AR och uteritt

[lkn02001]

är lite sugen på att veta hur ni AR och klassiska ryttare gör när ni rider ut. hästarna ligger ju atuomatiskt på lite mer då, hur blir det med det lätta stödet i tygeln, de lätta hjälperna osv. upplys mig!!!

 

[Immer]

Sv: AR och uteritt

Jag märker faktiskt ingen skillnad
Hästen lyssnar lika mycket vid uteritt som på ridbanan.

Immer

 

[Spider84]

Sv: AR och uteritt

Hm...varför skulle de gå på mer ute? Mina är likadana, men så tränar jag mina ute nästan alltid och sällan på bana eftersom jag inte har någon ridbana för tillfället.

Dock gör jag så att det är max 30minuters arbete, resten är bara lek/mys ute i skogen på långa tyglar.

 

[bigganl]

Sv: AR och uteritt

Även om hästen är mera framåt ute så rider jag inte med kortare tyglar eller stöd för det. Om hästen har bråttom får jag ta en förhållning och släppa efter sen. Har oftast halvhängande tyglar.

 

[minda]

Sv: AR och uteritt

Så här känner jag:
Kajsa Bergqvist är ju en höjdhopperska men inte tränar hon höjdhopp jämt

För mej så är det Ar som gäller jag håller inte på att mixar en massa godbitar till en egen röra MEN när jag tränar Ar så tränar jag AR hoppar jag så hoppar jag och rider jag ut i skogen så rider jag ut i skogen sen självklart så kan jag visst slänga in små sträckor av lite böjning o lite skolor i skogen , men först och främst så rider jag ut för att hästarna ska få slappna av o njuta o mjuka opp musklerna. AR är för hästarna stryrketräning som är jobbigt för både huvudet (mkt att tänka på) och musklerna visst är det lösgörande men det är ju en annan sak:smirk: så det kan ju nog va skönt att gå ut i skogen o bara va

Och harkel lätt stöd i tyglarna kan jag glömma på min ena häst, travar eller galopperar(ibland även skrittar) vi i skogen så ligger hon på som bare den hon ska om den hästen som är först, det kvittar vad jag gör det är nästan som det är liv el död som gäller. Min teori är att hon har varit en travare i tidigare liv!! för sen i paddocken då är hon en pärla och lyssnar så bra så

Min väg är inte den bästa vägen min väg är bara en annan väg

 

[lkn02001]

Sv: AR och uteritt

vilka lyckosar ni är med hästar som är lika lydiga ute som inne. kan väl delvis skylla på att jag har ridit mkt i ridhuset och det gör väl att hon blir extra glad när hon kommer ut. vi har inte kommit så långt i utbildningen heller såjag får korrigera med tygeltag inne också ibland även om det blir mer sällan.
hon har ju blivit bättre på att lyssna även ute, men i galoppen är det som förgjort, det är för roligt att galoppera ute helt enkelt...

men jag kan väl tänka mig att det är så att ju mer samspelta man blir på banan och ju lyhördare hästen blir, ju mer kan man ju påverka dom med lätta hjälper även ute på vägen...

 

[Gaia]

Sv: AR och uteritt

Jag har ingen bra ridbana för tillfället (förutom en rundcorall, men där blir man ju snurrig i huvudet om man stannar för länge ), så jag har i stort sett bara skogen att träna i ett tag till.

Ibland är det bara mys och lek som gäller, men oftast försöker jag att växla mellan att rida lite böjd rakt fram, öppna, sluta, något som ska likna början till halva steg ( ) osv på grusvägarna, uppblandat med skogsterräng så hon får lyfta lite på benen också en stund, och kanske hoppa en liten stock som ligger på marken.

Försöker alltid att tänka framåt-neråt och att hon ska hålla sig lugn och avslappnad, även om det inte alltid är det lättaste

 

[Matiz]

Sv: AR och uteritt

Min tös kan stissa runt o bete sig men efter en förhållning eller två så lyssnar hon igen.

