Först och främst, jag vet hur otroligt bortskämt detta kommer te sig. Att jag har ett jobb och verkar ta det som givet. Eller att jag inte har rätt inställning till jobb osv.
Men jag vill verkligen kunna skriva av mig och få råd. Kanske uppfattar jag det min chef sagt/säger på fel sätt?
Så snälla var inte för hårda mot mig nu.
Så bakgrunden är den att, jag är student i högskola och i vintras sökte jag till en tjänst där dem vill ha studerande. En extraanställning eller behovanställning som det kallas. Man talar om vilka dagar man kan jobba och dem bokar in en om dem är i behov. Jag tyckte detta passade mig bra då jag är student. Insåg sedan efter att ha jobbat i nån vecka att jobbet är väldigt krävande fysiskt och mentalt, men jag klarar av det då jag får jobba typ 1-2 gr om veckan. Oftast är det dock några veckor emellan då jag studerar och anpassar efter schemat.
Jag har bra arbetsetik och då min familj har eget företag har jag fått vara vid andra sidan av de hela, när man får hantera de anställda. Så jag vet vad man förväntar sig av en anställd. Dock var det visst en helt annan femma när rollerna vart ombytta!
Så jobbet är ansträngande men funkar om man jobbar få dagar i veckan. Chefen samt arbetsledaren trivs jag inte alls med då dem är riktigt ogenuina och falska men skall ej gå in på det nu.
Nu när vi har denna coronaepidemi, har jag suttit först i karantän i 14 dagar då jag haft symptom, samt efter det har jag avvaktat att lämna huset för annat än att handla, för att jag bor med 2 som är i riskzonen deluxe. Jag vill helt enkelt inte jobba för att jag inte vill riskera min familj eller min egna hälsa, eller att behöva söka vårt i dessa tider.
Men så ringer dem från jobbet, "låtsas" att dem vill fråga hur jag mår då jag varit i karantän men egentligen bryr dem sig ej alls Sedan blir tex arbetsledaren ställd när jag säger att jag "avvaktar" pga coronan. Han har visst jobbat övertid i flera veckor nu och verkar tycka att jag minsann borde jobba som vanligt folk. Men jag är bara extraanställd, jag kommer in om jag själv vill och kan och jag vill ju inte nu pga risk för corona. Det är ju rådet vi får. Att isolera oss om det ej är nödvändigt att gå till jobb osv?!
Nästa chef, säger något som får mig att uppleva det som att han "hotar" mig. Han ringer upp mig, jag talar om samma sak för honom, lägger till att man får ångest pga coronan samt att jag lever med personer i riskzonen. Han lyssnar knappt och är otålig. Sedan säger han plumpt att om jag faktiskt inte kommer in på jobb inom 6 månader kan dem avsluta min anställning "jag säger det bara som information. Jag kan inte tvinga dig att komma om du inte vill" tillägger han.
Senast jag kom in till jobbet var för 1 månad sedan, så det är långt ifrån 6 månader. Skall jag tyda detta som att han hotar mig på sitt lilla sätt? Eller är det för att han helt enkelt är desperat? Jag är ett av deras bästa anställda av vad jag fått höra av cheferna samt av kollegorna som lärt upp mig. Jag går all in i mitt jobb när jag jobbar.
Jag vet inte. Ömsom känner jag mig bortskämd och jag kan sätta mig in i deras ställe. Jag skulle bli irriterad om ej anställd ej kastade sig över arbetet.... Ömsom blir jag arg över deras plumpa sätt då samhället går igenom en jävla virusepidemi och man vill skydda sig och sin familj samt samhället. Det är ju inte livsviktigt jobb dem utför heller.
Så tycker ni cheferna borde vara mer lyhörda i detta fall? Eller är jag jävligt otacksam? :/
Men jag vill verkligen kunna skriva av mig och få råd. Kanske uppfattar jag det min chef sagt/säger på fel sätt?
Så snälla var inte för hårda mot mig nu.
Så bakgrunden är den att, jag är student i högskola och i vintras sökte jag till en tjänst där dem vill ha studerande. En extraanställning eller behovanställning som det kallas. Man talar om vilka dagar man kan jobba och dem bokar in en om dem är i behov. Jag tyckte detta passade mig bra då jag är student. Insåg sedan efter att ha jobbat i nån vecka att jobbet är väldigt krävande fysiskt och mentalt, men jag klarar av det då jag får jobba typ 1-2 gr om veckan. Oftast är det dock några veckor emellan då jag studerar och anpassar efter schemat.
Jag har bra arbetsetik och då min familj har eget företag har jag fått vara vid andra sidan av de hela, när man får hantera de anställda. Så jag vet vad man förväntar sig av en anställd. Dock var det visst en helt annan femma när rollerna vart ombytta!
Så jobbet är ansträngande men funkar om man jobbar få dagar i veckan. Chefen samt arbetsledaren trivs jag inte alls med då dem är riktigt ogenuina och falska men skall ej gå in på det nu.
Nu när vi har denna coronaepidemi, har jag suttit först i karantän i 14 dagar då jag haft symptom, samt efter det har jag avvaktat att lämna huset för annat än att handla, för att jag bor med 2 som är i riskzonen deluxe. Jag vill helt enkelt inte jobba för att jag inte vill riskera min familj eller min egna hälsa, eller att behöva söka vårt i dessa tider.
Men så ringer dem från jobbet, "låtsas" att dem vill fråga hur jag mår då jag varit i karantän men egentligen bryr dem sig ej alls Sedan blir tex arbetsledaren ställd när jag säger att jag "avvaktar" pga coronan. Han har visst jobbat övertid i flera veckor nu och verkar tycka att jag minsann borde jobba som vanligt folk. Men jag är bara extraanställd, jag kommer in om jag själv vill och kan och jag vill ju inte nu pga risk för corona. Det är ju rådet vi får. Att isolera oss om det ej är nödvändigt att gå till jobb osv?!
Nästa chef, säger något som får mig att uppleva det som att han "hotar" mig. Han ringer upp mig, jag talar om samma sak för honom, lägger till att man får ångest pga coronan samt att jag lever med personer i riskzonen. Han lyssnar knappt och är otålig. Sedan säger han plumpt att om jag faktiskt inte kommer in på jobb inom 6 månader kan dem avsluta min anställning "jag säger det bara som information. Jag kan inte tvinga dig att komma om du inte vill" tillägger han.
Senast jag kom in till jobbet var för 1 månad sedan, så det är långt ifrån 6 månader. Skall jag tyda detta som att han hotar mig på sitt lilla sätt? Eller är det för att han helt enkelt är desperat? Jag är ett av deras bästa anställda av vad jag fått höra av cheferna samt av kollegorna som lärt upp mig. Jag går all in i mitt jobb när jag jobbar.
Jag vet inte. Ömsom känner jag mig bortskämd och jag kan sätta mig in i deras ställe. Jag skulle bli irriterad om ej anställd ej kastade sig över arbetet.... Ömsom blir jag arg över deras plumpa sätt då samhället går igenom en jävla virusepidemi och man vill skydda sig och sin familj samt samhället. Det är ju inte livsviktigt jobb dem utför heller.
Så tycker ni cheferna borde vara mer lyhörda i detta fall? Eller är jag jävligt otacksam? :/
. Men vet ej hur jag skall säga det med diplomatisk ton :
