Sv: Arbeta med bakbenen.
*Knapplån, eftersom trådskaparen redan har börjat få igång sin häst* Det kan ändå vara trevligt för andra att få lite tips och idéer.
Jag jagade sköthästar under större delen av min uppväxt, förutom att jag hängde på ridskolan. Det visade sig dock inte vara någon enkel sak att hitta sköthästar. Handikappryttare och dressyrnörd, som jag var vågade jag mig inte på fd galoppörer, fd travare och unghästar. Det fick helt bli, så att jag hängde med kompisar och på nåder fick klappa, borsta och rida en stund om jag var snäll... Och så fanns det en hästhandlare av den gamla stammen mittemot farmor och farfar, där man kunde få borsta, mocka och rida en sväng.
Med åren hittade jag ett par ridtravare, som jag började lägga ner energi på. Ägare och de som kände hästarna sa, att de var heta, svårridna och att man skulle ha det bettet och de inspänningstyglarna och den utrustningen. Visst... jag började i den ände de sa, men upptäckte snart att hästarna var heta, springiga och ovilliga till jobb. Jag fick helt enkelt inse, att det var att börja om från början.
Jag tog bort graman och skarpa bett. Jag red enbart på vanligt tränsbett. I skogen hade jag martingal, främst för min egen säkerhets skull. I paddock, red jag utan. Tyvärr kunde det hända att ägaren plockade in någon kompis, som tog en galopprunda i skogen när hon kände för det, med graman, eller pelhamstång utan delta, varpå hästarna var helt okontaktbara under 14 dagar sen. Och då kunde det hända att jag använde en löst spänd halsförlängare, för att få hästarna att gå ner i varv ett par dagar.
Jag började med att skritta, skritta, skritta... uppsuttet ute i skogen 3-4 dagar i veckan. Rakt ut bland träd, buskar och stenar. Vi snirklade oss runt både här och där, klev i olka mossor och lavar. Hästarna fick börja tänka, titta sig för och lyfta fötterna. När jag inte skrittade uppsuttet, longerade jag i hagen, eller paddocken, med och utan bommar i skritt och trav, med lätt inspänning för att låta hästen känna var den arbetade rätt med ryggen.
I skogen skrittade jag nog i ungefär 3 månader. Men med tiden började jag jobba lite lätt uppsuttet i paddocken också. I skritt, med halter och igångsättningar, snirkla runt koner och hinderstöd, samt "balansera" mellan bommar och skritta över bommar. När hästarna började vila mer på steget och lyssna på min inverkan, började jag lägga till travigångsättningar och avsaktningar, alltså inga långa travpass under ryttare utan bara övergångar.
När gas, broms och lättare svängövningar fungerade i skritt och trav, började jag ställa högre krav med att lägga till ett par steg i skänkelvikning till och från spåret och började även att nosa på framdelsvändningar.
När jag hade kommit så här långt i arbetet, så orkade hästarna balansera både sig själva och mig i trevlig form och då kunde jag även börja lägga in korta galoppfattningar. Bara fattningar och avsaktningar.
Med tiden fungerade hästarna väldigt trevligt både ute i skogen i alla gångartre och på banan. Arbetskamraten till hästägaren, insåg att det inte var så enkelt att bara busrida, utan att man ibland även behövde tänka på HUR man red. Hon var faktiskt till och med, med och hoppade en av ridtravarna, som jag lade ner hela min själ i på två clearrounder och gick nolla i bägge klasserna. Hon erkände själv att det hade hästen inte gjort innan jag utbildat den.
Jag lurade upp en kompis, som var granne med hästägaren som ridit en av travarna förut på hästen jag var mest nöjd med och de som såg henne rida, undrade vad jag hade gjort med hästen.
Jag svarade bara, "Det jag gör med alla hästar jag träffar, oavsett ras och bakgrund. Jag använder mig av min häst- och ridglädje."
Man får inte ha BRÅTTOM, det är det främsta rådet jag vill ge. Låt det ta tid, lär känna hästen och framför allt variera arbetet och ha roligt!
Lycka till med era hästar därute!
Mvh
IngelaH
