar jobba så vet jag
inte alls hur han kommer reagera på att vara ensam några timmar om dagen.
Men, hon som hade honom innan nämnde att han var ganska elak
på den andra jämnåriga katten som bodde där och det gör att
jag tvekar lite. Brukar sånt gå över? Sen är det väl inte så mycket mer
jobb med en till katt antar jag?

Det finns veterinärer som kastrerar vid 12veckors ålder de behöver inte vara 6 månader vid kastreringe.

När skiljdes katten från sin mamma? har de skiljt innan 12v kan även problemet beror på de.

 

[Sassy]

Sv: Arg kattunge (på riktigt den här gången)

Jag tycker två katter är enklare än en. Man behöver bära hem mer kattsand och har en tyngre bur att bära när man ska till vet, that's it. Numera säljer jag inte mina kattungar som ensamkatter pga de problemen som du skriver om, katten blir frustrerad, trotsig och istället för att kunna njuta av varandras sällskap är både katt och ägare stressade.

Hur menar du att han var elak? Kattungar ÄR våldsamma. Det är en del av deras uppväxt att brottas, bitas, sparkas och jagas tills de skriker. De är då de lär sig att man får behärska sig annars får man stryk eller så är leken slut. Det är något vi människor inte kan lära dem, och en av de många orsakerna till att en kattunge måste bo med sin familj tills den är MINST 12 veckor. En kattunge som inte fått lära sig vett den hårda vägen från andra katter är väldigt svår att uppfostra. (Sen ska man ju inte ha en väldigt mjuk och lugn katt tillsammans med en hyperaktiv tuffing, men i en syskonskara brukar de inte skilja så dramatiskt. Jag säljer inte mina korater som sällskap till en ragdoll, osv)