Sen så rider jag mycket ute då jag inte har ridbana eller ridhus

 

[lkn02001]

Sv: AR och uteritt

ja, det kanske är så att det funkar bättr enär man inte har tillgång till ridhus, och inte ås ofta till ridbana- det är faktistk en av anledningarna till min tråd, för jag kanske ska flytta till ett ställe utan just dessa faciliteter, och cirka 15 m, skrittväg till ridbana. vill ju kunna träna ändå...

 

[tuaphua]

Sv: AR och uteritt

Jag tror inte att de flesta bara haft tur och vips så har de fått hästar som även är lydiga och välridna ute. Det har nog de flesta jobbat sig till genom att träna, träna och åter träna.
Det ska man nog inte glömma.

Min häst är en sån som blir hetare ute(och han är alltih het och har lätt för att bli spänd). Men vi har jobbat på det och nu är han lika trevlig ute som inne. Med mig iaf. Med andra människor är det inte så lugnt. Men det beror på att man med honom måste jobba sig till förtroende, lydnad och avslappning.

Om han litar på en och vet att det är jag som bestämmer, samt att jag rider ordentligt så är han lugn och fin. Han blir inte rädd för saker som han blir med folk han inte har förtroende för. Och han hispar inte upp sig i tron om att han får ligga på eller jaga de andra hästarna.

Visst kan han göra något bus-streck ibland. Men oftast är han mycket trevlig.

 

[Spider84]

Sv: AR och uteritt

Jag tror inte att de flesta bara haft tur och vips så har de fått hästar som även är lydiga och välridna ute. Det har nog de flesta jobbat sig till genom att träna, träna och åter träna.
Det ska man nog inte glömma.

Jo t.ex. den gamla tanten har varit ett rent h*lvete att få lugn och lydig ute. Det har tagit flera år. Unghästen som inte vet om annat (har aldrig bus ridits) har varit lugn och lydig ute från första början.

Så jag håller med dig om att det bara är att arbeta på det.

 

[Polly_Mulle]

Sv: AR och uteritt

Min häst är lika lyhörd och känslig ute som inne. Visst - ibland när vigfalopperar två i bredd uppför en brant backe kan han lägga lite extra i handen men alltid med rätt sökning fram - ned. Det ör inte ens något jag vill ha eller kräver - jag förväntar mig det!

 

[Immer]

Sv: AR och uteritt

Jag tror inte att de flesta bara haft tur och vips så har de fått hästar som även är lydiga och välridna ute. Det har nog de flesta jobbat sig till genom att träna, träna och åter träna.
Det ska man nog inte glömma.

Det hade jag nog glömt Min Best var inte alltför lätt att rida ut på innan jag började med AR

Immer

 

[lkn02001]

Sv: AR och uteritt

det var det jag menade. att det blir som en bonus om man jobbar rätt med AR. och såklart inte rider i ridhus 360 dgr om året.

självklart måste man träna på det!

 

[Milou75]

Sv: AR och uteritt

Ny blir jag nyfiken - jag har ett stort halvblod på 176 som gärna ligger på ordentligt när vi rider ut. De som red honom innan red typisk "militärridning" med rejäl skänkel och mycket häng i munnen. Han är nu 14 år. Har haft honom nu i ett drygt år och har hunnit vara gravid och få barn under tiden - så som ni förstår har jag inte ridit mycket... men jag tränar för en instruktör som kör med klassisk dressyr (hon är elev till Craig Stevens om ni vet vem det är).

Nu till min fråga - hur har ni gjort som jobbat med era hästar och fått dem att lyssna fint och inte vara stissiga eller påstridiga när ni rider ut??? Jag skulle gärna vilja ha lite konkreta exempel!

En vetgirig!

 

[OlleAtlas]

Sv: AR och uteritt

Jag märker ingen större skillnad men skulle min häst ligga på så att det inte räcker med ett lätt stöd skulle jag nog sysselsätta honom med skolor eller annan övning, även ute. Då brukar fokus komma tillbaka. Sedan skulle jag träna på att stanna utan att ta i tyglarna på ridbanan och ta med mig det ut.

OA

 

[evis]

Sv: AR och uteritt

Vaddå, lite mer framåtanda och energi är väl inget negativt? Behöver väl heller inte innebära att hästen blir mer okänslig för hjälperna?

