Sv: AR och tävlingsdressyr?
knapplån
jag är nyfiken på hur den gängse piruettinträningen går till bland *ar*folk, då jag såg ett grymt bra hästpedagogiskt sätt/inlärning för hästen, från han från Jerez-skolan, och vet att det skiljer sig lite från exempelvis som Tibbling ger exempel på
den pedagogiska metoden, kan man ju sedan göra vad man vill med, alltså få fram vilken slags piruett man vill med i slutändan, för både vanliga tävlingsdressyren och küren, och även för den snabba tefatspiruetten
och när han/de visade omvänd (i.e för liksidighet och smidighet) och annat, som vanliga piaffen, passagen osv var det ju inte slutresultatet som skilde sig, utan pedagogiken - om man sedan tar momenten och passar in dem i vanliga programmomenten, skall det inte skilja så mycket
och i kürklassen får man ju ha med tre eller vad det var, lite mer vågade artistiska moment, varav enhand om jag minns de tillåtna momenten någorlunda hyfsat off-hand
en av hans utbildade hästar har ju tävlat i OS dressyren - alltså håller väl både den hästen och dens ryttare hög klass
han har utbildat många hästar till många andra runt om i europa också, men på vilka , och om, nivåer de tävlar i dressyr med dem vet jag ej (men det kanske tesora vet
)
han blev inte min *guru*, men hans pedagogik för hästarna var bra, och han verkar inte låst i sitt sätt att utbilda dem att de bara kan fungera på ett sätt, och inte klarar av att komma upp på OS landslagsnivå - och då var det inget ar, eller barock eller så de kallade visning för, utan kort och gott vände sig till oss vanliga dödliga med en visning som visade mycket användbart för vanliga dressyrer
och så vitt jag vet, då jag får bulletinmailen från Jerezskolan, har de öppna auktioner på sina hästar och många med pengar gräs från alla möjliga länder, är där för att buda på deras hästar, och säkerligen för att sätta dem i tävlingsarbete bland annat. Man budar inte in en häst för flera miljoner kronor utan att den på något sätt tjänar in sina egna stålar och sin brödföda (iallafall inte jag, då sätter jag den i händerna på en ryttare som är på hög nivå att ha att tävla på). Den skolans egna ryttare tävlar ju också i höga klasserna, och spanjorerna fick ju pris nyligen för gott sportmanskap t.o.m (hm, vilken svensk landslagsryttarinna var det inblandat i den händelsen?)
så det förekommer i europa iallafall
och, han svenska mästerkusken (no name), och även i tibblings bok, pratar de sig varma om vad som på svenska kallas för kort och gott tömkörning = long reining (som även saumur och hinrich m.fl har böcker om), för att lära in hos hästen osv från marken. Och båda dessa två är så vitt jag vet från de vanliga reguljära tävlingsområdena.
jag skulle mer än gärna ha den svenska mästerkusken som long reining lärare - jädrans, springa ikapp sitt eget ekipage när han farit av, hoppa upp och samla upp dem och fortsätta i full fart - det är en riktig sportsman och tävlingsmänniska det. Kalla det för barock-long reining, ar-long reining eller svensk mästare-long reining, det kvittar, för han vann i allafall
en fundering bara - om man är på höga nivåer, kanske man inte gärna talar utåt om sina hemliga vapen som man har tagit till i träningen för att vinna
tänk på det, hemlig taktik och psykspel för att göra de andra nervösa så de gör tabbar o så man vinner