Arbetsintervju - negativ egenskap?

[Asko]

Jag var på en arbetsintervju i december och allt verkade gå bra, vi kom överens om att jag skulle få börja på en praktik som skulle leda till anställning. Men efteråt så ändrade chefen sig och det blev inte av. Vid nästa möte med min kontaktperson (som jag fått som hjälp i arbetssökandet) som hade skött kontakten med chefen och var med på intervjun så berättade denne att chefen hade sagt att det berodde på mitt svar på frågan om vad min svaga sida/negativa egenskap var.

Jag tänkte på de klassiska "negativ-egenskap-som-egentligen-är-positiv" (tex "jag jobbar för mycket! ") som "alla" egentligen vet är skitsvar som man använder bara för att framställa sig i bättre dager. Jag gillar inte det, utan är ärlig som person och jag kände att jag kunde vara öppen i intervjun som var väldigt avslappnad - så jag svarade att jag var en tidsoptimist. (Som i att jag kunde komma ett par minuter för sent på morgonen typ.)

Men det skulle jag alltså inte ha sagt. Och nu har jag en ny arbetsintervju på måndag.

Jag försöker iskallt räkna med att jag kommer att få en liknande fråga igen och förbereda ett svar. Men wtf, vad är ett "bra" svar på den frågan?

Jag tänkte att jag är rätt envis och kan vara bestämd av mig. Har inte svårt att sätta gränser kring mig. Är dessa eller någon av dem "positiva negativa" egenskaper? Behöver lite feedback på om de låter som helt okej svar eller något som en chef kan bli tveksam på.

 

[Tranan]

Jag var på en arbetsintervju i december och allt verkade gå bra, vi kom överens om att jag skulle få börja på en praktik som skulle leda till anställning. Men efteråt så ändrade chefen sig och det blev inte av. Vid nästa möte med min kontaktperson (som jag fått som hjälp i arbetssökandet) som hade skött kontakten med chefen och var med på intervjun så berättade denne att chefen hade sagt att det berodde på mitt svar på frågan om vad min svaga sida/negativa egenskap var.

Jag tänkte på de klassiska "negativ-egenskap-som-egentligen-är-positiv" (tex "jag jobbar för mycket! ") som "alla" egentligen vet är skitsvar som man använder bara för att framställa sig i bättre dager. Jag gillar inte det, utan är ärlig som person och jag kände att jag kunde vara öppen i intervjun som var väldigt avslappnad - så jag svarade att jag var en tidsoptimist. (Som i att jag kunde komma ett par minuter för sent på morgonen typ.)

Men det skulle jag alltså inte ha sagt. Och nu har jag en ny arbetsintervju på måndag.

Jag försöker iskallt räkna med att jag kommer att få en liknande fråga igen och förbereda ett svar. Men wtf, vad är ett "bra" svar på den frågan?

Jag tänkte att jag är rätt envis och kan vara bestämd av mig. Har inte svårt att sätta gränser kring mig. Är dessa eller någon av dem "positiva negativa" egenskaper? Behöver lite feedback på om de låter som helt okej svar eller något som en chef kan bli tveksam på.

 

[Stinaelin]

Bra svar ovan.
Vill gärna tillägga att; ljug aldrig utan ta en egenskap du verkligen har, och visa på att du lärt dig att hantera den (som ovan).
Ge exempel på några sådana situationer, dvs tänk igenom scenariot och vad du gjort då detta problem kommit uppe

Lycka till!

 

[animalasia]

De flesta egenskaper har ju både positiva och negativa konsekvenser beroende på vilken situation. Det viktigaste är väl att man är medveten och som @Stinaelin svarade, tränar på att hantera.

 

[Red_Chili]

Jag har som tur är sluppit den frågan på flera intervjuer. Istället har det frågats om det är något jag tycker är svårt, om det är någon del av arbetet jag tror kommer bli problem eller hur jag hanterar stress.

På det svarar jag med en motfråga, tex ber intervjuaren att beskriva en situation i arbetet som kan uppfattas som stressig (det är ofta lättare att tänka sig in i att hantera en specifik situation än att svara rent "allmänt" kring stress).

Likadant försöker jag göra med de flesta frågor, jag pratar om dem istället för att bara ge raka svar som inte leder till diskussion.

 

[parellikusken]

Jag brukar vara helt ärlig och svara att jag är stresskänslig. Brukar även förklara vilka metoder jag har för att undvika att stressiga situationer dyker upp.
Men jag vill få med min stresskänslighet på intervjuer, dels för att jag vill att chefen ska känna till det och dels för att kunna undvika arbeten med mycket stress.

