Arbetsintervju - negativ egenskap?

[Breaktown]

Jag var på en arbetsintervju i december och allt verkade gå bra, vi kom överens om att jag skulle få börja på en praktik som skulle leda till anställning. Men efteråt så ändrade chefen sig och det blev inte av. Vid nästa möte med min kontaktperson (som jag fått som hjälp i arbetssökandet) som hade skött kontakten med chefen och var med på intervjun så berättade denne att chefen hade sagt att det berodde på mitt svar på frågan om vad min svaga sida/negativa egenskap var.

Jag tänkte på de klassiska "negativ-egenskap-som-egentligen-är-positiv" (tex "jag jobbar för mycket! ") som "alla" egentligen vet är skitsvar som man använder bara för att framställa sig i bättre dager. Jag gillar inte det, utan är ärlig som person och jag kände att jag kunde vara öppen i intervjun som var väldigt avslappnad - så jag svarade att jag var en tidsoptimist. (Som i att jag kunde komma ett par minuter för sent på morgonen typ.)

Men det skulle jag alltså inte ha sagt. Och nu har jag en ny arbetsintervju på måndag.

Jag försöker iskallt räkna med att jag kommer att få en liknande fråga igen och förbereda ett svar. Men wtf, vad är ett "bra" svar på den frågan?

Jag tänkte att jag är rätt envis och kan vara bestämd av mig. Har inte svårt att sätta gränser kring mig. Är dessa eller någon av dem "positiva negativa" egenskaper? Behöver lite feedback på om de låter som helt okej svar eller något som en chef kan bli tveksam på.

Jag blir mest förvånad eftersom i min bok är tidsoptimist just en sånt där svar som alla bara säger. Jag har varit med på många intervjuer. Känslan är att var och varannan människa svarar att de är tidsoptimister

Jag tycker också frågan är rätt kass. Men det intressanta är isf inte vad som ddn negativa sodan faktiskt är, utan hur den intervjuade hanterar frågan. Självinsikt osv. Men tycker det finns betydligt bättre sätt att formulera frågan på, som nämnts tidigare i tråden.

 

[Ajda]

Ungefär det svaret har kostat mig ett jobb . Jag sa att jag kan upplevas rak och bestämd. De tolkade in att det då kunde uppstå konflikter pga detta, och den arbetsgruppen hade precis haft problem med just detta. Spelade ingen roll att jag utvecklade mig mer och förklarade hur det kunde yttra sig. De backade vänligt bort

Att vara rak kan ju te sig ganska olika är min erfarenhet. Allt från att ta ev konflikter direkt med berörda parter för att reda ut saker innan det hinner bli en besvärlig soppa. Till att inte veta när man bör vara tyst. Man behöver inte vara rak och säga allt man tänker liksom…

 

[Ajda]

Jag blir mest förvånad eftersom i min bok är tidsoptimist just en sånt där svar som alla bara säger. Jag har varit med på många intervjuer. Känslan är att var och varannan människa svarar att de är tidsoptimister

Jag tycker också frågan är rätt kass. Men det intressanta är isf inte vad som ddn negativa sodan faktiskt är, utan hur den intervjuade hanterar frågan. Självinsikt osv. Men tycker det finns betydligt bättre sätt att formulera frågan på, som nämnts tidigare i tråden.

Tidsoptimist skulle jag nog aldrig nämna på en intervju. Att man brukar släntra in ett par minuter sent var och varannan dag. Blir tokig på sånt. Oavsett om någon annan blir drabbad eller inte, det är respektlöst. Förlåt.

 

[Breaktown]

Tidsoptimist skulle jag nog aldrig nämna på en intervju. Att man brukar släntra in ett par minuter sent var och varannan dag. Blir tokig på sånt. Oavsett om någon annan blir drabbad eller inte, det är respektlöst. Förlåt.

Fast att vara tidsoptimist och att komma försent var och varannan dag är ju inte nödvändigtvis alls samma sak. Och har heller inte varit fallet med de personer som sagt så som vi sen har anställt. Vi har helt enkelt inte lagt så stor vikt med vad den negativa egenskapen var, utan mer hur man hanterar frågan.

