Arg i hagen!

[Maris_]

Har sedan 1½ vecka ett shettissto hemma. Hon är snäll och trevlig, dock lite nafsig när man har henne i grimma.

I hagen är hon svår att fånga och väldigt grinig. Hon kommer glatt mot en, men lägger örona bakåt när hon närmar sig oss. Vi brukar kunna fånga henne genom att ta tag i pannluggen.

I dag så tappade min sambo greppet om luggen, hon for i väg och sparkade bakut så att hon träffade sambon på höften.

Vad gör man åt sånt? Hon är ju som sagt väldigt ny hos oss och vi känner henne inte än. Det verkar som om att det är en dam som man måste vara bestämd mot. Men hur undviker man att hon sparkas sådär? Och vad gör man? Det var inte så att hon hotade innan utan sparkade bakut "i flykten".

Som tur var så gjorde inte sambon sig illa, men man vet ju inte hur det blir nästa gång...

/ Maris

 

[Dragonfruit_]

Hon kanske är osäker på nåt vis. Det verkar lite konstigt att hon beter sig sådär. Va hon så hos förra ägaren också?

 

[Maris_]

Jag vet iaf att hon var svår att fånga och att hon verkar vara en dam med mycket vilja som lätt tar över, vilket hon nog fick borta hos dem, eftersom de verkade vara lite rädda för henne. Har även pratat med förrförra ägaren och hon sa ungefär samma sak.

Ska träna lite på att fånga i hagen, utan att det kommer jobb efteråt, utan kanske äta lite gräs och sånt, roliga saker. Funderar på om hon kan ha varit brunstig och därför lite arg. I dag var hon snäll, som tur var.

/ Maris

 

[Dragonfruit_]

Du kan ju ge henne nånting gott när du fångat henne i hagen så kanske hon kommer fram till dig lättare och inte är så sur. Men då kan ju hon bli nafsig och så.

 

[gonkan]

Gå in i hagen och bara var där låt henne komma fram till dig och då ska du bara gå ifrån henne och låte henne söka kontakt igen och då kan du ju klappa henne eller nåt sånt och sen går du igen och visar typ att du vill vara ifred då brukar det funka så gör man ju med föl och det är aldrig fel de kommer alltid fram *S*

 

[Balans]

jag tycker att du ska gå ut och bara umgås med din shettis, klia henne mycket, de brukar de tycka om, bara pyssla med henne. låt henne vara i hagen några dagar, då du bara går ut till henne och sitter o myser lite och kelar, inget tvång eller ta ut. hästen får då ett förstroende för dig och märker att du bara vill hästen väl. kräv ingenting av henne på ett tag.
tycker inte att du ska ge henne godbitar i hagen, bits hon är det dummaste man kan göra att mata henne så hon kanske börjar nafsas mer, hästen ska kunna vara uppmärksam och gilla dig trots mutningar. hästar ger inte varandra godbitar, utan behandlar varandra med respekt och omtanke och gärna putsar varandra lite ömt istället.

lycka till men lilla shettisen! har själv 2 gullegrisar hemma

 

[Vaccan]

tur att hon inte är högre, då hade din sambo blivit av med hjärnverksamheten

Största felet med shettisar är att dom inte blir behandlade som sina större artfränder utan som en större variant av mjukisdjur.
Jag har inte den blekaste aning om vad ponnyn vart med om eller vart den har bott och hos vem och vad denne någon isf har gjort med henne.
Rent spontant kan jag säja att jag blivit sparkad åt en gång, av en kaxig liten skitstövel som inte ville flytta sej när jag kom mej höet, synd för honom att jag hade ett grimskaft som jag slungade i häcken på honom innan hann han lyfta fötterna över stubbhöjd ( ) ...han har aldrig gjort om nått sånt, men det är ju jag och vad jag gjort i en viss situation....man ska ju inte "härma nån" bara för att.

Har hon ledaskapsproblem märker du det i övrig hantering också, och får jobba utifrån det -annars så får du börja leda henne i grimma och grimskaft, ut på promenader med ett litet dressyrspö (och nej, inte för att slå!!) utan för att flytta bakdelen i öppnor *exempelvis* och aktivera henne på så vis.
Så skulle jag ha börjat iallafall, och vara allmänt uppmärksam på hennes reaktioner i övrig hantering samt emot andra hästar i hagen -för att lära sej vem hon är och hur hon reagerar i olika situationer.

 

[Maris_]

Ja verkligen tur att hon inte är större! Jag blev jätterädd. Som tur var så blev inte sambon rädd eller så, utan han hämtar henne glatt i hagen fortfarande!

Vi har forskat lite i hennes bakgrund och i det senaste hemmet verkar hon mest varit hund, gått lite promenader i grimskaft och de var även lite rädda för henne, så jag antar att hon haft övertaget. Vi har även pratat med ägarna innan dess och de hade inte haft några problem med henne, men sa det att man måste visa vem som bestämmer för annars försöker hon.

När man väl fått tag på henne är hon snäll, lite bufflig kanske men jag tycker att hon lyssnar bra när man säger åt henne. Vi tar en dag i taget, lära känna varandra och växa ihop.

/ Maris

 

[hanna_shetland]

Skrattar när jag läser ditt inlägg - förlåt! Har haft samma problem, exakt samma faktiskt.

Det var min valack, han är 26 år nu och har levt här de senaste 14 åren. Han var hemsk när vi fick hem honom och sparkades så fort nån passerade bakom. Jag var ganska liten då så det var min mamma som fick sätta honom på plats. Hon tog ut och tömkörde honom med korta tömmar, när han sparkade så sparkade mamma tillbaks, varje gång. Gäller ju att de inte har skor och att man inte är superkänslig om det skulle träffa men snacka om effektivt. Behövdes en sån tur - han har inte sparkat nån sedan dess. Men det kan ju göra ont som sagt... Tror du får ta ett problem i taget, att dom bits är ju hemskt. Finns ju ett gammalt knep (har inte testat) att låta dem bita i en varm potatis. Lite elakt kanske men det ska tydligen fungera. Om man 'smäller till' dom varje gång de bits blir de lätt huvudskygga istället. Ett dilemma. Hoppas du får bukt med problemen.