 

[sjoberga]

Jag tänker också att man ska vara ärlig och ta tillfället i akt att själv bedöma om arbetet verkligen passar som @Red_Chili föreslår, ställa lite frågor kring vad de menar mer konkret. Man vill ju inte ha ett jobb man inte kommer att klara av, särskilt inte där arbetsgivaren har undanhållits den informationen i rekryteringen.

Själv är jag ganska dålig på att hantera en viss typ av personlighet i en grupp och även om jag tränar, utbildar mig och jobbar med att bli bättre, så vore det olämpligt att ta ett jobb där just den egenskapen är viktig och avgörande just nu för gruppen. Då finns det andra som kommer att lyckas och må bättre av att göra det arbetet.

 

[Asko]

Bra svar ovan.
Vill gärna tillägga att; ljug aldrig utan ta en egenskap du verkligen har, och visa på att du lärt dig att hantera den (som ovan).
Ge exempel på några sådana situationer, dvs tänk igenom scenariot och vad du gjort då detta problem kommit uppe

Lycka till!

De flesta egenskaper har ju både positiva och negativa konsekvenser beroende på vilken situation. Det viktigaste är väl att man är medveten och som @Stinaelin svarade, tränar på att hantera.

Hmm.
Jag kan vara rätt bestämd av mig men har arbetat på att kunna se på saker utifrån andras perspektiv och utnyttja min starka empati på det sättet.
Låter det som ett bra svar?

 

[clusia]

Jag brukar ge exempel på hur min dåliga egenskap har tagit sig uttryck i mina tidigare arbeten och vad jag gör för att förhindra situationen.

Jag tycker det är väldigt jobbigt att inte veta vad som förväntas av mig och inte ha koll på läget. Det gör mig stressad och lite passiv. För att motverka det så frågar jag jättemycket frågor. Frågandet avtar i takt med att jag känner mig tryggare. Det här gör att jag behöver känna att det finns en företagskultur där det är okej att vara frågvis. Finns det inte det, då är jag bättre på annan plats.

 

[Angel]

Jag var på en arbetsintervju i december och allt verkade gå bra, vi kom överens om att jag skulle få börja på en praktik som skulle leda till anställning. Men efteråt så ändrade chefen sig och det blev inte av. Vid nästa möte med min kontaktperson (som jag fått som hjälp i arbetssökandet) som hade skött kontakten med chefen och var med på intervjun så berättade denne att chefen hade sagt att det berodde på mitt svar på frågan om vad min svaga sida/negativa egenskap var.

Jag tänkte på de klassiska "negativ-egenskap-som-egentligen-är-positiv" (tex "jag jobbar för mycket! ") som "alla" egentligen vet är skitsvar som man använder bara för att framställa sig i bättre dager. Jag gillar inte det, utan är ärlig som person och jag kände att jag kunde vara öppen i intervjun som var väldigt avslappnad - så jag svarade att jag var en tidsoptimist. (Som i att jag kunde komma ett par minuter för sent på morgonen typ.)

Men det skulle jag alltså inte ha sagt. Och nu har jag en ny arbetsintervju på måndag.

Jag försöker iskallt räkna med att jag kommer att få en liknande fråga igen och förbereda ett svar. Men wtf, vad är ett "bra" svar på den frågan?

Jag tänkte att jag är rätt envis och kan vara bestämd av mig. Har inte svårt att sätta gränser kring mig. Är dessa eller någon av dem "positiva negativa" egenskaper? Behöver lite feedback på om de låter som helt okej svar eller något som en chef kan bli tveksam på.

Den typ av frågor brukar ofta ställas för att se om personen har självinsikt eller inte. Tex ”jag är rätt envis och jag har fått arbeta med att ta emot förslag kring XX, det är inget som är perfekt än men jag jobbar på det och brukar be att kollegor påminner mig när jag är för tjurskallig”.

Jag skulle dra mig för att anställa folk som inte kommer på något som är på riktigt negativt utan bara svarar saker som de tror visar att de saknar fel. Bättre med saker som någon kan reflektera kring både när det gäller bra och dåliga sidor och prata kring hur de jobbar med de dåliga bitarna.

 

[monster1]

Jag var på en arbetsintervju i december och allt verkade gå bra, vi kom överens om att jag skulle få börja på en praktik som skulle leda till anställning. Men efteråt så ändrade chefen sig och det blev inte av. Vid nästa möte med min kontaktperson (som jag fått som hjälp i arbetssökandet) som hade skött kontakten med chefen och var med på intervjun så berättade denne att chefen hade sagt att det berodde på mitt svar på frågan om vad min svaga sida/negativa egenskap var.