 

[Marty]

Att vara rak kan ju te sig ganska olika är min erfarenhet. Allt från att ta ev konflikter direkt med berörda parter för att reda ut saker innan det hinner bli en besvärlig soppa. Till att inte veta när man bör vara tyst. Man behöver inte vara rak och säga allt man tänker liksom…

Det är ju så. Jag får ofta jobba med att tänka på hur jag säger saker. Får tänka en gång extra så att inte det jag säger tolkas som kritik ex. Inget jag upplever som ett problem varken privat eller på jobbet, men det kanske beror på att jag är medveten om det och fått jobba med mig själv kring det. Men det vet ju inte min potentiella arbetsplats såklart

 

[Asko]

Jag har fortfarande svårt att förstå vad du menar i ditt första exempel. Har du någon konkret situation du kan beskriva det med och vilken egenskap är det du vill framhäva att du jobbar med? (Jag ställer massor med frågor för att få dig att tänka till, så du kan förklara om på en intervju ).

Angående kritiken hade jag varit väldigt noga med att inte skylla på hur den andre framför kritiken. Om någon skyller på andra är det något jag direkt tänder varningslampan för under en intervju. Men till exempel: "Jag har ibland svårt för att ta kritik men jag har lärt mig att det är för att olika personer har olika sätt att kommunicera på som inte alltid matchar. Jag försöker använda den lärdomen när jag själv ger feedback och försöker anpassa hur jag kommunicerar till den personen det berör då det är väsentligt att den förstår vad jag vill förmedla."
Med en liten brasklapp att för iaf för de roller jag rekryterar till är det inte positivt att ha svårt för att ta feedback, hade någon nämnt det som sin svaga punkt hade jag inte gått vidare med den kandidaten. Har du kommit över det är det däremot ett bra exempel på utveckling om du tidigare haft svårt med det men inte har det längre.
Jag tycker inte en ska vara rädd för att fråga runt bland ens kollegor om de har några tankar om vad en kan förbättra och sen använda det för personlig utveckling. Ibland kan en snöa in på något som egentligen bara är ett hjärnspöke och bara en själv som märker.

Jag funderade på detta igår och kom kanske på ett tillfälle. På mitt förra jobb var det en politiker som önskade en sak/tjänst som inte riktigt var enligt våra rutiner och jag försökte förklara det på ett lagom bestämt men artigt sätt för att få fram en kompromiss. Denna gick då till min chef som inte var så nöjd med mitt svar och förklarade att det skulle ordnas pga prioriteringen av uppgiftsgivaren. Jag är lite i grunden en person som tycker att alla ska behandlas rättvist men fick då lära mig att det handlar om prioriteringar och att man inte alltid ska gå utefter rutiner.

Eller låter detta som att jag skyller på andra personer?

Problemet med att ta kritik är att jag brukar kunna ta det för att jag jobbat med att inte ta det alltför personligt, men med en annan anställd (som slutade strax därefter så det var inte bara jag liksom) på förra jobbet så slutade det med att jag liksom brast i gråt (mest pga ilska över min reaktion) - hamnar jag där över den gränsen så är det svårt att avhjälpa det oavsett hur jag försöker jobba med det inte så smickrande del av min personlighet jag vet, men ärligt.

 

[Trasten]

Jag funderade på detta igår och kom kanske på ett tillfälle. På mitt förra jobb var det en politiker som önskade en sak/tjänst som inte riktigt var enligt våra rutiner och jag försökte förklara det på ett lagom bestämt men artigt sätt för att få fram en kompromiss. Denna gick då till min chef som inte var så nöjd med mitt svar och förklarade att det skulle ordnas pga prioriteringen av uppgiftsgivaren. Jag är lite i grunden en person som tycker att alla ska behandlas rättvist men fick då lära mig att det handlar om prioriteringar och att man inte alltid ska gå utefter rutiner.

Eller låter detta som att jag skyller på andra personer?

Problemet med att ta kritik är att jag brukar kunna ta det för att jag jobbat med att inte ta det alltför personligt, men med en annan anställd (som slutade strax därefter så det var inte bara jag liksom) på förra jobbet så slutade det med att jag liksom brast i gråt (mest pga ilska över min reaktion) - hamnar jag där över den gränsen så är det svårt att avhjälpa det oavsett hur jag försöker jobba med det inte så smickrande del av min personlighet jag vet, men ärligt.