För oss är det snarare så att hästen blir lite mer "på" hjälperna ute i skogen. Med andra ord - känsligare!

Egentligen ska det väl inte vara så, hade jag varit en mindre ...begränsad... ryttare på ridbanan hade han nog (kanske, eventuellt) haft samma glädje där.

Och min häst gillar att sträcka ut, forsera fram kanske i övertempo - men allra oftast handlar det helt enkelt om vad han behöver i sin kropp och sitt sinne. Han får gärna lattja på i en större ram om han behöver det.
Han blir inte stummare i handen, förhållningar och övergångar går ungefär lika bra (eller dåligt), för mej handlar det bara om lyhördhet och att anpassa dagens arbete till dagsform hos häst och ryttare.

Angående konkreta exempel på hur jobba vid uteritter med hästar som är heta, så har jag en del erfarenhet av detta.

Båda kallblodsmärrarna var extremt heta i början, på uteritter. De var enbart travkörda ute i skogen, och travkörda på det viset att uppvärmningsjoggen (den som de går i från stalldörren) kan jämföras med vad jag skulle kalla mellantrav och arbetstempot är högre än vad jag kallar ökad trav.
För båda dessa tjejer betydde skogen -Fart.
Och båda associerade skogen, och farten, med något negativt.

Med hundarna har jag fått lära mej att se på stress, som Förväntan på arbete. Men med hästarna ser jag en tydlig skillnad på om hästen har en positiv Förväntan på arbete, eller en negativ Förväntan på arbete. Positiv förvänan tycker inte jag är så farligt, det är det jag ser hos min valack vissa dagar. Jag märker en viss stress, lite taktande, vilja att komma framåt, öronen står som antenner framåt och gången är sviktig och med massor av kraft framåt. Okej då kanske vi mest lattjar ur oss lite energi just den dagen. Koncentration och pillergöra, kan vi ägna oss åt en annan dag. Eller i alla fall efter att några myror lämnat brallorna.
Men hos dessa två märrar var inte stressen en positiv förväntan, utan de förväntade sej arbete som på något vis skulle vara obehagligt. Det är en stor skillnad däri, men att verkligen se skillnad kan vara svårt.

Särskilt den ena blev sönderstressad, första gången jag var ute med henne i skritt en kanske 40 min vända, helt långa tyglar, så töltade/taktade/stress-skrittade hon och kom hem alldeles löddrig av svett. Jag var lite smått chockad faktiskt för jag hade aldrig varit med om något liknande, kunde en häst vara så hetsig, trots att min tanke bara var en lugn stillsam skritt-tur....

Eftersom hennes stress var en sorts "förväntan på aktivitet" (förväntan på att gå Fort), så ingjöt jag helt enkelt aldrig den förväntan som gav stressen.

Efter kanske 5 eller 6 uteritter i skritt på helt långa tyglar, helt utan krav, så började hon coola ner. Det hon väntat på kom ju aldrig, och den här bruden på ryggen verkar fullt nöjd bara jag Går, Skrittar, Tar det lugnt?

Sedan var jag hård med detta, - ingen fart på turerna. Koncentrerat stillsamt arbete i lugn skritt och möjligtvis lugn trav i korta sessioner, däremellan mycket skritt på lång tygel helst i lite svår terräng.

Det skalade bort förväntningarna på obehag, och då kan man närma sej pudelns kärna.

Det var ju inte enbart Farten som gav stress för denna tjejen. Hon hade lite svårt i sin kropp och mycket handlade i grund och botten om att, när hennes kropp fungerade väl, så tyckte hon det var positivt med mången sorts arbete. När kroppen inte fungerade väl, så var även enkla övningar förknippade med en negativ stress. Då var långa tyglar över stock och sten det bästa som hon kunde få, och när hon väl hade kommit över den stressen som handlade om Förväntan på en sorts obehagligt arbete, så kunde hon få ut något av kravlöst skrittande.

Man måste så att säga skala av beteenden, som kommer utav förväntningar, till beteenden som kommer utav den faktiska dagsformen.