Jag tänkte på de klassiska "negativ-egenskap-som-egentligen-är-positiv" (tex "jag jobbar för mycket! ") som "alla" egentligen vet är skitsvar som man använder bara för att framställa sig i bättre dager. Jag gillar inte det, utan är ärlig som person och jag kände att jag kunde vara öppen i intervjun som var väldigt avslappnad - så jag svarade att jag var en tidsoptimist. (Som i att jag kunde komma ett par minuter för sent på morgonen typ.)

Men det skulle jag alltså inte ha sagt. Och nu har jag en ny arbetsintervju på måndag.

Jag försöker iskallt räkna med att jag kommer att få en liknande fråga igen och förbereda ett svar. Men wtf, vad är ett "bra" svar på den frågan?

Jag tänkte att jag är rätt envis och kan vara bestämd av mig. Har inte svårt att sätta gränser kring mig. Är dessa eller någon av dem "positiva negativa" egenskaper? Behöver lite feedback på om de låter som helt okej svar eller något som en chef kan bli tveksam på.

Jag tycker bara det är en idiotisk fråga. Jag vet att vår HR representant som suttit med när vi intervjuat personer för olika tjänster ställt den och varje gång någon faktiskt varit ärlig med sitt svar så har det vänts mot dem. Man kan säga att alla som svarade något trams som tex jag kan vara FÖR noggrann gled igenom utan snack eller följdfrågor medan några stackare som svarade ärligt fick sina svar dragna helt ur proportion.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag har inte varit på jättemånga intervjuer men jag tycker att det är viktigt att kunna utveckla sig. Inte bara droppa en egenskap och sen sätta punkt där. Förmågan till förändring tror jag är essentiell.
Att säga att "jag är tidsoptimist och kanske kan komma lite sent ibland" är ju liksom case closed Fattar att en arbetsgivare backar då.

Jag brukar tex säga att jag har mkt driv, håller ett högt tempo och tidigare ibland bara kört på med gasen i botten. Detta har jag nu lärt mig hantera och med tiden utvecklat en egenskap jag tidigare inte hade, nämligen förmågan till att ta ett steg tillbaka när det behövs.

 

[Trasten]

Jag tänker att det borde vara jättestor skillnad på vilka egenskaper som är problematiska beroende på vilket jobb det är.

På vissa jobb är det viktigt att passa tider exakt. På andra jobb är det katastrofalt att få in en tjuskallig person i gruppen. Detaljfreak kan vara positivt på ett ställe men skitjobbigt på ett annat.

Jag tror inte heller att det egentligen spelar så stor roll exakt vilken egenskap utan hur man lägger fram den.

 

[FeatherCloud]

Den typ av frågor brukar ofta ställas för att se om personen har självinsikt eller inte. Tex ”jag är rätt envis och jag har fått arbeta med att ta emot förslag kring XX, det är inget som är perfekt än men jag jobbar på det och brukar be att kollegor påminner mig när jag är för tjurskallig”.

Jag skulle dra mig för att anställa folk som inte kommer på något som är på riktigt negativt utan bara svarar saker som de tror visar att de saknar fel. Bättre med saker som någon kan reflektera kring både när det gäller bra och dåliga sidor och prata kring hur de jobbar med de dåliga bitarna.

Jag satt med på intervju en gång när vi behövde rekrytera. Personen ifråga hade bra erfarenhet, svarade bra på frågor, välformulerad, verkade klockren... Tills hen fick frågan om negativ egenskap och valde efter betänketid att svara "nääää, jag tror faktiskt inte det, jag kan inte komma på en enda". HR frågade till och med på slutet om hen ville omvärdera sitt svar men hen höll fast vid sin felfrihet Vi blev inte kollegor.

 

[nullo-modo]

Jag tycker bara det är en idiotisk fråga. Jag vet att vår HR representant som suttit med när vi intervjuat personer för olika tjänster ställt den och varje gång någon faktiskt varit ärlig med sitt svar så har det vänts mot dem. Man kan säga att alla som svarade något trams som tex jag kan vara FÖR noggrann gled igenom utan snack eller följdfrågor medan några stackare som svarade ärligt fick sina svar dragna helt ur proportion.

Att vara för noggrann skulle inte passa på mitt jobb, det tar helt enkelt för mycket tid i fråga att vara för noggrann.

 

[Voeux]

Hmm.
Jag kan vara rätt bestämd av mig men har arbetat på att kunna se på saker utifrån andras perspektiv och utnyttja min starka empati på det sättet.
Låter det som ett bra svar?

Säger som @Trasten att det beror mycket på tjänsten, och även hur den övriga gruppen ser ut. Har de många bestämda personer i gruppen kanske chefen drar sig för att anställa ännu en, och tyvärr vet man ju inte sådant i förväg. Men jag tror det mesta hänger på att visa självinsikt, vara ärligt och vända det till något konstruktivt. Samt ha en tanke om hur egenskapen landar i just den tjänsten.