Det första kan väl vara en lämplig egenskap att ta upp. Alltså att du gärna vill följa rutiner och arbetssätt som är överenskomna och att rättvisa är viktigt. Ofta är det en tillgång men du har märkt att det kan uppfattas som oflexibelt och fått lära dig att allt inte alltid behöver göras så som det är sagt.

Förutsatt att du söker jobb där det vanligtvis är positivt att följa rutinerna då.

Många har svårt med kritik men det passar enligt mig dåligt på anställningsintervju.

 

[Hermelin]

Jag tycker att det egentligen är en idiotfråga. Nu börjar allt fler rekryterare undvika frågan vilket är bra. Men de sista gångerna som frågan dykt upp så har jag faktiskt bara duckat. Dvs de har fått ett ickesvar av typen "det är inte upp till mig att räkna upp svagheter". Och så har mina referenser fått frågan istället och de är förstås bättre lämpade att svara.

 

[Efwa]

Jag tycker det är tragiskt att företag inte kommit längre i utvecklingen än att man ställer frågor på detta sättet och sen fattar beslut efter det.

Du kommer förhoppningsvis hitta en arbetsgivare som är smartare än så.

Mitt standardsvar brukar vara att mina starka och svaga sidor oftast är desamma. Det som är en styrka i en situation är en svaghet i en annan.
Att du är tidsoptimist gör att du inte ger upp direkt, du ser fördelar och möjligheter där andra bara ser svårigheter.
Positioner där företaget vill ha robotar är ändå inget för dig.

Du har inte missat något på den arbetsplatsen, den är inget för dig.
Lycka till!

Det skulle vara mitt svar också; att mina starka sidor också blir mina svagheter i många fall.

 

[sjoberga]

Jag tycker att det egentligen är en idiotfråga. Nu börjar allt fler rekryterare undvika frågan vilket är bra. Men de sista gångerna som frågan dykt upp så har jag faktiskt bara duckat. Dvs de har fått ett ickesvar av typen "det är inte upp till mig att räkna upp svagheter". Och så har mina referenser fått frågan istället och de är förstås bättre lämpade att svara.

Jag tycker att det är en rimlig fråga, men bara om den ställs i förhållande till att man diskuterat vad som är viktigt i tjänsten och hur den ser ut så att den intervjuade förstår vad som kan vara en svaghet i sammanhanget. Intervjun är trots allt till för att kvalificera att man klarar jobbet på ett bra sätt och vad man med stor sannolikhet kommer att behöva lite mer stöd med för att lyckas riktigt bra och må bra på tjänsten.

Min svaghet att jag inte är särskilt bra på att åka alpinskidor har sällan varit ett problem i de jobb jag sökt, så kanske kan svara det nästa gång.

 

[Hermelin]

Jag tycker att det är en rimlig fråga, men bara om den ställs i förhållande till att man diskuterat vad som är viktigt i tjänsten och hur den ser ut så att den intervjuade förstår vad som kan vara en svaghet i sammanhanget. Intervjun är trots allt till för att kvalificera att man klarar jobbet på ett bra sätt och vad man med stor sannolikhet kommer att behöva lite mer stöd med för att lyckas riktigt bra och må bra på tjänsten.

Min svaghet att jag inte är särskilt bra på att åka alpinskidor har sällan varit ett problem i de jobb jag sökt, så kanske kan svara det nästa gång.

Jo, men så har normalt inte frågan kommit upp. I alla fall inte i någon av de intervjuer jag haft. Det har ställts som en generell fråga - att jag ska räkna upp svagheter jag har.

När det gällt egenskaper för tjänsten tycker jag att det är självklart att man diskuterar var man har sina styrkor och var man eventuellt behöver stöd. Det känns som en naturlig del av en intervju. Men den rent allmänna frågan - vad har du för svagheter, det tycker jag fortfarande är en idiotfråga.

 

[Asko]

Tack alla! På intervjun idag så kom frågan om svagheter upp igen (intervjuaren ursäktade sig lite ) och då hade jag den här tråden i bakhuvudet!
Nämnde exakt det att svagheter kan vara styrkor i vissa situationer, och omvandlade svaret till ett prat om mina starka sidor istället

 

[Raderad medlem 68338]

Tack alla! På intervjun idag så kom frågan om svagheter upp igen (intervjuaren ursäktade sig lite ) och då hade jag den här tråden i bakhuvudet!
Nämnde exakt det att svagheter kan vara styrkor i vissa situationer, och omvandlade svaret till ett prat om mina starka sidor istället

Fattar ej riktigt. Var det samma person som intervjuade dig?