Efter kanske 10 gånger, utan att inbjuda till stress och hela tiden vara noggrann med att allt togs i hennes takt, så försvann den heta (het = hästen är inte på hjälperna, utan någon annanstans) tjejen ganska tvärt, och hon började fungera fint ute i skogen.
Jag tror inte det behövs fler gånger än så med hästar som inte har alltför mycket "i bagaget".

Den andra märren var lite annorlunda. Det gäller att hitta varje individs Förväntan. Vad är det som skapar "hets"?
För den märrens del var det stora problemet att just "Vända hemåt" innebar stress. Jag tror att tidigare "tränare" hade använt stoets extrema flockbundenhet - att hon ville hem till stallet, med att få fart på henne ordentligt... Dvs Vändning innebar i princip fullt sken i hennes värld.
Så därför undvek jag ritter där vi behövde vända för att komma hem. Hon var väldigt chockad varje gång vi bara ridit på och till slut kom hem, utan att ens ha vänt. Mycket märkligt i hennes värld och hon slutade vänta på själva "vändningen".
På henne var det den utlösande faktorn.

Har själv aldrig haft nära tillgång till ridhus, och större delen av mitt liv har jag inte använt ridbana. Skogen är min träningskompis, där måste vi kunna arbeta med koncentration!

 

[Milou75]

Sv: AR och uteritt

Hej Evis - TACK för mycket intressant läsning. Gillar din ton och din sätt att se varje hästindivid och förhålla dig till den. Blev väldigt inspirerad.

Om jag beskriver lite mer hur min valack är så kanske du skulle kunna ge mig ett eller två tips?

Han är alltså 14 år och fd hopphäst - dock inte med mig. Senaste 3-4 åren har han stått helt (innan han kom till mig) samt gått i lugnt tempo sedan han kom till mig. Under min graviditet jobbade jag honom så mycket jag kunde från marken med diverse NH-övningar samt tömkörde à la Klassisk dressyr - inget häng i munnen alltså.
Han är väldigt glad i att få jobba och vill verkligen vara till lags. Han är känslig men inte för den skull stissig i sig. Däremot har han en väldigt stark flockkänsla och är därför helt annorlunda när jag rider ut själv. Blir då stor och hög och väldigt osäker.
Nåväl - om jag vill trava eller galoppera ute har han ett starkt sug framåt vilket i sig är bra. Dock är han mycket svårare att få kontakt med när vi rider ut. I paddocken kan långa tyglar och små hjälper funka även i trav - dock efter lite arbete - men ute skulle han bara "välla fram" som ett ånglok - bara för att det är så kul och det finns så mycket att "spana in". Jag upplever honom inte som dina märrar hesiga utan snarare bara väldigt framåt. Till saken hör ju också att han i alla år innan blivit riden med mycket hand och mycket skänkel vilket gör att han förväntar sig att få hänga i handen...

Har du några konkreta tips vore jag tacksam!
Vänligen
Milou

 

[evis]

Sv: AR och uteritt

En skillnad i attityd är alltid bra. För mej med den flockbundna hjälpte det mycket att Jag insåg att när vi var tillsammans ute i skogen var hon ju inte ensam, hon var inte utan sin flock. Jag var ju hennes flock då. Hon behövde inte känna sej ensam, övergiven, osäker och otrygg - för jag var ju med henne och tillsammans utgjorde vi ju en liten flock.

I övrigt, så försök använda övningar som gör att han börjar koncentrera sej, men som fortfarande är relativt lätta för er. Det vill säga sådant som du VET kommer fungera på lätta hjälper. Det finns alltid något, oavsett vilken nivå man är på. Kanske är enkla övergångar skritt-halt-skritt för rösten enbart bra för just er? Eller så är det kanske bättre med större krav, till exempel att flytta mellan öppnor och slutor åt olika håll för att få koncentration?

Ridning är så situationsanpassat, och individanpassat , så det är skitsvårt att komma med konkreta tips på nätet.

 

[OlleAtlas]

Sv: AR och uteritt

VIlket bra inlägg! Tack!