Sv: Arbete vid hand, position
Sorry om jag gjorde dej förvirrad!
det var inte min mening även fast jag såhär i efterhand nog känner att jag kom med några "häftiga" kommentarer (men jag vet ju att du kan ta det rätt
).
Nå, det finns ju flera olika sätt att se på det - men jag försöker se till vad som fungerar och vad som inte fungerar. Om det sätt jag jobbar på inte får den effekt jag vill ha, så måste jag omvärdera det.
Jag upplever det på de nya bilderna från igår som att han försvinner iväg i bogarna mer med alla följdeffekter av det - han viker av lite i halsen och det är svårt att få en jämn, fin böjning med allt vad DET innebär. På bilderna från december så är du mer "krabbgångs"-vinklad och där ser det bättre ut tycker jag - med tanke på utbildningsstadium (ni har ju kommit längre på andra bitar idag).
Men det är faktiskt också tydligt på bilderna att det är "lättare" att komma till eftergifter när hästen är något överböjd i halsen, på bilderna från december ser det mer ut som en seg dragkamp - men det är ju det svåra med böjningen också, när det känns enkelt för mej på backen/ryggen är det fel
.....
Jag har fått lära mej att jobba på det viset som du beskriver, med bröstkorgen vinklad mot hästens bog/kropp i ett utgångsläge - hur mycket krabbgång jag går är nog lite olika när jag tänker efter, dvs det är lite olika hur jag vinklar höfterna, hur mycket jag vrider bröstkorgen i förhållande till höfterna. Ofta beroende på om jag har en häst som måste "stoppas upp" något eller om jag har en häst som måste "drivas på" något och alla situationer som kräver mellanlägen.
Men som sagt - utgångsläge med bröstkorgen mot hästen - detta är då i böjd-rakt-fram då jag vill att hästen har bogar & bakdel på samma spår med en jämn mindre böjning. Här kan man välja att placera sej längre fram - närmare huvudet, så man "stoppar upp" rörelsen, eller att placera sej längre bak, så man "driver på" rörelsen.
Vill jag flytta in bogarna som till en öppna, så vinklar jag om bröstkorgen till det läge du har på bilderna - jag öppnar upp axeln som är närmast hästens huvud och "släpper in" bogarna. Jag hamnar automagiskt längre bak i min placering i en sådan omvridning, min andra arm hamnar i sadelläge (alltså inte fysiskt med direkt tryck utan med indirekt tryck - vilket ju arbetet vid hand helt bygger på) och min position i kroppen "driver" inner bak.
När man tänker efter är det så fiffigt genomtänkt så man blir nästan lite exalterad - får man ihop alla delar i sin egen kropp så är öppnan ett faktum.
Vill jag flytta ut bogarna som till en sluta, så vinklar jag om bröstkorgen så att jag "stänger för" axeln som är närmast hästens huvud. Jag flyttar helt enkelt hästens bogar utåt. Vid extrem tvärning går jag helt baklänges, men det finns många lägen däremellan där man troligtvis hittar "slutan". Fiffigt är att om man inte börjar joxa med händerna och bettet så kommer hästens panna också föras utåt mot spåret - viktigt i slutan är ju att pannan är i rörelseriktningen, för att skolan ska ha någon effekt.
Hela principen med bogarna och mina axlars placering bygger ju dock på att hästen har en fin grundböjning i böjd-rakt-fram och att den är befäst i sin böjning. Funkar inte böjd-rakt-fram kommer inte heller vare sej öppnan eller slutan fungera - det hjälper inte att flytta bogar ifall man inte med hjälp av ställningen i nacken kan påverka höfterna.
Jag upplever det som, när jag har visat på folks hästar, att folk ofta helt förstummade att det fungerar - särskilt med slutan (man tror att man måste ha en ytterskänkel för att få till en sluta.......) men det är ett supertydligt exempel på att höft och nacke reagerar reflektoriskt på varandra, har jag placerat nacken och har ställning i nacken har jag också en framförd innerhöft - när jag då flyttar grundposition på nacke/huvud så kommer kroppen fortsätta vara böjd men då i en sluta eller öppna (eller något mellanläge
).
Det fungerar ju på samma sätt när man lösarbetar och det är nog kanske därför det känns mer naturligt?
Vid lösarbete blir man ju lite mer förpassad till sitt eget kroppsspråk för att göra sej förstådd (och om man bara ser till att låta bli att använda käften och rösten.......), så ofta kan jag nog känna att det kan vara vettigt att prova arbeta hästen lös och befästa det i sin egen kropp innan man börjar med att arbeta den vid hand.
Och samma principer följer ju förstås med när man sitter upp på hästen, bara att då byts den visuella delen ut till en mer kroppsnära samarbete/kontakt/kommunikation - (typ? bättre ord?).
Men det sätt du rör dej i förkastar jag absolut inte helt, jag kan känna såhär - när hästen är välutbildad under ryttare och man vill kunna jobba den vid hand för att utveckla vissa grejer, kan det vara praktiskt att "lära den" att frångå axlarnas placering och istället bara "styra bogar" med tygeln - om man fattar den enhändigt uppe vid manken. På det viset är det lite lättare att kunna förflytta sej mer och ha en större rörelsemöjlighet när man ska "finslipa" på rörelser som typ piaffen eller skolgaloppen - peta på rätt muskel/nerv
i rätt stund på bakbenen och så... Eller för den delen ha plats för att vifta med sina egna ben vid inlärning av spansk skritt??
OCH - som jag förstår det är det ju massvis av de "större tränarna" som förespråkar det där sättet och då måste det ju finnas en anledning till det? Så egentligen.... Tja, många vägar bär till Rom
. (som alltid)