 

[Asko]

Fattar ej riktigt. Var det samma person som intervjuade dig?

Ny arbetsintervju idag, så nej

 

[Hoarfrost]

Tack alla! På intervjun idag så kom frågan om svagheter upp igen (intervjuaren ursäktade sig lite ) och då hade jag den här tråden i bakhuvudet!
Nämnde exakt det att svagheter kan vara styrkor i vissa situationer, och omvandlade svaret till ett prat om mina starka sidor istället

Bra ju Kändes det bra i övrigt? och kändes det som att intervjuaren accepterade det som svar?

 

[Asko]

Bra ju Kändes det bra i övrigt? och kändes det som att intervjuaren accepterade det som svar?

Ja, det kändes ganska bra. Men det gjorde det ju förra gången också, så jag vågar inte hoppas eller tro på något förrän jag är på plats
Intervjuaren nickade och verkade hålla med när jag sa att svaga i vissa situationer kunde vara starka i andra. Min handläggare bad mig även att ta upp ett exempel på situation (som jag skrev om ovan), så jag ska nog fundera på om jag ska själv ta upp det som exempel än att vänta på att intervjuaren ska fråga efter exempel.

 

[Malibu_Stacy]

Apropå tidsoptimist så är det verkligen ingen egenskap som fungerar i min bransch, så om någon tog upp det som en klassisk ”svag egenskap som egentligen är positiv” skulle det ha motsatt effekt och personen hamna betydligt längre ned på listan. Det är sjukt störigt med personer som inte kan planera så att arbetet blir utfört i tid!

 

[Asko]

Apropå tidsoptimist så är det verkligen ingen egenskap som fungerar i min bransch, så om någon tog upp det som en klassisk ”svag egenskap som egentligen är positiv” skulle det ha motsatt effekt och personen hamna betydligt längre ned på listan. Det är sjukt störigt med personer som inte kan planera så att arbetet blir utfört i tid!

Jag märker att man måste verkligen vara noga med vad man menar!
Jag är tidsoptimist i att jag kan komma några minuter sent på morgonen om det är en vanlig vardag när man inte har något särskilt inplanerat. Medan när det gäller möten och sådana inplanerade saker så är jag ofta bland de första på plats.
Min tankebana var dock att en vanlig arbetsdag är vanligare i min bransch än en inplanerad någonting annat, jag tog lite som för självklart att man kommer i rätt tid till dem. Men det vet ju inte intervjuaren förstås!

 

[Kakis]

Ja, det kändes ganska bra. Men det gjorde det ju förra gången också, så jag vågar inte hoppas eller tro på något förrän jag är på plats
Intervjuaren nickade och verkade hålla med när jag sa att svaga i vissa situationer kunde vara starka i andra. Min handläggare bad mig även att ta upp ett exempel på situation (som jag skrev om ovan), så jag ska nog fundera på om jag ska själv ta upp det som exempel än att vänta på att intervjuaren ska fråga efter exempel.

Tycker absolut du ska ta upp exemplet själv utan uppmaning. Jag ber alltid den jag intervjuar att beskriva en situation för mig, på så sätt blir det naturligt ett exempel.

 

[Kakis]

Jag märker att man måste verkligen vara noga med vad man menar!
Jag är tidsoptimist i att jag kan komma några minuter sent på morgonen om det är en vanlig vardag när man inte har något särskilt inplanerat. Medan när det gäller möten och sådana inplanerade saker så är jag ofta bland de första på plats.
Min tankebana var dock att en vanlig arbetsdag är vanligare i min bransch än en inplanerad någonting annat, jag tog lite som för självklart att man kommer i rätt tid till dem. Men det vet ju inte intervjuaren förstås!

Precis, och där ska en duktig intervjuare fråga dig vad du menar med det du säger. Det är livsfarligt att tolka in något i det personen en intervjuar säger, då man inte alls behöver ha samma referensramar.