Sist jag hade en jobbintervju svarade jag något liknande. Att jag gärna vill komma framåt i arbetet och är mer en handlingskraftig än en detaljorienterad person, vilket ibland kan göra mig frustrerad i långdragna processer. Men att jag är medveten om det och får utvärdera situationer noggrant, är det här ett läge där jag faktiskt behöver få saker att hända nu eller behöver jag backa så vi får ta det här i sin takt? Osv…

 

[Shaggy]

Frågan är verkligen usel. Man driver folk till att ljuga och skapar samhällsåsikten att människan är en maskin. Vi har alla dåliga egenskaper och vi kan aldrig komma ifrån det.
Jag brukar svamla något om att mina starka sidor även är mina svaga ifall jag låter dem gå till excess. Typ jag är analytisk och tänker i flera steg på konsekvenserna av ett handlande men det kan även betyda att jag överanalyserar.

 

[Daff]

Jag svarade ungefär samma sak som du @Asko när jag var på intervju för ett vikariat på en bank för många år sedan. Svarade att jag hade en tendens att komma ett par minuter sent men att jag är medveten om det och anstränger mig för att det inte ska blir så (den ansträngningen har tyvärr inte hjälpt, jag är fortfarande gärna några minuter sen). Jag fick iaf jobbet och tror inte det var något stort problem eftersom man alltid började minst 1 timme innan vi öppnade så ett par minuter spelade inte s stor roll.


På ett annat jobb höll jag i intervjuer för sommarjobbare och fick in en tjej som meddelade att hon inte hade några svaga sidor . Hon fick tjänsten ändå eftersom hon hade många kvaliteer som behövdes för tjänsten och att det var en tillfällig anställning.

 

[DarkInNight]

Jag brukar vara ärlig på intervjuer, det blir så jobbigt att leva upp till annars

På min senaste intervju framhöll jag mina kvaliteter och kunskaper samtidigt som jag var öppen med att jag inte kunde allt.
Var även öppen med att jag bränt ut mig tidigare och varför, vilket de inte ens frågade något mer om så jag antar att jag på något vis lyckades formulera om det till något vettigt.

Tror mycket beror på dem som håller i intervjun. Sist så satt jag med fyra stycken från arbetsplatsen och allt medan jag blev grillad av frågor så hade vi väldigt trevligt och alla kunde diskutera kring frågorna de ställde. Hade de haft en annan stämning i gruppen så hade kanske frågorna känts jobbigare, nu kändes det som att det var högt i tak vilket gjorde att jag kunde svara ärligt och även få plats med ärliga förklaringar.

 

[Enya]

Det är en svår fråga. Jag har många negativa sidor, men det betyder ju inte att jag låter dem styra heller på arbetet.

En egenskap som dock faktiskt är negativ och som jag arbetar med är att jag försöker kämpa på att göra 8 timmars jobb på mina 4 timmars arbetstid för att kompensera att jag bara är anställd på 4 timmar. Håller inte, men jag vill inte ses som en belastning för arbetsgivare och kollegor.

Jag är stresskänslig men inte alls på det viset som chefen tror. Hon tror att det gäller när jag har mycket att göra, det är helt fel! Jag tycker om att ha mycket att göra, att känna stress och press på jobbet, fysisk stress så att säga, den går att organisera och beta av, en sak i taget. Jag har alltid trivts med många bollar i luften!
Vad för stress jag inte klarar av är den psykiska, den som blir i en arbetsgrupp tex när någon alltid beklagar sig eller sliter på gruppen. En kollega som ofta är sjuk tex och därmed ökar belastningen när arbetsgruppen, som i vårt fall, redan är för liten. I vårt fall är gruppen mycket för liten, vi behöver fler kollegor, och samtidigt har vi en som är sjuk lite för ofta, det är tufft med den ökade belastningen det ger. Eller klagomål från kollegor om hur stressigt allt är, hur jobbigt allt är, "jag hinner inte det för... jag kan inte göra det för... kan du hjälpa mig med det för..." osv. DET sliter enormt. Man blir liksom till slut själv så upprörd även om man själv inte känner att man i grunden är stressad. Så medan chefen blundar för det verkliga problemet och strippar av mig på uppgifter för att jag inte ska vara stressad då jag har en anpassad anställning med lönebidrag samt AF involverad så fortsätter stressen på arbetsplatsen, för kollegan behöver en kurs i stresshantering, inte jag.

Hur man arbetar med detta vet jag inte, man påverkas ju av andra, kanske ska man bli bättre på att sätta ner foten och säga ifrån om gnäll osv men tror att stämningen kan påverkas negativt av det....